Vad utgör medvetandets referens?

[xion]

Tänk dig ett koordinatsystem som åskådliggör Big Bang.
Det skulle vara helt tomt i utgångsläget. Sedan händer ingenting eftersom tiden inte existerar. Vad skulle kunna rubba detta låsta läge? Slumpen? Knappast eftersom slumpen inte heller finns i ett läge där ingenting finns.

[SigurdV]

Hinner med detta avslutande inlägg innan FFAdmin/Mod förhoppningsvis avslutar mitt konto.

Finns det verkligen någon administration kvar av forumet?

Javisst, rekoj är vår senaste moderator. Jag förstår inte varför Illusionen behöver hjälp av en administratör/moderator för att sluta skriva på FilosofiForum.

Det kanske är som med knarkare att de behöver hjälp med avvänjningen?

[SigurdV]

Tänk dig ett koordinatsystem som åskådliggör Big Bang.
Det skulle vara helt tomt i utgångsläget. Sedan händer ingenting eftersom tiden inte existerar. Vad skulle kunna rubba detta låsta läge? Slumpen? Knappast eftersom slumpen inte heller finns i ett läge där ingenting finns.

Antingen befinner du dig utanför koordinatsystemet...

Eller så betraktar du det ifrån insidan ... och om det skall vara helt tomt i utgångsläget måste du befinna dig INOM EN PUNKT! Ingen enda liten fossing får sticka ut från punkten eftersom den (åtminstone utifrån sett) skall vara att betrakta som tom!

Det här kan vara svårt att förstå, så tänk dig att du faller neråt spetsen i en kon ...
Om man kan komma förbi spetsen så kommer man in i en kon vänd åt andra hållet.
Så att om man fortsätter fallet så ramlar man ut ur den andra konen...

Men hur kommer man igenom konen oskadd?
Man kommer inte fram till spetsen därför att man fastnar på halva vägen? ...
Aha, men då krymper jag till halva storleken! Säger du kanske...

Men du fastnar ju igen? Kan du krympa till hälften oändligt många gånger så kan du komma igenom spetsen, men den stora frågan är om det då finns någonting kvar av dig som kan falla ut ur konen?

Vi "förenklar" nu frågan till att gälla om huruvida vi kan packa alla punkter som finns i en linje in i en enda punkt och därefter packa upp dem till samma linje igen?
(Vi har rätt att lägga linjen hur vi vill i koordinatsystemet...)

[Pilatus]

Jag förstår inte varför Illusionen behöver hjälp av en administratör/moderator för att sluta skriva på FilosofiForum.

Det kanske är som med knarkare att de behöver hjälp med avvänjningen?

Ja, man kan i alla fall tala om ett stort behov av respons på de tankar som ligger bakom Delta-hypotesen. Jag har varit kritisk till Illusionens ovilja att korrigera fel i uppsatsen. Sådana finns, både formella och i sak. De definitioner som han presenterar leder ofta till rundgång, de pekar mot varann.

Jag har svårt att se den avskalade tankestommen i hans idé. Vad går det ut på? Varför saknas anknytning till det vi kan se och ta på, varför saknas empiri? Saknar verkligen Albert Einstein definition för vad tid är? Illusionen menar att han saknar en för honom godtagbar definition. Hur ser en godtagbar definition ut?

Nu vill han lämna forumet igen, säkert sårad av vår totala oförmåga att förstå och att jobba med texten och hans lösningar. Jag har säkert gnällt på honom, och hoppats finna en vilja att rätta vad som ser ut att vara sakfel. Men det verkar helt låst. Synd, Illusionen har alltid framstått som en mycket hygglig person med hund, som byggt vackra båtar i trä och arbetat med virvelström-teknik.

[Illusionen]

Från tråden, Vad är tid?

Nej du var inte otydlig utan hade helt enkelt fel.

Vi kan säga det, om det känns bättre så.
I konceptet redogör jag för Euler inkl derivator mm, så det behöver vi kanske inte orda om här.
Vid varierande bas går funktionsgrafen genom 1 vid exponenten 0.
Drag en linje så linjen tangerar kurvan i punkten (0,1) där lutningen är 1, vilket enbart gäller för basen e.
Det är alltså lutningen/derivatan i kollisionspunkten som är det vi intresserar oss för här.
Lutningen 1 innebär ömsesidig balans mellan A och B, vilket således förutsätter att basen är e.
Se sedan kollisionen mellan sfärerna som en produktbildning (enligt tidigare förklaringar) som ger resultatet ±1.
Det är m a o strukturer med ”värdet” +1 och -1 som (via DRP) balanserar mot varandra.
Genom att tillämpa produkt- och kvot- bildning erhålls därefter den s k Euler-tabellen i konceptet.
Hoppas detta är tillfyllest för den här gången.

Näkemiin
/ Illusionen / "eterns betvingare"
https://www.youtube.com/watch?v=LJHmvrkOSqU
https://www.youtube.com/watch?v=RkriPebgemM

[SigurdV]

Från tråden, Vad är tid?

Nej du var inte otydlig utan hade helt enkelt fel.

Vi kan säga det, om det känns bättre så.
I konceptet redogör jag för Euler inkl derivator mm, så det behöver vi kanske inte orda om här.
Vid varierande bas går funktionsgrafen genom 1 vid exponenten 0.
Drag en linje så linjen tangerar kurvan i punkten (0,1) där lutningen är 1, vilket enbart gäller för basen e.
Det är alltså lutningen/derivatan i kollisionspunkten som är det vi intresserar oss för här.
Lutningen 1 innebär ömsesidig balans mellan A och B, vilket således förutsätter att basen är e.
Se sedan kollisionen mellan sfärerna som en produktbildning (enligt tidigare förklaringar) som ger resultatet ±1.
Det är m a o strukturer med ”värdet” +1 och -1 som (via DRP) balanserar mot varandra.
Genom att tillämpa produkt- och kvot- bildning erhålls därefter den s k Euler-tabellen i konceptet.
Hoppas detta är tillfyllest för den här gången.

Näkemiin
/ Illusionen / "eterns betvingare"
https://www.youtube.com/watch?v=LJHmvrkOSqU
https://www.youtube.com/watch?v=RkriPebgemM

He he!
Hörru Illusionen... Forumet behöver dig!
Ta gärna paus då och då , men återvänd för att se
om det har dykt upp några "boxare i din viktklass"

[Illusionen]

Drag en linje så linjen tangerar kurvan i punkten (0,1) där lutningen är 1, vilket enbart gäller för basen e.

Näkemiin
/ Illusionen / "eterns betvingare"
https://www.youtube.com/watch?v=LJHmvrkOSqU
https://www.youtube.com/watch?v=RkriPebgemM

Kiitos taas kerran.
Lutningen är inte 1 i punkten.

Du blandar ihop definitionen med exponent höjt till noll med derivatans lutning.
Derivatan anger kurvans tillväxthastighet.

Några funktionsgrafer till kurvor på formen f(x) = a^x visas i figuren för ett antal värden på a.
45-graders linjen (= "perspektiv-balans") erhålls vid/när basen = e.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=qsB-A04vfAo

[Illusionen]

.
Några kommentar med anledning av pågående diskussion i "Tråden om Tidlös utbildning".

Refererande till konceptet och tidigare inlägg.
Via maskeringsprincipen, MP, maskeras observatörens/medvetandets egenstruktur i G.
Detta medför att observatören ”uppfattar” att G har en, relativt egenstrukturen (+), negativ (−) spegling.
Speglingen kan ses som en polarisationseffekt.
Vid balanserad växelverkan, vxv, (inom/överlagrad G) gäller detta ömsesidigt.
Polarisationen medför att vxv ur observatörsperspektivet sker via NEGATIV struktur.
Den negativa strukturen betraktas här som polvänd, och medför att växelverkan-navet är komplext till sin natur.
Den förnimbara/observerade verkligheten är alltså ”polvänd”, p g a maskeringens negativa polariseringseffekt!
Inom vxv i balans är relationen mellan ”rättvänt” (+1) och ”polvänt” (−1) således konstant.

Fälthastigheten, c, representerar den konstanta/balanserade kvoten mellan ”rättvänt” och ”polvänt”.
Fälten utgör koordinaterna i rummet av kombinerad vxv-spegling (av respektive egna strukturer) !
Fälten är därigenom orienterade 90 grader relativt varandra.

Ovanstående ger då att det förnimbara observatörsperspektivet kan beskrivas som följer.
Tid refererar (pga DRP) till den egna referens-förankringen i G.
Perspektiv-medelvärdet av tid ~√(+1 ∙ −1) = ±j är således imaginärt.
Ur observatörs-perspektiv erhålls (via vxv) därigenom atomärt den viktiga perspektivberoende
medel-relationen, ~ +j/−j ~ −1. Den förnimbara verkligheten är därigenom ”polvänd” (−1).

Det vi förnimmer representerar alltså vxv-relation/kvot mellan imaginära ”fenomen”.

Detta kan uttryckas som att rumtiden/verkligheten är en illusion baserad på imaginära relationer,
eller som jag skriver i konceptet ”att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande
våra sinnens interna strukturer”.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=AJ40O5xh_hI

[Illusionen]

.
FÖRTYDLIGANDE ANG BALANSKRITERIET, ∆Ø

Ett förtydligande av den bakomliggande metafysiska principen till balanskriteriet, 2∆Ø, som knyter
an till de senaste inläggen inkl inlägget, ”Δ-KONCEPTETS DEFINITION AV TID PÅ FÄLTNIVÅ”,
den 12 feb 2017, samt kapitel fyra, ”NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND” sid 21 – 22, i konceptet.

EULERs formel kan enligt konceptet, sid 21 – 22, skrivas som,
+e^+jφ = cos φ + j sin φ
+e^–jφ = cos φ – j sin φ

Som konsekvens av den negativa polariseringen via DRP och MP, vid vxv, skriver vi sedan,
+e^+jφ = +cos φ + j sin φ
–e^–jφ = –cos φ + j sin φ

Av inlägget Δ-KONCEPTETS DEFINITION AV TID PÅ FÄLTNIVÅ framgår att vxv—kommunikationen
innefattar produktbildning av dessa uttryck, vilket ger, produkt:
–(cos^2 + sin^2) = –1

På motsvarande sätt skriver vi för derivatatorna,
+je^+jφ = –sin φ + j cos φ
–je^–jφ = –sin φ – j cos φ
som då ger, produkt:
+(cos2 + sin2) = +1

Balanskriteriet, 2∆Ø, symboliserar (bl a) BALANSEN mellan +1 och –1.

Detta är skälet till varför jag valt att skriva/beskriva symbolen som 2∆Ø
.



Figuren återspeglar detta samband och bakgrunden till basen e.

Notera och begrunda även att derivatan är en konsekvens av vxv inkl MP och DRP,
och att för balans krävs tillgång till derivatan. TID kan med detta betraktelsesätt ev ses som
ett balanssubstitut, som funktion av egenreferensen.

Man bör här notera att Eulers formel beskriver ett atomärt perspektiv.
I detta perspektiv ingår fenomenet tid som balanssubstitut.
I deriveringsstegen inkluderas vår verklighet och rum. Beloppet 1 härrör från MP.
I övrigt ber jag att få hänvisa till tidigare inlägg och konceptet.

/ Illusionen och Jeppe

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=ZpA0l2WB86E
https://www.youtube.com/watch?v=O_A0sUithFY

[Illusionen]

.
TID och KRAFT som funktion av balanskriteriet, 2ΔØ

Detta inlägg kan ses som en fortsättning/påbyggnad på tidigare inlägg, och är tänkt som en förenklad,
och förhoppningsvis begripligare, definition av fenomenen TID och KRAFT, utgående från,
och baserad på, modellen/balanskriteriet, 2ΔØ. För att göra det enklare att förstå, bortser vi
alltså här tillfälligt från den komplicerade interna struktur/uppbyggnad, som kännetecknar 2ΔØ.

Refererande till tidigare inlägg, kan TID enligt konceptets beskrivning, i det atomära perspektivet,
betraktas som det ”balans-substitut” som balanserar den sidställning som egenstrukturen i kombination
med MP och DRP förorsakar.
Den atomära modell som tillämpas för att åskådliggöra detta är balanskriteriet, 2ΔØ.

Att TID (enligt konceptet) ”ingår” i vår verklighet som ett balanserande fenomen, borde vara av
filosofiskt intresse, och väl värt att begrunda för den filosofiskt intresserade.
Det förefaller m a o finnas något för oss dolt ”bortom” vår förnimbara verklighet.

KRAFT utgör inom fysiken det hjälpmedel/fenomen, i form av abstraktion, som förklarar och
beskriver orsaken till förändringar i ett systems rörelser.
Krafter uppstår, enligt modern fysik, genom växelverkan mellan elementarpartiklar.
Inom den klassiska fysiken förklarar Newtons tre rörelselagar kroppars rörelse under inverkan av krafter,
och dessa tre lagar kan sägas definiera krafter som verkar på ett system.
De tre lagarna är enligt läroboken:

1 En kropp som inte påverkas av yttre krafter förblir i sitt tillstånd av vila eller likformig,
rätlinjig rörelse

2 Ändringen per tidsenhet av en kropps rörelsemängd är proportionell mot den verkande
kraften och ligger i dennas riktning

3 Mot varje kraft svarar en annan lika stor och motsatt riktad kraft, så att de ömsesidigt
mellan två kroppar verkande krafterna alltid är lika stora och motsatt riktade

Även Delta-konceptet beskriver kraft som ett växelverkan-fenomen, dock på ren fältnivå.
Konceptet beskriver växelverkan på fältnivå, via MP och DRP, och därav perspektivberoende
KOMPLEXA DIFFERENSER i G-densitet.
Den komplexa differensen, symboliseras av det likaså komplexa balanskriteriet 2ΔØ.

I det universella/neutrala perspektivet råder balans, medan det atomära sidställda perspektivet
kännetecknas av obalans. Fenomenet TID, och indirekt även KRAFT, har sin grund i denna obalans.
Obalansen ifråga, i form av den KOMPLEXA DIFFERENSEN, ges av den relativa sidställning
som egenreferensens förankring, via MP, förorsakar.
Notera att detta gäller ömsesidigt och individuellt inom vxv, ur respektive referensförankring.
Den tidigare redovisade Euler-tabellen utgör ett exempel på detta.

I konceptet beskrivs hur påverkan på vxv-förutsättningarna ger upphov till störningar i balansen,
som via ΔØ:s kantringsmekanism förändra antalet ΔØ, för att därigenom vidmakthålla balans.
Förändring av antalet ΔØ (ingående i balanskedjan) utgör bas för bl a fenomenet KRAFT,
och innefattar betydelsen av samtliga ovanstående lagar, ingående i Newtons rörelselagar.
Med tillgång till modellen 2ΔØ kan, mot bakgrund av vad som här beskrivs, såväl TID som KRAFT,
förenklat beskrivas, i överensstämmelse med ovanstående, som funktion av 2ΔØ och aktuella
referensförankringar i G, som,

TID: Antal ΔØ mellan referensförankringar.
KRAFT: Förändring i/av antal ΔØ mellan referensförankringar.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=Nnz2tFltNj0

[Illusionen]

.
Ett förtydligande ang "partikel", med anledning av pågående diskussion i tråden, Vad är metafysik ?.

Fourieranalys innebär uppspaltning/uppdelning av en komplex signal i sinusvågor med olika frekvenser.
Fouriertransformation används då t ex för att analysera ingående frekvenskomponenter i en given kurvform.
På liknande sätt kan transformationen användas för att analysera densitetsinnehållet i beskriven vxv-interferens.
Denna interferens kan betraktas som en (p g a DRP) dynamisk sammanlagringseffekt av ”motriktade” signaler,
och är då EJ att betrakta som ren sinus-form.
Aktuella interferens-formen har därigenom förutsättning att delas upp i olika delfrekvenser, likt ett spektra.
I konceptet beskrivs hur interferensen är positionsberoende ur observatörsperspektivet.
Det innebär att densitetsinnehållet i form av ”spektra” likaså är en ”funktion” av position och ”observatör”.
Begreppet partikel kan enligt konceptet, atomärt betraktas som funktion av dessa dynamiska spektra.

/ Illusionen och Jeppe

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=LJHmvrkOSqU

[Zokrates]

Enkelt uttryckt består allting av svängningar, utan dessa vågor skulle det inte existera något, det som existerar svänger, det som inte existerar är ingenting, trots det har ingenting av sig självt utan förståelig orsak gett upphov till det senare, varpå ingenting är alltings första orsak.

Jag förklarade detta i tråden om svarta hål, med att ingenting i sig självt bär på en egenskap, alltså är det någonting trots allt, detta utgör ju i sin tur grunden för big bang, detta är intet, endast i den meningen att det ännu inte hade "fött" vårt universum, men detta intet består av en egenskap, är således inte overksamt, men vi saknar den grundläggande teorin för hur detta agerar, min teori härom är att intet i sig utgörs av flera tomrum, som i sin tur gränsar till varandra, inte i form av fysiska gränser, men däremot avvikelser i temperaturgränser. Här frågar sig den vise, kan det verkligen existera temperatur om ingenting existerar, dvs svängningar, rörelse, materia, energi, främst utifrån just det senare?

Jag menar att även I avsaknad av värmekällor borde det råda någon form av absolut nollpunkt vad gäller grundtillståndet, https://sv.wikipedia.org/wiki/Absoluta_nollpunkten , men detta är inte och har aldrig varit ett absolut värde även i tomrummet i sig, varpå dessa skillnader sparkar igång en skapelseprocess av partiklar mellan tomrummen, det är ett och samma tomrum, men här får man föreställa sig gränserna utgöras av just denna variation i den "icke" absoluta nollpunkten. I och med detta fenomen, kan intet i sig självt aldrig kunna vara konstant innehållslöst, då det exister en form av rörelse, det som rör sig är skillnader i grundtillståndet, varpå detta i sin tur genererar partiklar. (beviset för att detta är rätt torde vara vårt eget universum).

Utifrån att intet i sig självt faktiskt är gränslöst, så uppstår det på flera platser inom intet, skilda från varandra, ansamlingar av partiklar, dessa i sin tur utgör grunden för big bang. Teoretiskt sett sker dessa konstant överallt i intet, varav vårt synliga universum endast är ett av dem. Dessa skapade universum påverkar därefter i sin tur även de intet, genom att öka hastigheten för fler universum att skapas eftersom varje avgränsat universum i sin tur skapar fler temperaturgränser inom intet, som alltså inte är egenskapslöst och alltså består av något då det genererar något.

Easy peasy.

[SigurdV]

Enkelt uttryckt består allting av svängningar, utan dessa vågor skulle det inte existera något, det som existerar svänger, det som inte existerar är ingenting, trots det har ingenting av sig självt utan förståelig orsak gett upphov till det senare, varpå ingenting är alltings första orsak.

Jag förklarade detta i tråden om svarta hål, med att ingenting i sig självt bär på en egenskap, alltså är det någonting trots allt, detta utgör ju i sin tur grunden för big bang, detta är intet, endast i den meningen att det ännu inte hade "fött" vårt universum, men detta intet består av en egenskap, är således inte overksamt, men vi saknar den grundläggande teorin för hur detta agerar, min teori härom är att intet i sig utgörs av flera tomrum, som i sin tur gränsar till varandra, inte i form av fysiska gränser, men däremot avvikelser i temperaturgränser. Här frågar sig den vise, kan det verkligen existera temperatur om ingenting existerar, dvs svängningar, rörelse, materia, energi, främst utifrån just det senare?

Jag menar att även I avsaknad av värmekällor borde det råda någon form av absolut nollpunkt vad gäller grundtillståndet, https://sv.wikipedia.org/wiki/Absoluta_nollpunkten , men detta är inte och har aldrig varit ett absolut värde även i tomrummet i sig, varpå dessa skillnader sparkar igång en skapelseprocess av partiklar mellan tomrummen, det är ett och samma tomrum, men här får man föreställa sig gränserna utgöras av just denna variation i den "icke" absoluta nollpunkten. I och med detta fenomen, kan intet i sig självt aldrig kunna vara konstant innehållslöst, då det exister en form av rörelse, det som rör sig är skillnader i grundtillståndet, varpå detta i sin tur genererar partiklar. (beviset för att detta är rätt torde vara vårt eget universum).

Utifrån att intet i sig självt faktiskt är gränslöst, så uppstår det på flera platser inom intet, skilda från varandra, ansamlingar av partiklar, dessa i sin tur utgör grunden för big bang. Teoretiskt sett sker dessa konstant överallt i intet, varav vårt synliga universum endast är ett av dem. Dessa skapade universum påverkar därefter i sin tur även de intet, genom att öka hastigheten för fler universum att skapas eftersom varje avgränsat universum i sin tur skapar fler temperaturgränser inom intet, som alltså inte är egenskapslöst och alltså består av något då det genererar något.

Easy peasy.

Det här var förvånande kul att läsa,
jag gillar ärliga försök att tänka djupt,
så bli nu inte förargad när jag protesterar.

Enkelt uttryckt består allting av svängningar,

Njäee... allting består av energi, alltså så även svängningar.
Sen är det väl också så att svängningar kräver en viss tidsrymd för att existera,
så de kan inte existera i det "ögonblick" då zenons pil står stilla...

det som inte existerar är ingenting,

Just så är det!

trots det har ingenting av sig självt utan förståelig orsak gett upphov till det senare, varpå ingenting är alltings första orsak.

Så tycker även den filosofiska fårskallen Lawrence Krauss (duktig fysiker) ... tanken är att "fluktuationer i ingenting" blir till nånting... Men det är dödfött: Eftersom ingenting inte finns så kan det inte vara orsak till någonting och ännu mindre vara en första orsak. Ingenting är helt enkelt inget TILLSTÅND ...inget sätt att VARA!

ingenting i sig självt bär på en egenskap, alltså är det någonting trots allt,

Det som bär på en egenskap måste vara ... ingenting saknar vara... Eftersom ingenting är identiskt med det som inte är någonting , så går det (trots allt) inte att utan motsägelse kalla ingenting för "någonting".

Jag skulle hellre börja med något som är ALLTING fast i form av en oändlig mängd av ren energi ...
Det "enorma trycket" pressar samman portioner av energin till oändligt heta punkter som pressas ut i INGENTING! Där de kallas BIG BANG SINGULARITETER!

min teori härom är att intet i sig utgörs av flera tomrum, som i sin tur gränsar till varandra, inte i form av fysiska gränser, men däremot avvikelser i temperaturgränser. Här frågar sig den vise, kan det verkligen existera temperatur om ingenting existerar, dvs svängningar, rörelse, materia, energi, främst utifrån just det senare?

Med "ingenting" kan man mena "tomrum" ... alltså något som har eller utgör en volym.
Om du bara undviker DET ABSOLUTA INGENTINGET kanske du kan få ihop en story här...

Big Bang-punkter består av bestämd mängd energi, saknar volym och har en oändlig temperatur.
Både volym och temperatur är inversa tillstånd/egenskaper/förhållanden inom energin
och har alltså inte egen absolut existens.

Så det är inte så att energin och den oändliga temperaturen finns i ett rum som består av ingenting utan både rummet och temperaturen (= rumtiden) finns i energin... på samma sätt som ett leende finns i ansiktet.

[Pilatus]

Njäee... allting består av energi, alltså så även svängningar.

"Består av" är ett lurigt uttryck i detta sammanhang. Vad du ser beror på hur du väljer att se på "allting". Visuellt sett är allt i rörelse, det svänger om materien. Och materia är ekvivalent med energi.

[SigurdV]

Njäee... allting består av energi, alltså så även svängningar.

"Består av" är ett lurigt uttryck i detta sammanhang. Vad du ser beror på hur du väljer att se på "allting". Visuellt sett är allt i rörelse, det svänger om materien. Och materia är ekvivalent med energi.

Vad är problemet? Tycker du "sammansatt av" är mindre lurigt?
Rörelse är energi... svängning är energi ... materia är energi ... allt du pratat om är energi.
Kort sagt: OM det finns SÅ är det energi i en eller annan form.

Av någon anledning föreställer sig de flesta att allting börjar (började) med ingenting.
Och sen lite pö om pö kommer det från ingenstans lite någonting...

Kanske finns mitt i ingenting en ynka liten neutrino?
Sen blir det två neutriner ... tre ... fyra ... som komna från ingenstans tar plats i ingenting.

Här kan man verkligen tala om en trollkarlshatt! Hela vårt storartade universum har kommit från ingenstans och fullständigt utplånat det som en gång "var ett ingenting" ... Det där med att jesus
utfodrade massor med människor utav endast tre fiskar framstår vid jämförelse som lite futtigt ...

Jag tycker den kloke bör inse att ingenting aldrig har funnits!