Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

"Består av" är ett lurigt uttryck i detta sammanhang. Vad du ser beror på hur du väljer att se på "allting". Visuellt sett är allt i rörelse, det svänger om materien. Och materia är ekvivalent med energi.

Vad är problemet? Tycker du "sammansatt av" är mindre lurigt?

Det låter lika mekaniskt.

Rörelse är energi... svängning är energi ... materia är energi ... allt du pratat om är energi.
Kort sagt: OM det finns SÅ är det energi i en eller annan form.

Nej, materia är inte en form av energi. Men materien kan omvandlas till energi om du t ex frigör kärnans starka växelverkan. Men experimentera gärna på något ställe där inte en hel kommun förvandlas till aska, om det skulle gå snett, det är svårt att få allt rätt första gången man klyver tunga isotoper.

Av någon anledning föreställer sig de flesta att allting börjar (började) med ingenting.
Och sen lite pö om pö kommer det från ingenstans lite någonting...

Ja det är väl vad du tror.

[Illusionen]

Enkelt uttryckt består allting av svängningar, utan dessa vågor skulle det inte existera något, det som existerar svänger, det som inte existerar är ingenting, trots det har ingenting av sig självt utan förståelig orsak gett upphov till det senare, varpå ingenting är alltings första orsak.

Easy peasy.

Enligt strängteorin består elementarpartiklar av vibrerande strängar, alltså en typ av "svängningar".
Dessa strängar är till sin natur ”fundamentala”, och består således ej av något.
Strängen anses vara en-dimensionell och har en längd som man förmodar är en Planck-längd.
Det finns ett stort antal strängteorier som har komprimerats till fem "supersträng-teorier".
Det förekommer två huvudtyper av strängar, ”öppna” och ”slutna”.
Teorin har ännu inte bekräftats experimentellt.

Skiljer sig dina tankar i något väsentligt från strängteorin, och i så fall hur ?

/ Illusionen

[SigurdV]

"Består av" är ett lurigt uttryck i detta sammanhang. Vad du ser beror på hur du väljer att se på "allting". Visuellt sett är allt i rörelse, det svänger om materien. Och materia är ekvivalent med energi.

Vad är problemet? Tycker du "sammansatt av" är mindre lurigt?

Det låter lika mekaniskt.

Begränsar du dina tankar till mekanik?
Tänk t ex på vad ett elektromagnetiskt fält består av?

Rörelse är energi... svängning är energi ... materia är energi ... allt du pratat om är energi.
Kort sagt: OM det finns SÅ är det energi i en eller annan form.

Nej, materia är inte en form av energi. Men materien kan omvandlas till energi om du t ex frigör kärnans starka växelverkan. Men experimentera gärna på något ställe där inte en hel kommun förvandlas till aska, om det skulle gå snett, det är svårt att få allt rätt första gången man klyver tunga isotoper.

Materia är partiklar som hålls samman av krafter ... sedan är i grunden partiklarna energi som hålls samman av krafter. MATERIA ÄR I GRUNDEN ENERGI SOM HÅLLS SAMMAN AV KRAFTER.
Om du vet nåt annat som materia består av så berätta det gärna.

Vi väl titta på en länk:

... matter is any substance that has mass and takes up space; this includes atoms and anything made up of these, but not other energy phenomena or waves such as light or sound.
https://en.wikipedia.org/wiki/Matter

Hur har du det egentligen med gymnasiekunskaperna?
Trodde du verkligen att materia INTE är ett energi-fenomen?
Du ser väl att det STÅR DÄR att materia är ett energi-fenomen:

this includes atoms and anything made up of these, but not other energy phenomena

Av någon anledning föreställer sig de flesta att allting börjar (började) med ingenting.
Och sen lite pö om pö kommer det från ingenstans lite någonting...

Ja det är väl vad du tror.

Tänk att du kan tro nåt så dumt: INGENTING KOMMER FRÅN INGENSTANS!
Jag har redan sagt vad jag tror så det bryr jag mig inte om att upprepa.
Fattade du inte första gången lär du inte göra det andra gången heller.

Berätta nu hur materian uppkom.
Fanns det materia när universum var en hundradels sekund gammalt
och dess temperatur var ingefär 100 miljarder grader Celcius?
Jaså inte? Vad fanns det då?

Nej jag förstår inte hur du tänker OM du alls tänker här:

Nej, materia är inte en form av energi. Men materien kan omvandlas till energi

Förstår du kanske inte vad ordet "form" betyder?
Av lera kan du forma figurer och figurerna är då inte bara lera utan FORMAD LERA... Lera i en viss form.
På samma sätt är materia FORMAD ENERGI! ... En Energiform!
Inte någonstans i hela universum kan du finna något som inte i grunden är format av energi.
Det är egentligen inte jag som påstår detta utan FYSIKERNA!
Jag håller bara med dem
Här kan du se vilka energiformer universum innehåller:
Pie chart showing the fractions of energy in the universe contributed by different sources. Ordinary matter is divided into luminous matter (the stars and luminous gases and 0.005% radiation) and nonluminous matter (intergalactic gas and about 0.1% neutrinos and 0.04% supermassive black holes). Ordinary matter is uncommon. Modeled after Ostriker and Steinhardt.

[Zokrates]

Enkelt uttryckt består allting av svängningar, utan dessa vågor skulle det inte existera något, det som existerar svänger, det som inte existerar är ingenting, trots det har ingenting av sig självt utan förståelig orsak gett upphov till det senare, varpå ingenting är alltings första orsak.

Easy peasy.

Enligt strängteorin består elementarpartiklar av vibrerande strängar, alltså en typ av "svängningar".
Dessa strängar är till sin natur ”fundamentala”, och består således ej av något.
Strängen anses vara en-dimensionell och har en längd som man förmodar är en Planck-längd.
Det finns ett stort antal strängteorier som har komprimerats till fem "supersträng-teorier".
Det förekommer två huvudtyper av strängar, ”öppna” och ”slutna”.
Teorin har ännu inte bekräftats experimentellt.

Skiljer sig dina tankar i något väsentligt från strängteorin, och i så fall hur ?

/ Illusionen

Nej, men här handlade det främst om orsaken bakom det som gett upphov till strängarna, hur de kom till. Efter big bang, teorin om universums begynnelse, så fanns det ju en begynnelse som ledde fram till Big Bang, vilket är ganska uppenbart. De krafter som har iscensatt detta är det min teori riktar sig mot. Här är det främst två förutsättningar som skall till, 1, en fluktuation i grundtillståndet, av mig kallat för intet, en rymd utan begränsningar i riktning som evigt sträcker sig åt alla håll, initialt existerade intet under vad vi kan kalla en oerhört kort tidsrymd, varav det faktiskt var totalt innehållslöst. Grundtillståndet i sig självt utgörs av ett perfekt hyper vakuumtillstånd, just tack vare detta ger det upphov till 2, en fluktuation i utsträckningen, varav intet i sig spjälkas upp i bubblor, där gränserna som sagt utgörs av skillnader i den absoluta nollpunkten, som alltså inte är en konstant, trots att jag kallar detta för absolut, detta i sin tur ligger bakom själva rörelsen, en rörelse som gett upphov till skapandet av självsvängande partiklar. Dessa partiklar har efter att de skapats ingenstans att ta vägen, de kan inte upphöra att existera då de väl bildats, däremot kan de ansamlas och ger därmed upphov till ytterligare ett fenomen, gravitationen. När partiklarna vibrerar och omsluter varandra, fångar de in en del av vakuumtillståndet utanför inom sig själva, dvs, inom deras existerande rörelsegräns, detta vakuumet åstadkommer en sugeffekt på strängarna vilket på så sätt gör att strängarna blir till ett skal, i takt med att fler strängar ansamlas ökar gravitationen, givet tid, uppstår det till slut en kritisk massa där innehållet ej längre kan accumulera fler strängar utan att implodera, vilket således gav upphov till Big bang, vårt universums födelse.

[xion]

Nej, men här handlade det främst om orsaken bakom det som gett upphov till strängarna, hur de kom till. Efter big bang, teorin om universums begynnelse, så fanns det ju en begynnelse som ledde fram till Big Bang, vilket är ganska uppenbart. De krafter som har iscensatt detta är det min teori riktar sig mot. Här är det främst två förutsättningar som skall till, 1, en fluktuation i grundtillståndet, av mig kallat för intet, en rymd utan begränsningar i riktning som evigt sträcker sig åt alla håll, initialt existerade intet under vad vi kan kalla en oerhört kort tidsrymd, varav det faktiskt var totalt innehållslöst. Grundtillståndet i sig självt utgörs av ett perfekt hyper vakuumtillstånd, just tack vare detta ger det upphov till 2, en fluktuation i utsträckningen, varav intet i sig spjälkas upp i bubblor, där gränserna som sagt utgörs av skillnader i den absoluta nollpunkten, som alltså inte är en konstant, trots att jag kallar detta för absolut, detta i sin tur ligger bakom själva rörelsen, en rörelse som gett upphov till skapandet av självsvängande partiklar. Dessa partiklar har efter att de skapats ingenstans att ta vägen, de kan inte upphöra att existera då de väl bildats, däremot kan de ansamlas och ger därmed upphov till ytterligare ett fenomen, gravitationen. När partiklarna vibrerar och omsluter varandra, fångar de in en del av vakuumtillståndet utanför inom sig själva, dvs, inom deras existerande rörelsegräns, detta vakuumet åstadkommer en sugeffekt på strängarna vilket på så sätt gör att strängarna blir till ett skal, i takt med att fler strängar ansamlas ökar gravitationen, givet tid, uppstår det till slut en kritisk massa där innehållet ej längre kan accumulera fler strängar utan att implodera, vilket således gav upphov till Big bang, vårt universums födelse

Min spontana reaktion när jag läser det här:
Vore det inte enklare med Gud eller Tao trots allt?
Så reagerar nog också de flesta inför det obegripliga och oförklarliga. Det man inte förstår får en "interimsförklaring" som får gälla tills vidare.

[Illusionen]

Enkelt uttryckt består allting av svängningar, utan dessa vågor skulle det inte existera något, det som existerar svänger, det som inte existerar är ingenting, trots det har ingenting av sig självt utan förståelig orsak gett upphov till det senare, varpå ingenting är alltings första orsak.

Easy peasy.

Enligt strängteorin består elementarpartiklar av vibrerande strängar, alltså en typ av "svängningar".
Dessa strängar är till sin natur ”fundamentala”, och består således ej av något.
Strängen anses vara en-dimensionell och har en längd som man förmodar är en Planck-längd.
Det finns ett stort antal strängteorier som har komprimerats till fem "supersträng-teorier".
Det förekommer två huvudtyper av strängar, ”öppna” och ”slutna”.
Teorin har ännu inte bekräftats experimentellt.

Skiljer sig dina tankar i något väsentligt från strängteorin, och i så fall hur ?

/ Illusionen

Nej, men här handlade det främst om orsaken bakom det som gett upphov till strängarna, hur de kom till. Efter big bang, teorin om universums begynnelse, så fanns det ju en begynnelse som ledde fram till Big Bang, vilket är ganska uppenbart. De krafter som har iscensatt detta är det min teori riktar sig mot. Här är det främst två förutsättningar som skall till, 1, en fluktuation i grundtillståndet, av mig kallat för intet, en rymd utan begränsningar i riktning som evigt sträcker sig åt alla håll, initialt existerade intet under vad vi kan kalla en oerhört kort tidsrymd, varav det faktiskt var totalt innehållslöst. Grundtillståndet i sig självt utgörs av ett perfekt hyper vakuumtillstånd, just tack vare detta ger det upphov till 2, en fluktuation i utsträckningen, varav intet i sig spjälkas upp i bubblor, där gränserna som sagt utgörs av skillnader i den absoluta nollpunkten, som alltså inte är en konstant, trots att jag kallar detta för absolut, detta i sin tur ligger bakom själva rörelsen, en rörelse som gett upphov till skapandet av självsvängande partiklar. Dessa partiklar har efter att de skapats ingenstans att ta vägen, de kan inte upphöra att existera då de väl bildats, däremot kan de ansamlas och ger därmed upphov till ytterligare ett fenomen, gravitationen. När partiklarna vibrerar och omsluter varandra, fångar de in en del av vakuumtillståndet utanför inom sig själva, dvs, inom deras existerande rörelsegräns, detta vakuumet åstadkommer en sugeffekt på strängarna vilket på så sätt gör att strängarna blir till ett skal, i takt med att fler strängar ansamlas ökar gravitationen, givet tid, uppstår det till slut en kritisk massa där innehållet ej längre kan accumulera fler strängar utan att implodera, vilket således gav upphov till Big bang, vårt universums födelse.

Som jag tolkar inledningen på ditt inlägg rör det sig om ett resonemang där tid och rum redan existerar, är det rätt uppfattat ?
Själv tror jag begreppet Big Bang är en illusion, vilket jag redogjort för i tidigare inlägg.
Matematikens regelverk är utformat för att återge/återspegla verkligheten.
Det som då här blir intressant är hur du ser på matematikens imaginära tal. Vad är det, enligt din uppfattning, som döljer sig
bakom matematikens behov av att inkludera imaginära tal, som t ex i Eulers formel, e^jφ = cos φ + j sin φ ?

Se även gärna mitt inlägg 07 mar 2014 11:13 där jag bl a skriver,
Om vi utgår från sambandet, e^jx = cos x + j sin x, och ersätter det reella uttrycket x med de komplexa,
x = Re(x + jy) och y = Im(x + jy) har vi infört en skalär REELL-IMAGINÄR-dynamik i resonemanget.

Den reella verkligheten förefaller alltså (enligt matematikens regelverk) vxv med det imaginära/abstrakta på ett raffinerat sätt.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=biw0f15z7Hw

[Zokrates]

Som jag tolkar inledningen på ditt inlägg rör det sig om ett resonemang där tid och rum redan existerar, är det rätt uppfattat ?

Både ja och ej, om intet i begynnelsen initialt sträcker sig åt alla håll i all oändlighet, så är det inte per definition ett rum, då jag tolkar det senare som något med gränser, emedan intet initialt var gränslöst. Om intet delat upp sig i avgränsade partier, (vilket jag anser är nödvändigt) tyder det på ett skeende, alltså en tidsprocess, vilket jag menar är en förutsättning för att accumulera det som krävs i form av partiklar, detta är en form av tid, dock ej jämförbar med vår tidsmodell som utgår från dygn. Det handlar ju om en process, där tid saknar jämförbar praktisk betydelse, teoretiskt sett, om vi använde vår tidsmodell och applicerade den på det skeendet, så skulle det sakna all betydelse om varje enskild partikel tog miljarder år på sig för att skapas och om det krävdes centiljarders och åter centiljarders partiklar för att uppnå en implosion, eller om alla partiklar skapades samtidigt, då skeendet är likvärdigt som om allt likväl skett i ett enda ögonblick. (Notera vår språkliga begränsning, ett ögonblick, det fanns inga ögonlock då, ingen kunde blinka, det som avses är att det går fort, men vad som är fort eller långsamt hänger samman med vår tidsuppfattning och vår rörelse i rummet, inget av detta är ju egentligen applicerbart i en modell där människan ännu inte existerar).

[Illusionen]

Som jag tolkar inledningen på ditt inlägg rör det sig om ett resonemang där tid och rum redan existerar, är det rätt uppfattat ?

Både ja och ej, om intet i begynnelsen initialt sträcker sig åt alla håll i all oändlighet, så är det inte per definition ett rum, då jag tolkar det senare som något med gränser, emedan intet initialt var gränslöst. Om intet delat upp sig i avgränsade partier, (vilket jag anser är nödvändigt) tyder det på ett skeende, alltså en tidsprocess, vilket jag menar är en förutsättning för att accumulera det som krävs i form av partiklar, detta är en form av tid, dock ej jämförbar med vår tidsmodell som utgår från dygn. Det handlar ju om en process, där tid saknar jämförbar praktisk betydelse, teoretiskt sett, om vi använde vår tidsmodell och applicerade den på det skeendet, så skulle det sakna all betydelse om varje enskild partikel tog miljarder år på sig för att skapas och om det krävdes centiljarders och åter centiljarders partiklar för att uppnå en implosion, eller om alla partiklar skapades samtidigt, då skeendet är likvärdigt som om allt likväl skett i ett enda ögonblick. (Notera vår språkliga begränsning, ett ögonblick, det fanns inga ögonlock då, ingen kunde blinka, det som avses är att det går fort, men vad som är fort eller långsamt hänger samman med vår tidsuppfattning och vår rörelse i rummet, inget av detta är ju egentligen applicerbart i en modell där människan ännu inte existerar).

Mitt sätt att angripa problemet är nog typiskt för en gammal inbiten tekniker.
Enbart matematik räcker inte om man, som i mitt fall, har som mål att nå bortom vår förnimbara verklighet.
Därför tror jag att kombination av modell och matematik är rätt väg att gå.
Jag saknar modellen som kan ligga till grund för ditt resonemang, du kanske har förslag ?
Trots att jag läst ditt senaste inlägg flera gånger förstår jag inte allt, så får återkomma när
jag sovit på saken, det brukar lossna då.

En av de alternativa vägar jag arbetar med är att grundtillståndet, G, är labilt/instabilt till sin natur.
Det ligger då nära till hands att jämföra med en typ av atomär resonans, mellan två lagringstillstånd.
Det påminner om dina "svängningar", har du varit in på det spåret ?

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=BIQ2D6AIys8

2017-03-19

Efter att begrundat ditt inlägg ytterligare är jag fortfarande osäker om jag tolkar dig rätt.
Det du beskriver som ”intet ….. som initialt var gränslöst” ställer till problem för mig.
INTET i din tappning får mig spontant att tänka på den ”fundamentala formen”, CIRKELN.
Studerar du hur det elektromagnetiska FÄLTEN illustreras så ser du kopplingen till det cirkulära.
När vi förnimmer något så är det beroende av avvikelse/obalans i någon form relativt vår egenstruktur/referens.
Vår förnimmelse av rum och tid är då formad via egenstrukturen, där strukturen "befinner sig externt".
Begreppet existens (i form av förnimmelse) förutsätter m a o en referensstruktur.
Verkligheten betraktar jag därför som ”sidställd” (= transformerad) universum, som funktion av egenstrukturen.
Enligt min uppfattning kan man därför inte trovärdigt beskriva universum utan att inkludera egenstrukturen.
Det var för övrigt en av orsakerna till att jag startade den här tråden.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=RkriPebgemM

[Zokrates]

Det är kanske svårt att föreställa sig ett intet, där ingenting överhuvudtaget ännu existerar, men detta var alltså tillståndet före grundtillståndet som du beskriver, ett ändlöst ingenting, så frågar man sig, hur ingenting kan vara ändlöst? Svaret är att det måste vara så, men det är inte ett tomt rum, eftersom det inte är ett rum, ett rum är ju någoting. Utifrån att det skall bli något måste intet alltså avgränsas, vilket är en logisk tankeföljd av att allt ingår i en kedja av händelser, varav vi befinner oss i den senare delen av detta förlopp. Att vårt universum existerar måste ha en orsak och vara en del av en process där något har föregått existensen. Orsaken till universums skapelse utspelar sig på ett annat plan än det skapade, där någonting alltså kan ge upphov till det andra. Alltså talar vi om någonting som existerar pre universum och pre grundtillståndet.

Här kommer alltså intet in, ur detta har alltså grundtillståndet bildats, tanken utgår från att det måste ha funnits en början, detta eftersom vi inte kan föreställa oss att någonting alltid har existerat, det ingår inte i vår referensram så någonting bör ha rubbat intet för att ge upphov till en avvikelse, då det är detta som krävs för att överhuvudtaget kunna tala om värden, processer, tid, skapelser. Det måste alltså till en avvikelse, en skillnad i intet, för att skapa grundtillståndet.

Grundtillståndet i sin tur har skapat vårt universum, sannolikt många fler, liksom det sannolikt av och till säkerligen har haft varierande resultat där ett universum kanske förintats lika snabbt som det skapats, ett annat blivit instabilt och ett tredje gett upphov till en mer varaktig existens, vi kan alltså föreställa oss alla dessa alternativ, där inget utesluter att fler universum existerar samtidigt, då grundtillståndet i sin natur agerar som en evighetsmotor vad gäller skapandet av universum, därav får vi att grundtillståndet som hade sitt upphov i intet har delat upp sin egenhet i flera inbördes avgränsningar, detta alltså utifrån ett initialt tomrum, varav ordet rum i sammanhanget inte skall ses som ett rum, det är ett ord vi använder för just tomma ytor i ett rum, men i det här fallet hade ju inte intet initialt en avgränsning, då detta har skett senare, Intet rymmer alla dimensioner vad gäller riktningar, men är trots det till sin natur endimensionellt, enligt vår logik blir detta en självemotsägelse om vi utgår från vår praktiska syn på dimensioner utifrån plan och axlar utifrån vårt perspektiv, men trots det så förhöll det sig initialt just så.

Som förklaringsmodell skulle vi kunna hoppa över intet och bara nöja oss med grundtillståndet, dvs, scenen där vårt pre universum utgått från, samt påstå att detta grundtillståndet alltid har existerat, sett likadant ut och haft samma funktion, men det är alltså som jag menar inte nöjaktigt, då grundtillståndet bevisligen enligt vårt logiska sätt att se på naturen, måste ha två sidor, emedan intet bara hade en.

[Illusionen]

Det är kanske svårt att föreställa sig ett intet, där ingenting överhuvudtaget ännu existerar, men detta var alltså tillståndet före grundtillståndet som du beskriver, ett ändlöst ingenting, så frågar man sig, hur ingenting kan vara ändlöst? Svaret är att det måste vara så, men det är inte ett tomt rum, eftersom det inte är ett rum, ett rum är ju någoting. Utifrån att det skall bli något måste intet alltså avgränsas, vilket är en logisk tankeföljd av att allt ingår i en kedja av händelser, varav vi befinner oss i den senare delen av detta förlopp. Att vårt universum existerar måste ha en orsak och vara en del av en process där något har föregått existensen. Orsaken till universums skapelse utspelar sig på ett annat plan än det skapade, där någonting alltså kan ge upphov till det andra. Alltså talar vi om någonting som existerar pre universum och pre grundtillståndet.

Här kommer alltså intet in, ur detta har alltså grundtillståndet bildats, tanken utgår från att det måste ha funnits en början, detta eftersom vi inte kan föreställa oss att någonting alltid har existerat, det ingår inte i vår referensram så någonting bör ha rubbat intet för att ge upphov till en avvikelse, då det är detta som krävs för att överhuvudtaget kunna tala om värden, processer, tid, skapelser. Det måste alltså till en avvikelse, en skillnad i intet, för att skapa grundtillståndet.

Grundtillståndet i sin tur har skapat vårt universum, sannolikt många fler, liksom det sannolikt av och till säkerligen har haft varierande resultat där ett universum kanske förintats lika snabbt som det skapats, ett annat blivit instabilt och ett tredje gett upphov till en mer varaktig existens, vi kan alltså föreställa oss alla dessa alternativ, där inget utesluter att fler universum existerar samtidigt, då grundtillståndet i sin natur agerar som en evighetsmotor vad gäller skapandet av universum, därav får vi att grundtillståndet som hade sitt upphov i intet har delat upp sin egenhet i flera inbördes avgränsningar, detta alltså utifrån ett initialt tomrum, varav ordet rum i sammanhanget inte skall ses som ett rum, det är ett ord vi använder för just tomma ytor i ett rum, men i det här fallet hade ju inte intet initialt en avgränsning, då detta har skett senare, Intet rymmer alla dimensioner vad gäller riktningar, men är trots det till sin natur endimensionellt, enligt vår logik blir detta en självemotsägelse om vi utgår från vår praktiska syn på dimensioner utifrån plan och axlar utifrån vårt perspektiv, men trots det så förhöll det sig initialt just så.

Som förklaringsmodell skulle vi kunna hoppa över intet och bara nöja oss med grundtillståndet, dvs, scenen där vårt pre universum utgått från, samt påstå att detta grundtillståndet alltid har existerat, sett likadant ut och haft samma funktion, men det är alltså som jag menar inte nöjaktigt, då grundtillståndet bevisligen enligt vårt logiska sätt att se på naturen, måste ha två sidor, emedan intet bara hade en.

Efter att ha läst ditt senaste inlägg är jag näst intill övertygad om att det finns betydande likheter mellan det du beskriver
och mitt koncept.
När du skriver ”tillståndet före grundtillståndet” är det sannolikt det jag benämner grundtillståndet, G, du syftar på.
G är abstrakt (”osynkroniserat”) till sin natur och kan ej beskrivas via vår verklighets begrepp och storheter.
Detta kan då utan större förbehåll från min sida beskrivas som ”ett ändlöst ingenting”.
Därefter skriver du citat, ”Utifrån att det skall bli något måste intet alltså avgränsas”.
G är ”osynkroniserat” men kan ”synkroniseras”, vilket jag utan större vånda likställer med ditt uttryck ”avgränsas”.
Synkronisering sker via egenstruktur och växelverkan, och beskrivs i konceptet via ”densitets-avvikelse” i G.
Rumtid gör entre´i samband med synkroniseringen. En något överraskande vändning, eller hur ?

/ Illusionen

[SigurdV]

Som förklaringsmodell skulle vi kunna hoppa över intet och bara nöja oss med grundtillståndet, dvs, scenen där vårt pre universum utgått från, samt påstå att detta grundtillståndet alltid har existerat, sett likadant ut och haft samma funktion, men det är alltså som jag menar inte nöjaktigt, då grundtillståndet bevisligen enligt vårt logiska sätt att se på naturen, måste ha två sidor, emedan intet bara hade en.

Men vad händer om intet och icke-intet är former av grundtillståndet?
Formerna kunde vara omvänt beroende så att det existerande
gånger det icke-existerande alltid är lika med grundtillståndet.

Ungefär som det energiska förhållande mellan ett slutet systems volym och temperatur.
Noll volym ger oändlig temperatur och omvänt... men den "verklighet" som motsvarar produkten av det besynnerliga talparet är alltid en och densamma som för varje annat talpar.

Och hur många grundtillstånd (isolerade system) kan det för övrigt tänkas finnas?

[Illusionen]

Som förklaringsmodell skulle vi kunna hoppa över intet och bara nöja oss med grundtillståndet, dvs, scenen där vårt pre universum utgått från, samt påstå att detta grundtillståndet alltid har existerat, sett likadant ut och haft samma funktion, men det är alltså som jag menar inte nöjaktigt, då grundtillståndet bevisligen enligt vårt logiska sätt att se på naturen, måste ha två sidor, emedan intet bara hade en.

Men vad händer om intet och icke-intet är former av grundtillståndet?
Formerna kunde vara omvänt beroende så att det existerande
gånger det icke-existerande alltid är lika med grundtillståndet.

Ungefär som det energiska förhållande mellan ett slutet systems volym och temperatur.
Noll volym ger oändlig temperatur och omvänt... men den "verklighet" som motsvarar produkten av det besynnerliga talparet är alltid en och densamma som för varje annat talpar.

Och hur många grundtillstånd (isolerade system) kan det för övrigt tänkas finnas?

Det har blivit fel Sigurd, det är Zokrates du citerar.

https://www.youtube.com/watch?v=w6KS6ofEAjs

[SigurdV]

Så förargligt då
Men det här är väl du?

När du skriver ”tillståndet före grundtillståndet” är det sannolikt det jag benämner grundtillståndet, G, du syftar på. G är abstrakt (”osynkroniserat”) till sin natur och kan ej beskrivas via vår verklighets begrepp och storheter.

Detta kan då utan större förbehåll från min sida beskrivas som ”ett ändlöst ingenting”.
Därefter skriver du citat, ”Utifrån att det skall bli något måste intet alltså avgränsas”.
G är ”osynkroniserat” men kan ”synkroniseras”, vilket jag utan större vånda likställer med ditt uttryck ”avgränsas”.

[Illusionen]

Så förargligt då
Men det här är väl du?

När du skriver ”tillståndet före grundtillståndet” är det sannolikt det jag benämner grundtillståndet, G, du syftar på. G är abstrakt (”osynkroniserat”) till sin natur och kan ej beskrivas via vår verklighets begrepp och storheter.

Detta kan då utan större förbehåll från min sida beskrivas som ”ett ändlöst ingenting”.
Därefter skriver du citat, ”Utifrån att det skall bli något måste intet alltså avgränsas”.
G är ”osynkroniserat” men kan ”synkroniseras”, vilket jag utan större vånda likställer med ditt uttryck ”avgränsas”.

Ja, detta är skrivet av en pensionerad båtbyggare .

[SigurdV]

Så förargligt då
Men det här är väl du?

När du skriver ”tillståndet före grundtillståndet” är det sannolikt det jag benämner grundtillståndet, G, du syftar på. G är abstrakt (”osynkroniserat”) till sin natur och kan ej beskrivas via vår verklighets begrepp och storheter.

Detta kan då utan större förbehåll från min sida beskrivas som ”ett ändlöst ingenting”.
Därefter skriver du citat, ”Utifrån att det skall bli något måste intet alltså avgränsas”.
G är ”osynkroniserat” men kan ”synkroniseras”, vilket jag utan större vånda likställer med ditt uttryck ”avgränsas”.

Ja, detta är skrivet av en pensionerad båtbyggare .

Och du hävdar INTE att grundtillståndet är INTET?
(Frågar en pensionerad fönsterputsare med firman kvar.)