klorofyll skrev:Jag har aldrig testat cannabis men jag tror att det har ganska negativ inverkan på psyket, man kan nog inte röka lite cannabis och sedan gå till jobbet. Jag har hört att det mildrar känslor av smärta. Man dör nog inte av cannabis, men som sagt utan erfarenhet, så tror jag att det är ganska skadligt.
Jag testade aldrig droger - knark - på 70-talet trots att jag bodde i Lund då och var med i proggmusikrörelsen.
Varför gjorde jag inte det? Alla jag träffade som hade rökt på etc. verkade dumma i huvudet, dimmiga men lyckliga. När vi spelade ihop lät det skit om deras prestationer, men de trodde det lät bra.
Hade jag mött en enda som inte bara verkat lycklig utan smartare och i kontakt med en verklighet bortom den vardagliga hade jag inte tvekat att prova. Om jag mött en enda som verkat ha upplevt sanningen eller en vidgad verklighet via drogerna hade jag provat. Men jag mötte inte en enda.
Jag bodde inte själv i kollektiv men var ofta där och hälsade på. Fanns många kollektiv i Lund då. Jag läste filosofi på universitetet.
Jag gillade verkligen det psykedeliska inom konst och musik och litteratur. William Burroughs... Jefferson Airplane... Men varför skulle jag prova droger om kompisar som använde dem bara verkade dumma i huvudet och inte alls i kontakt med någon magisk eller mystisk verklighet bortom den vardagliga? Fantasin och filosofin blev mina droger. Däribland Martinus böcker.
Jag sysslade mycket med tecknande och skrivande.Spelade i band och i VPKs orkester. Lyssnade på musik. Läste. Det räckte. Det var tillfredsställande. Senare läste jag alla Carlos Castanedas böcker.