Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

En lämplig, och sannolikt avslöjande, introduktion till ett ifrågasättande av konceptet bör därför förslagsvis
innefatta beskrivning av bakgrund till Eulers formel och naturkonstanterna, ε, μ och c.
Det räcker m a o inte här med att enbart citera Wikipedia och/eller vad andra anser och har presterat.

Vem har enbart citerat Wikipedia?

Jag har inte sett att du talat om t ex tomrummets permeabilitet i din text. Inte heller permittiviteten för tomrummet. Vilken roll spelar de för ditt koncept?

Den 04 maj 2015 20:18 skrev jag Du skrev om linjärt och cirkulärt och det var dessa termer som jag inte fick ihop med induktiva (Phi/i, förhållandet mellan det magnetiska flödet och strömstyrkan) eller kapacitiva (Q, laddningens mängd) komponenter.

Det blev inte mycket till diskussion.

Nu frågar du "hur ni ser på bakgrunden till Eulers formel och naturkonstanterna, ε, μ och c".
Ljusets hastighet och tid har diskuterats och jag kan inte i något av dina postningar se spår av ditt kunnande skulle vara större än någon annans på detta forum. Inte heller har det funnits någon som önskat "kullkasta konceptet". Hur skulle det gått till då ingen förstått hur du menar, vad slags ontologi eller världsuppfattning är det tänkt att ditt koncept representerar?

Jag vet att du är mer än irriterad på mig, kanske har jag hängt på och krävt att du skall visa samma stringens som du kräver av andra. I din senaste postning kräver du i magistral ton akademiska uppsatser eller avhandlingar. Om det är möjligt vet jag inte, en opponent skulle antagligen kräva ett abstract där du redovisar vad det är ditt koncept handlar om och på vilket sätt den speciella relativitetsteorin ifrågasätts. Vari ligger felet? Verkligheten ser ut och fungerar på ett visst sätt, det brukar vara möjligt att ge en verbal beskrivning av.

Det har blivit påskafton. Här var det nollgradigt då jag var ute sista svängen med hunden. Hur som helst så önskar jag dig en Glad Påsk!

[Illusionen]

En lämplig, och sannolikt avslöjande, introduktion till ett ifrågasättande av konceptet bör därför förslagsvis
innefatta beskrivning av bakgrund till Eulers formel och naturkonstanterna, ε, μ och c.
Det räcker m a o inte här med att enbart citera Wikipedia och/eller vad andra anser och har presterat.

Vem har enbart citerat Wikipedia?

Jag har inte sett att du talat om t ex tomrummets permeabilitet i din text. Inte heller permittiviteten för tomrummet. Vilken roll spelar de för ditt koncept?

Den 04 maj 2015 20:18 skrev jag Du skrev om linjärt och cirkulärt och det var dessa termer som jag inte fick ihop med induktiva (Phi/i, förhållandet mellan det magnetiska flödet och strömstyrkan) eller kapacitiva (Q, laddningens mängd) komponenter.

Det blev inte mycket till diskussion.

Nu frågar du "hur ni ser på bakgrunden till Eulers formel och naturkonstanterna, ε, μ och c".
Ljusets hastighet och tid har diskuterats och jag kan inte i något av dina postningar se spår av ditt kunnande skulle vara större än någon annans på detta forum. Inte heller har det funnits någon som önskat "kullkasta konceptet". Hur skulle det gått till då ingen förstått hur du menar, vad slags ontologi eller världsuppfattning är det tänkt att ditt koncept representerar?

Jag vet att du är mer än irriterad på mig, kanske har jag hängt på och krävt att du skall visa samma stringens som du kräver av andra. I din senaste postning kräver du i magistral ton akademiska uppsatser eller avhandlingar. Om det är möjligt vet jag inte, en opponent skulle antagligen kräva ett abstract där du redovisar vad det är ditt koncept handlar om och på vilket sätt den speciella relativitetsteorin ifrågasätts. Vari ligger felet? Verkligheten ser ut och fungerar på ett visst sätt, det brukar vara möjligt att ge en verbal beskrivning av.

Det har blivit påskafton. Här var det nollgradigt då jag var ute sista svängen med hunden. Hur som helst så önskar jag dig en Glad Påsk!

Vi var tidigare överens om att en meningsfull diskussion oss emellan ej var möjlig.
Våra åsikter och värderingar skiljer sig för mycket åt, för att det ska vara möjligt att nå en samsyn.
Så hoppas du ursäktar att jag väljer att avstå från att i fortsättningen kommentera dina inlägg.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=JanqdSuiM_o

[Pilatus]

Så hoppas du ursäktar att jag väljer att avstå från att i fortsättningen kommentera dina inlägg.

Jovars, om du väljer tystnaden så får du göra det.

[Illusionen]

.
BAKGRUND TILL ”EULER-TABELLEN”

Har ant förklarat följande i någon form tidigare, men det kanske inte skadar med en sammanfattning.
Inlägget kan även ses som ett enklare komplement/förtydligande till tidigare inlägg.

Matematikens regelverk är utformat för att återspegla hur vi förnimmer vår verklighet inkl samband och egenskaper.
Notera att det därigenom föreligger ett behov av att, i någon form, definiera ”medvetandet”.
Det är här ”medvetandets referens” och ”maskerings-förankringen” (via MP) kommer in i bilden.
Matematiken kan då betraktas som en anpassning till den hierarkiska nivå i universum som ”medvetandet”,
via sin referensstruktur inkl förankring, stipulerar.
En konsekvens av att regelverket är utformat för att återspegla hur vi, utifrån vår referensstruktur och dess
förankring, förnimmer verkligheten innebär/medför att matematiken har en inneboende begränsning.
Är målsättningen, som i mitt fall, att försöka nå ”bortom” vår förnimbara verklighet bör rimligen enbart
matematik vara ett otillräckligt hjälpmedel. Matematik bör därför här betraktas som ett elegant hjälpmedel,
dock behäftat med begränsningar som hindrar oss från att förnimma och förstå helheten, ”allt”.
Man kan av det skälet inte ta för givet att matematik har förmåga och kapacitet att beskriva universum som
något komplett ur alla aspekter. Min slutsats blev därför att kombination av komplex modell och matematik
bör vara en möjlig väg att testa, men frågan som här pockar på svar är hur modellen i så fall skall utformas.

Matematikens regelverk innefattar enkla begrepp som, mängd, produkt, kvot, exponent, tecken (+ och −) mm.
Det är mot denna bakgrund det blir intressant och nödvändigt att ställa frågan, hur ser den komplexa modell ut
där samtliga dessa begrepp passar in ? Det som komplicerar bilden är att utöver aktuella begrepp bör även
den eftersökta modellen ge enkla svar på frågan varifrån RUM och TID samt de elektromagnetiska fältens
fundamentala former LINJÄRT och CIRKULÄRT emanerar.
Det var inför dessa krav som Eulers formel kom att göra efterlängtad entré i konceptet, och bitarna föll på plats.

Eulers formel betraktas i konceptet som en atomär beskrivning av relationen reellt – imaginärt i rummet.
Genom tillämpa dubbla referenser (= DRP) och förankra (= MP) formeln individuellt via respektive
referens, ingående i kommunicerande växelverkan, genereras interferensmönster inom ramen för växelverkan.
Interferensen innefattar här, direkt eller indirekt, aktuella begrepp och former.
Observera att interferensmönstren förnims INDIVIDUELLT utifrån respektive referensperspektiv.

Detta utgör den principiella förklaringen/bakgrunden till den s k Euler-tabellen.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=fj6r3-sQr58

[Pilatus]

Det var ju välskrivet och litet förklarande. Det är alltid bra att inte rusa ifrån sina åhörare. Det du försöker berätta kan (förmår) jag inte ge någon respons på. Ett av mina intressen är science fiction. I kväll såg jag Arrival (2016). Om ett möte med besökare från någon obekant planet. Fokus låg på kommunikation, möjligheten att förstå och att kunna göra sig förstådd. Lingvistik.

Ian Donnelly: If you immerse yourself into a foreign language, then you can actually rewire your brain.
Dr. Louise Banks: Yeah, the Sapir-Whorf hypothesis. It's the theory that the language you speak determines how you think and...
Ian Donnelly: Yeah, it affects how you see everything.

Jag skall fundera på ditt svar. God afton.

[Illusionen]

I tråden, Vad är Matematik?, tar Sigurd upp en fråga, som trots sin betydelse ofta förbigås, eller besvaras
på ett otillfredsställande sätt. Då frågeställningen bör vara av filosofiskt intresse, och de principer
som beskrivs i denna tråd ger en tänkbar förklaring, önskar jag även ta med kommentarerna här.

Illusionen skrev:
Från den av Sigurd anvisade länken är följande citat taget,
”But I can count! I do count! So you say. Everybody counts, but who knows the nature of number.
Well we all do know it. It? How can a number exist?”

Det är en lika djup som avslöjande fråga, som Sigurd förtjänstfullt här tar upp.
Matematik är det regelverk som beskriver/återspeglar hur vi förnimmer vår s k verklighet.
För att besvara frågan krävs således att vi förstår och redovisar förnimmelsens basala ursprung.
Någon sådan redovisning existerar ej, såvitt jag känner till.
Att använda matematik som en typ av bevis för vad universum representerar kan då ifrågasättas.

Algotezza skrev:
Talens natur är så mångfasetterad att den endast kan framkomma genom hur vi använder dem i olika
sammanhang och med olika syften. Därför är det ett lönlöst företag att försöka dehydrera en grundläggande
allmängiltig definition av dem. Kanske finns ingen gemensam kärna att vaska fram utan det rör sig om familjelikhet,
Wittgensteins begrepp.

Illusionen skrev:
Det kan förhålla sig så att jag är ute och cyklar här, men vill ändå ge min syn/variant på detta.
MaskeringsPrincipen, MP, så som den beskrivs i mitt koncept, medför att medvetandet baseras på
den obalans maskeringen skenbart förorsakar. I förlängningen resulterar detta i vår rum-tid.
Rum-tiden kännetecknas av hur medvetandet direkt eller indirekt förnimmer nämnda obalanser/avvikelser
i rummet.
Matematiken inkl dess dualitet baseras enligt min personliga uppfattning på dessa av MP förorsakade avvikelser
i rummet. Min "Euler-tabell" är ett exempel på hur avvikelserna fördelas inom ramen för växelverkan.
Det finns därigenom fundamentala atomära begrepp, som via modellen ∆Ø, och dess reproduktion,
beskriver ursprunget till matematikens regelverk. Viktigt att notera är att ∆Ø är ett balanskriterie vars
reproduktion, utöver bl a relationssamband som produkt och kvot, innefattar/beskriver ett kantringskriterie.
Den "familjelikhet" du nämner har (enligt mitt resonemang) sin grund i detta kantringskriterie.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=Fo0K_n3VLG4

[Illusionen]

Strängteorin väckte, när den såg dagens ljus för många år sedan, förhoppningar om att valmöjligheterna
vid världens tillblivelse skulle visa sig vara begränsade.
Senare forskning tycks dock visa att förhoppningarna ej har infriats, utan teorin har fortsatt att expandera.
Tilläggas bör, att strängteorin ännu inte har bekräftats experimentellt.
Strängteorin säger att våra elementarpartiklar består av strängar.
Strängarna vibrerar på skilda sätt varvid vibrationerna avgör en observerad partikels egenskaper,
och därmed vilken typ av partikel som strängen ger upphov till.
Det som ur ett filosofiskt perspektiv är intressant är att strängarna inte anses bestå av något, utan betraktas
som fundamentala till sin natur. Det skulle kunna tolkas som att teorin/strängen ej är basal, utan snarare en
typ av sekundär effekt och/eller egenskap, internt formad ur vårt begränsade atomära perspektiv.
Här är det m a o viktigt att förstå att matematiken har begränsningar, och att matematiken ger ett internt
"rum-tids-perspektiv", så som omnämns i tidigare inlägg.
Kan det förhålla sig så att man angriper problemet på ett felaktigt eller ofullständigt sätt, t ex genom att
förbise rumtidens bakgrund (DRP), och därigenom gör problemställningen onödigt komplicerad ?
Det finns en del ytterligare att säga om detta, men vill inledningsvis begränsa mig till frågan,
Hur ser ni på strängteorin, tror ni på den som en absolut/komplett teori, och i så fall varför ?

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=5rgUOVm3tZM

[Pilatus]

Mitt svar blir kortfattat och med hänvisning till en person (Brian Greene) som verkligen kan svara på din fråga om strängar och dess bakomliggande teori. Som jag förstår honom återstår det att bevisa deras existens och de extra dimensioner som krävs för att göra teorin till något verkligt. Greene tillhör den lilla skara som varit med att formulera M-teorin, så vad är lämpligare än att han själv får försöka förklara?


Making sense of string theory

[Illusionen]

Mitt svar blir kortfattat och med hänvisning till en person (Brian Greene) som verkligen kan svara på din fråga om strängar och dess bakomliggande teori. Som jag förstår honom återstår det att bevisa deras existens och de extra dimensioner som krävs för att göra teorin till något verkligt. Greene tillhör den lilla skara som varit med att formulera M-teorin, så vad är lämpligare än att han själv får försöka förklara?

Vår förnimbara verklighet kännetecknas av rummets höjd, bredd och djup, syftande till av medvetandet
beroende referens, t ex observatörsposition, samt närvaro av begreppet tid. För att definiera detta tillämpas
tre (3) referensberoende rumsriktningar/koordinater plus tidsriktning, refererande till referenspunkten.
För att beskriva rumtiden (= vår verklighet) behöver vi då totalt 3 + 1 = 4 referensberoende dimensioner.
För att vara matematiskt välfungerande kännetecknas strängteorin, ST, av behovet av nio (9) rumsriktningar
och därutöver en tidsriktning. ST kräver således totalt 9 + 1 = 10 dimensioner.

Om man ej beaktar principerna, MP och DRP, utan enbart utgår från ett på matematik baserat resonemang,
förefaller ST vara i linje med vad som kan förväntas utifrån tankegångarna i mitt koncept. Behovet av dessa extra
dimensioner härrör sannolikt från att man förbiser DRP, och av DRP förorsakade skalfaktorvariationer inkl dubbel-rot.
För att hjälpligt kompensera för detta förbiseende behöver man tillgripa extra fiktiva dimensioner.
Det förefaller troligt (jmf tänjningsmönstret i 2∆Ø) att denna kompensation kräver 3² = 9 rum-dimensioner
för att återge balansenspunktens position/struktur längs tidsdimensionen, i det atomära perspektivet.
Det är här viktigt att vara observant på att ST är en på matematik baserad teori som saknar förutsättning att nå
”bortom” matematikens regelverk. ST är därigenom en icke förankrad atomär illusion, och är således,
enligt min personliga uppfattning, helt ovetande om sin egen basala bakgrund !

Till skillnad från ST kompletteras resonemanget i konceptet med principerna MP, DRP och modellen 2∆Ø.
Dessa principer, med koppling till ”medvetandets referens”, får till konsekvens en kombination av matematik
och modell, som når längre än vad enbart matematik förmår. I förlängningen utgör detta skälet till att jag i tidigare
inlägg citerade prästen som i sin predikan sade, ”den som tror sig förstå Gud har inte förstått någonting”.
En uppfattning jag i stort delar, då det lär vara omöjligt att ur ett mänskligt perspektiv förstå bakomliggande,
tidsoberoende icke atomära intentioner, "belägna bortom" vår verklighet/rumtid.
Enkelt uttryckt, Gud kan ej förklaras med/via våra atomära begrepp.
En konsekvens av detta är att det inte heller går att motbevisa existensen av Gud via våra atomära begrepp.

Notera gärna att vxv-interferenseffekterna inom Euler-tabellen verkar ha uppenbara likheter med det som
i ST beskrivs som ”vibrerande strängar” .

I ST förekommer strängarna i två skepnader, öppna och slutna, vilket kan jämföras med balanskriteriet, 2∆Ø.
Dualiteten, som i förlängningen leder fram till begreppet TID, inryms således i båda fallen.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=W1EG_4IBzbA

[Illusionen]

.
"JAGET", EN TRANSFORMERAD SPEGLING/ILLUSION ?

Inom filosofin bör beskrivning av ”jaget” och dess natur inkl existens-begreppet och förnimmelsens förankring,
utgöra de fundamentala hörnstenar, på vilka filosofins olika resonemang vilar. Det finns därför rimligen ett stort
filosofiskt behov av att om möjligt förklara och förankra "jaget", och dess principiella natur.
Utan denna förankring saknas själva grunden till svaren vi söker !

Begrepp som "jaget" inkl medvetandet och förnimmelsen visar sig vid ett närmare betraktande vara mycket diffusa.
VERKLIGHETEN, så som vi förnimmer den, beskrivs med hjälp av matematik, via storheter, principer och lagar.
Denna beskrivning förutsätter något som vi benämner EXISTENS, i rumtiden.
För att beskriva begreppet existens, använder vi oss av någon form av statisk och/eller dynamisk struktur,
i rumtiden. Den förnimbara verkligheten representerar således en via strukturen TRANSFORMERAD SPEGLING.
Konsekvensen blir att det vi benämner ”jaget” är omöjligt att nå direkt, då det är "jaget" som formar den
verklighet vi försöker placerar det i. Jaget förefaller därmed i viss mening vara en atomär ILLUSION !

Det grundläggande problemet består i att trovärdigt förklara sambanden mellan hjärnan som materia och jaget.
Någon sådan förklaring har ej redovisats.

I konceptets inledning berörs detta kortfattat, och i förbigående, v g se efterföljande citat 1.
Det har genom åren redovisats ett flertal mer eller mindre lyckade och sofistikerade försök att förklara vad ”jaget”
representerar, men det finns bland forskarna, såvitt jag känner till, fortfarande ingen allmänt vedertagen
uppfattning om ”jaget”, och vad som kännetecknar dess natur.
Det går ej heller att finna någon väl underbyggd definition av vad "jaget" representerar och refererar till.

Enligt litteraturen förekommer det två huvudalternativ till förklaringar avseende "jaget",

Alt. 1. Det enda som finns, enligt detta alternativ, är partiklar och krafter dem emellan.
Det mentala är, i den mån de existerar, på något sätt sekundära (”mentala”) effekter av partiklar och krafter.
Det förefaller dock vara omöjligt att förklara det mentala/psykiska utgående från de materialistiska orsakssambanden.

Alt. 2. Den andra möjligheten är att jaget inte är någon sekundär illusion, utan "verkligt" i någon form.
Utöver partiklar och krafter måste det i så fall existera något ”mentalt” som inte kan reduceras till enbart
materia, och även däruti ligger det då givetvis ett atomärt problem.

Alernativ 1 kan vid första påseende förefalla tilltalande enkelt, och ge visst stöd för en ateistisk uppfattning.
I alternativet utgår resonemanget från de storheter vi anser oss förnimma, vilket utgör en begränsning.
Orsaken till detta är att materia utgör en förnimmelse, som går att bryta ned i underliggande fält-nivåer.
Variationsrikedomen är enorm hos dessa underliggande fält-komplex, vid i konceptet beskriven växelverkan.
Fälten är abstrakta till sin natur, och således ej direkt förnimbara. Alternativ 1 saknar av dessa skäl förutsättning
att beskriva/förklara ”jaget” och dess bakgrund, på ett trovärdigt och i sammanhanget korrekt sätt.

Föreliggande tråd skiljer ut sig från övriga trådar genom att tråden i huvudsak baseras på egna resonemang,
redovisade i mitt koncept. I vissa avseenden är resonemangen förankrade ”bortom” vår atomära verklighet.
För att uppnå detta tillämpas olika referensalternativ, som ger upphov till olika "perspektiv".
Vår atomära verklighet (= vårt perspektiv) refererar till ett av dessa referensalternativ.
Detta beskrivs utförligt i konceptet och tidigare inlägg, v g se t ex efterföljande citat 2.

Det som vi benämner jaget anses av många vara liktydigt med hjärnans verksamhet.
Väljer vi t ex att likna hjärnans processer vid en dator skulle jaget kunna vara resultat av en programmerad effekt.
Detta är dock en alltför enkel jämförelse för att kunna göra anspråk på att ev förklara jaget och dess natur.
När vi beskriver en dator använder vi oss av atomära begrepp som elektrisk potential, impedans, flöde, fas, mm.
Dessa atomära begrepp går dock att bryta ner ytterligare, för att i slutänden hamna på fältnivå.
Vet vi då vad fälten representerar, och är de absoluta och konsistenta till sin natur ?

För att besvara den frågan behöver vi (enligt min personliga uppfattning) försöka förstå fältens ursprung,
för att därur sedan söka efter det undflyende jagbegreppet. Principerna DubbelReferensPrincipen, DRP, och
Medvetandets Referens, MR, används för detta, och indikerar att atomen är lika bottenlös som universum är oändligt.
I kombination (”avig och rät”) erbjuder detta (ur vårt atomära perspektiv) ett hisnande komplext ”nätverk”,
baserat på olika typer av referenskonstellationer, i vilket jaget skall sökas.
Jaget förefaller därigenom vara mer mångfasetterat och ogripbart till sin karaktär än vi människor förmår fatta.
Det kommer m a o alltid att finnas "nya dörrar att öppna". Det är detta mitt koncept handlar om.

DubbelReferensPrincipen, DRP, och ”Medvetandets Referens”, MR, utgör olika referenstyper och representerar
därigenom skilda ”perspektiv”. Vår s k rumtid är enligt konceptet en konsekvens av kombination av dessa perspektiv.
Det är även denna referenstypskombination som utgör grund till matematikens reella och imaginära begrepp.
Om det existera något ”mentalt” som inte går att reducera till enbart materia, så är det enligt min personliga
övertygelse här jagets bakomliggande ("Dance of the Blessed Spirits") icke atomära förutsättningar är hemmahörande.

Mina senaste inlägg berör i första hand fenomen associerade till fältteori inkluderande medvetandet.
Konceptet bör därför betraktas som en fältteori, inkluderande beroendet av medvetandets egenstruktur.
I mitt föregående inlägg skriver jag citat, "Dessa principer, med koppling till ”medvetandets referens”,
får till konsekvens en kombination av matematik och modell, som når längre än vad enbart matematik förmår."
Jag hävdar således att det även går att nå längre i synen på vad "jaget" representerar via aktuell fältteori och
kombination.

Hur ser ni på detta, och vilken roll kan här "medvetandets referens" lämpligen tilldelas ?

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Dance of the Blessed Spirits,
https://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes


Citat 1, taget från konceptet:

Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har sysselsatt och
fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskat intresse in i vår tid.

Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras troligen via komplicerade
och komplexa elekro-kemiska processer, i vilka information från våra sinnen lagras och bearbetas.
Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken, t ex i pannloben och i hjässloben, som bl a integrerar signaler
från olika känslosystem, som syn, hud, muskler och balansorgan.
Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott, har dock någon bra
förklaring på vad ”jaget” representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats.
Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade neuroforskare försökt börja undersöka
det mänskliga medvetandets väsen. Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen i första hand inriktad
på hjärnan ur ett atomärt perspektiv, utan egentlig påvisbar koppling till universum och de reella och imaginära
strukturella fältsamband Delta-konceptet hävdar och beskriver.

Väljer vi att som här se på medvetandet som en typ av process är redan det dock en förenkling,
då process underförstått här syftar på en funktion av tid, vilket utgör en omotiverad begränsning.
Med målsättningen att försöka förstå medvetandets mer grundläggande mekanismer framstår kravet
på definition och komplettering av tidsbegreppet ofrånkomligt.
Så vitt jag känner till har ingen ännu lyckats med den bedriften. Det förefaller även vara helt okänt
vad som utgör REFERENS för medvetandets processer, och hur detta berör ”jaget”.

Hur medvetandet, inkl ”jaget”, uppkommer/genereras och dess relation till universum, är således
av stort intresse i detta sammanhang, då medvetandet och dess koppling till universum rimligen
bör vara av fundamental betydelse för förståelsen av fysiken och universum på ett djupare plan.
Trots detta har jag inte kunnat finna någon bra och välgrundad förklaring till vad som utgör medvetandets
verkliga grund, och särskilt dess koppling till universum inkl fysiken.

Det har visserligen skrivits mycket om medvetandet, ur olika aspekter, men inget trovärdigt om det
som berör dess basala förankring och mekanismer. Personligen anser jag det nödvändigt att förstå
de elektromagnetiska fältens principiella strukturer och växelverkan för att kunna fördjupa sig i
medvetandets och ”jagets” funktioner. Detta har ingen ännu lyckats med, även om många tror sig veta.
För att styrka denna uppfattning vill jag citera en professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet,
som tidigare skrev följande i SVD.

Metzinger och Rochat presenterar två väsentligen skilda teorier om jaget.
De ger två olika perspektiv på läget inom den aktuella forskningen om hur vi upplever oss själva.
Diskrepansen mellan dem visar hur undflyende jagbegreppet är.

Vi har långt kvar till en förståelse av oss själva.


Citat 2, taget från inlägg 06 sep 2016:

VAD SYMBOLISERAR/REPRESENTERAR JAGET ?

I tidigare inlägg beskrivs hur förnimmelsen är ”PERSPEKTIV-GRÄNS-ÖVERSKRIDANDE”.
Som ni minns från dessa tidigare inlägg, kännetecknas det,
atomära perspektivet, AP, av INDIVIDUELLA REFERENSER, (AP = vår verklighet), och det
universella perspektivet, UP, av ÖMSESIDIGA REFERENSER. (UP = ”frisvävande” = "neutral")
Detta kan formuleras som att RUM-TIDEN:s förutsättningar bestäms av REFERENSNEUTRAL balanserad
ömsesidig normerad växelverkan.
FÖRNIMMELSEN är, till skillnad från rum-tidens balanserade växelverkan, REFERENSBEROENDE.
Referensberoendet medför att obalans (= funktion av MR) introduceras.
Det är denna MR-OBALANS som utgör grund för förnimmelsen. Algotezzas fråga får härigenom sitt svar.
Rum-tid och förnimmelse kännetecknas således därigenom av OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR (via olika referenstyper).
REFERENS-DIFFERENSEN mellan perspektivtyperna, är av komplex typ.
Behovet av G är en följd av referens-differensen.
Balanskriteriet, ∆Ø, är en atomär modell för sidställningen.

För vårt medvetandes ”EXISTENS” krävs att det balanserade universella perspektivet omformas
(= transformeras) till ett ”sidställt” atomärt perspektiv, med individuella referenser (= MR).
Denna perspektiv-omformning har jag valt att benämna REFERENS-KONVERTERING.
Konverteringen sker atomärt via hjärnans och sinnenas organisation, och referenser.
Referenskonverteringen ombesörjer referens-differens-omvandlingen från UP till AP.
Den sannolikt enklaste och renaste principen för detta baseras på olika konstellationer av resonans.
Förnimmelsen och dess egenskaper ger vår verklighet, med dess TID och RUM, och är en konsekvens av
referenskonverteringen.

/ "båtbyggaren"

[Illusionen]

Kommentar till Antic:s inlägg i tråden, Mönstret som förklarar medvetandet.

Antic, du skriver i tråden ”Mönstret som förklarar medvetandet.” citat,

Illusionen, jag citerar dig.
"Begrepp som "jaget" inkl medvetandet och förnimmelsen visar sig vid ett närmare betraktande vara mycket diffusa.
VERKLIGHETEN, så som vi förnimmer den, beskrivs med hjälp av matematik, via storheter, principer och lagar" Slut citat
Det är just det som det inte gör.

Det är inte helt lätt att förstå hur du kommer fram till din slutsats, då du ej redovisat några definitioner.
Det är lätt att hävda att det förhåller sig på ett visst sätt, när definitioner saknas.
Jag misstänker att det är p g a detta som du missförstår det jag skriver, vi avser m a o sannolikt olika saker.

Som du minns från tidigare inlägg, kännetecknas i mitt koncept det,
atomära perspektivet,... AP, av INDIVIDUELLA REFERENSER, (AP = vår verklighet), och det
universella perspektivet, UP, av ÖMSESIDIGA REFERENSER... (UP = ”frisvävande” = "neutral")
Detta kan formuleras som att RUM-TIDEN:s förutsättningar bestäms av REFERENSNEUTRAL balanserad
ömsesidig normerad växelverkan.
FÖRNIMMELSEN är, till skillnad från rum-tidens balanserade växelverkan, REFERENSBEROENDE.
Referensberoendet medför att obalans (= funktion av MR) introduceras, vilket ger verkligheten, så som vi förnimmer den.
I konceptet liknar jag detta vid att verkligheten är ett, p g a MR, "sidställt" perspektiv. Det är inom ramen för denna
referensberoende "sidställning", och därav följande relativa "skal-faktor-variationer", som fenomenetTID har sitt ursprung.
Din "rörelse" inom rum-tiden förutsätter tid antar jag, och då ser du att begreppet "rörelse" har en bakgrund på fältnivå,
som du bör beskriva om det ska gå att förstå ditt resonemang.

Växelverkan beskrivs därefter via ”Euler-tabellen” baserad på relationer mellan DERIVATOR, vid aktuella perspektiv.
Växelverkans BALANS kännetecknas av ”konstant/neutral” G-densiteten, via produkt- och kvot-bildning.
Här misstänker/ser jag en koppling till din odefinierade ”rörelse”.

De olika perspektiven (AP och UP) får till följd att växelverkan kan separeras i INTERNT och EXTERNT,
vilket förefaller vara i linje med det Smisk skriver.
Det innebär att ”atomen” har en INTERN struktur, som balanserar dess EXTERNA struktur, och vice versa.

I tidigare inlägg har jag bl a även skrivit följande.

Det grundläggande problemet består i att trovärdigt förklara sambanden mellan hjärnan som materia och jaget.
Någon sådan förklaring har ej redovisats."

En sammanfattande förenkling av konceptets syn på medvetandets mekanism är då att medvetandet är en atomär
illusion genererad via våra sinnens egenstrukturers maskerande egenskaper, ”nyckelkod”, i relation till universums
grundtillstånd, G. Sinnets egenstruktur sätter därigenom ”sin egen referens”.

Detta medför att våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums balanserade struktur.
Som en konsekvens av att sinnets interna struktur ej kan ”förnimma” sin egen struktur, introducerar den interna
strukturen därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten från denna strukturobalans.
Konceptet redogör för hur vår föreställningsvärld, inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför
sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade strukturobalans.
Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar
likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.

Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens interna strukturer,
blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum beskrivs utifrån matematik
vars regelverk formats av just det vi förnimmer.

Den förnimbara verkligheten representerar således en via strukturen TRANSFORMERAD SPEGLING

Konsekvensen blir att det vi benämner ”jaget” är omöjligt att nå direkt, då det är "jaget" som formar den
verklighet vi försöker placerar det i.

Det jag skriver ovan är min personliga uppfattning, som jag tycker mig förstå, på gränsen till övertygelse.
I vilken utsträckning detta överensstämmer med din uppfattning är det nog enbart du som kan bedöma.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Antic]

Du har jobbat på bra med din teori.

Låt mig ge dig två saker att tänka på först.

"Det enda du vet, är det som du upplever"

"Det som skapar det som du upplever, kan du inte uppleva"

Därför vet vi ingenting om själva medvetandet, bara vad medvetandet skapar.

Universum är skapat av medvetandet, det finns inget oberoende universum i någon form, varken fysiskt eller metafysiskt, det enda universum som finns är det som medvetandet själv skapar. Det finns med andra ord ingen växelverkan, ingen tid, inte ens något rum eftersom medvetandet är orsak och källa till allt du känner till och upplever. Det finns ingenting som är oberoende utanför medvetandet, varken något oberoende universum eller något annat. Även våra egna kroppar är en upplevelse skapad av medvetandet.

Fråga dig själv, VARFÖR skulle det finnas ett universum utanför medvetandet som medvetandet skulle växelverka med och låta oss uppleva som annorlunda än det ser ut och är? Rätt poänglöst, eller hur? Vore det då inte lättare att lägga det på samma ställe som genererar upplevelsen av det? (medvetandet) Dessutom. hur skulle det vara möjligt för olika typer av upplevelser att uppleva universum på rätt sätt?

Det finns bara en enda logisk lösning på det. Medvetandet skapar universum. Då finns inga rätt eller fel sätt att uppleva universum på och det enda universum som finns är det som medvetande själv skapar hur olika upplevelsen än ser ut.

Lägger vi allt vi känner till på ett och samma ställe, medvetandet, så löser vi varenda problem faktiskt.

Anta nu att alla mänskliga medvetanden är kopplade till en och samma samma källa som genererar upplevelsen, som låter oss uppleva varandra och i stort sett samma universum, i ett enda stort nätverk där vi alla är sammankopplade och delar allt.

Behövs då en värld utanför?

[Illusionen]

Låt mig ge dig två saker att tänka på först.

"Det enda du vet, är det som du upplever"

"Det som skapar det som du upplever, kan du inte uppleva"

Det du skriver här förefaller onekligen att passa in i min egen syn på universum,
om det nu var det du syftade på.

/ Illusionen

[Antic]

Det du skriver här förefaller onekligen att passa in i min egen syn på universum,
om det nu var det du syftade på.

/ Illusionen

Och då fortsättningen...

Om du då syftar på att det som skapar universum, är medvetandet, så är allt 100% tätt sen.

Om du tänker efter logiskt, vad vore vitsen med ett fristående universum utanför medvetandet?

Ett universum som vi omöjligt kan veta något om, annat än det som sinnena själva skapar? Samt att vi vet att det som sinnena skapar inte alls stämmer med hur detta universum skulle vara utan upplevelsen.

Det enda vi skulle kunna veta är, vad ett fristående universum INTE är. Och i detta fallet blir det ingenting kvar som ens går att beskriva.

[Illusionen]

Det du skriver här förefaller onekligen att passa in i min egen syn på universum,
om det nu var det du syftade på.

/ Illusionen

Och då fortsättningen...

Om du då syftar på att det som skapar universum, är medvetandet, så är allt 100% tätt sen.

Om du tänker efter logiskt, vad vore vitsen med ett fristående universum utanför medvetandet?

Ett universum som vi omöjligt kan veta något om, annat än det som sinnena själva skapar? Samt att vi vet att det som sinnena skapar inte alls stämmer med hur detta universum skulle vara utan upplevelsen.

Det enda vi skulle kunna veta är, vad ett fristående universum INTE är. Och i detta fallet blir det ingenting kvar som ens går att beskriva.

I ditt tidigare inlägg skriver du citat,

”Universum är skapat av medvetandet, det finns inget oberoende universum i någon form,
varken fysiskt eller metafysiskt, det enda universum som finns är det som medvetandet själv skapar.
Det finns med andra ord ingen växelverkan, ingen tid, inte ens något rum eftersom medvetandet är orsak
och källa till allt du känner till och upplever. Det finns ingenting som är oberoende utanför medvetandet,
varken något oberoende universum eller något annat. Även våra egna kroppar är en upplevelse skapad av medvetandet.
Fråga dig själv, VARFÖR skulle det finnas ett universum utanför medvetandet som medvetandet skulle växelverka med
och låta oss uppleva som annorlunda än det ser ut och är? Rätt poänglöst, eller hur?”

På vissa punkter verkar vi vara överens, men det förefaller även finnas väsentliga skillnader.
MaskeringsPrincipen, MP, och DubbelReferensPrincipen, DRP, öppnar för möjligheten att kombination
av matematikens reella och imaginära tal samt Eulers formel, kan tolkas som beskrivningar av en BALANSRELATION.
Bakgrunden är att söka i det atomära RESONANS-begreppet i kombination med vxv.
Min personliga uppfattning är därför att det är principiellt omöjligt att tilldela det ”överordnade” universum jag
försöker beskriva, egenskaper kännetecknande för verklighetens begrepp och storheter, då det är "jagets”
placering/förankring (via MR) i/inom balansrelationen som formar den verklighet vi försöker placerar det i.

För att komma runt denna låsning använder jag mig av BALANSKRITERIET, ∆Ø.
Fenomen som RUM och TID kan därigenom förklaras och betraktas som en konsekvens av differensen
mellan olika individuellt förankrade ∆Ø inom vxv.
Även naturkonstanterna, ε och μ, liksom de elektromagnetiska fälten får sin förklaring.
Problemet du ställs inför är att förklara varför det inte "finns" något abstrakt utanför medvetandet,
samtidigt som du måste kunna förklara rumtiden och övriga naturkonstanter.

När du hävdar citat, "medvetandet är orsak och källa till allt du känner till och upplever",
tar du inte hänsyn till behovet av den balans jag beskriver. Det är balanskriteriet som utgör det bakomliggande
skälet till att det vi förnimmer kan betraktas som en transmissionseffekt.

Några citat tagna från konceptet, som ytterligare förtydligar min uppfattning, men även likheter och skillnader
mellan våra olika betraktelsesätt, är följande.

Föreliggande koncept redogör för hur våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums
i grunden balanserade struktur.
Sinnets interna struktur kan ej ”förnimma” sin egen struktur i G.
Den interna strukturen introducerar därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten till denna strukturobalans.

Det är ant svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS- förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade
strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum.

För att göra det än mer fascinerande, går det att beskriva vårt medvetande som att vi ”färdas” som
en strukturobalans i ett TIDLÖST överordnat universum”.

Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens interna
strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum beskrivs
utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer. Än märkligare blir det när det vi
förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt som ej enbart är en funktion av vår interna egenstruktur.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.

Det grundläggande problemet att (ur vårt atomära perspektiv) trovärdigt förklara sambanden mellan hjärnan
som materia och jaget kvarstår. Då sambanden innefattar abstrakta och komplexa relationer misstänker jag att
mänskligheten för alltid saknar förutsättning att nå full klarhet, med undantag för ateisterna som förstår.

--------------------------------------- "Doubt is the origin of wisdom." -------------------------------------

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=EF79f59FQOM