Vad tänker du på?

[xion]

--

[klorofyll]

Ja, det kan man nog säga. Viktigt då vilken text man väljer att läsa.

[xion]

--

[klorofyll]

Jag kommer alltid vara idealist, varför inte, vad skall annars driva människan? Vad är ens en idealist? Vad är det idealisten måste inse?

[xion]

--

[Zokrates]

Jag tänkte på det här med religion.
Om man verkligen tror att det finns en Gud, en skapare av allt det vi upplever omkring oss.
Då borde ju detta ha väldigt stort inflytande på hur vi betraktar världen och hur vi handlar.
Speciellt om vi tror att denna skapare fortfarande verkar och har inflytande över vad som sker.
Men hur ska vi i så fall veta vad som förväntas av oss?
Den enda möjligheten till ledning i denna fråga har vi från människor som påstår sig ha anförtrotts instruktioner från denna "högre makt".
Men dessa instruktioner är långt ifrån samstämmiga, så vem ska vi då tro på?
Om vi väljer en "tro", så väljer vi samtidigt att stämpla alla som inte delar denna tro som kättare, som otrogna.

Nej, det är inte den enda möjligheten, möjligen den sämre isåfall. Jag bestämde mig redan som barn att aldrig tro på någon religion, jag var en övertygad ateist och ser mig fortfarande som väldigt kritisk mot allt som inte ligger i linje med vetenskapens förklaringsmodeller, trots det råkade jag ju ut för en en NDU, (googla om ni inte vet vad det är), knappt 8 år gammal anser jag att den upplevelsen låg helt utanför min begrepps och fantasivärld, vadå färdas genom en ljustunnel, höra osannolikt vacker musik, komma ut naken på en plats som var mer verklig än verkligheten själv och där möta en man klädd i antika kläder, tala ett för örat obegripligt språk, trots det ändå förstå vartenda ord, hallå eller, en kommunistiskt gödd ateist till barnrumpa kommer inte på detta av sig självt, inte heller räcker det med att påstå att kristna kulturella influenser är upphovet, särskilt inte rörande en som aldrig hade satt sin fot ens i en kyrka utan hellre klättrat på dess tak och kastat smågrus på folk därunder, så oavsett vilka förklaringshypoteser vetenskapen än kastar fram i denna fråga, så anser jag att svaret ligger bortom vår förmåga att begripa det.

Men, om vi tog del av fler berättelser från personer som upplevt en NDU, samt kunde sålla bort de personerna som enbart ger en uppdiktad berättelse utifrån egna idiotmotiv, från dem som återger en faktiskt upplevd händelse, samt sammanställer de senare, så kanske det i sin tur kan ligga till grund för en modell av vad som kan ske efter döden, jag skriver kan, då jag verkligen tar för givet att detta likväl inte är alla förunnat, vilket får mig att tänka på "äkta människor", ett utrotningshotat släkte av vilket majoriteten av mänskligheten garanterat ej tillhör, dock är ju även de andra utrotningshotade, jävla ruttnande sågspånshjärnor!

[Algotezza]

Ingen tror väl på religioner? Det är väl Gud vars existens man tror på, förnekar, betvivlar eller anser sig ej kunna veta något om. Ser man sig om i världen vad som sker i den idag är det svårt att finna empiriska bevis för att en kärleksfull, allvetande och allsmäktig fader har allt i sin hand. Det gamla kära teodiceproblemet. Vissa menar sig ha löst det. Spinoza och Leibniz har sina lösningar. Martinus sin.

Vad det handlar om frömst skulle jag tro är ens syn på lidandet, det egna och omvärldens. Alltså poängen med det. Om det är något helt onödigt som vi lika gärna kunde slippa eller en nödvändighet. Om det är en onöda, varför finns det då? Om det är en nödvändighet, vad är nyttan eller poängen med det?

[xion]

--

[xion]

--

[Kreativ]

trots det råkade jag ju ut för en en NDU, (googla om ni inte vet vad det är), knappt 8 år gammal anser jag att den upplevelsen låg helt utanför min begrepps och fantasivärld, vadå färdas genom en ljustunnel, höra osannolikt vacker musik, komma ut naken på en plats som var mer verklig än verkligheten själv och där möta en man klädd i antika kläder, tala ett för örat obegripligt språk, trots det ändå förstå vartenda ord,

Om du förstod vad han sa, vad sa han?
Har du pratat om detta mer ingående i någon annan tråd?

[Algotezza]

Ingen tror väl på religioner? Det är väl Gud vars existens man tror på, förnekar, betvivlar eller anser sig ej kunna veta något om. Ser man sig om i världen vad som sker i den idag är det svårt att finna empiriska bevis för att en kärleksfull, allvetande och allsmäktig fader har allt i sin hand. Det gamla kära teodiceproblemet. Vissa menar sig ha löst det. Spinoza och Leibniz har sina lösningar. Martinus sin.

Vad det handlar om frömst skulle jag tro är ens syn på lidandet, det egna och omvärldens. Alltså poängen med det. Om det är något helt onödigt som vi lika gärna kunde slippa eller en nödvändighet. Om det är en onöda, varför finns det då? Om det är en nödvändighet, vad är nyttan eller poängen med det?

Nyttan, eller poängen, med lidandet är helt enkelt att vi ska lära oss vad vi bör akta oss för.

Tar nog ganska lång tid. Många fortsätter med det som de utifrån att det leder till lidande borde akta sig för och upphöra med. I stället trappar de ofta upp sådant som leder till lidande.

Sedan verkar det som om vår förmåga att lida utvecklas. Om vi förr ofta led fysiskt av sjukdomar och svält lider vi alltmer på det mentala planet allteftersom vi får våra fysiska behov tillfredsställda och somatiska sjukdomar blir utrotade.

[xion]

--

[xion]

...........

[klorofyll]

vadå färdas genom en ljustunnel, höra osannolikt vacker musik, komma ut naken på en plats som var mer verklig än verkligheten själv och där möta en man klädd i antika kläder, tala ett för örat obegripligt språk, trots det ändå förstå vartenda ord

Jag har också haft drömmar, när jag var kanske 5 år så upplevde jag en oerhörd tyngd vilandes över mig och en obeskrivlig ångest, men det där var inget jag själv kunnat komma på. Man kan ställa sig frågan vad det är som händer med oss när vi sover... Jag hittade inte på drömmen och inte någon annan heller. Det är ologiskt att drömma, det är inte realistiskt, och den som hittat på fenomenet måste vara sagoberättare.

[Algotezza]

Du har rätt. Det tar nog lång tid. Ett helt liv räcker nog inte ens. Därför kan det vara en poäng att leve flera liv så kanske man lär sig. Detta är ju en av de grundläggande ideerna i Martinus religion. Ett annat sätt kan vara att lära sig av andra som har levt tidigare och av varandra för att få perspektiv på och förstå tillvaron.

Martinus: vi har ett liv men det är evigt och evigt skiftande utifrån vår djupaste hunger och mättnad. Vi förlorar inte livet vid den fysiska döden. Bara det verktyg vi inkarnerar i för att kunna leva, verka, uppleva och skapa i en fysisk värld. Efter semestern i en värld med mindre trög materia, medvetandevärlden, inkarnerar vi på nytt i livets skola, den tröga fysiska världen, där vi skall lära oss tänka och handla logiskt och därmed kärleksfullt. Världen med trögast materier.

De andliga världarna är också materiella men deras materier är inte lika tröga. Direktpåverkbara som de är via tanken. Därför kan vi inte leva permanent där förrän vi är helt fria från alla mordiska och kärlekslösa tankar. Det vore en katastrof eller hur. Våra fysiska kroppar som kapslar in vårt medvetande omöjliggör i princip att vi på direkten kan döda varandra med tanken även om det är vad vi faktiskt kan göra på sikt. Dessa tankar är mentala gifter som dödar oss på sikt. Liksom 8m vi odlar känslor av rättmätig vrede och känslan av martyrskap. Tankar kan skapa liv och ljus i vårt inre eller förgifta oss.