Meningen med livet

[Illusionen]

Jaget kan inte skiljas från dess förnimmande och reaktioner. Jaget är inte en sak och medvetandeprocesserna något annat. Man kan säga att jaget innebär vårt perspektiv på våra medvetandeprocesser och omvärlden, men utan dessa processer och omvärlden funnes inget jag, dvs. inget perspektiv på dessa. I samma mån som ett perspektiv är utan substans i sig är jaget det också. Däremot kan vi skapa oss en bild av jaget utifrån detta perspektiv som vi kan ge mer substans, vår personlighet, känslor, minnen, fantasier.... Men det är något vi konstruerar utifrån perspektivet. Liksom vi konstruerar mening åt vårt liv för att må bättre och överleva mentalt på sikt.

Du skriver citat ”jaget innebär vårt perspektiv”, kan du förtydliga vad det är som ger perspektivet ?
När "processer" involveras i resonemanget förutsätter detta tid, och i förlängningen att jaget har koppling till tid.
Kanske du förstår mig bättre om jag ber dig ange/förklara vilken sort/storhet du anser att jaget har.

Rent konkret: när du sitter på en stol och ser ut över rummet så betraktar du det onekligen ur ett visst rumsligt perspektiv. Så det är vår fysiska kropps rumsliga placering som avgör detta perspektiv eller ger det rumsliga perspektivet. Hur vi tolkar det vi upplever är betingat av tidigare erfarenheter. Dessa samlade erfarenheter ligger till grund för perspektivet på våra inre processer. Jaget som perspektiv har inget sort eller storhet.

I och för sig är jag inne på Martinus förklaring av jaget här. Den fasta punkten i upplevandet som själv ej kan upplevas annat än som en blind fläck. Men vi upplever utifrån den punkten kan man säga. Men samtidigt finns jaget bara i analysen för i den levande verkligheten är fysiskt och andligt, evigt och timligt alltid en organisk helhet vars delar, som bara kan separeras i analysen, uppbär och betingar varandras konkreta existens.

Det du skriver här kan ses som ytterligare en bekräftelse på hur undflyende jag-begreppet är.
Om jag tolkar dig rätt baseras ”jaget” enligt din uppfattning på ett perspektiv som saknar sort och/eller storhet.
Perspektivet förutsätter rimligen någon typ av referens (= ”betraktelseposition” = ”stolen” i ditt ex).
Då är min fråga om du anser att denna referens enbart refererar till vår förnimbara verklighet, som jaget är delaktig i skapandet av ?
Om det förhåller sig så är jag av en något avvikande uppfattning, då den aktuella referensen omöjligt kan jämföras och/eller likställas
med en referens-punkt i vårt rum. Referensen är m a o av en helt annorlunda och komplex natur.
Som du redan förstått kännetecknas referensen i min tappning, av att den är abstrakt och skall sökas "bortom" vår reella verklighet.
Det är detta jag mer ingående (via MP och DRP) beskriver i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=DVbOxh7tQCc

[Algotezza]

Vi kan utifrån det förnimbara försöka dra slutsatser dels om det öht finns något bortom förnimmelsehorisonten, dels om detta finns, vilken natur detta bortomliggande i så fall skulle kunna ha. Detta är gott och väl och så har filosofer och tänkande människor alltid gjort, gått från det förnimbara och därmed det i någon mening kända, till det okända som inte är direkt givet via förnimmandet. Och genom filosofihistorien kommit till en mängd olika slutsatser och teorier kring detta bortom och om det är av andlig eller fysisk natur, materiell eller immateriell.

Om vi då via via empirin som premisser kan dra slutsatser om sådant som ligger bortom denna, kan man fråga sig vilka ytterligare premisser eller antaganden, uttalade eller outtalade, som krävs för att vi ska nå bortom det omedelbart givna.

Och om vi då via logiken kan nå bortom vår förnimmelsehorisont hur verifierar vi att det vi kommit fram till? Kan vi göra det utifrån samma källa, vårt förnimmande och våra förnimmelser, och vår logiska förmåga? Räcker det med att våra slutsatser dels kan deduceras är premisserna och uttrycks på koherent via lämpligt formelspråk eller via vårt vanliga språk?

Vi kan ju också mena likt rationalisterna att logik och förnuft i sig kan fungera som kunskapskälla. Men hur verifierar man då det man kommit fram till. I synnerhet blir det ett problem när filosofer via denna kunskapsväg kommit fram till vitt skilda resultat.

Sedan kan vi se intuition som kunskapskälla. Hur verifierar vi i så fall det vi kommer fram till?

I och för sig kan man likt vävarna i Kejsarens nya kläder att var och en med tillräckligt väl utvecklad intuition håller med och verifierar det man kommit fram till. Och de utvecklade individer som inte inser sanningen direkt kan man ju strunta i.

[Illusionen]

Vi kan utifrån det förnimbara försöka dra slutsatser dels om det öht finns något bortom förnimmelsehorisonten, dels om detta finns, vilken natur detta bortomliggande i så fall skulle kunna ha. Detta är gott och väl och så har filosofer och tänkande människor alltid gjort, gått från det förnimbara och därmed det i någon mening kända, till det okända som inte är direkt givet via förnimmandet. Och genom filosofihistorien kommit till en mängd olika slutsatser och teorier kring detta bortom och om det är av andlig eller fysisk natur, materiell eller immateriell.

Om vi då via via empirin som premisser kan dra slutsatser om sådant som ligger bortom denna, kan man fråga sig vilka ytterligare premisser eller antaganden, uttalade eller outtalade, som krävs för att vi ska nå bortom det omedelbart givna.

Och om vi då via logiken kan nå bortom vår förnimmelsehorisont hur verifierar vi att det vi kommit fram till? Kan vi göra det utifrån samma källa, vårt förnimmande och våra förnimmelser, och vår logiska förmåga? Räcker det med att våra slutsatser dels kan deduceras är premisserna och uttrycks på koherent via lämpligt formelspråk eller via vårt vanliga språk?

Vi kan ju också mena likt rationalisterna att logik och förnuft i sig kan fungera som kunskapskälla. Men hur verifierar man då det man kommit fram till. I synnerhet blir det ett problem när filosofer via denna kunskapsväg kommit fram till vitt skilda resultat.

Sedan kan vi se intuition som kunskapskälla. Hur verifierar vi i så fall det vi kommer fram till?

I och för sig kan man likt vävarna i Kejsarens nya kläder att var och en med tillräckligt väl utvecklad intuition håller med och verifierar det man kommit fram till. Och de utvecklade individer som inte inser sanningen direkt kan man ju strunta i.

Du skriver trevliga och intressanta inlägg, och det förefaller som vi ser likartat på aktuella frågeställningar.
Att jag intresserat mig för ämnesområdet har sin orsak i ren nyfikenhet.
Det faktum att fysiken, så som vi känner den, uppenbart saknar svar på några grundläggande frågor,
var tillräckligt för att få mig intresserad. När jag därefter började ställa mer närgångna frågor visade det sig rätt
snart att ingen egentligen kunde lämna tillfredsställande och trovärdiga svar, en känsla som successivt förstärkts.
Min målsättning kanske missuppfattas, men jag är alltså inte ute efter att sprida mina teorier,
utan endast att testa deras ev bärkraft, och om möjligt ge tänkbara förslag till svar på frågorna.

Oavsett mänsklighetens ”framsteg” kommer det troligen alltid att finnas ”nya dörrar att öppna”.
Skälet till detta är, enligt min personliga uppfattning, medvetandefunktionens begränsning när vi optimistiskt
försöker betrakta/beskriva funktionen utifrån vår rum-tid. Universum har m a o förutsättning att vara något mer
och annorlunda än vi föreställer oss, ur vårt begränsade och sidställda medvetande-perspektiv.
Vi kan av det skälet inte utesluta att vi framgent kan behöva revidera vår syn på universum.
Det är därför det är så viktigt att inte, mer eller mindre aningslöst, förbigå medvetandets funktion och betydelse.
Förstår vi inte medvetandets funktion, saknar vi nödvändig kunskap för att besvara frågan, vad är meningen med livet ?.
När våra atomära begrepp används för att försöka beskriva medvetandet, kan vi inte förvänta oss absolut kunskap.
Det är här metafysik kan ha en roll/funktion att fylla. Jag tror därför att vi bör överge tanken på att människan i närtid,
eller någon gång i framtiden, skall bli kapabel att förstå allt inkl sitt ursprung, det är helt enkelt en omöjlighet.
Däremot bör det naturligtvis vara möjligt att tänja på gränsen för ”hur långt vi förmår se”, men det rör sig då
sannolikt mer om tänkbara möjligheter än kunskap i absolut mening.
En konsekvens av detta blir då att det inte är möjligt att här verifiera på det sätt som vore önskvärt.

Sambanden jag beskriver i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, kan du betrakta som min
kommentar till din inledande fråga om ”det öht finns något bortom förnimmelsehorisonten”.
Jag anser här att det föreligger ett logiskt samband i premisserna till modellen jag tillämpar.
Modellen är dock abstrakt/imaginär till sin natur, så ”finns” den ?
Nej skulle Pilatus ant säga, men ”finns” då inte heller de elektromagnetiska fälten ?
Fälten inkl 90-graders-relationen dem emellan, betraktar jag som en indirekt verifiering av modellen.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=jIMhshpf0Y4

[Pilatus]

Nej skulle Pilatus ant säga, men ”finns” då inte heller de elektromagnetiska fälten?

De finns och kan påvisas enkelt med en kompass.

Fälten inkl 90-graders-relationen dem emellan,

Menar du det magnetiska fältet (B) och dess riktning som skapas runt en laddad partikel i rörelse (v eller I)?

betraktar jag som en indirekt verifiering av modellen.

Vad slags verifiering talar du om? Är det ett slags analogislut?

[Illusionen]

Nej skulle Pilatus ant säga, men ”finns” då inte heller de elektromagnetiska fälten?

1 De finns och kan påvisas enkelt med en kompass.

Fälten inkl 90-graders-relationen dem emellan,

2 Menar du det magnetiska fältet (B) och dess riktning som skapas runt en laddad partikel i rörelse (v eller I)?

betraktar jag som en indirekt verifiering av modellen.

3 Vad slags verifiering talar du om? Är det ett slags analogislut?

1 Det är en indirekt påvisbarhet som kräver kompass.
På liknande sätt kan hävdas att modellen är indirekt verifierad via tid som då kräver klocka.
Jag vidhåller alltså att du inte vet vad fälten består/utgörs av, och kan då inte förklara deras existens.

2 Avser relationen mellan det magnetiska, B, och elektriska, K, fältens vektorer.
B och K är (inom ramen för vxv) vinkelräta mot varandra och mot våg-riktningen.

3 Det är beskrivet i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?

[Pilatus]

Jag vidhåller alltså att du inte vet vad fälten består/utgörs av, och kan då inte förklara deras existens.

Det står säkert något om bosoner (kraftförmedlande partiklar) i en modern fysikbok. se vidare om fotoner.

[Pilatus]

Tillägnar Illusionen en rad från Isaac Newton

“What we know is a drop, what we don't know is an ocean.”

[Illusionen]

Tillägnar Illusionen en rad från Isaac Newton

“What we know is a drop, what we don't know is an ocean.”

I Isaac Newtons Principia står slutorden: "Gud är allsmäktig, ständigt närvarande i sin skapelse,
och genom studiet av naturen får vi kunskapen om Gud", och: "Genom att studera världen, ser vi Gud!"
Även James Clerk Maxwell var djupt troende. När dessa giganter kommit till slutsatsen att det finns skäl
att tro på en högre makt blir det rätt oväsentligt för mig när ateister i sin argumentering kommer till motsatt
ståndpunkt, de har troligen ännu inte nått fram till ”oceanens” strand, och sett/insett dess storhet.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Pilatus]

I Isaac Newtons Principia står slutorden: "Gud är allsmäktig, ständigt närvarande i sin skapelse,
och genom studiet av naturen får vi kunskapen om Gud", och: "Genom att studera världen, ser vi Gud!"

En vacker illustration av en panteistisk uppfattning, Gud och världsalltet är ett och detsamma.

[xion]

Meningen med livet är att tumla om och leka.
Vad sägs om det?

[Algotezza]

Meningen med livet är att tumla om och leka.
Vad sägs om det?

Vi är nog rätt dåliga att leva upp till den meningen generellt sett eftersom det finns lidande i livet. Svårt att se lidandet som en lek. Första steget att närma oss Homo Ludens-stadiet är väl att sluta åsamka oss själva och andra lidande och smärta.

[Pilatus]

Meningen med livet är att tumla om och leka. Vad sägs om det?

Jag tror att det är både individ- och situationsberoende. Det finns på toppen av Maslows behovspyramid. Om de mest grundläggande behoven är tillgodosedda kan det finnas utrymme att odla det vi mest älskar att göra eller samla.

Någon vill resa och se världen, andra vill söka bildning, några samlar frimärken, renovera gamla bilar, en del nöjer sig med att se på idrottsutbudet i teve osv.

[klorofyll]

Jag tror mig veta vad meningen med mitt liv är, men jag kan inte säga det. Livet är rätt kämpigt så det är i alla fall skönt att slippa fundera på vad som är meningen med livet.

[Pilatus]

Jag tror mig veta vad meningen med mitt liv är, men jag kan inte säga det. Livet är rätt kämpigt så det är i alla fall skönt att slippa fundera på vad som är meningen med livet.

Man kan ju föreställa sig att livet skulle kunna ha en mening om bara vissa basala behov var tillgodosedda. T ex om Kalle saknar bostad och uppehållstillstånd så blir det svårt att ta ett steg mot att kunna förverkliga sina drömmar. Ett vanligt resonemang handlar nog om pengar. Om jag bara hade några tusen så skulle jag kunna köpa en kamera och börja fotografera. Det skulle vara något! Eller något annat som det behövs pengar till.

Jag höll på att glömma hälsa och frihet, som tillhör de basala behoven. Utan hälsa och frihet kan inte mycket till livsmål uppnås.

[klorofyll]

Jag tror mig veta vad meningen med mitt liv är, men jag kan inte säga det. Livet är rätt kämpigt så det är i alla fall skönt att slippa fundera på vad som är meningen med livet.

Man kan ju föreställa sig att livet skulle kunna ha en mening om bara vissa basala behov var tillgodosedda. T ex om Kalle saknar bostad och uppehållstillstånd så blir det svårt att ta ett steg mot att kunna förverkliga sina drömmar. Ett vanligt resonemang handlar nog om pengar. Om jag bara hade några tusen så skulle jag kunna köpa en kamera och börja fotografera. Det skulle vara något! Eller något annat som det behövs pengar till.

Jag höll på att glömma hälsa och frihet, som tillhör de basala behoven. Utan hälsa och frihet kan inte mycket till livsmål uppnås.

Men meningen med livet är ju inte en hobby utan något som nästan kommer före andningen. Jag tror alltså att det finns mening redan innan vi funnit den.