Meningen med livet

[Pilatus]

Man kan ju föreställa sig att livet skulle kunna ha en mening om bara vissa basala behov var tillgodosedda.

Men meningen med livet är ju inte en hobby utan något som nästan kommer före andningen. Jag tror alltså att det finns mening redan innan vi funnit den.

Jaha, det finns en mening redan innan vi funnit den, säger du. Kan du utveckla din tanke?

[klorofyll]

Man kan ju föreställa sig att livet skulle kunna ha en mening om bara vissa basala behov var tillgodosedda.

Men meningen med livet är ju inte en hobby utan något som nästan kommer före andningen. Jag tror alltså att det finns mening redan innan vi funnit den.

Jaha, det finns en mening redan innan vi funnit den, säger du. Kan du utveckla din tanke?

Se meningen som orsaken, om man vill bli medveten som sig själv så gör man bäst i att fråga sig varför man gör någonting. Jag tror inte att man kan finna en orsak utan att tänka tillbaka, meningar finner man inte i framtiden, då vi inte vet något om den.

[Pilatus]

Jaha, det finns en mening redan innan vi funnit den, säger du. Kan du utveckla din tanke?

Se meningen som orsaken, om man vill bli medveten som sig själv så gör man bäst i att fråga sig varför man gör någonting. Jag tror inte att man kan finna en orsak utan att tänka tillbaka, meningar finner man inte i framtiden, då vi inte vet något om den.

Hur menar du? För att finna sitt livs mening, får man söka sig tillbaks för att se en orsak till de livsmål vi satt?

Vi har nått ett etappmål på vägen och vi granskar om det uppfyller de villkor som vi tidigare satte upp. För ambitiösa och metodiska människor kan det säkert stämma. En person utbildar sig till läkare, delvis för att föräldrarna hade förväntningar om en sådan inriktning. Men som läkare kanske inte denne person trivs och funderar på vad det var som ledde honom in på detta yrkesval. Kanske är personen mer intresserad av att utveckla sig i en annan riktning, där han känner att han kan utvecklas bättre efter sin håg och fallenhet.

För någon kanske det är så. För någon annan är det en hobby eller ett länge odlat intresse som utvecklat sig till något större. Meningen med livet är ju att leva det så gott vi kan. På vägen kan vi ju försöka göra något som vi tycker är meningsfullt. Kanske blir vi inte älskade av alla för vad vi gör, det kan ju vara en upptäckt som kännas obehaglig. Jag tror dock man kan vara en hygglig människa även i det fall man inte kan vara alla till lags. Eller vad tror du?

[klorofyll]

Jaha, det finns en mening redan innan vi funnit den, säger du. Kan du utveckla din tanke?

Se meningen som orsaken, om man vill bli medveten som sig själv så gör man bäst i att fråga sig varför man gör någonting. Jag tror inte att man kan finna en orsak utan att tänka tillbaka, meningar finner man inte i framtiden, då vi inte vet något om den.

Hur menar du? För att finna sitt livs mening, får man söka sig tillbaks för att se en orsak till de livsmål vi satt?
...
Kanske blir vi inte älskade av alla för vad vi gör, det kan ju vara en upptäckt som kännas obehaglig. Jag tror dock man kan vara en hygglig människa även i det fall man inte kan vara alla till lags. Eller vad tror du?

Vi gör sällan det som vi helst vill (i sin renaste form), vi gör istället det som utifrån valmöjligheterna verkar bäst. Om det finns någonting som vi gjort som har känts helt rätt så ligger förmodligen meningen med våra liv i trakterna. Jag tycker inte att det är så viktigt vad meningen är, bara man tror att den finns, bara man inte känner sig vilsen. ... Så länge man inte gör något riktigt dumt så tror jag att människor har överseende med en, det farliga är ifall man undviker människor för att man tror att de har något emot en.

[xion]

Meningen med livet är att tumla om och leka.
Vad sägs om det?

Vi är nog rätt dåliga att leva upp till den meningen generellt sett eftersom det finns lidande i livet. Svårt att se lidandet som en lek. Första steget att närma oss Homo Ludens-stadiet är väl att sluta åsamka oss själva och andra lidande och smärta.

https://www.youtube.com/watch?v=C5n-cNl9Ins
Ja naturen är inte sentimental. Det går både upp och ner för dom flesta. Lidandet är en del av livet.
Sista strofen i sången förstår jag inte. Jag har hört andra säga samma sak. Varför skulle man inte vilja dö nyfiken? Det måste ju betyda att man känner sig mätt på livet. Så vill jag inte känna. Jag hoppas livet tar slut som en rak höger som jag inte alls såg var den kom ifrån.

[Anders]

Är nog inne på någon epikureanskt. Undvika minus.

[Algotezza]

I varje fall finner vi det meningsfullt att ställa frågor om livets mening för annars hade vi inte gjort det. Om vi sedan kan hitta ett svar är kanske inte så viktigt.

Frågor är intressantare än svar. Svar ör vägen till fundamentalism.

[Pilatus]

Frågor är intressantare än svar. Svar ör vägen till fundamentalism.

Svar kan ju vara tentativa, vi vill komma vidare, inte älta samma gamla skit. Vi måste få litet utrymme att göra något annat.

Jag undrar om fundamentalister verkligen är så övertygade alltid. Varför är de så angelägna om att vi skall tala om att de har rätt?
De vill ju tvinga oss att bekräfta deras irrationella historier om hur det är, egentligen. "Är det inte självklart att det är som jag säger? Eller hur är det ..." Vad fyller de sina tankeluckor med? Uppstår inte tvivlet där tankarna börja glida i olika riktningar?

Ibland får man nöja sig med en kompromiss.

[Algotezza]

Ja det yttre skenet är ju just yttre. Vad som finns under ytan är inte sällan något annat. Även för fundamentalister.

Svar är ju bra förstås på sådant som varit svårt oçh dunkelt. Då klargör svaret och man kan som du skriver gå vidare. Och svarem kan ge upphov till nya ännu mer intressanta frågor.

Vissa svar finns ju dessutom som är hyfsat objektiva och därmed mer långlivade.. Andra är mer preliminära. Men vilka har svar som ej behöver revideras i första taget och vilka är mer obeständiga och subjektiva?

Det är väl här det kan kärva i diskussioner mellan de mer fundamentalistiska - på livets alla områden - och de mer öppetsinnade.

[Smisk]

Vi gör sällan det som vi helst vill (i sin renaste form), vi gör istället det som utifrån valmöjligheterna verkar bäst. Om det finns någonting som vi gjort som har känts helt rätt så ligger förmodligen meningen med våra liv i trakterna. Jag tycker inte att det är så viktigt vad meningen är, bara man tror att den finns, bara man inte känner sig vilsen. ... Så länge man inte gör något riktigt dumt så tror jag att människor har överseende med en, det farliga är ifall man undviker människor för att man tror att de har något emot en.

Skulle man inte kunna säga att "valmöjligheterna som verkar bäst" är mening?
Bäst/sämst är värdemöjligheterna vi har att ge de val vi gör och när vi känner oss motiverade av dessa värden vi givit våra val är det mening vi känner?

Som du säger är det viktigt att man inte känner sig "vilsen", alltså att man inte tolkar det och ger de värden åt det man tolkar som inte är i fas med våra djupare värderingar. (de som ger mening). Vi kan ju på ytan få för oss atytliga saker är viktiga och leva som om dessa faktiskt är "meningen med vårat liv" men genom en kris ser vi att dessa va "ytliga" och egentligen inte tillhörde våra värderingar i själen.

Ett sätt att då se meningen med livet är att utreda och finna klarhet i vad som EGENTLIGEN är viktigt för oss innerst inne

Och det viktiga här blir då att lära sig vad man sätter värde på och framförallt vad man TROR sig sätta värde på som egentligen inte har något egenvärde eller värde för MIG utan som är inlärt beteende, tänkande, värderande som omedvetet styr mig trots att jag egentligen innerst inne inte sätter värde på dessa.

Jag anser som du skrev att på ett djupare plan finns det ett värde i själva livet oavsett vad min person tycker och tänker. Min personliga liv, mina livsomständigheter etc, är snarare en del av denna mening "livet sätter på mig" så att säga.

/Smisk

[klorofyll]

När jag var yngre hade jag extrema (egna) moraliska krav på mig själv. Jag dömde mig själv hårt för i stort sett "ingenting". Om man skall tro på någonting så ska det vara gott, barmhärtigt, något som inger hopp, då får man ett bättre självförtroende och mår bättre.

[Algotezza]

När jag var yngre hade jag extrema (egna) moraliska krav på mig själv. Jag dömde mig själv hårt för i stort sett "ingenting". Om man skall tro på någonting så ska det vara gott, barmhärtigt, något som inger hopp, då får man ett bättre självförtroende och mår bättre.

Det räcker med att man själv och livet är god/gott nog. Perfektion är en myt. Inget att sträva efter.

[Pilatus]

När jag var yngre hade jag extrema (egna) moraliska krav på mig själv.

Det räcker med att man själv och livet är god/gott nog. Perfektion är en myt. Inget att sträva efter.

Hmm, kanske klorofyll har en poäng i hur man upplevde alla yttre och inre krav. Överkrav leder till neuroser, man blir spänd och har svårt att finna en naturlig del av sig själv. Det blir mer fel än det skulle ha blivit utan alla dj..a krav. Långt senare är vi mindre intresserade av dessa orimligheter som ingen levande yngling kan motsvara. Vi blir vad vi är, förhoppningsvis.

[Algotezza]

När jag var yngre hade jag extrema (egna) moraliska krav på mig själv.

Det räcker med att man själv och livet är god/gott nog. Perfektion är en myt. Inget att sträva efter.

Hmm, kanske klorofyll har en poäng i hur man upplevde alla yttre och inre krav. Överkrav leder till neuroser, man blir spänd och har svårt att finna en naturlig del av sig själv. Det blir mer fel än det skulle ha blivit utan alla dj..a krav. Långt senare är vi mindre intresserade av dessa orimligheter som ingen levande yngling kan motsvara. Vi blir vad vi är, förhoppningsvis.

Jag upplevde inga extrema krav på mig när jag växte upp så det fanns inte så mycket att revoltera mot än min fars krav på kort hår.

[Pilatus]

Såg filmen Out of the Furnace (2013) i kväll. Fick mig att tänka på att meningen (vad vi önskar) ibland kan förflyktigas mycket hastigt.

Rekommenderar filmen, men den är mycket våldsam.