Vad tänker du på?

[Pilatus]

Skulle du kunna ge ett exempel hur man gör sig själv till martyr och på vilket sätt det är fel?

Det finns ett känt ställe i Apostlagärningarna 22:20. Martyr betyder vittne. Den som talar är ingen mindre än Paulus.

Och när ditt vittne Stefanos fick offra sitt blod stod jag och såg på, och jag tyckte det som skedde var riktigt, och jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.

[David H]

Det är konstigt, men, när man gör allt för andra, så gör man inget för sig själv, det är en märklig sanning.

Det går att kombinera genom att vägra martyrrollen och att inte klä sig i offerkofta. Och man måste sätta en gräns för vad som är rimligt och konstruktivt att göra för andra.

Dumsnällhet är ingen lyckad strategi varken på kort eller lång sikt.

Skulle du kunna ge ett exempel hur man gör sig själv till martyr och på vilket sätt det är fel?

Nu ställdes inte frågan till mig men... Jag skulle inte säga att det är fel att göra sig till martyr. Men jag tror det inte är helt ovanligt att en person som betraktar sig som martyr har tappat kontakt med sitt undermedvetna. Det undermedvetna kan då provocera med att göra grimaser och räcka ut tungan åt andra, och andra reagerar då med motattacker som främst drabbar det medvetna. Eftersom personen inte uppmärksammar existensen av sitt undermedvetna, kommer de andras attacker till synes helt oprovocerat, och man kan då betrakta sig själv som martyr. I denna situation är jag benägen att säga att det blir "fel".

[Pilatus]

Martyrer blev de som offrade sina liv för sin tro. Om det är rätt eller fel kan säkert diskuteras i de enskilda fallen. Många har ju undflytt en säker död genom att fly från sina förföljare. Vi säger ju inte att det är fel. Att i alla väder stå upp för det man är och tror på behöver inte vara rätt om det får orimliga konsekvenser. Så frågan är när kan det vara riktigt och rimligt att stå för sin tro, alldeles oavsett vad det leder till för konsekvenser?

Micael Lindholm skriver om Ignacio Ellacuría och andra jesuiters kamp för fred och rättvisa i El Salvador i boken Moderna martyrer (1992).

[klorofyll]

Men jag tror det inte är helt ovanligt att en person som betraktar sig som martyr har tappat kontakt med sitt undermedvetna. Det undermedvetna kan då provocera med att göra grimaser och räcka ut tungan åt andra, och andra reagerar då med motattacker som främst drabbar det medvetna. Eftersom personen inte uppmärksammar existensen av sitt undermedvetna, kommer de andras attacker till synes helt oprovocerat, och man kan då betrakta sig själv som martyr.

Intressant, har du belägg för att det är så det ligger till?

[David H]

Men jag tror det inte är helt ovanligt att en person som betraktar sig som martyr har tappat kontakt med sitt undermedvetna. Det undermedvetna kan då provocera med att göra grimaser och räcka ut tungan åt andra, och andra reagerar då med motattacker som främst drabbar det medvetna. Eftersom personen inte uppmärksammar existensen av sitt undermedvetna, kommer de andras attacker till synes helt oprovocerat, och man kan då betrakta sig själv som martyr.

Intressant, har du belägg för att det är så det ligger till?

Nej. Utgår mest från personlig erfarenhet. Till exempel har jag vid tillfällen upplevt personer som uppträtt på provocerande sätt utan att alls lägga märke till det, och om vid påpekande missförstår eller viftar bort det som oväsentlig detalj i sammanhanget och glömmer nog strax bort därefter.
men skulle inte säga att det rent generellt är så... men jag tror ibland det kan vara en påverkande faktor, när man inte förstår varför andra är emot en...

[Algotezza]

Det är konstigt, men, när man gör allt för andra, så gör man inget för sig själv, det är en märklig sanning.

Det går att kombinera genom att vägra martyrrollen och att inte klä sig i offerkofta. Och man måste sätta en gräns för vad som är rimligt och konstruktivt att göra för andra.

Dumsnällhet är ingen lyckad strategi varken på kort eller lång sikt.

Skulle du kunna ge ett exempel hur man gör sig själv till martyr och på vilket sätt det är fel?

När man är lättkränkt och gärna ser sig som offer. Det kan vara lärare, politiker, unga gamla. Vemsomhelst. Bästa rollen idag är som offer och förövare på en gång. Någon våldtar = förövare. Någon våldtar pga hems uppväxt, socialt lidande etc = offer. Andra har ansvar.

Men var drar man gränsen mellan att man verkligen blir kränkt fysiskt och psykiskt av någon som vill kränka och när man övertolkar andras ord?

[Algotezza]

Det går att kombinera genom att vägra martyrrollen och att inte klä sig i offerkofta. Och man måste sätta en gräns för vad som är rimligt och konstruktivt att göra för andra.

Dumsnällhet är ingen lyckad strategi varken på kort eller lång sikt.

Skulle du kunna ge ett exempel hur man gör sig själv till martyr och på vilket sätt det är fel?

Nu ställdes inte frågan till mig men... Jag skulle inte säga att det är fel att göra sig till martyr. Men jag tror det inte är helt ovanligt att en person som betraktar sig som martyr har tappat kontakt med sitt undermedvetna. Det undermedvetna kan då provocera med att göra grimaser och räcka ut tungan åt andra, och andra reagerar då med motattacker som främst drabbar det medvetna. Eftersom personen inte uppmärksammar existensen av sitt undermedvetna, kommer de andras attacker till synes helt oprovocerat, och man kan då betrakta sig själv som martyr. I denna situation är jag benägen att säga att det blir "fel".

Rätt eller fel... kan diskuteras. Men det är kanske inte världens bästa lösning eller attityd till sig själv och livet. Det är nog bara i Sverige idag det kan vara ett framgångsrecept men inte vilket slags martyrskap som helst. Man måste tillhöra en legitimerat eftersatt utanförskapsminoritet.

Kom inte här som medelålders vit man och lek martyr!

Men jag vill också vara med i klubb kränkt!

[Algotezza]

Martyrer blev de som offrade sina liv för sin tro. Om det är rätt eller fel kan säkert diskuteras i de enskilda fallen. Många har ju undflytt en säker död genom att fly från sina förföljare. Vi säger ju inte att det är fel. Att i alla väder stå upp för det man är och tror på behöver inte vara rätt om det får orimliga konsekvenser. Så frågan är när kan det vara riktigt och rimligt att stå för sin tro, alldeles oavsett vad det leder till för konsekvenser?

Micael Lindholm skriver om Ignacio Ellacuría och andra jesuiters kamp för fred och rättvisa i El Salvador i boken Moderna martyrer (1992).

Martyrer inom religionen är något annat än att gå in i en social martyrroll av någon anledning. Oftast därför att man tror man ska vinna något på det.

[Pilatus]

Men var drar man gränsen mellan att man verkligen blir kränkt fysiskt och psykiskt av någon som vill kränka och när man övertolkar andras ord?

Kanske avslöjar avsikten att inte vara accepterad för vad man är, tror på, etnicitet eller något annat som inte är förenlig med förövarens uppfattning om vad som är ok att tycka eller tro.

[Pilatus]

Martyrer blev de som offrade sina liv för sin tro. Om det är rätt eller fel kan säkert diskuteras i de enskilda fallen. Många har ju undflytt en säker död genom att fly från sina förföljare. Vi säger ju inte att det är fel. Att i alla väder stå upp för det man är och tror på behöver inte vara rätt om det får orimliga konsekvenser. Så frågan är när kan det vara riktigt och rimligt att stå för sin tro, alldeles oavsett vad det leder till för konsekvenser?

Martyrer inom religionen är något annat än att gå in i en social martyrroll av någon anledning. Oftast därför att man tror man ska vinna något på det.

Jag är inte så säker där, Stefanos fick sitt namn i historieboken och den unge Paulus att framstå i dålig dager. Sokrates framstår onekligen som en martyr. Michael Azar har skrivit en bok om Den ädla döden. Han säger att det finns bara ett sätt att verkligen vara trogen en idé, och det är genom att vara beredd att offra sitt liv för den.

[klorofyll]

Nej. Utgår mest från personlig erfarenhet. Till exempel har jag vid tillfällen upplevt personer som uppträtt på provocerande sätt utan att alls lägga märke till det, och om vid påpekande missförstår eller viftar bort det som oväsentlig detalj i sammanhanget och glömmer nog strax bort därefter.
men skulle inte säga att det rent generellt är så... men jag tror ibland det kan vara en påverkande faktor, när man inte förstår varför andra är emot en...

Det var en väldigt bra idé, det finns alltid orsaker, dock inte alltid skuld. Har kommit på en annan bra sak, när man känner sig dålig kan man ta en Ipren, det hjälper mot mer än bara huvudvärk...

[Pilatus]

Martyrer inom religionen är något annat än att gå in i en social martyrroll av någon anledning. Oftast därför att man tror man ska vinna något på det.

Kanske någon variant av de sociala spel som transaktionsanalysen handlar om. Eric Berne tog ju upp sin samtids spel, numera finns det ju nya och uppdaterade varianter.

[klorofyll]

När man är lättkränkt och gärna ser sig som offer.

Jag tycker att det där är så långt från verkligheten man kan komma. Det fungerar inte så i verkligheten. Ingen vill känna sig kränkt. Och sedan på det vill man inte känna sig ondskefull.

[klorofyll]

Det finns människor som spelar kränkta i maktspel, men det är ju inte att vara kränkt.

[Algotezza]

När man är lättkränkt och gärna ser sig som offer.

Jag tycker att det där är så långt från verkligheten man kan komma. Det fungerar inte så i verkligheten. 1. Ingen vill känna sig kränkt. 2. Och sedan på det vill man inte känna sig ondskefull.

1. Ja, det är ju vad man säger till omvärlden. Vem skulle medge att man vill känna sig kränkt? Så vad handlar känslan av kränkthet idag om? Kränker vi varandra mer, via de möjligheter den digitala tekniken skapar, eller har vi utvecklat vår känslighet för varandras avsikter och språkets valörer?

2. Ja det ingår sällan i någons självbild att man är ond och ingen beskriver sig så. Fast å andra sidan beskriver sig den traditionellt kristne som "jag fattig syndig människa". Och Paulus skriver att det goda han vill gör han inte men det onda han inte vill det gör han. Men det är rätt att idag vill alla känna sig goda. Fast vem skulle beskriva sig med orden Jag är en god människa idag? I stället säger man sådant som Jag är ärlig och Jag är mig själv - dagens moderna dygder som kan användas som ursäkt för precis vilket agerande som helst.