Vad utgör medvetandets referens?

[Anders]

Begreppens referens till verklighet?

Förra sidan - Linjär och cirkulär struktur, motsvarande något expansivt eller koncentrerat?

Sen - Resonans. Vad motsvarar en krets resonans i verkligheten?

[Anne]

...---...
Illusionen! Kan du försöka hjälpa mig förstå detta: Vid jämförelse med Eulers formler, framgår att enligt definitionerna av cosh och cos är skillnaden att vinkeln är multiplicerad med komplexa enheten i; motsvarande gäller för sin och sinh:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hyperbolisk_funktion

[Illusionen]

...---...
Illusionen! Kan du försöka hjälpa mig förstå detta: Vid jämförelse med Eulers formler, framgår att enligt definitionerna av cosh och cos är skillnaden att vinkeln är multiplicerad med komplexa enheten i; motsvarande gäller för sin och sinh:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hyperbolisk_funktion

Hur kom du in på den här frågeställningen ? Den skiljer ut sig, och överraskade mig positivt !

Som du känner till är jag ingen matematiker, utan en pensionerad ”båtbyggare”, så jag är nog inte
rätt person att besvara din fråga. Om du i stället frågar hur en båtbyggare ser på frågeställningen,
utifrån sitt koncept, utan krav på matematisk korrekthet skulle ett tänkbart svar kortfattat kunna
formuleras som något i stil med följande. Det bör här även sägas att ett mer uttömmande svar
spänner över hela registret av konceptets delförklaringar, och det ryms inte i ett inlägg som detta.

Som första steg i resonemanget bör du lämpligen begrunda vad de negativa talen representerar.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla den verklighet vi förnimmer. Ett negativt tal
kan då beskrivas som symbol för något som, enligt matematikens logik ”saknas” i det förnimbara.
Mot denna bakgrund blir den intressanta följdfrågan, vad REFERERAR det ”saknade” till ?
Definieras begreppet existens som funktion av förnimmelsen, via ”medvetandets referens” inkl
MP och DRP, så refererar rimligen det ”saknade” (= f(det maskerade) enligt konceptet) till begreppet
EXISTENS.
Så som matematiken är utformad kan talet minus ett, −1, ses som ”kännetecknet” för det saknade.
Roten ur detta kännetecken, −1, benämns i alternativt j.
Symbolen i = ±√−1, m a o, kan då betraktas som en typ av maskerade ”koordinater” för det saknade.

Som du skriver, framgår att enligt definitionerna av cosh och cos är skillnaden, att vinkeln är
multiplicerad med komplexa enheten i t ex cosh(x) = cos(ix), o s v.
Vinkeln härrör från i konceptet beskrivna skalfaktorer/tänjningar inkl därav beroende ”dubbel ROT”.
De hyperboliska funktionerna kan därigenom betraktas som utvidgningar/kompletteringar till det
komplexa talplanet av trigonometriska funktioner, varigenom det ”saknade” inkluderas.
I förlängningen ger detta balanskriteriet 2∆Ø.

/ Illusionen upa

https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k

[Anne]

Jag hade en dröm som kändes viktig. Skriver om den i tråden "Vad tänker du på?" sidan 490.

[Illusionen]

ANG "SLUMP"

Från tråden, Vad tänker du på ?, är följande taget,

xion skrev:
Jag tänker lite på det här med "rumtid".
Kan ett rum vara oändligt i utsträckning? - Ja, varför inte?
För att skapa ett rum i matematisk mening, så behöver man ett origo.
Detta origo måste, så vitt jag förstår, ha en fast punkt att utgå ifrån.
Jag tycker att liknelsen med rutnätet är svår att ta till sig.
Det måste finnas ett enklare sätt att förklara rumtiden.

I tråden, ”Vad utgör medvetandets referens?”, redovisas utförliga förslag till vad rum och tid representerar.
"Origot" du efterlyser har principiellt sin grund i den individuella förankringen via MaskeringsPrincipens, MP.
Förnimmelsen baseras på "relation" mellan minst två individuella förankringar, därav DubbelReferensPrincipen, DRP.
Du bör alltså först begrunda vad och hur du förnimmer, för att ha en grund att stå på, innan du går vidare.
För detta krävs att du är öppen för att universum är något mer än vad vår reella verklighet förespeglar oss.
Du har även själv nyligen skrivit citat, att ”du VET vad tid är.
Vi har tröskat igenom det så grundligt att jag tycker att jag har "helkoll" på vad tid är.”.
Om du vidhåller att det förhåller sig så, bör du rimligen även ha ”helkoll” på rummets relation till tid (c).
Förstår du vad TID och RUM representerar har du svaret. För att trovärdigt kunna göra anspråk på att förstå
innebörden av begreppet ”slump” krävs det att man behärskar ovanstående.
Att det skulle finnas enklare sätt att förklara "rumtid" och "slump", har jag svårt att tro.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=v0xypy7JCF4

[xion]

raderat

[Illusionen]

"Origot" du efterlyser har principiellt sin grund i den individuella förankringen via MaskeringsPrincipen.

Är den individuella förankringen verkligen ett koordinatsystem med ett origo? (Skärningspunkten mellan rummets tre axlar.)

Nej, förankringarna via MP är enligt konceptet hemmahörande (i G) ”utanför” rumtiden.
Kombination i komplex form (vxv) baserad på ”interferens” mellan de skilda förankringsperspektiven
(”Euler-tabellen”) resulterar bl a i RUM och TID, sett ur respektive förankringsperspektiv.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=uAv48Ne5axA

[Illusionen]

Ett förtydligande.

Detta förtydligande, adresserat till Sigurd, är taget från tråden ”Mönstret som förklarar medvetandet. En TOE”.

När något hävdas, rörande t ex ”jaget” och dess natur, är det väsentligt för trovärdigheten att grunden för gjorda
påståenden redovisas, m a o förutsättningar, och vad resonemanget ifråga utgår från.
Här brister det genomgående stort, på flera kanter.

När jag valde relationsuttrycket E = m c² var det för att exemplifiera att energi är ett atomärt
begrepp som kan beskrivas utifrån mer grundläggande fysikaliska storheter.
Storheterna härleds i mitt fall via ∆Ø, och har därmed beroenden som sträcker sig ”bortom” rumtiden.

I koncept, http://www.deltakonceptet.se , utgår allt från grundtillståndet, G, och avvikelser i detta.
De atomära begreppen hemmahörande inom rumtiden, beskrivs via Euler-tabellen, som växelverkan
mellan individuella maskeringsförankringar.
För att åskådliggöra detta används balanskriteriet ∆Ø inkl dess kantringskriterie.
Det är kantringsmekanismen hos ∆Ø som t ex ligger till grund för ”kvanta”, ”c” och ”j”.
Här återfinner du alltså de begrepp och samband, som ingår i uttrycket, E = m c²

Balanskriteriet ΔØ anknyter till de s k fundamentala konstanterna, εo och μo.
εο = 10^n / 4π C² , μο = 4π / 10^n …… n=7
Dessa konstanter kan betraktas som de yttersta ”utposterna”, mot det för oss okända.
Det finns således, som jag tidigare påtalat, ”ytterligare dörrar att öppna”.
Vad som döljer sig bakom dessa dörrar är det ingen som känner till. Det intressanta är att konceptet
entydigt säger att εo och μo kan betraktas som ”dörr-rubriker” till bakomliggande,
i det atomära perspektivet, komplexa oöverblickbara referensberoende strukturer.

Därmed är GRUNDEN lagd, och du har förhoppningsvis fått ett nöjaktigt svar på din fråga.

För att det skall vara meningsfullt för mig att kommentera det som skrivs i tråden behöver jag tillgång
till motsvarigheten till ovanstående från er andra.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=6CMclLT_Hjg

[Illusionen]

Jag rekommenderar att folk ställer sig kritiska till Big Bang teorin. En ökande grupp vetenskapsmän anser teorin vara bristfull. Fred Hoyle var helt och hållet emot Big Bang teorin och betraktade den som pseudovetenskap liknande argument för en religiös skapelsebegynnelse: "... it's an irrational process, and can't be described in scientific terms."

Teorin existerar i extrema matematiska ekvationer, men inte i det riktiga observerbara universumet. Hela konceptet saknar logik. Hypotesen har dessutom ständigt behövt introducera nya 'epicykliska' tillägg som Inflation med ej bevisade skalärfält och numera mörk materia och mörk energi för att bevara den. Den kosmiska bakgrundsstrålningen och rödförskjutning kan förklaras med andra hypoteser, vilket gjorts av Milo Wolff, Halton Arp, m fl.

Big Bang teorin kommer sannolikt vara borta om hundra år och betraktas som en absurd teori med alldeles för många paradoxer, som hur det är möjligt att krympa all massa och energi till en liten ärta. Big Bang teorin har blivit en form av kulturell hypnos som tas för given alldeles för lätt.

Trevligt att någon delar min kritiska syn på paradoxerna, Kreativ!
En konsekvens av det jag beskriver i konceptet, som principerna MP och DRP, är följande.
Den strukturella förskjutning som blir följden av maskeringen pga maskeringsprincipen, MP, medför
att den strukturella balanspunkten ej längre är en punkt utan får den komplexa ”sfäriska” karaktär som
∆Ø symboliserar. Det medför att Big Bang är en illusion förorsakad av ”egenreferensen” hos observatören.
Big Bang kan, ur det atomära observatörs-perspektivet, då ses som en typ av "noll-genomgång" mellan
observerad reell och imaginär struktur. Att observatören befinner sig i centrum av universums ”expansion”
är därigenom likaså en effekt av MP. Expansionen är således även den en "ömsesidig" illusion.

I vår s k verklighet har vi motvilligt fått acceptera begrepp/paradoxer som t ex oändlighet, rödförskjutning,
Big Bang m fl. Orsaken till dessa begrepp är alltså att finna i maskerings-principen, MP.
Verkligheten är m a o i vissa avseenden manipulerad (= illusion) pga att den maskerade egen-strukturen
i viss bemärkelse ”saknas”, vilket ger upphov till paradoxerna och den i konceptet beskrivna relativistiska
"sidställningen". Vetskapen om hur MP fungerar undanröjer paradoxerna, så som förklarats i tidigare inlägg.

För att bilden ska bli mer komplett är det viktigt att förstå följande, som utgör grund för resonemanget.
I Delta-koncept utgår allt från ett abstrakt grundtillstånd, G, och avvikelser/obalanser i detta tillstånd.
De atomära begreppen hemmahörande inom rumtiden, beskrivs via Euler-tabellen, som växelverkan
via ΔØ mellan individuella, av egenreferensen beroende maskeringsförankringar.



Förtydligande ang grunden för ovanstående.

I konceptet och tidigare inlägg beskrivs ΔØ-reproduktionen, som tänjningar i grundtillståndet, G.
Balanskriteriet ΔØ och RUM-TID anknyter till de s k fundamentala konstanterna, εo och μo.

εo = 10^n / 4π c² As/Vm
μo = 4π / 10^n där n = 7 Vs/Am

Detta tolkas som att de inverterade konstanterna, 1/εo och 1/μo representerar olika abstrakta egenskaper,
med anknytning till G, som rör sig med viss hastighet i rummet.

ΔØ-reproduktionens totala potential ges av produkten, 1/ ε ∙ 1/ μ = c² 4π / 10^n ∙ 10^n / 4π = c² m^2/s^2

Sfärens yta känner vi som, 4πr², och noterar likheten med uttrycken för konstanterna.

Vi skriver sedan ovanstående som,

1/ ε = 4π c² / 10^n = betraktas som ΔØ-reproduktionens i rummet expanderande tänjnings-front.
och som,
1/ μ = 10^n / 4π = 4π betraktas som = 4π1 = utgör relativ steg-referens för ΔØ-reproduktionen.

Här inför vi (med referens till fälten) de fundamentala formerna LINJÄR och CIRKULÄR.

Vi antar förenklat att ε symboliserar LINJÄR struktur (= expansiv struktur).
Vi antar förenklat att μ symboliserar CIRKULÄR struktur (= koncentrerad struktur).

Ytförhållande-relationen mellan LINJÄR och CIRKULÄR struktur ges således av produkten,
1/ ε ∙ 1/ μ = c² 4π / 10^n ∙ 10^n / 4π = c² , och 1/c² mellan CIRKULÄR och LINJÄR struktur.

Den expansiva linjära strukturens förhållande RELATIVT den koncentrerade cirkulära steg-referens
strukturen ges således av koordinat-medelvärdet, √c² = ±c.
På motsvarande sätt ges den cirkulära strukturens förhållande RELATIVT den linjära strukturen
av medelvärdet, 1 /√ c² = ± 1/c.

Uttrycket c = ±1 / √ εο μο kan då betraktas som ett medelvärde av den totala reproduktions-potentialen.

Det följande kommer du förmodligen att klassa som obegripligt, är jag rädd för, men det är viktigt för att förstå
bakgrunden till bl a begreppet RUMTID.
Ovan konstaterades att den strukturella förskjutning som blir följden av maskeringen pga maskeringsprincipen, MP,
medför att den strukturella balanspunkten ej längre är en punkt, utan får den komplexa ”sfäriska” karaktär
som Ư symboliserar.
Skälet till den komplexa naturen finner du i de skilda MP-förankringar som kännetecknar aktuell vxv.
Här bör du vara observant på att c resp 1/c refererar till ett ”observatörsperspektiv”,
som härrör från den individuella maskeringen/förankringen. Det innebär att vid skilda förankringar så kommer
dessa att skilja sig åt, som funktion av G:s överordnade strukturella "dynamik". De olika förankringarna
via skilda MP medför således att även c resp 1/c refererar till de skilda förankringarna.
Konsekvensen av detta blir att vid kommunikation mellan t ex A och B, så tenderar c och 1/c att dolt
skifta skepnad relativt varandra, sett ur A:s respektive B:s perspektiv/förankring.
Det rör sig om den ej förnimbara internt balanserande ”tänjning” (DUBBEL-ROT), som beskrivs i konceptet.

SKIFTET beskrivs i konceptet, och utgör en viktig del av den principiella bakgrunden till RUM och TID.

Principen för den synkrona växelverkan mellan kommunicerande strukturer kännetecknas av samverkan
via olika ”frekvenser” , vilket beskrivs i konceptet. Det rör sig om en typ av synkronism där MP-förankringen
är styrande för "avkodningen" av G:s ABSTRAKTA strukturer via DRP-VXV.
Den synkrona principen, och därav beroende resultat/perspektiv, är således referensberoende via MP.
Notera här att de via MP individuella förankringarna ger olika förutsättningar för synkronismen.
En motsvarighet till detta erhålls när olika stora ”sfärer”/skalfaktorer, SKF, samverkar som i
fallet med sfärerna ovan.
Expansion och kontraktion kännetecknas bl a av sfärernas olika skalfaktorer, SKF.
Vi tänker oss förenklat att atomen (som en enkel metafor) liknas vid att (via tänjning) olika stora
samverkande sfärer placerats på varandra.
Som tidigare beskrivits erhålls därigenom atomärt en variant av referensberoende ”fas-styrd likriktning” som
funktion av ”frekvensdifferens” mellan G:s expansion och kontraktion (= de olika stora sfärerna).
”Likriktningen” kan liknas vid en av skalfaktor-differensen förorsakad relativ obalans mellan de växelverkande
strukturerna. De atomära partiklarna utgör en synkron vxv-effekt av dessa skalfaktor-differenser.
Observera att allt detta förutsätter, och baseras på, den individuella förankringen i G via MP, i relation till DRP.
Fenomenen TID och RUM har sina respektive upphov i ”synkron” VÄXELVERKAN-OBALANS, via MP.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[xion]

Som jag hävdat tidigare; Tiden finns inte. Dvs. den existerar inte i sig själv. Tid är ett sätt att räkna. Den är ett "barn" av matematiken.
Det här innebär ju att inte heller rumtiden har någon egen existens. Den är bara ett sätt att räkna. Språket lurar oss. Orden är bara symboler för kommunikation. Mycket av diskussionerna här och på andra ställen handlar om symbolerna inte vad de representerar.

[Illusionen]

Som jag hävdat tidigare; Tiden finns inte. Dvs. den existerar inte i sig själv.
Tid är ett sätt att räkna. Den är ett "barn" av matematiken.
Det här innebär ju att inte heller rumtiden har någon egen existens. Den är bara ett sätt att räkna.
Språket lurar oss. Orden är bara symboler för kommunikation.
Mycket av diskussionerna här och på andra ställen handlar om symbolerna inte vad de representerar.

Så gott som samtliga diskussioner här på FF utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit utelämnas så gott som alltid.
Man försöker således, i mitt tycke väl optimistiskt, besvara aktuella frågor inifrån RUM-TIDEN.
Det är en begränsning, om vi vill nå längre i förståelsen av universum. Att du nu intresserar dig för
begreppet tid är då nödvändigt och positivt, men du bör enligt min uppfattning utsträck dina funderingar
till att även omfatta rubriken på tråden, för att grunden skall bli stabil. För att belysa detta har jag
lite snabbt tagit fram följande metafor som ger en enkel och förhoppningsvis begriplig bild av behovet
av svar på de två mest grundläggande frågorna,

• VAD ÄR TID ?
• VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?

En enkel metafor, baserad på stroboskop-princip.

Ett stroboskop är ett instrument som sänder ut ljuspulser för att belysa ett föremål, t ex en maskin
vars delar roterar hastigt, med valbar/inställbar puls-frekvens och fas. Genom att synkronisera ljuspulserna
med t ex en maskindels rotationsfrekvens kan därigenom den aktuella maskindelen observeras i en viss
position (= den position som ljuspulsen belyser). Genom att ändra på ljuspulsernas fas/position relativt
maskinens rotationsfrekvens/varvtal så kommer du att kunna observera den aktuella maskindelen t ex
stillastående i en annan/avvikande position/fas.
Du ser m a o en ny ”projektion” av maskindelen, för varje vald inställning.

Tänk dig sedan att vi tillämpar stroboskop-principen för att beskriva det vi förnimmer som universum.
Genom att låta egenreferens vara bestämmande för fasläget på det vi ser (p g a MP) kommer du att
förnimma universum i en projektion styrd/bestämd av egenreferensens ”fas” (refererande till MP).

I nästa steg förenklar vi och tänker oss att universum består av atomer i form av komplext roterande ”pilar”.
Man kan alltså t ex se pilarna ur olika komplexa projektioner t ex framifrån som en punkt, eller från sidan i
hela sin längd.
Principen för ∆Ø säger (via Eulers ekv) att universum/pilarna ”vrider sig” (= ändrar fas) komplext längs
tidaxeln (= har olika fasläge), relativt egenreferensen. Atomerna i de delar av universum som befinner sig
långt tillbaka i tid har därigenom ett, relativt egenreferensen, avvikande fasläge. Det innebär att vi ser
universum (”pilarna”) ur olika perspektiv/projektioner, beroende av från vilken tid observationen härrör.

Det vi förnimmer/uppfattar som Big Bang är då universum/pilen sedd i det fasläge där pilen, ur observatörens
position i nutid, uppfattas som en ”punkt”. Sannolikt är det detta som inom astronomin uppfattas som Big Bang.

Du brukar klaga på att jag skriver obegripligt, men försök efter att du begrundat ovanstående att tänka
dig in i vad som händer ”bortom” Big Bang, där/när ”pilen” vridit sig ytterligare, och du kommer att förstå
att ditt inlägg har en intressant fortsättning.

I mitt föregående inlägg skriver jag bl a,
"SKIFTET beskrivs i konceptet, och utgör en viktig del av den principiella bakgrunden till RUM och TID".
Det dolda/balanserade "SKIFTET" har betydelse för hur jag ser på frågan om TID skall anses existera eller ej.
När vi kommit så här långt i resonemanget inser man att svaret även kräver fullständigt svar på tråd-rubrikens fråga.
Ateisterna har m a o ytterligare en del väsentligheter att reda ut .

/ Illusionen

Pax vobiscum Xion

[Illusionen]

Till alla er som följt denna tråd.
Har i dag bett att mitt FF-konto skall upphöra med omedelbar verkan, varför jag är förhindrad att besvara ev nya frågor.

Bästa hälsningar, och tack för tiden som varit,
Illusionen och Jeppe

https://www.youtube.com/watch?v=vORBLyGEozo

http://www.deltakonceptet.se

[Pilatus]

Har i dag bett att mitt FF-konto skall upphöra med omedelbar verkan, ...

[SigurdV]

Men så tråkigt!

[Anne]

Nej, nej, nej ! Tänk om nu, Illusionen. Tänk rätt. Sådana här förhastade beslut är inte bra för din personliga utveckling.