Meningen med livet

[Kreativ]

Om du vill ha ett mer exakt svar, måste frågan vara exakt. Vad vill du veta?

Jag har redan givit mitt svar. Vad jag vill veta är snarare varför mitt svar inte var tillfredsställande (har ignorerats). Men jag vet svaret. Ingen orkar lyssna på min röst.

Alla vägar bär till Rom.

Ja, min misstanke är att om folk begrundar det tillräckligt och länge måste de förr eller senare nå samma slutsats som jag när det kommer till just den här frågan (jag påstår mig inte veta allt).

Samtidigt är det svårt att frigöra sig från att allt vi gör också är i enlighet med vår natur. Vad skulle det annars vara?

Nej, som jag ser det är det här det stora misstaget de flesta begår (inkl. mig själv tidigare). Människor agerar inte som regel efter sin natur. Någonting blandar sig i och kommer i vägen. Detta något är kulturella normer, socialt tryck, omständigheters påverkningar, inbillningar om oss själva, och påhittade ideal som hämmar människor och minskar känslan av substans, frihet, och självförverkligande. Denna minskade känsla av substans, i sin tur, ökar begär, frustration, depression, hänsynslöshet, och andra själsliga sjukdomar. Misstaget är att tro att den mänskliga naturen är värre än civilisationen, när det snarare är civilisationen (särskilt dess påverkan på psyket) som är det största monstret. Idén med att barn behövde tuktas med spöstraff och liknande är ett bra exempel på detta, när vi nu vet att det var väldigt kontraproduktivt.

De flesta människor är inte våldsamma eller destruktiva av naturen. Vi är sociala varelser. Men vår sociala natur gör oss även nervösa och benägna att "sälja vår själ" för bekräftelse, erkännande, kärlek, acceptans, o s v. Vi saknar rätt utbildning, vilket borde vara utbildning i självkännedom. Jag gör ett argument för det här i text: https://tidlosutbildning.blogspot.se/p/ ... nedom.html

Både vår natur och djupare sinne är passiva på grund av socialt tryck (hämmar naturlighet) och brist på djupare självkännedom (håller människan sövd från väsentlig självmedvetenhet). Vad som är aktivt är yttre påverkningar och inbillade fantasier om oss själva och världen. Vi måste vända denna trend för att nå riktigt förnuft och hälsa och känsla av mening.

[xion]

Om du vill ha ett mer exakt svar, måste frågan vara exakt. Vad vill du veta?

Jag har redan givit mitt svar. Vad jag vill veta är snarare varför mitt svar inte var tillfredsställande (har ignorerats). Men jag vet svaret. Ingen orkar lyssna på min röst.

Alla vägar bär till Rom.

Ja, min misstanke är att om folk begrundar det tillräckligt och länge måste de förr eller senare nå samma slutsats som jag när det kommer till just den här frågan (jag påstår mig inte veta allt).

Samtidigt är det svårt att frigöra sig från att allt vi gör också är i enlighet med vår natur. Vad skulle det annars vara?

Nej, som jag ser det är det här det stora misstaget de flesta begår (inkl. mig själv tidigare). Människor agerar inte som regel efter sin natur. Någonting blandar sig i och kommer i vägen. Detta något är kulturella normer, socialt tryck, omständigheters påverkningar, inbillningar om oss själva, och påhittade ideal som hämmar människor och minskar känslan av substans, frihet, och självförverkligande. Denna minskade känsla av substans, i sin tur, ökar begär, frustration, depression, hänsynslöshet, och andra själsliga sjukdomar. Misstaget är att tro att den mänskliga naturen är värre än civilisationen, när det snarare är civilisationen (särskilt dess påverkan på psyket) som är det största monstret. Idén med att barn behövde tuktas med spöstraff och liknande är ett bra exempel på detta, när vi nu vet att det var väldigt kontraproduktivt.

De flesta människor är inte våldsamma eller destruktiva av naturen. Vi är sociala varelser. Men vår sociala natur gör oss även nervösa och benägna att "sälja vår själ" för bekräftelse, erkännande, kärlek, acceptans, o s v. Vi saknar rätt utbildning, vilket borde vara utbildning i självkännedom. Jag gör ett argument för det här i text: https://tidlosutbildning.blogspot.se/p/ ... nedom.html

Både vår natur och djupare sinne är passiva på grund av socialt tryck (hämmar naturlighet) och brist på djupare självkännedom (håller människan sövd från väsentlig självmedvetenhet). Vad som är aktivt är yttre påverkningar och inbillade fantasier om oss själva och världen. Vi måste vända denna trend för att nå riktigt förnuft och hälsa och känsla av mening.

Hoppas du inte tog illa upp för att jag sa det där om din dialekt. Det kanske är bara jag som upplever den så. Jag vill gärna vara uppriktig och säga som jag känner. Ibland kan dialekter vara viktiga och förstärka ett budskap. särskilt i komedisammanhang. men även i uppläsningar som T.ex. Torgny Lindgren eller som i Blå Grodorna.

Ja, vilken är egentligen människans sanna natur? Desmond Morris hävdar i boken "The Human Zoo" att det moderna samhället gör att vi uppför onormalt, som djur i burar.

Jag tvivlar på att människan som art är begåvad med någon imponerande ansvarskänsla för naturen som helhet. Troligen var det människan som utrotade all större bytesdjur i Amerika. Troligen var det vi som slog ihjäl Neandertalarna. Detta skedde långt före vår civilisation. I våra dagar utrotar människan noshörningarna av ekonomiska skäl trots att det därefter inte längre går att få tag noshörningshorn över huvud taget. Utan att tveka sågar man av den gren man sitter på- Elefanterna riskerar att gå samma väg i rasande fart.

[Kreativ]

Jag uppskattar att du är ärlig. Jag är medveten om problemet med min röst, men det kan vara bra att veta till vilken utsträckning. Hade bara inte hört någon nämna just "dialekten" förut. Jag fokuserar gärna på bloggtexter, men har inte upplevt att det är lättare att få folk att läsa dem än att se mina videor hittills.

Tricket med att förbättra människans natur tror jag är att göra den medveten om sig själv och sin relation med världen och andra. Mycket kan förbättra sig själv med rätt kunskap. Och kunskap kräver även ett visst mått kultur och civilisation att hålla den levande. Jag förespråkar inte att förkasta civilisation helt. Det krävs rätt balans.

[xion]

Jag uppskattar att du är ärlig. Jag är medveten om problemet med min röst, men det kan vara bra att veta till vilken utsträckning. Hade bara inte hört någon nämna just "dialekten" förut. Jag fokuserar gärna på bloggtexter, men har inte upplevt att det är lättare att få folk att läsa dem än att se mina videor hittills.

Tricket med att förbättra människans natur tror jag är att göra den medveten om sig själv och sin relation med världen och andra. Mycket kan förbättra sig själv med rätt kunskap. Och kunskap kräver även ett visst mått kultur och civilisation att hålla den levande. Jag förespråkar inte att förkasta civilisation helt. Det krävs rätt balans.

Och jag uppskattar att du försöker att göra en insats för att göra världen bättre genom upplysning. Jag har precis sett en dokumentär om köttlobbyn. Det ser verkligen mörkt ut för världen, men det har det nog alltid gjort. Eftersom människan kortsiktighet är det största problemet så behövs verkligen nya perspektiv.

[Pilatus]

Och jag uppskattar att du försöker att göra en insats för att göra världen bättre genom upplysning. Jag har precis sett en dokumentär om köttlobbyn. Det ser verkligen mörkt ut för världen, men det har det nog alltid gjort. Eftersom människan kortsiktighet är det största problemet så behövs verkligen nya perspektiv.

Men visst är detta eviga skuldbeläggande av mänskligheten litet underlig? All religion tycks bygga på gudarnas missnöje med människan. Vi försöker stilla gudarnas vrede med våra offer, kyrkor och moskéer. Ingenting tycks bli bättre av detta! Kanske beror eländet på att vi lyder budet om att vi skola uppfylla jorden? Det enda bud vi lyckats uppfylla blir vår undergång?

[Esther]

Meningen med livet i den kristna bemärkelsen är att vara en tillräckligt bra människa för att accepteras in i himmelen. Men allt för ofta under historiens gång kan vi se att just den här strävan att räcka till och att vara god ofta missbrukas eller förväxlas med annat.
Ditt ego finns alltså med i jakten på att vara en bra människa. Det gör dig öppen för att påverkas, att påverka andra bygga sociala strukturer och att jämföra sig och värdera.

Inom buddhism så är den ultimata befrielsen att vara fri från sitt ego och att vara ett med sig själv. Att vara fri från sitt ego är en omöjlig uppgift om man inte lever isolerat och helt utan sammanhang. Det är också en ideologi som helt är utan försvar mot världsliga attacker. Men det finns något mycket viktigt att ta med sig ifrån buddhism och det är att svaret finns inom mig och jag behöver inte uppnå något för att duga. Jag behöver bara mig själv och jag behöver lära mig mig själv.

Eftersom jag precis har blivit medlem och ser att denna tråd är lång och många gett sin åsikt i frågan tänker jag börja från början och ta trådens första fråga/svar som grunden för min betraktelse.
Först...ditt påstående om kristendomen... Meningen med livet i den kristna bemärkelsen är att vara en tillräckligt bra människa för att accepteras in i himmelen" är något som jag inte kan hålla med om på grund av att just kristendomen erkänner människans egen inkapacitet i ärendet att just kunna (för egen maskin) bli en bra människa och lägger in Guds nåd som den faktor som möjliggör att du - inte kommer in i himmelen - utan att du kan ta emot himmelen i dig. I ditt väsen. Genom att ta emot Himmelen i dig - blir du en del av Himmelen (eller Guds Rike som det också kallas).
Finns det ett ego med?

Hur kan det finnas med ett ego när själva grundprincipen på vilken himmelriket vilar är LAGEN. Lagen som säger: Du ska älska Herren din Gud av hela ditt väsen - och din nästa som dig själv. --- ser inte mycket utrymme för ego där - snarare ser jag att du är en uttömd människa genom vilken Gud kan verka med sin kärlek eftersom du gett "upp dig själv" för detta ändamål.

Att säga att man tar emot Himmelen - dvs Guds treeninga gestalt i sitt eget väsen innebär däremot inte mycket om man inte samtidigt kan definiera vad detta per se innebär. Så vad innebär det då att ta emot Himmelen i sitt väsen - genom Guds nåd?!
Såsom jag ser det innebär det att du blir en aktiv del av Sanningen (med stort S) samt Kärleken med stort K samt på grund av att de föregående vinns - Friheten. Vars sanna väsen inte ligger i valmöjligheterna i det yttre varat - utan i den inre expansion som det innebär att ande själ och kropp i en individ förenas med Den Evige.

[Pilatus]

Eftersom jag precis har blivit medlem och ser att denna tråd är lång och många gett sin åsikt i frågan tänker jag börja från början och ta trådens första fråga/svar som grunden för min betraktelse.

CarlC är inte längre aktiv på forumet. Men välkommen!

Meningen med livet i den kristna bemärkelsen är ... att du - inte kommer in i himmelen - utan att du kan ta emot himmelen i dig.

Är inte planen just att accepteras och för det var det enligt Paulus fullt tillräckligt att du är döpt och tror att Jesus var den som skulle komma.

[Esther]

Hej Pilatus... ja det är början.
Början på Vägen som via Sanningen leder till Livet - som tillika är Herren. Början på en Väg är just början - ... början av en förälskelse (detta är den sk nåden - den kraft som attraherar dig till Gud är just förälskelse/kärlek) som sedan via främst nöd och noll lust och mycket kors ska göra dig öppen för att kunna ta emot Gud i ditt väsen: Ande, kropp och själ när du dör bort från dig själv = ditt ego för att fyllas av sanningen, livet, kärlek och därmed friheten som finns i evigheten.
Detta är meningen med det mänskliga varat och livet

[xion]

Hej Pilatus... ja det är början.
Början på Vägen som via Sanningen leder till Livet - som tillika är Herren. Början på en Väg är just början - ... början av en förälskelse (detta är den sk nåden - den kraft som attraherar dig till Gud är just förälskelse/kärlek) som sedan via främst nöd och noll lust och mycket kors ska göra dig öppen för att kunna ta emot Gud i ditt väsen: Ande, kropp och själ när du dör bort från dig själv = ditt ego för att fyllas av sanningen, livet, kärlek och därmed friheten som finns i evigheten.
Detta är meningen med det mänskliga varat och livet

Tao brukar översättas med "vägen". I min tolkning betyder detta livets ström genom vår verklighet, och även, i ett större perspektiv, vår delaktighet i kosmos.

[Esther]

Hej Pilatus... ja det är början.
Början på Vägen som via Sanningen leder till Livet - som tillika är Herren. Början på en Väg är just början - ... början av en förälskelse (detta är den sk nåden - den kraft som attraherar dig till Gud är just förälskelse/kärlek) som sedan via främst nöd och noll lust och mycket kors ska göra dig öppen för att kunna ta emot Gud i ditt väsen: Ande, kropp och själ när du dör bort från dig själv = ditt ego för att fyllas av sanningen, livet, kärlek och därmed friheten som finns i evigheten.
Detta är meningen med det mänskliga varat och livet

Tao brukar översättas med "vägen". I min tolkning betyder detta livets ström genom vår verklighet, och även, i ett större perspektiv, vår delaktighet i kosmos.

Ja vägar till insikt och till sk "upplysning" och/eller högre moral eller jaget och därifrån till självet brukar ju benämnas så. Men i detta fall är det Vägen med stort V eftersom den inte leder till något som du själva kan åstadkomma eller uppnå eller påverka - det är en gåva (nåd). Mao något som du blir givet och kan tacka ja till eller nej till.

[klorofyll]

Genom att ta emot Himmelen i dig - blir du en del av Himmelen (eller Guds Rike som det också kallas).
Finns det ett ego med?

Hur kan det finnas med ett ego när själva grundprincipen på vilken himmelriket vilar är LAGEN. Lagen som säger: Du ska älska Herren din Gud av hela ditt väsen - och din nästa som dig själv. --- ser inte mycket utrymme för ego där

Jag tror inte att himlen är det väsentliga, dessutom så tror jag att en himmel på jorden är svår att skapa med himlen som förlaga. När man inte längre ser ner på andra människor, är vänlig i sitt bemötande, men även inser sina begränsningar, då blir miljön där man befinner sig himlen på jorden... Lät det enkelt?

[Pilatus]

Genom att ta emot Himmelen i dig - blir du en del av Himmelen (eller Guds Rike som det också kallas). [...]

Jag tror inte att himlen är det väsentliga, dessutom så tror jag att en himmel på jorden är svår att skapa med himlen som förlaga. När man inte längre ser ner på andra människor, är vänlig i sitt bemötande, men även inser sina begränsningar, då blir miljön där man befinner sig himlen på jorden... Lät det enkelt?

Gud kallade valvet himmel. 1 Mos 1:8

[Esther]

Genom att ta emot Himmelen i dig - blir du en del av Himmelen (eller Guds Rike som det också kallas).
Finns det ett ego med?

Hur kan det finnas med ett ego när själva grundprincipen på vilken himmelriket vilar är LAGEN. Lagen som säger: Du ska älska Herren din Gud av hela ditt väsen - och din nästa som dig själv. --- ser inte mycket utrymme för ego där

Jag tror inte att himlen är det väsentliga, dessutom så tror jag att en himmel på jorden är svår att skapa med himlen som förlaga. När man inte längre ser ner på andra människor, är vänlig i sitt bemötande, men även inser sina begränsningar, då blir miljön där man befinner sig himlen på jorden... Lät det enkelt?

Jag tror att det är svårt att föreställa sig vad himmelen är (om man nu tänker sig det som är ovanför en som man kan se och som är täkt av moln eller stjärnorna, solen och månen högre upp...) för mig representerar den evigheten, oändligheten, skönheten, tidlösheten, tyngdlösheten i varat och mitt väsen.

[Esther]

Genom att ta emot Himmelen i dig - blir du en del av Himmelen (eller Guds Rike som det också kallas). [...]

Jag tror inte att himlen är det väsentliga, dessutom så tror jag att en himmel på jorden är svår att skapa med himlen som förlaga. När man inte längre ser ner på andra människor, är vänlig i sitt bemötande, men även inser sina begränsningar, då blir miljön där man befinner sig himlen på jorden... Lät det enkelt?

Gud kallade valvet himmel. 1 Mos 1:8

DEN var bra... var hittade du den bilden?

[Pilatus]

:) DEN var bra... var hittade du den bilden?

https://i.ytimg.com/vi/hlTDAwOgInY/hqdefault.jpg