Vad tänker du på?

[klorofyll]

På kort sikt behöver inte dina handlingar påverka ditt mående, men på på lång sikt påverkar de ditt mående nästan helt uteslutande.

Hur har du kommit fram till denna slutsats? Enbart från egna erfarenheter, eller har du ett bredare underlag. Eller är det bara något du tyckte lät bra?

Jag tycker att det låter mycket bra, men det var inte för att det skulle låta bra som jag skrev det. Det var en tanke som jag tänkte och som jag ansåg värdefull.

Visst är det så att rikedom inte är en garanti för lycka. Jag menar att det är vårt sätt att se på saker och ting som avgör hur vi mår.

Vi bestämmer själva vad vi vill lära oss, vi kanske inte alltid kan bestämma vad vi ska göra, men vi kan bestämma hur, och om vi får tid att tänka över saken så kommer vi att lära oss efter hur vi genomförde saken.

När man mår dåligt så tenderar man att söka en orsak som sällan går att peka ut, vi fäktar åt alla håll, sådant kan ta år. Men låt oss nöja oss med att det finns en orsak. Det spelar ingen roll för framtiden, vad du inte gör i framtiden.

Om vi misslyckas på kort sikt så har vi förmodligen gjort fel under en kort tid, om vi misslyckas under en lång tid så har vi förmodligen gjort fel under en lång tid, men om vi glömmer det så kanske slutet räknas...

[Pilatus]

Visst är det så att rikedom inte är en garanti för lycka. Jag menar att det är vårt sätt att se på saker och ting som avgör hur vi mår.

Eftersom jag sett litet av båda sidorna skulle jag vilja påstå att jag hellre är en smula rik än fattig.

Vi bestämmer själva vad vi vill lära oss, vi kanske inte alltid kan bestämma vad vi ska göra, men vi kan bestämma hur, och om vi får tid att tänka över saken så kommer vi att lära oss efter hur vi genomförde saken.

Det låter som ord från en existentialist. Vi är fria och denna frihet har vi inte valt, Sartre menade att vi är dömda till denna frihet. Vi måste välja. På sätt och vis är väl det en självklarhet, ingen väljer ju åt oss, såvida vi inte bara flyter med.

När man mår dåligt så tenderar man att söka en orsak som sällan går att peka ut, vi fäktar åt alla håll, sådant kan ta år. Men låt oss nöja oss med att det finns en orsak.

Det finns alltid en orsak, men vi kanske inte gillar den och knuffar undan sådana tankar. Vi önskar ibland att vår självdisciplin vore litet mer pålitlig, det skulle göra livet så väldigt mycket enklare.

[klorofyll]

Det låter som ord från en existentialist. Vi är fria och denna frihet har vi inte valt, Sartre menade att vi är dömda till denna frihet. Vi måste välja. På sätt och vis är väl det en självklarhet, ingen väljer ju åt oss, såvida vi inte bara flyter med.

Jag tror att vi väljer vår frihet. Varför skulle friheten inte vara något man kan välja? Vi kan väl släcka vårt liv när som?

[Pilatus]

Det låter som ord från en existentialist. Vi är fria och denna frihet har vi inte valt, Sartre menade att vi är dömda till denna frihet. Vi måste välja. På sätt och vis är väl det en självklarhet, ingen väljer ju åt oss, såvida vi inte bara flyter med.

Jag tror att vi väljer vår frihet. Varför skulle friheten inte vara något man kan välja? Vi kan väl släcka vårt liv när som?

Du väljer alltså att vara fri? Så, vilket är då ditt utgångsläge, varifrån väljer du friheten och från vad? Att din tillvaro har känts påtvingad?

Vi bad ju inte om våra liv, men vi måste leva det liv vi fått. På så sätt är vi tvingade att välja hur vi skall leva. Vi får ta vara på vår frihet, det är inte överallt som den möjligheten följer med av att vi föds.

[klorofyll]

Pilatus

Utgångsläget är väl hopplösheten. Där kan vi välja att ge upp eller att fortsätta kämpa. Jag upplever ganska ofta total meningslöshet och varje gång räddas jag.

Jag tror att människan missuppfattar meningen med sin existens, vi tror på evig förbättring, vi ser ner på det förflutna och blir själva äldre.

[Esther]

Pilatus

Utgångsläget är väl hopplösheten. Där kan vi välja att ge upp eller att fortsätta kämpa. Jag upplever ganska ofta total meningslöshet och varje gång räddas jag.

Jag tror att människan missuppfattar meningen med sin existens, vi tror på evig förbättring, vi ser ner på det förflutna och blir själva äldre.

Hoppas det är OK att jag "lägger mig i"... när du säger förbättring... vad menar du med det? På vilket plan, vad innebär det mer konkret, hur ska man/vem ska tolka vad som är bättre än det som var och på vilket plan?

Vad är total meningslöshet?
I vad består den?
Är det känslor? Är det ensamhet? Är det brist på att fatta eller förstå varför man lever och finns och till/för vem/vad?
Föder vår tankeverksamhet sådant? Känner ett djur total meningslöshet eller någon slags meningslöshet?

Alla dessa frågor kommer upp när jag läser dig.
vet inte om du är man eller kvinna --- betyder detta något? Har det (vad man är för kön) någon slags inverkan i "meningslösheten"? Har sociala kontexter medverkan i detta?
Att bli äldre är för mig (det blir vi varje dag :O) ) något underbart och rogivande, stillande och givande på andra plan. LOVANDE på sätt och vis.
Är det där med att man blir äldre något som påverkas negativt av media och alla bilder av hur man ska se ut/vara (bara ung och perfekt i sitt utseende?) - eller är det något verkligt?

Som kvinna kan jag säga att - och jag ljuger inte - att den i särklass vackraste kvinna jag sett såg jag för några år sedan på Roslagsbanan i Stockholm mellan Täby och Universitetet. Hon kom ombord och satte sig där jag satt... hon var slank med slarvigt halvlångt blont uppsatt hår (snyggt ändå) och hon hade en (för mig utdaterad) fårskinnspäls (typiskt 60 tal) jeans, boots och var så i ögonfallande vacker så klockorna stannade (hon måste ha varit i närmare 60 års åldern eller övre 50 utan att vara bedagad eller såg ofräsch ut) hon var vad man kan kalla så i sig, så naturligt självklart avslappnad och självklar där hon satt. ALLA stirrade --- och jag minns jag tänkte "ja, där ser du - satsa på det du ... " --

[klorofyll]

Hoppas det är OK att jag "lägger mig i"... när du säger förbättring... vad menar du med det? På vilket plan, vad innebär det mer konkret, hur ska man/vem ska tolka vad som är bättre än det som var och på vilket plan?

Vad är total meningslöshet?
I vad består den?
Är det känslor? Är det ensamhet? Är det brist på att fatta eller förstå varför man lever och finns och till/för vem/vad?
Föder vår tankeverksamhet sådant? Känner ett djur total meningslöshet eller någon slags meningslöshet?

Alla dessa frågor kommer upp när jag läser dig.
vet inte om du är man eller kvinna --- betyder detta något? Har det (vad man är för kön) någon slags inverkan i "meningslösheten"? Har sociala kontexter medverkan i detta?
Att bli äldre är för mig (det blir vi varje dag :O) ) något underbart och rogivande, stillande och givande på andra plan. LOVANDE på sätt och vis.
Är det där med att man blir äldre något som påverkas negativt av media och alla bilder av hur man ska se ut/vara (bara ung och perfekt i sitt utseende?) - eller är det något verkligt?

Som kvinna kan jag säga att - och jag ljuger inte - att den i särklass vackraste kvinna jag sett såg jag för några år sedan på Roslagsbanan i Stockholm mellan Täby och Universitetet. Hon kom ombord och satte sig där jag satt... hon var slank med slarvigt halvlångt blont uppsatt hår (snyggt ändå) och hon hade en (för mig utdaterad) fårskinnspäls (typiskt 60 tal) jeans, boots och var så i ögonfallande vacker så klockorna stannade (hon måste ha varit i närmare 60 års åldern eller övre 50 utan att vara bedagad eller såg ofräsch ut) hon var vad man kan kalla så i sig, så naturligt självklart avslappnad och självklar där hon satt. ALLA stirrade --- och jag minns jag tänkte "ja, där ser du - satsa på det du ... " --

Jag är inte särskilt lycklig. Med förbättring menar jag väl att allt ska ordna sig och att man en dag ska må väldigt bra. Kanske är jag bara negativ. Dalai Lama menar att begrundan av problem och misslyckande alltid (tillslut) utmynnar i positiva sanningar. Han menar att vi inte skall förtränga saker utan istället lära oss av erfarenhet. Sanningen skall göra er fria...

Kvinnor och män (jag är man) fungerar ur mitt perspektiv väldigt olika, så jag kan inte säga att genus är en produkt av miljön. Jag kan ta ett exempel, jag vet inte om det säger dig något, men jag tänker att män "förstår" och att kvinnor "begriper". (Det låter så konstigt när man skriver såhär...) Det finns som tur är ingen kvalitativ skillnad mellan det manliga och kvinnliga.

Ålder tror jag mest kan vara ett problem om man är ensam, vilket även kan vara ett problem för yngre. Kroppen blir äldre inklusive hjärnan och man fungerar oftast sämre. Sedan har jag en väldigt positiv syn på skönhet, jag anser att den är 100% subjektiv. Alltså finns det aldrig en anledning till att oroa sig för sitt yttre, tyvärr gör många det.

Vad tror du?

[Esther]

Hoppas det är OK att jag "lägger mig i"... när du säger förbättring... vad menar du med det? På vilket plan, vad innebär det mer konkret, hur ska man/vem ska tolka vad som är bättre än det som var och på vilket plan?

Vad är total meningslöshet?
I vad består den?
Är det känslor? Är det ensamhet? Är det brist på att fatta eller förstå varför man lever och finns och till/för vem/vad?
Föder vår tankeverksamhet sådant? Känner ett djur total meningslöshet eller någon slags meningslöshet?

Alla dessa frågor kommer upp när jag läser dig.
vet inte om du är man eller kvinna --- betyder detta något? Har det (vad man är för kön) någon slags inverkan i "meningslösheten"? Har sociala kontexter medverkan i detta?
Att bli äldre är för mig (det blir vi varje dag :O) ) något underbart och rogivande, stillande och givande på andra plan. LOVANDE på sätt och vis.
Är det där med att man blir äldre något som påverkas negativt av media och alla bilder av hur man ska se ut/vara (bara ung och perfekt i sitt utseende?) - eller är det något verkligt?

Som kvinna kan jag säga att - och jag ljuger inte - att den i särklass vackraste kvinna jag sett såg jag för några år sedan på Roslagsbanan i Stockholm mellan Täby och Universitetet. Hon kom ombord och satte sig där jag satt... hon var slank med slarvigt halvlångt blont uppsatt hår (snyggt ändå) och hon hade en (för mig utdaterad) fårskinnspäls (typiskt 60 tal) jeans, boots och var så i ögonfallande vacker så klockorna stannade (hon måste ha varit i närmare 60 års åldern eller övre 50 utan att vara bedagad eller såg ofräsch ut) hon var vad man kan kalla så i sig, så naturligt självklart avslappnad och självklar där hon satt. ALLA stirrade --- och jag minns jag tänkte "ja, där ser du - satsa på det du ... " --

Jag är inte särskilt lycklig. Med förbättring menar jag väl att allt ska ordna sig och att man en dag ska må väldigt bra. Kanske är jag bara negativ. Dalai Lama menar att begrundan av problem och misslyckande alltid (tillslut) utmynnar i positiva sanningar. Han menar att vi inte skall förtränga saker utan istället lära oss av erfarenhet. Sanningen skall göra er fria...

Kvinnor och män (jag är man) fungerar ur mitt perspektiv väldigt olika, så jag kan inte säga att genus är en produkt av miljön. Jag kan ta ett exempel, jag vet inte om det säger dig något, men jag tänker att män "förstår" och att kvinnor "begriper". (Det låter så konstigt när man skriver såhär...) Det finns som tur är ingen kvalitativ skillnad mellan det manliga och kvinnliga.

Ålder tror jag mest kan vara ett problem om man är ensam, vilket även kan vara ett problem för yngre. Kroppen blir äldre inklusive hjärnan och man fungerar oftast sämre. Sedan har jag en väldigt positiv syn på skönhet, jag anser att den är 100% subjektiv. Alltså finns det aldrig en anledning till att oroa sig för sitt yttre, tyvärr gör många det.

Vad tror du?

Jag håller helt med dig om kön - män är olika (jag är kvinna) därav finns också denna komplementaritet som gör att vi (män och kvinnor) förmå ge den andre det som gör att man faktiskt (så är det - om du förstår) kan röra sig som en enda individ (fast man är två). Du vet den där "perfekta dansen" fast i verkliga livet.
För att förstå hur du tänker när det gäller förstår och begriper så har det första med mening att göra - jag kan också tycka att det handlar om personer... vi är alla unika och olika. Det finns män och män och kvinnor och kvinnor --- inom ramen för det som gäller för våra respektive gemensamma delar.

Lyckan - är vad exakt för dig? Eftersom du verkar förknippa den (för mig helt rätt också) med något känsloburet. Det är ju det delvis --- för vem har inte känt nästan en berusande lycka av att glida ner för en backe i hög fart i pudersnö en klarblå dag med solen skinande... eller tusen andra exempel på detta - jag kan känna nästintill eufori av skogen - skönheten och harmonin där allt passar samman och alla färger, dofter och former gör att jag vill sjunga högt (naturligtvis ensam ) - eftersom om man är i sällskap - fokus förändras och kommer till och mot den "andre".
Män upplever jag "utifrån" har ett mer konkret och mycket tydligt tänkande (när de har det) och jag minns att jag vid mina studier i teoretisk filosofi för några år sedan kände samma eufori som i skogens harmoni --- en sommardag --- över att se tankar presenterade som var: klara, tydliga enkla och omfattade mycket i få ord som kunde bilda principer/lagar och axiom. Det var som att se på vackra stenar i vattnet när det är stilla och transparent - för mig. Det är män... --- sett från min personliga kvinnliga synpunkt. Deras förslag är ofta fåordiga men - rakt på sak - tänker och talar.... Det gillar jag eftersom jag är omständig och mångordig (så uppfattar jag mig själv) och tänker högt.

Skönheten är inte alls så subjektiv som vi tror - utan den går att mäta eftersom vi människor gillar symmetri - och symmetriska utseenden tilltalar oss och vi förknippar vackra människor med godhet (vilket är HELT fel ) Det vi ser i yngre människor är livskraften. Det som är i detta att de bär mycket energi --- och har en positiv livssyn samt att de ofta har en inre godhet - fortfarande.
Men det jag tycker slår detta är mjukheten i den skönhet som består och har en inre lyskraft --- där just glädjen och de mjuka kanterna som bara livets smällar kan ge en individ.
Jag jobbade under mina filosofistudier i Lund på äldreboenden och det slog mig hur vackra dessa gamla människor är med sina skavanker - det är de. Jag säger det inte för att jag vill säga något snällt - utan för att jag ärligt ser det så. Det finns inget artificiellt i dem --- DET tilltalar mig starkt.

Det finns en bestående lycka som skiljer sig mycket från skönhetens lycka eller fartens lycka --- den är stillsam men bestående och beständig. Den är inneboende ... tror du mig?

[Pilatus]

Känner mig trött, det faller snö utanför mitt fönster.
Den energi som Esther visar förefaller mig hypomanisk, men det beror möjligen på att de egna kraftresurserna känns jämförelsevis begränsade.

Det får bli en tur ut till vedboden och såga ved. Timmermannen nämndes i går. Jag kommer ihåg då sonen kom och uppvisade en timmerman (Acanthocinus aedilis) som kröp på hans ärm. Den upplevdes som alltför främmande med sina långa horn. Allt han ville var att bli av med den, men han vågade inte själv göra sig fri. Det är inte lätt att vara barn, eller att vara en oönskad timmerman.

[Esther]

Känner mig trött, det faller snö utanför mitt fönster.
Den energi som Esther visar förefaller mig hypomanisk, men det beror möjligen på att de egna kraftresurserna känns jämförelsevis begränsade.

Det får bli en tur ut till vedboden och såga ved. Timmermannen nämndes i går. Jag kommer ihåg då sonen kom och uppvisade en timmerman (Acanthocinus aedilis) som kröp på hans ärm. Den upplevdes som alltför främmande med sina långa horn. Allt han ville var att bli av med den, men han vågade inte själv göra sig fri. Det är inte lätt att vara barn, eller att vara en oönskad timmerman.

Förmodligen är det sjukligt att vara glad och lycklig i en kontext där nästan alla är olyckliga och hopplösa och eländiga. Min lycka är mer av den stillsamma sorten och mina egna kraftresurser är mycket riktigt ...ofta på vintern... mer begränsade som förmodligen är normalt här - att jag är produktiv idag beror på min lediga förmiddag ... - samt nyhetens behag.
Oroa dig inte - mitt deltagande och skrivande kommer att avta när "förälskelsen och glädjen över mitt vattenhål" går in i vardagens gråa tristhet.

[klorofyll]

Du vet den där "perfekta dansen" fast i verkliga livet.

Det är en bra tanke... en upplyftande tanke. Svårigheterna i livet ligger oftast inte i våra föreställningar. När vi tror att vi misslyckas går vi förmodligen den enda rätta vägen.

För att förstå hur du tänker när det gäller förstår och begriper så har det första med mening att göra

Jag tänker bara spontant att den som förstår tenderar att chansa, pröva sig fram, den som begriper tror jag associerar till tidigare minnen och gör jämförelser. Jag upplever att det finns en utbredd vanföreställning bland kvinnor om att män är "enkla". Män är inte enkla. Jag skulle säga att män är mycket svåra att ha och göra med.

Lyckan - är vad exakt för dig?

Frihet, självförtroende, glädje. Jag tror egentligen, eller vill tro, att resan mot ett bra liv är en inre resa. Folk talar inte om för dig hur du ska tänka. Som Henrik Berggren från Broder Daniel sa: För att vara något annorlunda så måste man kämpa.

jag minns att jag vid mina studier i teoretisk filosofi för några år sedan kände samma eufori som i skogens harmoni --- en sommardag --- över att se tankar presenterade som var: klara, tydliga enkla och omfattade mycket i få ord som kunde bilda principer/lagar och axiom.

Ja, om det inte är ödet som väljer ut litteraturen åt en, så beror det mycket på tur och slump. Jag tror inte på tur och slump. Jag brukar ibland tänka på vilket år det innevarande året känns som om jag blickar tillbaka... Det här året känns som 2007, det är mycket bra...

Skönheten är inte alls så subjektiv som vi tror - utan den går att mäta eftersom vi människor gillar symmetri - och symmetriska utseenden tilltalar oss och vi förknippar vackra människor med godhet (vilket är HELT fel )

Jag är ganska säker på att du tar fel, ifall skönheten i universum byggde på gyllene snittet, dvs ett förhållande (som ex.v. längden i relation till bredden på en rektangel, eller att ögonen sitter i mitten på huvudet, då skulle alla se "perfekta" ut och alla skulle drunkna av lycka i skönheten. Det (gyllene snittet) är en dålig idé, vilken medför att utseende inte spelar någon roll... "fast vi ändå dras till och blir glada" av snygga människor. Det är dubbelmoral.

Men det jag tycker slår detta är mjukheten i den skönhet som består och har en inre lyskraft

Absolut.

Det finns en bestående lycka som skiljer sig mycket från skönhetens lycka eller fartens lycka --- den är stillsam men bestående och beständig. Den är inneboende ... tror du mig?

Jag känner den typen av lycka och jag hoppas att den blir större för var dag. Jag arbetar på det. Du kanske inte håller med mig (?) men jag anser att integritet, att ha hemligheter är viktigt för att man skall kunna utvecklas på det sättet.

[Algotezza]

Den som är helt genomskinlig syns inte.
Transparensen har en gräns.

Man måste vårda sina inre diamanter.

[Pilatus]

Förmodligen är det sjukligt att vara glad och lycklig i en kontext där nästan alla är olyckliga och hopplösa och eländiga.

Förlåt, det var inte menat som något nedsättande. Man får kliva omkring litet försiktigt i detta forum, man vet aldrig vad slags diagnoser det ligger och skräpar i hörnen.

Oroa dig inte - mitt deltagande och skrivande kommer att avta när "förälskelsen och glädjen över mitt vattenhål" går in i vardagens gråa tristhet.

Här behövs vitaminer, så ditt inhopp känns som en vitamininjektion (genom gruppen). Jag tar min D3-vitamin dagligen.

[Esther]

Du vet den där "perfekta dansen" fast i verkliga livet.

Det är en bra tanke... en upplyftande tanke. Svårigheterna i livet ligger oftast inte i våra föreställningar. När vi tror att vi misslyckas går vi förmodligen den enda rätta vägen.

För att förstå hur du tänker när det gäller förstår och begriper så har det första med mening att göra

Jag tänker bara spontant att den som förstår tenderar att chansa, pröva sig fram, den som begriper tror jag associerar till tidigare minnen och gör jämförelser. Jag upplever att det finns en utbredd vanföreställning bland kvinnor om att män är "enkla". Män är inte enkla. Jag skulle säga att män är mycket svåra att ha och göra med.

Lyckan - är vad exakt för dig?

Frihet, självförtroende, glädje. Jag tror egentligen, eller vill tro, att resan mot ett bra liv är en inre resa. Folk talar inte om för dig hur du ska tänka. Som Henrik Berggren från Broder Daniel sa: För att vara något annorlunda så måste man kämpa.

jag minns att jag vid mina studier i teoretisk filosofi för några år sedan kände samma eufori som i skogens harmoni --- en sommardag --- över att se tankar presenterade som var: klara, tydliga enkla och omfattade mycket i få ord som kunde bilda principer/lagar och axiom.

Ja, om det inte är ödet som väljer ut litteraturen åt en, så beror det mycket på tur och slump. Jag tror inte på tur och slump. Jag brukar ibland tänka på vilket år det innevarande året känns som om jag blickar tillbaka... Det här året känns som 2007, det är mycket bra...

Skönheten är inte alls så subjektiv som vi tror - utan den går att mäta eftersom vi människor gillar symmetri - och symmetriska utseenden tilltalar oss och vi förknippar vackra människor med godhet (vilket är HELT fel )

Jag är ganska säker på att du tar fel, ifall skönheten i universum byggde på gyllene snittet, dvs ett förhållande (som ex.v. längden i relation till bredden på en rektangel, eller att ögonen sitter i mitten på huvudet, då skulle alla se "perfekta" ut och alla skulle drunkna av lycka i skönheten. Det (gyllene snittet) är en dålig idé, vilken medför att utseende inte spelar någon roll... "fast vi ändå dras till och blir glada" av snygga människor. Det är dubbelmoral.

Men det jag tycker slår detta är mjukheten i den skönhet som består och har en inre lyskraft

Absolut.

Det finns en bestående lycka som skiljer sig mycket från skönhetens lycka eller fartens lycka --- den är stillsam men bestående och beständig. Den är inneboende ... tror du mig?

Jag känner den typen av lycka och jag hoppas att den blir större för var dag. Jag arbetar på det. Du kanske inte håller med mig (?) men jag anser att integritet, att ha hemligheter är viktigt för att man skall kunna utvecklas på det sättet.

oj... du är en noggrann man som skriver styckvis - jag hopar ihop mitt... så jag hoppas du reder ut det.

Män enkla? hehe... har nog inte haft nåden att träffa en enda sådan någonsin. Vi är nog alla komplexa och sammansatta - män har mer aggression (både förtryckt och öppen som förmodligen inte i allt bygger på testosteronerna - men varför är de svåra att ha att göra med? Det blev jag nyfiken på...

Nja - vi är synnerligen fyrkantiga i all vår smak avseende former - har du sett människor kunna åstadkomma något annat än: fyrkantigt, runt, trekantigt, rakt osv? Extremt förutsägbart i jämförelse med vad Gud i naturen kan åstadkomma ... eller hur?

Absolut --- det är det som man kan "täcka av" som drar och lockar - det redan avtäckta brukar förlora sin charm ... där tycker jag att män och kvinnor verkligen är olika - kvinnor gillar det första medan män verkar vara så BRUTALA i sitt "avtäckta" (kanske därför de gillar porr) så det är nästintill motbjudande ibland. Det finns ingen skönhet i det - bara brutalitet. Kanske är det just i dessa punkter som kvinnor ser män som enkla och simpla varelser (grottmänniskor) som inte förmår ens när de är små med "pincettgreppet" utan är grovmotoriska ... (ja, nu fick jag in den... det känns fint så här på eftermiddagen -- (ler från öra till öra).

[Esther]

Du vet den där "perfekta dansen" fast i verkliga livet.

Det är en bra tanke... en upplyftande tanke. Svårigheterna i livet ligger oftast inte i våra föreställningar. När vi tror att vi misslyckas går vi förmodligen den enda rätta vägen.

För att förstå hur du tänker när det gäller förstår och begriper så har det första med mening att göra

Jag tänker bara spontant att den som förstår tenderar att chansa, pröva sig fram, den som begriper tror jag associerar till tidigare minnen och gör jämförelser. Jag upplever att det finns en utbredd vanföreställning bland kvinnor om att män är "enkla". Män är inte enkla. Jag skulle säga att män är mycket svåra att ha och göra med.

Lyckan - är vad exakt för dig?

Frihet, självförtroende, glädje. Jag tror egentligen, eller vill tro, att resan mot ett bra liv är en inre resa. Folk talar inte om för dig hur du ska tänka. Som Henrik Berggren från Broder Daniel sa: För att vara något annorlunda så måste man kämpa.

jag minns att jag vid mina studier i teoretisk filosofi för några år sedan kände samma eufori som i skogens harmoni --- en sommardag --- över att se tankar presenterade som var: klara, tydliga enkla och omfattade mycket i få ord som kunde bilda principer/lagar och axiom.

Ja, om det inte är ödet som väljer ut litteraturen åt en, så beror det mycket på tur och slump. Jag tror inte på tur och slump. Jag brukar ibland tänka på vilket år det innevarande året känns som om jag blickar tillbaka... Det här året känns som 2007, det är mycket bra...

Skönheten är inte alls så subjektiv som vi tror - utan den går att mäta eftersom vi människor gillar symmetri - och symmetriska utseenden tilltalar oss och vi förknippar vackra människor med godhet (vilket är HELT fel )

Jag är ganska säker på att du tar fel, ifall skönheten i universum byggde på gyllene snittet, dvs ett förhållande (som ex.v. längden i relation till bredden på en rektangel, eller att ögonen sitter i mitten på huvudet, då skulle alla se "perfekta" ut och alla skulle drunkna av lycka i skönheten. Det (gyllene snittet) är en dålig idé, vilken medför att utseende inte spelar någon roll... "fast vi ändå dras till och blir glada" av snygga människor. Det är dubbelmoral.

Men det jag tycker slår detta är mjukheten i den skönhet som består och har en inre lyskraft

Absolut.

Det finns en bestående lycka som skiljer sig mycket från skönhetens lycka eller fartens lycka --- den är stillsam men bestående och beständig. Den är inneboende ... tror du mig?

Jag känner den typen av lycka och jag hoppas att den blir större för var dag. Jag arbetar på det. Du kanske inte håller med mig (?) men jag anser att integritet, att ha hemligheter är viktigt för att man skall kunna utvecklas på det sättet.

oj... du är en noggrann man som skriver styckvis - jag hopar ihop mitt... så jag hoppas du reder ut det.

Män enkla? hehe... har nog inte haft nåden att träffa en enda sådan någonsin. Vi är nog alla komplexa och sammansatta - män har mer aggression (både förtryckt och öppen som förmodligen inte i allt bygger på testosteronerna - men varför är de svåra att ha att göra med? Det blev jag nyfiken på...

Nja - vi är synnerligen fyrkantiga i all vår smak avseende former - har du sett människor kunna åstadkomma något annat än: fyrkantigt, runt, trekantigt, rakt osv? Extremt förutsägbart i jämförelse med vad Gud i naturen kan åstadkomma ... eller hur?

Absolut --- det är det som man kan "täcka av" som drar och lockar - det redan avtäckta brukar förlora sin charm ... där tycker jag att män och kvinnor verkligen är olika - kvinnor gillar det första medan män verkar vara så BRUTALA i sitt "avtäckta" (kanske därför de gillar porr) så det är nästintill motbjudande ibland. Det finns ingen skönhet i det - bara brutalitet. Kanske är det just i dessa punkter som kvinnor ser män som enkla och simpla varelser (grottmänniskor) som inte förmår ens när de är små med "pincettgreppet" utan är grovmotoriska ... (ja, nu fick jag in den... det känns fint så här på eftermiddagen -- (ler från öra till öra).

som god kvinna avreagerade jag mig på dig - för den elaka diagnosen jag fick i morse av Pilatus .... (hoppas du har humor)