Meningen med livet

[klorofyll]

Skulle man kunna säga att världen bevisar (visar sig) sanningen för mig?

Om gudar svarar på våra åthävor vet jag inte.

Men är det inte så vetenskapen fungerar, att man formulerar en hypotes och ibland skriver ned ett bevis som utöver logiken kan bekräftas genom tester.

Jag är lite skeptisk till att uttala sanningar, särskilt om kärlek, då jag har fått för mig att sanningen ändras när den uttrycks...

[Esther]

Skulle man kunna säga att världen bevisar (visar sig) sanningen för mig?

Om gudar svarar på våra åthävor vet jag inte.

Men är det inte så vetenskapen fungerar, att man formulerar en hypotes och ibland skriver ned ett bevis som utöver logiken kan bekräftas genom tester.

Jag är lite skeptisk till att uttala sanningar, särskilt om kärlek, då jag har fått för mig att sanningen ändras när den uttrycks...

Sanningar om kärlek?
Sanningen är Kärlek - om den ändras när den uttrycks beror det på att den som uttrycker något annat än detta så kan den inte vara konstant - och det sistnämnda är Kärlekens/Sanningens signum.
Konstans

[klorofyll]

men där bergen, haven, träden och djuren inte finns på grund av vår tolkning eller perception av den samma) en del av verkligheten men vårt medvetande om oss själva och det som omger oss - dikterar inte förutsättningarna för de samma - eller skapar dessa. Däremot kan vi förhålla oss till dem.

Men om man tex ser någon i ögonen, stirrar på varandra i ett par minuter, så påverkar man ju den andre på sätt som man inte ens är medveten om, många gånger förstår man sig själv bäst i den andres reaktion... Men jag vet inte riktigt!

[Esther]

men där bergen, haven, träden och djuren inte finns på grund av vår tolkning eller perception av den samma) en del av verkligheten men vårt medvetande om oss själva och det som omger oss - dikterar inte förutsättningarna för de samma - eller skapar dessa. Däremot kan vi förhålla oss till dem.

Men om man tex ser någon i ögonen, stirrar på varandra i ett par minuter, så påverkar man ju den andre på sätt som man inte ens är medveten om, många gånger förstår man sig själv bäst i den andres reaktion... Men jag vet inte riktigt!

mmmm... ser varandra i ögonen (säger de inte att ögonen är själens spegel?) frågan då blir väl mer vad som ligger bakom "stirrandet" samt den tolkning man ger detta i sig (där motparten som också stirrar) kanske inte alls ser det du ser (kan inte göra då denne ser på dig och du på honom/henne) man ser in i olika "själar"... båda från olika håll.
Detta stirrande... kan som du påpekar påverka båda eller ingen eller olika i båda.
Kärleken menar du då har med detta att göra?
Har lite svårt att föreställa mig vad du tänker. Var gärna lite mer explicit... för det du säger är intressant och tankeväckande.

[Pilatus]

Kräver Gud offer - eller är det så att människan tror att Han kräver det?

Du får försöka förflytta dig till Jerusalems tempel. Där får du växla några mynt till gångbar valuta och köpa en duva eller två, för att offra. Jag tror inte man talar om Gud, kanske Adonaj eller någon annan omskrivning. Du har väl knappast färdats lång väg till Jerusalems tempel om du inte tror att du med det kan överföra något du vill bli av med (skuld, harm, känslor som besvärar) på de offrade duvorna? Vinsten är frid i sinnet, kanske en god skörd, ett gott år för vinet.

'Skivet står (Lukas 5)...Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.

Redan här har du förflyttat dig i tiden för romarnas rivning av templet. Nya inflytelser har trängt in. Esséer och annat tankegods. Legender om Jesus cirkulerar och de som samlade Jesusord skrev ner dem. Det fanns ingen plats (altare) att offra längre. Jesus och Paulus och många andra var döda. Jerusalem var inte längre någon trygg plats. De första kristna talar om ändrade förhållanden, en försonlig gud, möjligen även platonska idéer om själens odödlighet.

[Esther]

Kräver Gud offer - eller är det så att människan tror att Han kräver det?

Du får försöka förflytta dig till Jerusalems tempel. Där får du växla några mynt till gångbar valuta och köpa en duva eller två, för att offra. Jag tror inte man talar om Gud, kanske Adonaj eller någon annan omskrivning. Du har väl knappast färdats lång väg till Jerusalems tempel om du inte tror att du med det kan överföra något du vill bli av med (skuld, harm, känslor som besvärar) på de offrade duvorna? Vinsten är frid i sinnet, kanske en god skörd, ett gott år för vinet.

'Skivet står (Lukas 5)...Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.

Redan här har du förflyttat dig i tiden för romarnas rivning av templet. Nya inflytelser har trängt in. Esséer och annat tankegods. Legender om Jesus cirkulerar och de som samlade Jesusord skrev ner dem. Det fanns ingen plats (altare) att offra längre. Jesus och Paulus och många andra var döda. Jerusalem var inte längre någon trygg plats. De första kristna talar om ändrade förhållanden, en försonlig gud, möjligen även platonska idéer om själens odödlighet.

Du talar om en materiell verklighet - jag talar om den andliga. Jag talar om tiden ungefär vid Sauls resa till Damaskus för att förfölja de kristna - när han föll till marken iför Guds närvaro. En Gud han bara kände till namnet, vars Skrifter han kände lika väl som Lagen och Profeterna - men han (Saul) hade ännu inte mött den Uppståndne Guden. Den som i ljusskenet talade till honom och sa: Saul, Saul varför förföljer du Mig (dvs de kristna)?
Och Saul - senare den lille = Paulus ... svarade : Vem (qui est) är Du Herre (Veritas) ... i fri tolkning med syftning på din text under din avatar.

[Pilatus]

Du talar om en materiell verklighet - jag talar om den andliga.

Läs din text en gång till!

Jag talar om tiden ungefär vid Sauls resa till Damaskus för att förfölja de kristna -

År 33

En Gud han bara kände till namnet, vars Skrifter han kände lika väl som Lagen och Profeterna - men han (Saul) hade ännu inte mött den Uppståndne Guden. Den som i ljusskenet talade till honom och sa: Saul, Saul varför förföljer du Mig (dvs de kristna)?
Och Saul - senare den lille = Paulus ... svarade : Vem (qui est) är Du Herre (Veritas) ... i fri tolkning med syftning på din text under din avatar.

Märk väl att Saul tilltalar Jesus med herre, han har ju inte sett honom tidigare. Saul bland judar - Paulus bland grekisktalande judar (diasporan).

Intressant är frågan om när det skrevs. Lukas antas ha skrivit Apostlagärningarna efter första delen, alltså omkring år 60. Men då inställer sig frågan hur han kunde känna till templets förstörelse. Alltså efter år 70. Eller så är det en senare infogning som låter antyda att Jesus kunde förutspå templets öde.

Jo jag citerade Pilatus - Vad är sanning? Det är säkert bra i den mån vi kan veta något säkert från Jesu samtid. Man kan fråga hur Lukas kunde veta något om Sauls möte med Jesus. Kunde han, eller var det något han hört i andra hand? Hur fick evangelisterna underlaget till sina texter? En gemensam källa har diskuterats för synoptikerna. Sedan har de blandat om litet. Vad jag menar är att tron, om den är möjlig, måste vila på något materiellt verkligt. Annars är det endast några legender om märkliga män och kvinnor.

[Esther]

Du talar om en materiell verklighet - jag talar om den andliga.

Läs din text en gång till!

Jag talar om tiden ungefär vid Sauls resa till Damaskus för att förfölja de kristna -

År 33

En Gud han bara kände till namnet, vars Skrifter han kände lika väl som Lagen och Profeterna - men han (Saul) hade ännu inte mött den Uppståndne Guden. Den som i ljusskenet talade till honom och sa: Saul, Saul varför förföljer du Mig (dvs de kristna)?
Och Saul - senare den lille = Paulus ... svarade : Vem (qui est) är Du Herre (Veritas) ... i fri tolkning med syftning på din text under din avatar.

Märk väl att Saul tilltalar Jesus med herre, han har ju inte sett honom tidigare. Saul bland judar - Paulus bland grekisktalande judar (diasporan).

Intressant är frågan om när det skrevs. Lukas antas ha skrivit Apostlagärningarna efter första delen, alltså omkring år 60. Men då inställer sig frågan hur han kunde känna till templets förstörelse. Alltså efter år 70. Eller så är det en senare infogning som låter antyda att Jesus kunde förutspå templets öde.

Jo jag citerade Pilatus - Vad är sanning? Det är säkert bra i den mån vi kan veta något säkert från Jesu samtid. Man kan fråga hur Lukas kunde veta något om Sauls möte med Jesus. Kunde han, eller var det något han hört i andra hand? Hur fick evangelisterna underlaget till sina texter? En gemensam källa har diskuterats för synoptikerna. Sedan har de blandat om litet. Vad jag menar är att tron, om den är möjlig, måste vila på något materiellt verkligt. Annars är det endast några legender om märkliga män och kvinnor.

Det finns bra information (ur den katolska kyrkans källor) kring de apostlar - till vilka Matteus, Markus och även Lukas var lärjungar ... dvs de hade så kallad förstanhands uppgifter som de baserade sina berättelser på. Dessa källor situerat Lukas berättelse i Apostlagärningarna till någonstans kring år 80 (dvs efter år 70) och att skrifterna som sammansatt kallas just "gärningarna" skrevs både i Antioquia och i Rom även om dessa berättelser berättar om Paulus fångenskap i Rom (kring år 61-63) så vet man inte helt säkert exakt när dessa skrevs. Så man brukar säga att de skrevs någon gång mellan 60-80. Vilka är Lukas källor? Han skriver ju själv att han noga undersökt allt det han skriver (Lukas 1: 1-4) - detta indikerar att hans skrifter (evangelium och även A-gärningarna) baserar sig på både förstahands källor (muntliga) samt även skriftliga redan befintliga (Paulus bla) och just A-gärningarna beskriver livet kring Petrus efter uppståndelsen (så man brukar säga att Lukas är den som skriver Petrus evangelium - enligt den första kyrkans tradition)... tradition betyder tradare (att man muntligen överför information). Allt detta kan problematiseras naturligtvis (och har alltid gjorts) eftersom (som du just pekar på) det finns en hög "frihetsgrad" i sammanställningarna och även homogeneriskt.

Vad jag syftade på med att jag talar om allt detta på ett andligt plan är just det faktum att när man upplever Herren här och nu samt Hans tilltal samt följer Honom här och nu ... "upprepas" historien i ditt eget liv delvis och i stora grova drag (med en annan tids/rums kontext) - vilket ger vid handen att den dimension du då befinner dig i tolkningsmässigt är evigheten.
Det sista jag säger är synnerligen intressant för att det har bäring på vad vi kallar "verkligheten" där vi "här och nu" situerat allt i en rums/tids kontext men den tolkningsnyckel vi får till konkreta händelser här och nu är eviga övergripande/overarching händelser som genom sitt konkreta tids/rums situerade vara visar på mycket djupare och mycket mer generella stora drag som inte alls är tids/rums bundna.
(lite svårt att förklara eftersom jag inte vet hur mycket du följer med i det jag skriver nu...)

[klorofyll]

men där bergen, haven, träden och djuren inte finns på grund av vår tolkning eller perception av den samma) en del av verkligheten men vårt medvetande om oss själva och det som omger oss - dikterar inte förutsättningarna för de samma - eller skapar dessa. Däremot kan vi förhålla oss till dem.

Men om man tex ser någon i ögonen, stirrar på varandra i ett par minuter, så påverkar man ju den andre på sätt som man inte ens är medveten om, många gånger förstår man sig själv bäst i den andres reaktion... Men jag vet inte riktigt!

mmmm... ser varandra i ögonen (säger de inte att ögonen är själens spegel?) frågan då blir väl mer vad som ligger bakom "stirrandet" samt den tolkning man ger detta i sig (där motparten som också stirrar) kanske inte alls ser det du ser (kan inte göra då denne ser på dig och du på honom/henne) man ser in i olika "själar"... båda från olika håll.
Detta stirrande... kan som du påpekar påverka båda eller ingen eller olika i båda.
Kärleken menar du då har med detta att göra?
Har lite svårt att föreställa mig vad du tänker. Var gärna lite mer explicit... för det du säger är intressant och tankeväckande.

Den här frågan handlar om huruvida människan är sista utposten. Finns det något vi människor inte kan göra. Exempel: för hundratals år sedan seglade ostindiska kompaniet över haven, under månader, till Kina för att idka handel, idag ringer man ett samtal eller gör ett köp på internet så kommer varan hem till din brevlåda.

Jag tror på magi. Det är inte det. Jag tror tom att saker kan ordna sig för att man ber en bön, men jag tror inte att någon högre makt ingriper i livet på jorden.

Hur ser du på det?

[Esther]

Men om man tex ser någon i ögonen, stirrar på varandra i ett par minuter, så påverkar man ju den andre på sätt som man inte ens är medveten om, många gånger förstår man sig själv bäst i den andres reaktion... Men jag vet inte riktigt!

mmmm... ser varandra i ögonen (säger de inte att ögonen är själens spegel?) frågan då blir väl mer vad som ligger bakom "stirrandet" samt den tolkning man ger detta i sig (där motparten som också stirrar) kanske inte alls ser det du ser (kan inte göra då denne ser på dig och du på honom/henne) man ser in i olika "själar"... båda från olika håll.
Detta stirrande... kan som du påpekar påverka båda eller ingen eller olika i båda.
Kärleken menar du då har med detta att göra?
Har lite svårt att föreställa mig vad du tänker. Var gärna lite mer explicit... för det du säger är intressant och tankeväckande.

Den här frågan handlar om huruvida människan är sista utposten. Finns det något vi människor inte kan göra. Exempel: för hundratals år sedan seglade ostindiska kompaniet över haven, under månader, till Kina för att idka handel, idag ringer man ett samtal eller gör ett köp på internet så kommer varan hem till din brevlåda.

Jag tror på magi. Det är inte det. Jag tror tom att saker kan ordna sig för att man ber en bön, men jag tror inte att någon högre makt ingriper i livet på jorden.

Hur ser du på det?

Tror att detta att "finns det något som människan inte kan göra" har med ens perceptionsramar att göra... man kan ofta inte som människa föreställa sig - det man inte känner till. Detta är en omöjlighet.
Människor med makt (oavsett om det är en rent teknologisk makt - att se till att andra inte får de liv de ska ha, radera ut deras liv, inskränka deras liv (via tekniska möjligheter bla - eller utöva denna makt direkt genom hot och våld) brukar ofta inte förstå att det finns någon annan än de själva. Det ligger liksom i sakens natur ---
Men som sagt - frågan var om människor kan se eller tänka det som de inte känner till... detta faller av sin egen tyngd (eller hur) - vi kan inte detta. Därmed och därför --- kan människan bara veta om det händer det de ber om när de upplever det de bett om blir till verklighet även när det ligger utanför de referensramar vi har via vår egen kognition eller det vi tror oss känna till.
Så om vi omformulerar din fråga att vara: vad av allt det som människan inte känner till (ännu eller någonsin) kan hon utföra?
Eller är det enda som existerar det som människan känner till?
Den sista frågan blir lite pinsam när man inser att vi har trott och tror en massa som senare visar sig inte alls vara som vi trodde...

Så - nej, jag tror inte att den lilla maktgalna människan som skapar makt (via olika sätt) över andras liv är sista utposten för de måste slutligen alla dö - då kommer räkningen om inte förr.
Det sista kallas även rättvisa - både mänsklig och gudomlig.
Du kommer garanterat veta en dag när du är död kroppsligen vad som gäller i den frågan.

[klorofyll]

Esther

Men jag tycker att frågan borde vara: varför tror man? Det är en bra fråga...

När och om man dör så kommer det säkert förvåna en vad sanningen är, men spelar det någon roll? Det man inte vet något om är man väl inte direkt ansvarig för?

[Pilatus]

idag ringer man ett samtal eller gör ett köp på internet så kommer varan hem till din brevlåda.

Så blir det inte längre, PostNord inför handelshinder - tar 125:- SEK per beställning utanför EU.

Jag tror på magi. Det är inte det. Jag tror tom att saker kan ordna sig för att man ber en bön, men jag tror inte att någon högre makt ingriper i livet på jorden.

Hur menar du att det skulle gå till? Inte ett enda experiment har utförts där man med hjälp av magi har kunnat rubba naturens lagar.

Det står visserligen att Jesus uppväckte Lasarus. Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.” Joh 11:44

Det tillhör legenderna, det gäller att göra vad ingen annan gjort före det under som beskrivs. I 2 Kung 4 sker något liknande då Elisha lyckas få liv i en pojke.

[klorofyll]

Jag tror på magi. Det är inte det. Jag tror tom att saker kan ordna sig för att man ber en bön, men jag tror inte att någon högre makt ingriper i livet på jorden.

Hur menar du att det skulle gå till? Inte ett enda experiment har utförts där man med hjälp av magi har kunnat rubba naturens lagar.

Tänk såhär, två helt olika personer får reda på att någon de känner är livshotande sjuk... Den förste bryr sig inte och lägger sig för att sova, den andre ligger vaken och ber hela natten... Ser du något intressant i denna jämförelse? Om du frågar mig så har den sjuke, vars vän ber böner, större chanser att överleva. Varför? Jo, just därför att det finns en anledning till att man ber, vilken är att man har en god relation. Den döende (den som faktiskt dog) hade aldrig fått stöd av den sovande... om någon hade funnits där så somnar inte denna någon.

[Pilatus]

Jag tror på magi. Det är inte det. Jag tror tom att saker kan ordna sig för att man ber en bön, men jag tror inte att någon högre makt ingriper i livet på jorden.

Hur menar du att det skulle gå till? Inte ett enda experiment har utförts där man med hjälp av magi har kunnat rubba naturens lagar.

Tänk såhär, två helt olika personer får reda på att någon de känner är livshotande sjuk... Den förste bryr sig inte och lägger sig för att sova, den andre ligger vaken och ber hela natten... Ser du något intressant i denna jämförelse? Om du frågar mig så har den sjuke, vars vän ber böner, större chanser att överleva. Varför? Jo, just därför att det finns en anledning till att man ber, vilken är att man har en god relation. Den döende (den som faktiskt dog) hade aldrig fått stöd av den sovande... om någon hade funnits där så somnar inte denna någon.

Det har prövats under kontrollerade former. Jag har skrivit om det. Utfallet var negativt, den sjuke blir inte alls bättre, tvärtom. Det krävs av honom/henne (inte "hen") att ge något slags svar på förbönen. Det orkar inte alla med. Det säger sig själv att det inte fungerar. Vi vill så gärna hjälpa människor som har det svårt, men ibland är det bäst att undvika sådana här övningar. Den sjuke är säkert tacksam om du finns till hands.

[Pilatus]

Även Elia lyckades: Herren hörde Elias bön, och pojken började andas och fick liv igen. 1 Kung 17:22