Meningen med livet

[Esther]

JAG kan inte betrakta världen med någon annan utgångspunkt än mig själv. Ingen kan det. Att tro det är bara nonsens.

det får stå för dig... Du tror inte det - men gör inte det du tror till ett allmängiltigt argument i form av "Ingen kan det" - eftersom detta kräver att du visar belägg för det. Att du kan bevisa ditt påstående. Gör det...

"Ingen kan det". är ett påstående som dessutom antyder att jag är säker på min sak.
Det går inte att bevisa. Det utgår ifrån att det mänskliga medvetandet fungerar någorlunda lika hos människor. Om vi inte hade oss själva som utgångspunkt skulle vi vara "ett rö för vinden". Vi skulle bara tycka som alla andra i alla frågor och följa med strömmen. Men även då skulle vi på sätt och vis utgå ifrån oss själva även om vi egentligen inte har några egna åsikter.
Bevisa? - Du kan ju rannsaka dig själv och känna efter var du har din utgångspunkt.

Subjekt och objekt är grundelement i vårt språk. Vårt språk som är grundelement i vårt tänkande.
Du kan därmed aldrig betrakta något objektivt (utgående ifrån objektet) det går nämligen aldrig helt att frigöra sig från subjektet. När vi använder ordet objektivt så vill vi påskina att subjektet inte påverkar vår inställning.

som jag sa ... jag är katolik och tror därmed djupt på Guds inspiration ... samt att befinna mig som människa i Hans medvetande... Han varande universums skapare och uppehållare - och jag tror därmed också på att mitt mänskliga medvetande går utöver det egna... eller det mellanmänskliga och tangerar och influeras (av de som valt detta) det gudomliga.

[xion]

som jag sa ... jag är katolik och tror därmed djupt på Guds inspiration ... samt att befinna mig som människa i Hans medvetande... Han varande universums skapare och uppehållare - och jag tror därmed också på att mitt mänskliga medvetande går utöver det egna... eller det mellanmänskliga och tangerar och influeras (av de som valt detta) det gudomliga.

Så du tror att mitt medvetande är annorlunda på grund av att jag är ateist?
Kanske det. Eftersom jag inte kan be till Gud om några personliga fördelar så får jag ta livet som det kommer, väl medveten om att min tid är utmätt på ett ungefär. Enligt min övertygelse så är Himmelriket här. där vi nu befinner oss. Att det inte verkar så "himmelskt" rår vi för själva. Det enda jag som individ kan göra är att efter min ringa förmåga försöka göra Jorden mer, och inte mindre himmelsk.

[Esther]

som jag sa ... jag är katolik och tror därmed djupt på Guds inspiration ... samt att befinna mig som människa i Hans medvetande... Han varande universums skapare och uppehållare - och jag tror därmed också på att mitt mänskliga medvetande går utöver det egna... eller det mellanmänskliga och tangerar och influeras (av de som valt detta) det gudomliga.

Så du tror att mitt medvetande är annorlunda på grund av att jag är ateist?
Kanske det. Eftersom jag inte kan be till Gud om några personliga fördelar så får jag ta livet som det kommer, väl medveten om att min tid är utmätt på ett ungefär. Enligt min övertygelse så är Himmelriket här. där vi nu befinner oss. Att det inte verkar så "himmelskt" rår vi för själva. Det enda jag som individ kan göra är att efter min ringa förmåga försöka göra Jorden mer, och inte mindre himmelsk.

Hoppas du inte förväxlar den stora delen (medvetandet) med intellektet (den lilla biten av helheten) --- personligen tror jag ingen människa är ateist (egentligen) i sin helhet - utan det är ett intellektuellt val på grund av att man inte bejaka hela sitt väsen och det man känner finns men inte tar tag i eller säger "JA" till och därmed bortförklarar.
Jag har aldrig sökt något annat än du - jag vill inte ha någon belöning för att jag vill leva mitt liv på ett sätt som gör att livet för andra blir bättre på något sätt genom mitt väsen och min person - men jag tror på något högre än bara jag eller du eller världen. Jag finner "indirekta bevis" på detta genom min (och alla människors) säkerhet i vetskapen om Friheten (vi aldrig haft eller får eller nått eller når men känner till ändå på något sätt) eller Kärleken - eller alla de andra begrepp som utgör det centrala i oss men som vi för att kunna förverkliga dem (då de är abstrakta begrepp utan verklighet i världen) för att de ska kunna bli konkreta. Mao vi måste konkretisera dem efter bästa förmåga i ett evigt sökande efter den punkt som vi känner till utan att vi någonsin sett den - ska kunna förverkligas.

[xion]

som jag sa ... jag är katolik och tror därmed djupt på Guds inspiration ... samt att befinna mig som människa i Hans medvetande... Han varande universums skapare och uppehållare - och jag tror därmed också på att mitt mänskliga medvetande går utöver det egna... eller det mellanmänskliga och tangerar och influeras (av de som valt detta) det gudomliga.

Så du tror att mitt medvetande är annorlunda på grund av att jag är ateist?
Kanske det. Eftersom jag inte kan be till Gud om några personliga fördelar så får jag ta livet som det kommer, väl medveten om att min tid är utmätt på ett ungefär. Enligt min övertygelse så är Himmelriket här. där vi nu befinner oss. Att det inte verkar så "himmelskt" rår vi för själva. Det enda jag som individ kan göra är att efter min ringa förmåga försöka göra Jorden mer, och inte mindre himmelsk.

Hoppas du inte förväxlar den stora delen (medvetandet) med intellektet (den lilla biten av helheten) --- personligen tror jag ingen människa är ateist (egentligen) i sin helhet - utan det är ett intellektuellt val på grund av att man inte bejaka hela sitt väsen och det man känner finns men inte tar tag i eller säger "JA" till och därmed bortförklarar.
Jag har aldrig sökt något annat än du - jag vill inte ha någon belöning för att jag vill leva mitt liv på ett sätt som gör att livet för andra blir bättre på något sätt genom mitt väsen och min person - men jag tror på något högre än bara jag eller du eller världen. Jag finner "indirekta bevis" på detta genom min (och alla människors) säkerhet i vetskapen om Friheten (vi aldrig haft eller får eller nått eller når men känner till ändå på något sätt) eller Kärleken - eller alla de andra begrepp som utgör det centrala i oss men som vi för att kunna förverkliga dem (då de är abstrakta begrepp utan verklighet i världen) för att de ska kunna bli konkreta. Mao vi måste konkretisera dem efter bästa förmåga i ett evigt sökande efter den punkt som vi känner till utan att vi någonsin sett den - ska kunna förverkligas.

Nej, något intellektuellt val var det inte. Om det vore det så vore det smartare att välja att vara kristen. Som kristen kanske jag skulle leva hela livet i förvissningen om att jag efter döden får återse mina nära som gått före mig i ett himmelrike som ......Ja det där är det nog bäst att man fantiserar ihop själv. Hur som helst så skulle tanken på himmelriket hålla dödsskräcken stången och istället fylla ditt liv med förväntan.
Egentligen vill jag inte diskutera religion trots att jag finner ämnet synnerligen intressant. Jag vill ju inte ta ifrån någon sin tro.
Som barn trodde jag att Gud fanns. Så trodde ju alla andra och då måste det väl vara så. Som tonåring revolterade jag mot religionen. Jag blev den först i vår släkt som inte konfirmerade sig. Ändå var det först på senare år som de sista resterna av tvivel förflyktigades.
Insikten att ingen kan begära mer än att jag gör så gott jag kan fick "dimmorna att skingras". Väl där framstod allt som mer och mer självklart.

[klorofyll]

Esther

Hur tänker du att Gud påverkar våra liv? Jag kan nog kalla mig religiös, men jag tänker att allt är kod sammankopplat i ett system och att vi som individer har mer makt än vi tror. Den bästa boken jag har läst handlar delvis om religion samt moral, du kanske har läst den, "Bröderna Karamazov"?

[Algotezza]

Svaret är väl rätt enkelt... Ha något vettigt att syssla med inte bara för sin egen skull. Man försöker bidra och bidrar faktiskt till att göra livet på planeten lite ljusare för dem man träffar. I stor eller liten skala i sin vardag. Om Gudstron kan hjälpa i den processen - bra. Tro på Gud. Om du blir en moraliserande bessserwisser som ser på andra von oben - då är inte din tro inte någon höjdare för din nästa. Men säkert för dig. Du kan känna dig utvald och bättre än andra.

[Esther]

Esther

Hur tänker du att Gud påverkar våra liv? Jag kan nog kalla mig religiös, men jag tänker att allt är kod sammankopplat i ett system och att vi som individer har mer makt än vi tror. Den bästa boken jag har läst handlar delvis om religion samt moral, du kanske har läst den, "Bröderna Karamazov"?

när jag (ljuger inte) var liten (yngre tonåren och övre) slukade jag Dostojevski, Pusjkin, Gogol, Gorki --- allt jag kunde komma över för att de (precis som Lagerlöf) för mig var en värld fylld av förundran och berättarkonst - har även läst de som växte upp i skuggan av 1917 : Ugriumoff, Odoevzeva, Berbernova och Maximov (gillar inte de sista så mycket) - Dostovjevski är (har du läst Dubbelgångaren?) en författare som jag gillar mycket och Karamazov är en pärla --- på din fråga hur Gud påverkar våra liv ska jag faktiskt be dig läsa en kort novell av Pusjkin som heter Snöstormen (tror du till och med kan hitta den på nätet) - när du plöjt den (tar inte lång tid för det är en kort novell) så vet du hur jag tänker kring det.
MEN - jag har egen erfarenhet i detta med Guds påverkan i våra liv (brukade vara ateist)... och därmed är jag inte en som har följt andra som trodde utan Han hittade mig, fyllde mig med Kärlek ...och jag följde Honom och hamnade senare (5 år senare) i Kyrkan.

[Esther]

Så du tror att mitt medvetande är annorlunda på grund av att jag är ateist?
Kanske det. Eftersom jag inte kan be till Gud om några personliga fördelar så får jag ta livet som det kommer, väl medveten om att min tid är utmätt på ett ungefär. Enligt min övertygelse så är Himmelriket här. där vi nu befinner oss. Att det inte verkar så "himmelskt" rår vi för själva. Det enda jag som individ kan göra är att efter min ringa förmåga försöka göra Jorden mer, och inte mindre himmelsk.

Hoppas du inte förväxlar den stora delen (medvetandet) med intellektet (den lilla biten av helheten) --- personligen tror jag ingen människa är ateist (egentligen) i sin helhet - utan det är ett intellektuellt val på grund av att man inte bejaka hela sitt väsen och det man känner finns men inte tar tag i eller säger "JA" till och därmed bortförklarar.
Jag har aldrig sökt något annat än du - jag vill inte ha någon belöning för att jag vill leva mitt liv på ett sätt som gör att livet för andra blir bättre på något sätt genom mitt väsen och min person - men jag tror på något högre än bara jag eller du eller världen. Jag finner "indirekta bevis" på detta genom min (och alla människors) säkerhet i vetskapen om Friheten (vi aldrig haft eller får eller nått eller når men känner till ändå på något sätt) eller Kärleken - eller alla de andra begrepp som utgör det centrala i oss men som vi för att kunna förverkliga dem (då de är abstrakta begrepp utan verklighet i världen) för att de ska kunna bli konkreta. Mao vi måste konkretisera dem efter bästa förmåga i ett evigt sökande efter den punkt som vi känner till utan att vi någonsin sett den - ska kunna förverkligas.

Nej, något intellektuellt val var det inte. Om det vore det så vore det smartare att välja att vara kristen. Som kristen kanske jag skulle leva hela livet i förvissningen om att jag efter döden får återse mina nära som gått före mig i ett himmelrike som ......Ja det där är det nog bäst att man fantiserar ihop själv. Hur som helst så skulle tanken på himmelriket hålla dödsskräcken stången och istället fylla ditt liv med förväntan.
Egentligen vill jag inte diskutera religion trots att jag finner ämnet synnerligen intressant. Jag vill ju inte ta ifrån någon sin tro.
Som barn trodde jag att Gud fanns. Så trodde ju alla andra och då måste det väl vara så. Som tonåring revolterade jag mot religionen. Jag blev den först i vår släkt som inte konfirmerade sig. Ändå var det först på senare år som de sista resterna av tvivel förflyktigades.
Insikten att ingen kan begära mer än att jag gör så gott jag kan fick "dimmorna att skingras". Väl där framstod allt som mer och mer självklart.

Tro - när den finns genom att du upplevt Gud (jag har) då är den ganska svår att få bort eftersom du då tvingas förneka det du vet har hänt och är sant och som sedan ständigt bekräftas när du frågar eller ber på nytt... - när tro är baserad på det andra har lärt dig kring tanken på Gud eller om du läst bara om Honom --- då kan den tron försvinna för den har inget verkligt objekt. Det är så med alla teorier eller det som är tankebaserat.

[klorofyll]

Esther

Hur tänker du att Gud påverkar våra liv? Jag kan nog kalla mig religiös, men jag tänker att allt är kod sammankopplat i ett system och att vi som individer har mer makt än vi tror. Den bästa boken jag har läst handlar delvis om religion samt moral, du kanske har läst den, "Bröderna Karamazov"?

när jag (ljuger inte) var liten (yngre tonåren och övre) slukade jag Dostojevski, Pusjkin, Gogol, Gorki --- allt jag kunde komma över för att de (precis som Lagerlöf) för mig var en värld fylld av förundran och berättarkonst - har även läst de som växte upp i skuggan av 1917 : Ugriumoff, Odoevzeva, Berbernova och Maximov (gillar inte de sista så mycket) - Dostovjevski är (har du läst Dubbelgångaren?) en författare som jag gillar mycket och Karamazov är en pärla --- på din fråga hur Gud påverkar våra liv ska jag faktiskt be dig läsa en kort novell av Pusjkin som heter Snöstormen (tror du till och med kan hitta den på nätet) - när du plöjt den (tar inte lång tid för det är en kort novell) så vet du hur jag tänker kring det.
MEN - jag har egen erfarenhet i detta med Guds påverkan i våra liv (brukade vara ateist)... och därmed är jag inte en som har följt andra som trodde utan Han hittade mig, fyllde mig med Kärlek ...och jag följde Honom och hamnade senare (5 år senare) i Kyrkan.

Jag ska försöka läsa snöstormen, det blir intressant, nej jag har inte läst dubbelgångaren. Själv läste jag Karamazov precis efter min 17-årsdag. Men jag tycker att det är rätt sorgligt att tänka på: på den tiden var jag rik... Mitt liv var oerhört rikt.

[klorofyll]

Jag försökte läsa stig berglings saga när jag var 13, men jag klara det inte och har inte läst något av henne sedan dess. Den enda jag kan är Nils Holgerssons underbara resa...

[Algotezza]

Jag försökte läsa stig berglings saga när jag var 13, men jag klara det inte och har inte läst något av henne sedan dess. Den enda jag kan är Nils Holgerssons underbara resa...

Stig Berglings saga? Var det inte Gösta Berling?

[klorofyll]

Jag försökte läsa stig berglings saga när jag var 13, men jag klara det inte och har inte läst något av henne sedan dess. Den enda jag kan är Nils Holgerssons underbara resa...

Stig Berglings saga? Var det inte Gösta Berling?

Jo, det är sant. Någon sa mig att Elsa förlåt Selma var medveten om "kvinnans situation"!

[Esther]

Jag försökte läsa stig berglings saga när jag var 13, men jag klara det inte och har inte läst något av henne sedan dess. Den enda jag kan är Nils Holgerssons underbara resa...

Stig Berglings saga? Var det inte Gösta Berling?

Jo, det är sant. Någon sa mig att Elsa förlåt Selma var medveten om "kvinnans situation"!

och denna situation --- består i exakt vad?

[klorofyll]

Stig Berglings saga? Var det inte Gösta Berling?

Jo, det är sant. Någon sa mig att Elsa förlåt Selma var medveten om "kvinnans situation"!

och denna situation --- består i exakt vad?

Någon sa att Selma är bra på att genomskåda mäns uselhet, utan att det för den skull märks så mycket, det är invävt i berättelserna.

[Esther]

Jo, det är sant. Någon sa mig att Elsa förlåt Selma var medveten om "kvinnans situation"!

och denna situation --- består i exakt vad?

Någon sa att Selma är bra på att genomskåda mäns uselhet, utan att det för den skull märks så mycket, det är invävt i berättelserna.

definiera uselhet...