Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Torkel Franzén (1950-2006)(lektor vid Luleå tekniska universitet) yttrade en gång, den 14 okt 1998 i forumet swnet.filosofi Varför skall man bli kristen?

Jag ser att det är dags att dra fram mitt gamla gudsbevis igen!
Kokopelle är en gud.
Alltså: Det existerar minst ett x sådant att x är en gud.

[Esther]

Torkel Franzén (1950-2006)(lektor vid Luleå tekniska universitet) yttrade en gång, den 14 okt 1998 i forumet swnet.filosofi Varför skall man bli kristen?

Jag ser att det är dags att dra fram mitt gamla gudsbevis igen!
Kokopelle är en gud.
Alltså: Det existerar minst ett x sådant att x är en gud.

se detta föll i bättre jord ... humor sitter alltid fint.

[xion]

Ja Russel tyckte jag (vi läste ju honom vid Lund i teoretisk filosofi - Logic and Knowledge) aldrig om - mest för att han var en tjuv... han stal Gottlob Freges tankar och gjorde dem sina egna och gjorde karriär på dessa. Vidrigt. (men vanligt - som Hahn gjorde med Meitner och många andra) - blir inte mindre vidrigt för att det är vanligt dock i min bok...
Men frånsett hans dåliga moral och hans ännu sämre logik så var inte (fast han utgav sig för detta) semantiken hans starka sida --- och logiska argument byggs upp av förståelsen av begreppen... så...
Han fattade inte vad som står och konstaterar: OM allt måste ha en orsak, då måste Gud ha en orsak.
Synnerligen korkat... (förlåt min negativa värdering) när man just konstaterat att det som orsakar allt och är orsak till allt - är sin egen orsak.
Det övergick tydligen Russel - hade han varit ett geni som Frege var - hade han förstått... de facto ... Frege och många av de yttersta matematikerna (vi läste också Dedekind) förstår att det är synnerligen faktibelt.
Du tar Russel --- synd... det är ungefär som att hänvisa till andra amatörer som bara söker rampljus som Dawkins (har tre av hans böcker och - he does not impress me)... lite besviken blir jag allt på dig.
MEN jag godtar dig för att du håller sin agnosticism och din eventuella ateistiska flagga (är den också din?) högt i debatten.
Men ta argument som håller --- för det håller inte med att allt (detta INNEBÄR ALLT utan undantag - för finner jag en enda sak som inte ingår är argumentet förfalskat ) har en orsak.
Detta måste bevisas... som man säger...

Jag känner att jag måste ta Russel i försvar. Jag är ju en vanlig knegare och Russel blev min inkörsport till filosofien (Till lättjans lov).
Han skriver så att även en sån som jag kan förstå.
Tjuv? Kan man stjäla tankar? När du gett dina tankar spridning så är det väl allmängods? På många sätt så bygger all filosofi och i synnerhet all kunskap och vetenskap på det andra har kommit farm till tidigare.

[Esther]

Ja Russel tyckte jag (vi läste ju honom vid Lund i teoretisk filosofi - Logic and Knowledge) aldrig om - mest för att han var en tjuv... han stal Gottlob Freges tankar och gjorde dem sina egna och gjorde karriär på dessa. Vidrigt. (men vanligt - som Hahn gjorde med Meitner och många andra) - blir inte mindre vidrigt för att det är vanligt dock i min bok...
Men frånsett hans dåliga moral och hans ännu sämre logik så var inte (fast han utgav sig för detta) semantiken hans starka sida --- och logiska argument byggs upp av förståelsen av begreppen... så...
Han fattade inte vad som står och konstaterar: OM allt måste ha en orsak, då måste Gud ha en orsak.
Synnerligen korkat... (förlåt min negativa värdering) när man just konstaterat att det som orsakar allt och är orsak till allt - är sin egen orsak.
Det övergick tydligen Russel - hade han varit ett geni som Frege var - hade han förstått... de facto ... Frege och många av de yttersta matematikerna (vi läste också Dedekind) förstår att det är synnerligen faktibelt.
Du tar Russel --- synd... det är ungefär som att hänvisa till andra amatörer som bara söker rampljus som Dawkins (har tre av hans böcker och - he does not impress me)... lite besviken blir jag allt på dig.
MEN jag godtar dig för att du håller sin agnosticism och din eventuella ateistiska flagga (är den också din?) högt i debatten.
Men ta argument som håller --- för det håller inte med att allt (detta INNEBÄR ALLT utan undantag - för finner jag en enda sak som inte ingår är argumentet förfalskat ) har en orsak.
Detta måste bevisas... som man säger...

Jag känner att jag måste ta Russel i försvar. Jag är ju en vanlig knegare och Russel blev min inkörsport till filosofien (Till lättjans lov).
Han skriver så att även en sån som jag kan förstå.
Tjuv? Kan man stjäla tankar? När du gett dina tankar spridning så är det väl allmängods? På många sätt så bygger all filosofi och i synnerhet all kunskap och vetenskap på det andra har kommit farm till tidigare.

ja tjuv ja --- han skrev privat till Frege efter att han hittat delar av (inte utgivna böcker) hans skrifter och sedan tog (stal rakt av) detta och publicerade. Detta är normalt vad det handlar om när man stjäl. Som jag nämnde gjorde ju Hahn samma sak med Lise - hon var geni och kom på uranets delning, men var judinna --- han labråtta och underställd henne - hon flydde till Sverige han stal hennes och fick Nobelpris och blev tagen för sin stöld och fick lämna tillbaka (man gav hans namn också till en beteckning som togs bort - tror jag).

Nåväl --- har inget med att göra om du är fattig eller rik - stöld är stöld och tjuvar är tjuvar oavsett.
Jag tycker intensivt illa om dessa snyltare.
Och min glädje är dubbel när jag vet att Guds är hämden - men jag vill se jordisk rättvisa också --- vilket jag hoppas på.

Lämnar lite Dedekind (för vår utläggning här - har det han säger bäring).

While teaching there, Dedekind developed the idea that both rational and irrational numbers could form a continuum (with no gaps) of real numbers, provided that the real numbers have a one-to-one relationship with points on a line. He said that an irrational number would then be that boundary value that separates two especially constructed collections of rational numbers.

Dedekind perceived that the character of the continuum need not depend on the quantity of points on a line segment (or continuum) but rather on how the line submits to being divided. His method, now called the Dedekind cut, consisted in separating all the real numbers in a series into two parts such that each real number in one part is less than every real number in the other. Such a cut, which corresponds to a given value, defines an irrational number if no largest or no smallest is present in either part; whereas a rational is defined as a cut in which one part contains a smallest or a largest. Dedekind would therefore define the square root of 2 as the unique number dividing the continuum into two collections of numbers such that all the members of one collection are greater than those of the other, or that cut, or division, separating a series of numbers into two parts such that one collection contains all the numbers whose squares are larger than 2 and the other contains all the numbers whose squares are less than 2.

Dedekind developed his arithmetical rendering of irrational numbers in 1872 in his Stetigkeit und Irrationale Zahlen (Eng. trans., “Continuity and Irrational Numbers,” published in Essays on the Theory of Numbers). He also proposed, as did the German mathematician Georg Cantor, two years later, that a set—a collection of objects or components—is infinite if its components may be arranged in a one-to-one relationship with the components of one of its subsets. By supplementing the geometric method in analysis, Dedekind contributed substantially to the modern treatment of the infinitely large and the infinitely small.

[Esther]

Lite mer till den diskussion som inletts av Illusionen - för här finns mycket att "hämta".

Mer Dedekind därmed :

While vacationing in Interlaken, Switzerland, in 1874, Dedekind met Cantor. Dedekind gave a sympathetic hearing to an exposition of the revolutionary idea of sets that Cantor had just published, which later became prominent in the teaching of modern mathematics. Because both mathematicians were developing highly original concepts, such as in number theory and analysis, which were not readily accepted by their contemporaries, and because both lacked adequate professional recognition, a lasting friendship developed.

Continuing his investigations into the properties and relationships of integers—that is, the idea of number—Dedekind published Über die Theorie der ganzen algebraischen Zahlen (1879; “On the Theory of Algebraic Whole Numbers”). There he proposed the “ideal” as a collection of numbers that may be separated out of a larger collection, composed of algebraic integers that satisfy polynomial equations with ordinary integers as coefficients. The ideal is a collection of all algebraic integer multiples of a given algebraic integer. For example, the notation (2) represents such a particular collection, as . . . -8, -6, -4, -2, 0, 2, 4, 6, 8 . . . . The sum of two ideals is an ideal that is composed of all the sums of all their individual members. The product of two ideals is similarly defined. Ideals, considered as integers, can then be added, multiplied, and hence factored. By means of this theory of ideals, he allowed the process of unique factorization—that is, expressing a number as the product of only one set of primes, or 1 and itself—to be applied to many algebraic structures that hitherto had eluded analysis.

Mina citat kommer från: https://www.britannica.com/biography/Richard-Dedekind

[Esther]

Lämnar lite Dedekind (för vår utläggning här - har det han säger bäring).

While teaching there, Dedekind developed the idea that both rational and irrational numbers could form a continuum (with no gaps) of real numbers, provided that the real numbers have a one-to-one relationship with points on a line. He said that an irrational number would then be that boundary value that separates two especially constructed collections of rational numbers.

Dedekind perceived that the character of the continuum need not depend on the quantity of points on a line segment (or continuum) but rather on how the line submits to being divided. His method, now called the Dedekind cut, consisted in separating all the real numbers in a series into two parts such that each real number in one part is less than every real number in the other. Such a cut, which corresponds to a given value, defines an irrational number if no largest or no smallest is present in either part; whereas a rational is defined as a cut in which one part contains a smallest or a largest. Dedekind would therefore define the square root of 2 as the unique number dividing the continuum into two collections of numbers such that all the members of one collection are greater than those of the other, or that cut, or division, separating a series of numbers into two parts such that one collection contains all the numbers whose squares are larger than 2 and the other contains all the numbers whose squares are less than 2.

Dedekind developed his arithmetical rendering of irrational numbers in 1872 in his Stetigkeit und Irrationale Zahlen (Eng. trans., “Continuity and Irrational Numbers,” published in Essays on the Theory of Numbers). He also proposed, as did the German mathematician Georg Cantor, two years later, that a set—a collection of objects or components—is infinite if its components may be arranged in a one-to-one relationship with the components of one of its subsets. By supplementing the geometric method in analysis, Dedekind contributed substantially to the modern treatment of the infinitely large and the infinitely small.

Till Illusionen ... fetmarkerat kan vara tänkvärt...

[xion]

Och min glädje är dubbel när jag vet att Guds är hämden - men jag vill se jordisk rättvisa också --- vilket jag hoppas på.

Ja skadeglädjen är den enda sanna glädjen brukar man säga,
Jaså minsann, - din Gud är hämndlysten?
Man ska väl leva som man lär även om man är gud?

[Esther]

Och min glädje är dubbel när jag vet att Guds är hämden - men jag vill se jordisk rättvisa också --- vilket jag hoppas på.

Ja skadeglädjen är den enda sanna glädjen brukar man säga,
Jaså minsann, - din Gud är hämndlysten?
Man ska väl leva som man lär även om man är gud?

- hämnden är inte såsom den mänskliga - inte heller rättvisan.
OM du någonsin läst den delen där Jesus förklarar parabeln med såningsmannen och fröna som föll på olika ställen samt Hans förklaring till lärjungarna då vet du att han också säger i slutet: för att de inte ska få förlåtelse och omvända sig.

Allt detta... är svårt.
Vi tolkar ju allt efter den förmåga vi har - för det finns samtidigt någon del som säger "han vill att alla ska räddas".
Jag väljer att lämna det där. Hämnd är därmed ett begrepp som vi tolkar negativt för att vi gör det negativt - men det behöver inte vara det - det kan vara formativt.

[Esther]

Lämnar lite Dedekind (för vår utläggning här - har det han säger bäring).

While teaching there, Dedekind developed the idea that both rational and irrational numbers could form a continuum (with no gaps) of real numbers, provided that the real numbers have a one-to-one relationship with points on a line. He said that an irrational number would then be that boundary value that separates two especially constructed collections of rational numbers.

Dedekind perceived that the character of the continuum need not depend on the quantity of points on a line segment (or continuum) but rather on how the line submits to being divided. His method, now called the Dedekind cut, consisted in separating all the real numbers in a series into two parts such that each real number in one part is less than every real number in the other. Such a cut, which corresponds to a given value, defines an irrational number if no largest or no smallest is present in either part; whereas a rational is defined as a cut in which one part contains a smallest or a largest. Dedekind would therefore define the square root of 2 as the unique number dividing the continuum into two collections of numbers such that all the members of one collection are greater than those of the other, or that cut, or division, separating a series of numbers into two parts such that one collection contains all the numbers whose squares are larger than 2 and the other contains all the numbers whose squares are less than 2.

Dedekind developed his arithmetical rendering of irrational numbers in 1872 in his Stetigkeit und Irrationale Zahlen (Eng. trans., “Continuity and Irrational Numbers,” published in Essays on the Theory of Numbers). He also proposed, as did the German mathematician Georg Cantor, two years later, that a set—a collection of objects or components—is infinite if its components may be arranged in a one-to-one relationship with the components of one of its subsets. By supplementing the geometric method in analysis, Dedekind contributed substantially to the modern treatment of the infinitely large and the infinitely small.

Till Illusionen ... fetmarkerat kan vara tänkvärt...

[Illusionen]

Hej Esther!

Välkommen, jag följer dina inlägg, som är intressant skrivna, och tyder på att du är väl insatt i ämnesområdet.
Att du tycker om musik av Mozart är givetvis ett stort plus.

Delta-konceptet skiljer ut sig, genom att ej enbart citera Wikipedia, och kända fysikaliska lagar.
Konceptet bör därför i kontrast till det kända, betraktas som en ny infallsvinkel vad gäller synen
på begrepp/fenomen som RUM och TID. Tråden har i dag > 122.000 visningar, vilket med största
sannolikhet beror på att innehållet uppfattas som något nytt, förhoppningsvis även kreativt. Notera
att konceptet inte är tänkt att ersätta ”standardmodellen”, utan snarare kan ses som ett komplement.

Pilatus har troligen missförstått konceptet, vilket då lett till div felaktiga slutsatser från hans sida.
Jag har påtalat detta ett antal gånger, men tyvärr utan resultat.
Delta-konceptet är (återigen) inte tänkt att ersätta ”standardmodellen” som alltså ej behöver ”offras”.

I konceptets inlednings ställs de fundamentala frågorna,
• Vad är TID ?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets REFERENS ?

Min personliga uppfattning och övertygelse är att det saknas trovärdiga svar på dessa frågor.
Det räcker i mitt fall t ex inte med att definiera tid som ”det man mäter med klockor”.
Konceptet sträcker sig, i sökandet efter svaren, bortom vår förnimbara verklighet.
Koncept redovisar FÖRSLAG till svar, som, såvitt jag känner till, saknas i ”standardmodellen”.

Jag kan givetvis ha fel, men tycker mig förstå det jag beskriver och redovisar, på gränsen till övertygelse.
Till bilden hör att jag aldrig tidigare misstagit mig när den här känslan jag nu har, infunnit sig.
För egen del har jag alltså erhållit de svar jag sökt, och är tillfreds med detta. Att då delta i en negativ
diskussion med Pilatus, vars åsikter rörande aktuella frågeställningar jag ej delar, är inget jag eftersträvar.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM

[Esther]

Hej Esther!

Välkommen, jag följer dina inlägg, som är intressant skrivna, och tyder på att du är väl insatt i ämnesområdet.
Att du tycker om musik av Mozart är givetvis ett stort plus.

Delta-konceptet skiljer ut sig, genom att ej enbart citera Wikipedia, och kända fysikaliska lagar.
Konceptet bör därför i kontrast till det kända, betraktas som en ny infallsvinkel vad gäller synen
på begrepp/fenomen som RUM och TID. Tråden har i dag > 122.000 visningar, vilket med största
sannolikhet beror på att innehållet uppfattas som något nytt, förhoppningsvis även kreativt. Notera
att konceptet inte är tänkt att ersätta ”standardmodellen”, utan snarare kan ses som ett komplement.

Pilatus har troligen missförstått konceptet, vilket då lett till div felaktiga slutsatser från hans sida.
Jag har påtalat detta ett antal gånger, men tyvärr utan resultat.
Delta-konceptet är (återigen) inte tänkt att ersätta ”standardmodellen” som alltså ej behöver ”offras”.

I konceptets inlednings ställs de fundamentala frågorna,
• Vad är TID ?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets referens ?

Min personliga uppfattning och övertygelse är att det saknas trovärdiga svar på dessa frågor.
Det räcker i mitt fall t ex inte med att definiera tid som ”det man mäter med klockor”.
Konceptet sträcker sig, i sökandet efter svaren, bortom vår förnimbara verklighet.
Koncept redovisar FÖRSLAG till svar, som, såvitt jag känner till, saknas i ”standardmodellen”.

Jag kan givetvis ha fel, men tycker mig förstå det jag beskriver och redovisar, på gränsen till övertygelse.
Till bilden hör att jag aldrig tidigare misstagit mig när den här känslan jag nu har, infunnit sig.
För egen del har jag alltså erhållit de svar jag sökt, och är tillfreds med detta. Att då delta i en negativ
diskussion med Pilatus, vars åsikter rörande aktuella frågeställningar jag ej delar, är inget jag eftersträvar.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM

Vad är Rum och Tid? Vad är Kropp och Själ?

[Esther]

Hej Esther!

Välkommen, jag följer dina inlägg, som är intressant skrivna, och tyder på att du är väl insatt i ämnesområdet.
Att du tycker om musik av Mozart är givetvis ett stort plus.

Delta-konceptet skiljer ut sig, genom att ej enbart citera Wikipedia, och kända fysikaliska lagar.
Konceptet bör därför i kontrast till det kända, betraktas som en ny infallsvinkel vad gäller synen
på begrepp/fenomen som RUM och TID. Tråden har i dag > 122.000 visningar, vilket med största
sannolikhet beror på att innehållet uppfattas som något nytt, förhoppningsvis även kreativt. Notera
att konceptet inte är tänkt att ersätta ”standardmodellen”, utan snarare kan ses som ett komplement.

Pilatus har troligen missförstått konceptet, vilket då lett till div felaktiga slutsatser från hans sida.
Jag har påtalat detta ett antal gånger, men tyvärr utan resultat.
Delta-konceptet är (återigen) inte tänkt att ersätta ”standardmodellen” som alltså ej behöver ”offras”.

I konceptets inlednings ställs de fundamentala frågorna,
• Vad är TID ?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets referens ?

Min personliga uppfattning och övertygelse är att det saknas trovärdiga svar på dessa frågor.
Det räcker i mitt fall t ex inte med att definiera tid som ”det man mäter med klockor”.
Konceptet sträcker sig, i sökandet efter svaren, bortom vår förnimbara verklighet.
Koncept redovisar FÖRSLAG till svar, som, såvitt jag känner till, saknas i ”standardmodellen”.

Jag kan givetvis ha fel, men tycker mig förstå det jag beskriver och redovisar, på gränsen till övertygelse.
Till bilden hör att jag aldrig tidigare misstagit mig när den här känslan jag nu har, infunnit sig.
För egen del har jag alltså erhållit de svar jag sökt, och är tillfreds med detta. Att då delta i en negativ
diskussion med Pilatus, vars åsikter rörande aktuella frågeställningar jag ej delar, är inget jag eftersträvar.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM

... tänker uppehålla mig en stund vid det markerade i din text.
(Trevligt att du skrev och kul att du tycker om mina svar... jag har en helt annan ingångsvinkel än du - men då vi är intresserade av samma "objekt" kan man säga att det liksom ändå inte spelar så stor roll utan mer än utvecklande för motparten i tanken - om man förmår ta till sig den andre perspektiv...)

Som jag sa igår - Rum/Kropp och Tid/Själ --- tänk på den du ... som farfar skulle ha sagt!
Och det jag säger är inte ett skämt alls. Det är blodigt allvar. För den med enkla tankekonstruktioner är detta så klart inte ens värt att reflektera över - jag tycker du ska göra det...

Med detta sagt hamnar vi då mitt i det jag markerade i din text från igår. .... "... vår förnimbara ... verklighet"
Ja du... människan förmår förnimma via sina sinnen - eller hur... men vi äger också andra sätt. De har paralleller inom växtriket .
Så det vore bra om du försöker situera begreppet och se var du vill placera detta "bortom" och hur.
Annars strandar det projekt du har. Det är oerhört (sa det från början) viktigt att man har begreppen klart för sig. Klara man inte av detta grundläggande (vilket materiellt och konsumistiskt baserade människor inte förmår eftersom de saknar djupet i sin tankeförmåga) blir lätt helheten förfelad.
Jag brukar tänka på hur Einstein förklarade sin relativitets teori ... och det jag menar mer specifikt här är hans föredrag i Nordic Assembly of Naturalists at Gothenburg - 11 Juli 1923.
Läs den gärna!
Han tar där upp problem och fundamentala idéer (bakomliggande) vilket visar på hans insikter och kunskaper om de begrepp han använder samt de metoder han använde.
Han skriver bland annat: "... the physically preferred states of motion from the viewpoint of mechanics are those of the inertial frames".
(detta svara väl mot hans syn på universum)
Förstår du vad jag vill visa på?
Det föreligger en korrelation mellan hur han såg på sakernas natur och vad han beräknade och HUR han beräknade. Är du med?

Få se vad du säger... så kan vi kanske fortsätta...

[Esther]

Lämnar lite Dedekind (för vår utläggning här - har det han säger bäring).

While teaching there, Dedekind developed the idea that both rational and irrational numbers could form a continuum (with no gaps) of real numbers, provided that the real numbers have a one-to-one relationship with points on a line. He said that an irrational number would then be that boundary value that separates two especially constructed collections of rational numbers.

Dedekind perceived that the character of the continuum need not depend on the quantity of points on a line segment (or continuum) but rather on how the line submits to being divided. His method, now called the Dedekind cut, consisted in separating all the real numbers in a series into two parts such that each real number in one part is less than every real number in the other. Such a cut, which corresponds to a given value, defines an irrational number if no largest or no smallest is present in either part; whereas a rational is defined as a cut in which one part contains a smallest or a largest. Dedekind would therefore define the square root of 2 as the unique number dividing the continuum into two collections of numbers such that all the members of one collection are greater than those of the other, or that cut, or division, separating a series of numbers into two parts such that one collection contains all the numbers whose squares are larger than 2 and the other contains all the numbers whose squares are less than 2.

Dedekind developed his arithmetical rendering of irrational numbers in 1872 in his Stetigkeit und Irrationale Zahlen (Eng. trans., “Continuity and Irrational Numbers,” published in Essays on the Theory of Numbers). He also proposed, as did the German mathematician Georg Cantor, two years later, that a set—a collection of objects or components—is infinite if its components may be arranged in a one-to-one relationship with the components of one of its subsets. By supplementing the geometric method in analysis, Dedekind contributed substantially to the modern treatment of the infinitely large and the infinitely small.

Till Illusionen ... fetmarkerat kan vara tänkvärt...

... och för att bygga på den tankegången jag redogjorde för i förra inlägget kring Einsteins bakomliggande tankar och förklaringsmodeller - lägger jag in matematiska uträkningar som handlar om det oändliga... från Dedekind:
that a set—a collection of objects or components—is infinite if its components may be arranged in a one-to-one relationship with the components of one of its subsets

[Esther]

Hej Esther!

Välkommen, jag följer dina inlägg, som är intressant skrivna, och tyder på att du är väl insatt i ämnesområdet.
Att du tycker om musik av Mozart är givetvis ett stort plus.

Delta-konceptet skiljer ut sig, genom att ej enbart citera Wikipedia, och kända fysikaliska lagar.
Konceptet bör därför i kontrast till det kända, betraktas som en ny infallsvinkel vad gäller synen
på begrepp/fenomen som RUM och TID. Tråden har i dag > 122.000 visningar, vilket med största
sannolikhet beror på att innehållet uppfattas som något nytt, förhoppningsvis även kreativt. Notera
att konceptet inte är tänkt att ersätta ”standardmodellen”, utan snarare kan ses som ett komplement.

Pilatus har troligen missförstått konceptet, vilket då lett till div felaktiga slutsatser från hans sida.
Jag har påtalat detta ett antal gånger, men tyvärr utan resultat.
Delta-konceptet är (återigen) inte tänkt att ersätta ”standardmodellen” som alltså ej behöver ”offras”.

I konceptets inlednings ställs de fundamentala frågorna,
• Vad är TID ?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets referens ?

Min personliga uppfattning och övertygelse är att det saknas trovärdiga svar på dessa frågor.
Det räcker i mitt fall t ex inte med att definiera tid som ”det man mäter med klockor”.
Konceptet sträcker sig, i sökandet efter svaren, bortom vår förnimbara verklighet.
Koncept redovisar FÖRSLAG till svar, som, såvitt jag känner till, saknas i ”standardmodellen”.

Jag kan givetvis ha fel, men tycker mig förstå det jag beskriver och redovisar, på gränsen till övertygelse.
Till bilden hör att jag aldrig tidigare misstagit mig när den här känslan jag nu har, infunnit sig.
För egen del har jag alltså erhållit de svar jag sökt, och är tillfreds med detta. Att då delta i en negativ
diskussion med Pilatus, vars åsikter rörande aktuella frågeställningar jag ej delar, är inget jag eftersträvar.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM

... tänker uppehålla mig en stund vid det markerade i din text.
(Trevligt att du skrev och kul att du tycker om mina svar... jag har en helt annan ingångsvinkel än du - men då vi är intresserade av samma "objekt" kan man säga att det liksom ändå inte spelar så stor roll utan mer än utvecklande för motparten i tanken - om man förmår ta till sig den andre perspektiv...)

Som jag sa igår - Rum/Kropp och Tid/Själ --- tänk på den du ... som farfar skulle ha sagt!
Och det jag säger är inte ett skämt alls. Det är blodigt allvar. För den med enkla tankekonstruktioner är detta så klart inte ens värt att reflektera över - jag tycker du ska göra det...

Med detta sagt hamnar vi då mitt i det jag markerade i din text från igår. .... "... vår förnimbara ... verklighet"
Ja du... människan förmår förnimma via sina sinnen - eller hur... men vi äger också andra sätt. De har paralleller inom växtriket .
Så det vore bra om du försöker situera begreppet och se var du vill placera detta "bortom" och hur.
Annars strandar det projekt du har. Det är oerhört (sa det från början) viktigt att man har begreppen klart för sig. Klara man inte av detta grundläggande (vilket materiellt och konsumistiskt baserade människor inte förmår eftersom de saknar djupet i sin tankeförmåga) blir lätt helheten förfelad.
Jag brukar tänka på hur Einstein förklarade sin relativitets teori ... och det jag menar mer specifikt här är hans föredrag i Nordic Assembly of Naturalists at Gothenburg - 11 Juli 1923.
Läs den gärna!
Han tar där upp problem och fundamentala idéer (bakomliggande) vilket visar på hans insikter och kunskaper om de begrepp han använder samt de metoder han använde.
Han skriver bland annat: "... the physically preferred states of motion from the viewpoint of mechanics are those of the inertial frames".
(detta svara väl mot hans syn på universum)
Förstår du vad jag vill visa på?
Det föreligger en korrelation mellan hur han såg på sakernas natur och vad han beräknade och HUR han beräknade. Är du med?

Få se vad du säger... så kan vi kanske fortsätta...

Vid närmare eftertanke kom jag att tänka på (om du inte hittar detta paper) att jag ska citera hela inledningen på detta tal för att situerat det för dig.
Einstein sa:
"If we consider that part of the theory of relativity, which may nowadays in a sens be regarded as bona fide scientific knowledge, we note two aspects which have a mayor bearing on this theory. The whole development of the theory turns on the question of whether there are physically preferred states of motion in Nature (physical relativity problem). Also, concepts and distinctions are only admissible to the extent that observable facts can be assigned to them without ambiguity (stipulation that concepts and distinctions should have meaning). This postulate, pertaining to epistemology, proves to be of fundamental importance".

och, som jag sa, mitt område är just epistemologin. Det är ett av mina absoluta huvudområden.

[Esther]

Som en vidare tanke (som måhända kan se kontroversiellt ut - men är egentligen helt logisk) är nämligen det faktum att en ateistisk person (en individ som inte lever i en sann relation med Gud) inte kan tänka i de djup som endast den besitter som fått detta.
Det kan låta både förmätet och orättvist - men det är inte tänkt som en värdering --- utan ett faktum.
Eftersom det är ett faktum.

En ateist förmår endast tänka tvådimensionellt - eftersom det i deras verklighet och faktiska vara, endast finns detta. Och ramen förblir.
Den är inte dynamisk - den är statisk. Och sakens natur.
Detta har konsekvenser - om en majoritet är ateistisk menar de att allt utanför den snäva lilla ram de har är orimligt, omöjligt och om det hävdas med säkerhet, att den som hävdar detta har mentala problem.
Detta beror på att deras snäva verklighet ständigt bekräftas av andra med samma snäva verklighetsbild. Därmed och därför faller de i fällan att tro att den förkrympta verklighet de lever i är den rätta och enda.
Det är liksom naturligt och självklart så.
I en analogi kan man sägas om detta; att den bästa bilden given av detta faktum är Platons grottberättelse.

Därmed kan ateister bara "skapa" inom det som redan finns och mycket sällan gå utöver (det finns inget utöver för dem) detta. Samlat gör detta att inga "djärva tankesprång" kan åstadkommas i dess verkliga mening.