Vad utgör medvetandets referens?

[xion]

och, som jag sa, mitt område är just epistemologin. Det är ett av mina absoluta huvudområden.

Nej! Håller inte alls med.
Epistemologi handlar om kunskap. Religion handlar om tro (eller som man också kan säga, vidskepelse)

[xion]

Som en vidare tanke (som måhända kan se kontroversiellt ut - men är egentligen helt logisk) är nämligen det faktum att en ateistisk person (en individ som inte lever i en sann relation med Gud) inte kan tänka i de djup som endast den besitter som fått detta.
Det kan låta både förmätet och orättvist - men det är inte tänkt som en värdering --- utan ett faktum.
Eftersom det är ett faktum.

För att något med rätta ska kunna kallas ett faktum måste det kunna beläggas. Om inte så har det inget med kunskap att göra.

[Esther]

och, som jag sa, mitt område är just epistemologin. Det är ett av mina absoluta huvudområden.

Nej! Håller inte alls med.
Epistemologi handlar om kunskap. Religion handlar om tro (eller som man också kan säga, vidskepelse)

Att du inte håller med är en sak - att du genom dina djupa kunskaper (som du visar här... ) genom att du kan föra djupare analytiska samtal där du kan logiskt hållbart argumentera i sak (vilket jag inte sett prov på av dig) --- är en annan.
Människor kan de facto ofta inte hålla med om saker som för dem är okända och inom områden de bara ytligt är bekanta med.
Så jag förstår dig.

[Esther]

Som en vidare tanke (som måhända kan se kontroversiellt ut - men är egentligen helt logisk) är nämligen det faktum att en ateistisk person (en individ som inte lever i en sann relation med Gud) inte kan tänka i de djup som endast den besitter som fått detta.
Det kan låta både förmätet och orättvist - men det är inte tänkt som en värdering --- utan ett faktum.
Eftersom det är ett faktum.

För att något med rätta ska kunna kallas ett faktum måste det kunna beläggas. Om inte så har det inget med kunskap att göra.

Jag har oerhörd vana att samtala med människor som alltid - på grund av deras egna begränsningar - säger emot utan att kunna komma med hållbara motargument. Därmed kan man säga att de faktum vi talar om här är i sin natur sådana att historien talar för dessa faktum. Den vetenskapliga och mänskliga historien.

[Esther]

och, som jag sa, mitt område är just epistemologin. Det är ett av mina absoluta huvudområden.

Nej! Håller inte alls med.
Epistemologi handlar om kunskap. Religion handlar om tro (eller som man också kan säga, vidskepelse)

Dessutom ... OM du menar att Einstein hade fel i sin egen uppfattning som den teori han framlade --- och vet bättre... så varsågod och framlägg bevis för att den gode Albert hade fel - han var dessutom religiös och kallade Gud för gammelgubben.
Så...
kör hårt....

DETTA sa Einstein: Also, concepts and distinctions are only admissible to the extent that observable facts can be assigned to them without ambiguity (stipulation that concepts and distinctions should have meaning). This postulate, pertaining to epistemology, proves to be of fundamental importance".

[Esther]

... "Vad utgör medvetandets referens"...
ja...
Tid och Rum begränsas av själ och kropp ...
Kommer vi så till vad liv är?

Hur UPPSTÅR medvetandet?
Men kan se var det är... (delvis) - genom att se aktivitet som kännetecknar medvetandet. Och så kan man nästan placera det: frontala cortex, hjässloben, hjärnbarken ... men vad säger det om HUR medvetandet uppstår. Ett medvetande som finns även i komatillstånd (tänker på mannen som "vaknade upp" ur en långvarig koma och hade varit medveten om allt som hände kring honom...).

Tänker ofta i samband på detta på neurologen Jill Bolte Taylor --- som på grund av en hjärnblödning fick en hjärna där höger sida dominerade under hennes sjukdom. Men sjukdom är sjukdom... och hjärnblödning hjärnblödning - saken som är intressant är att inom religioner finner man samma tillstånd men utan hjärnblödning (även buddismens tankar).
Tankar påverkar kroppen och viljan hos människan.
Men det är inte tankarna som är medvetandet.

[Pilatus]

En ateist förmår endast tänka tvådimensionellt - eftersom det i deras verklighet och faktiska vara, endast finns detta.

Uppriktigt sagt Esther, det du skriver här sänker samtalsnivån.

[xion]

och, som jag sa, mitt område är just epistemologin. Det är ett av mina absoluta huvudområden.

Nej! Håller inte alls med.
Epistemologi handlar om kunskap. Religion handlar om tro (eller som man också kan säga, vidskepelse)

Dessutom ... OM du menar att Einstein hade fel i sin egen uppfattning som den teori han framlade --- och vet bättre... så varsågod och framlägg bevis för att den gode Albert hade fel - han var dessutom religiös och kallade Gud för gammelgubben.
Så...
kör hårt....

DETTA sa Einstein: Also, concepts and distinctions are only admissible to the extent that observable facts can be assigned to them without ambiguity (stipulation that concepts and distinctions should have meaning). This postulate, pertaining to epistemology, proves to be of fundamental importance".

Jag har aldrig sagt något om Einstein. Vad jag menade är att jag ifrågasätter dina kunskaper om vad kunskap är.

[Esther]

Nej! Håller inte alls med.
Epistemologi handlar om kunskap. Religion handlar om tro (eller som man också kan säga, vidskepelse)

Dessutom ... OM du menar att Einstein hade fel i sin egen uppfattning som den teori han framlade --- och vet bättre... så varsågod och framlägg bevis för att den gode Albert hade fel - han var dessutom religiös och kallade Gud för gammelgubben.
Så...
kör hårt....

DETTA sa Einstein: Also, concepts and distinctions are only admissible to the extent that observable facts can be assigned to them without ambiguity (stipulation that concepts and distinctions should have meaning). This postulate, pertaining to epistemology, proves to be of fundamental importance".

Jag har aldrig sagt något om Einstein. Vad jag menade är att jag ifrågasätter dina kunskaper om vad kunskap är.

Vad jag menade är att jag ifrågasätter dina kunskaper om vad kunskap är

På bas av exakt vad?
Känner du mig personligen så att du vet vad jag vet ... eller känner du bara efter?

[Esther]

En ateist förmår endast tänka tvådimensionellt - eftersom det i deras verklighet och faktiska vara, endast finns detta.

Uppriktigt sagt Esther, det du skriver här sänker samtalsnivån.

Ja om du rycker ut meningen ur sitt sammanhang - då gör det detta. OM du ser till helheten av den kontext där jag skrev det - inte speciellt.

[xion]

Dessutom ... OM du menar att Einstein hade fel i sin egen uppfattning som den teori han framlade --- och vet bättre... så varsågod och framlägg bevis för att den gode Albert hade fel - han var dessutom religiös och kallade Gud för gammelgubben.
Så...
kör hårt....

DETTA sa Einstein: Also, concepts and distinctions are only admissible to the extent that observable facts can be assigned to them without ambiguity (stipulation that concepts and distinctions should have meaning). This postulate, pertaining to epistemology, proves to be of fundamental importance".

Jag har aldrig sagt något om Einstein. Vad jag menade är att jag ifrågasätter dina kunskaper om vad kunskap är.

Vad jag menade är att jag ifrågasätter dina kunskaper om vad kunskap är

På bas av exakt vad?
Känner du mig personligen så att du vet vad jag vet ... eller känner du bara efter?

Ja, känslan ska man inte förakta.
På bas av exakt vad?
Av det du skriver. En samlad bedömning.

[Esther]

Frågan om universum är för mig så vittomspännande och komplex att jag inte klarar av att kortfattat svara och förklara.
Att försöka förklara universum enbart utifrån vår reella verklighet (= det atomära perspektivet) är sannolikt en omöjlighet.
Skriver ändå några korta förtydliganden, som vägledning, med förhoppningen att det principiellt blir begripligt.

Algotezza skriver citat,
”En modell måste utgå både från det atomistiska och från det holistiska perspektivet”.

Det ATOMÄRA perspektivet kan ses som det ”atomistiska”.
Det UNIVERSELLA perspektivet kan ses som det ”holistiska” perspektivet.

Kännetecknande för det atomära perspektivet är förekomsten av olika koncentrationer (”fälttätheter”).
Det är t ex dessa ”koncentrationer” som indirekt ”genererar” fenomenet TID och vår verklighets egenskaper.
De olika koncentrationerna innebär OBALANS. Vår verklighet är en funktion av sådan obalans.

Kännetecknande för det universella perspektivet är ”koncentrationerna” har eliminerats,
och ersatts med likvärdig ”täthet”, vilket är detsamma som universell BALANS.

Det ATOMÄRA perspektivet motsvarar då vår reella ”verklighet”.
Det UNIVERSELLA perspektivet är (som atomär modell) KOMPLEXT, vilket innebär att det EJ är REELLT.

Av här angivna skäl, räcker det atomära perspektivet, (vår verklighet), EJ till för att beskriva universum som ett holistiskt fenomen.
Det universella perspektivet krävs, och då måste det IMAGINÄRA beaktas.

Att beskriva universum via/som reella ”bollar” i det atomära perspektivet blir med ovanstående som grund otillräckligt.
Balanskriteriet DELTA i mitt koncept beskriver, som atomär modell, den universella balansen mellan reellt och imaginärt.

Hälsar
Illusionen

Grävde upp ett gammalt svar från dig Illusionen - och ser att du definierat tid enligt markerat. Kanske är det intressant att se Kants perspektiv (Prolegomena) i detta sammanhang. Hans definition av tiden är att det är sinnes"sekvenser" som läggs samman i en linjeliknande form så att de "följer varandra" och på så sätt "bildar tid".
Ungefär lite som sönderfall... fast omvänt eftersom det är ett slags adderande i Kants tanke.

[Esther]

Jag har aldrig sagt något om Einstein. Vad jag menade är att jag ifrågasätter dina kunskaper om vad kunskap är.

Vad jag menade är att jag ifrågasätter dina kunskaper om vad kunskap är

På bas av exakt vad?
Känner du mig personligen så att du vet vad jag vet ... eller känner du bara efter?

Ja, känslan ska man inte förakta.
På bas av exakt vad?
Av det du skriver. En samlad bedömning.

Du får ta det med Lunds universitet och klaga på mina betyg i epistemologi då...

[Esther]

Frågan om universum är för mig så vittomspännande och komplex att jag inte klarar av att kortfattat svara och förklara.
Att försöka förklara universum enbart utifrån vår reella verklighet (= det atomära perspektivet) är sannolikt en omöjlighet.
Skriver ändå några korta förtydliganden, som vägledning, med förhoppningen att det principiellt blir begripligt.

Algotezza skriver citat,
”En modell måste utgå både från det atomistiska och från det holistiska perspektivet”.

Det ATOMÄRA perspektivet kan ses som det ”atomistiska”.
Det UNIVERSELLA perspektivet kan ses som det ”holistiska” perspektivet.

Kännetecknande för det atomära perspektivet är förekomsten av olika koncentrationer (”fälttätheter”).
Det är t ex dessa ”koncentrationer” som indirekt ”genererar” fenomenet TID och vår verklighets egenskaper.
De olika koncentrationerna innebär OBALANS. Vår verklighet är en funktion av sådan obalans.

Kännetecknande för det universella perspektivet är ”koncentrationerna” har eliminerats,
och ersatts med likvärdig ”täthet”, vilket är detsamma som universell BALANS.

Det ATOMÄRA perspektivet motsvarar då vår reella ”verklighet”.
Det UNIVERSELLA perspektivet är (som atomär modell) KOMPLEXT, vilket innebär att det EJ är REELLT.

Av här angivna skäl, räcker det atomära perspektivet, (vår verklighet), EJ till för att beskriva universum som ett holistiskt fenomen.
Det universella perspektivet krävs, och då måste det IMAGINÄRA beaktas.

Att beskriva universum via/som reella ”bollar” i det atomära perspektivet blir med ovanstående som grund otillräckligt.
Balanskriteriet DELTA i mitt koncept beskriver, som atomär modell, den universella balansen mellan reellt och imaginärt.

Hälsar
Illusionen

Grävde upp ett gammalt svar från dig Illusionen - och ser att du definierat tid enligt markerat. Kanske är det intressant att se Kants perspektiv (Prolegomena) i detta sammanhang. Hans definition av tiden är att det är sinnes"sekvenser" som läggs samman i en linjeliknande form så att de "följer varandra" och på så sätt "bildar tid".
Ungefär lite som sönderfall... fast omvänt eftersom det är ett slags adderande i Kants tanke.

Grävde runt lite i mina gamla böcker och det som kan vara intressant om du läser Prolegomena (min är Thales förlag från 2002) så hittar du en hel del stoff på sidorna 40 till 51. Han avhandlar mycket där som du intresserar dig för (läste det 2003 ... så det är ett tag sedan) och som jag sa hade jag lite funderingar kring ditt tema då.

[Illusionen]

Frågan om universum är för mig så vittomspännande och komplex att jag inte klarar av att kortfattat svara och förklara.
Att försöka förklara universum enbart utifrån vår reella verklighet (= det atomära perspektivet) är sannolikt en omöjlighet.
Skriver ändå några korta förtydliganden, som vägledning, med förhoppningen att det principiellt blir begripligt.

Algotezza skriver citat,
”En modell måste utgå både från det atomistiska och från det holistiska perspektivet”.

Det ATOMÄRA perspektivet kan ses som det ”atomistiska”.
Det UNIVERSELLA perspektivet kan ses som det ”holistiska” perspektivet.

Kännetecknande för det atomära perspektivet är förekomsten av olika koncentrationer (”fälttätheter”).
Det är t ex dessa ”koncentrationer” som indirekt ”genererar” fenomenet TID och vår verklighets egenskaper.
De olika koncentrationerna innebär OBALANS. Vår verklighet är en funktion av sådan obalans.

Kännetecknande för det universella perspektivet är ”koncentrationerna” har eliminerats,
och ersatts med likvärdig ”täthet”, vilket är detsamma som universell BALANS.

Det ATOMÄRA perspektivet motsvarar då vår reella ”verklighet”.
Det UNIVERSELLA perspektivet är (som atomär modell) KOMPLEXT, vilket innebär att det EJ är REELLT.

Av här angivna skäl, räcker det atomära perspektivet, (vår verklighet), EJ till för att beskriva universum som ett holistiskt fenomen.
Det universella perspektivet krävs, och då måste det IMAGINÄRA beaktas.

Att beskriva universum via/som reella ”bollar” i det atomära perspektivet blir med ovanstående som grund otillräckligt.
Balanskriteriet DELTA i mitt koncept beskriver, som atomär modell, den universella balansen mellan reellt och imaginärt.

Hälsar
Illusionen

Grävde upp ett gammalt svar från dig Illusionen - och ser att du definierat tid enligt markerat. Kanske är det intressant att se Kants perspektiv (Prolegomena) i detta sammanhang. Hans definition av tiden är att det är sinnes"sekvenser" som läggs samman i en linjeliknande form så att de "följer varandra" och på så sätt "bildar tid".
Ungefär lite som sönderfall... fast omvänt eftersom det är ett slags adderande i Kants tanke.

Grävde runt lite i mina gamla böcker och det som kan vara intressant om du läser Prolegomena (min är Thales förlag från 2002) så hittar du en hel del stoff på sidorna 40 till 51. Han avhandlar mycket där som du intresserar dig för (läste det 2003 ... så det är ett tag sedan) och som jag sa hade jag lite funderingar kring ditt tema då.

Begreppet TID går (enligt mitt koncept) sannolikt enklast att förstå när fenomenet beskrivs som funktion av den
strukturella skillnaden/differensen, mellan i 2ΔØ ingående, och relativt varandra förskjutna, ”sfärer”.
I sammanfattningen skriver jag av det skälet citat, ”Vår förnimbara verklighet och dess RUM-TID balanseras således av en
imaginär BALANSERANDE ”struktur” som befinner sig FÖRSKJUTEN/SIDSTÄLLD med fälthastigheten/ljushastigheten, c,
relativt vår reella ”struktur”.”.
Förskjutningen symboliserar alltså hur den strukturella skillnaden förnims atomärt av jaget, som RUM-TID.

Det förefaller inte motsvara Kants tanke.
Blev vid närmare eftertanke dock lite osäker, då MP-förankringen eventuellt skulle kunna utgöra upprinnelsen
till ”sekvenserna”.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes