Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Jag tror det var Algotezza som formulerade tid som det egenskap som gör rörelse möjlig.

Annars använder vi naturens cykliska processer då vi vill mäta tid, en operationell definition. Det beror litet på vad man skall ha definitionen till.

Avståndet mellan händelser, försökte jag med. Man kan ju tänka på ett rumtid-diagram och sätta två punkter för de händelser man avser.

Det kan även ses utifrån entropibegreppet, världens tilltagande oordning.

Eller som en termodynamisk process där nivån på energiformerna sakta går mot en rest av utspridd värme.

Tid finns med överallt och tycks vara en fundamental egenskap i naturen. Allt rör sig och vi betraktar och mäter.

[Esther]

Grävde upp ett gammalt svar från dig Illusionen - och ser att du definierat tid enligt markerat. Kanske är det intressant att se Kants perspektiv (Prolegomena) i detta sammanhang. Hans definition av tiden är att det är sinnes"sekvenser" som läggs samman i en linjeliknande form så att de "följer varandra" och på så sätt "bildar tid".
Ungefär lite som sönderfall... fast omvänt eftersom det är ett slags adderande i Kants tanke.

Grävde runt lite i mina gamla böcker och det som kan vara intressant om du läser Prolegomena (min är Thales förlag från 2002) så hittar du en hel del stoff på sidorna 40 till 51. Han avhandlar mycket där som du intresserar dig för (läste det 2003 ... så det är ett tag sedan) och som jag sa hade jag lite funderingar kring ditt tema då.

Begreppet TID går (enligt mitt koncept) sannolikt enklast att förstå när fenomenet beskrivs som funktion av den
strukturella skillnaden/differensen, mellan i 2ΔØ ingående, och relativt varandra förskjutna, ”sfärer”.
I sammanfattningen skriver jag av det skälet citat, ”Vår förnimbara verklighet och dess RUM-TID balanseras således av en
imaginär BALANSERANDE ”struktur” som befinner sig FÖRSKJUTEN/SIDSTÄLLD med fälthastigheten/ljushastigheten, c,
relativt vår reella ”struktur”.”.
Förskjutningen symboliserar alltså hur den strukturella skillnaden förnims atomärt av jaget, som RUM-TID.

Det förefaller inte motsvara Kants tanke.
Blev vid närmare eftertanke dock lite osäker, då MP-förankringen eventuellt skulle kunna utgöra upprinnelsen
till ”sekvenserna”.


/ Illusionen

[Esther]

Jag tror det var Algotezza som formulerade tid som det egenskap som gör rörelse möjlig.

Annars använder vi naturens cykliska processer då vi vill mäta tid, en operationell definition. Det beror litet på vad man skall ha definitionen till.

Avståndet mellan händelser, försökte jag med. Man kan ju tänka på ett rumtid-diagram och sätta två punkter för de händelser man avser.

Det kan även ses utifrån entropibegreppet, världens tilltagande oordning.

Eller som en termodynamisk process där nivån på energiformerna sakta går mot en rest av utspridd värme.

Tid finns med överallt och tycks vara en fundamental egenskap i naturen. Allt rör sig och vi betraktar och mäter.

Ja, men då uppstår ju återigen frågan om det i verkligheten förhåller sig så (objektivt) eller vi uppfattar (tolkar) det så?

--- själv är jag benägen att hålla med dig för att åldrades (och även grundämnens sönderfall) verkar påvisa att det handlar om förlopp utanför vår uppfattning...

[Pilatus]

En ateist förmår endast tänka tvådimensionellt - eftersom det i deras verklighet och faktiska vara, endast finns detta.

Uppriktigt sagt Esther, det du skriver här sänker samtalsnivån.

Ja om du rycker ut meningen ur sitt sammanhang - då gör det detta. OM du ser till helheten av den kontext där jag skrev det - inte speciellt.

Men det är ju knappast hedrande att uttrycka sig så. Snarare förklenande. Är det verkligen en nödvändig maieutik?

[Pilatus]

Ja, men då uppstår ju återigen frågan om det i verkligheten förhåller sig så (objektivt) eller vi uppfattar (tolkar) det så?

--- själv är jag benägen att hålla med dig för att åldrades (och även grundämnens sönderfall) verkar påvisa att det handlar om förlopp utanför vår uppfattning...

Visst, isotoper har ibland en mycket lång halveringstid. Det är användbart om vi vill bestämma universums ålder. T ex uran-isotopen U 238. (Ny Teknik, 2001-02-14) Då förutsatt att tiden för länge sedan tickade på i samma takt som nu. Ett postulat.

Och sedan 1967 har sekunden definierats som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen isotopen cesium-133, enligt det 13:e CGPM-mötet 1967. (Wikipedia igen)

Det svarar på hur vi beräknar tid. Om vi kan svara på vad tid är i sig, kanske det blir svårare att svara. Det är en fundamental egenskap i universum, det är en allomfattande egenskap, ingenting undgår att åldras med en jämn mätbar puls. Einstein klarade sig med tämligen enkla förklaringar.

[Esther]

Ja, men då uppstår ju återigen frågan om det i verkligheten förhåller sig så (objektivt) eller vi uppfattar (tolkar) det så?

--- själv är jag benägen att hålla med dig för att åldrades (och även grundämnens sönderfall) verkar påvisa att det handlar om förlopp utanför vår uppfattning...

Visst, isotoper har ibland en mycket lång halveringstid. Det är användbart om vi vill bestämma universums ålder. T ex uran-isotopen U 238. (Ny Teknik, 2001-02-14) Då förutsatt att tiden för länge sedan tickade på i samma takt som nu. Ett postulat.

Och sedan 1967 har sekunden definierats som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen isotopen cesium-133, enligt det 13:e CGPM-mötet 1967. (Wikipedia igen)

Det svarar på hur vi beräknar tid. Om vi kan svara på vad tid är i sig, kanske det blir svårare att svara. Det är en fundamental egenskap i universum, det är en allomfattande egenskap, ingenting undgår att åldras med en jämn mätbar puls. Einstein klarade sig med tämligen enkla förklaringar.

Som jag sa - allt som kommer från video är för mig ofta vinklat material. Läs "Mein Weltbild" (någon gång från 30 talet - tror boken kom ut 1936) och du får en icke vinklad bild av vad den gode Albert trodde eller inte... tills du gjort det kan du läsa här:
http://www.deutschlandfunkkultur.de/der ... _id=192886

Och jag lämnar lite som står på sidan ifall länken igen visar något annat än det jag lade upp (men vet ju aldrig ):

Einstein glaubt bis zu seinem Tod 1955, dass das Universum nach dem Prinzip von Ursache und Wirkung funktioniert. Dass Gott also nicht würfelt. Dass das Universum nach Gesetzen aufgebaut ist, die vernünftig und für den Menschen erkennbar sind. Wenn er, der Jude, der sich aber schon mit 12 Jahren vom traditionellen jüdischen Glauben abwandte, von Gott als dem "Alten" spricht - hat er dann tatsächlich einen persönlichen Gott im Sinn?

"Ich denke, das war auch ein bisschen Koketterie. Der Gott der Väter war für ihn präsent, kulturell und mit dem hat er geschäkert oder kokettiert","

sagt der Elementarteilchenphysiker Thomas Naumann. Er arbeitet am Teilchenbeschleuniger CERN in der Nähe von Genf und ist im Potsdamer Einsteinforum jetzt Einsteins Beziehung zu Gott nachgegangen.

""Er hat ihn natürlich nicht betrachtet als einen lieben Gott, der sich einmischt in die Belange des Menschlichen. Gott ist für ihn wahrscheinlich eine Art zweites Gewissen, eine Art Oberästhet, die Wahrheit ist bei Gott und dieser Gott muss keine konkrete menschliche Gestalt haben, das ist das Prinzip Natur, das Prinzip Harmonie – ich glaub, bei Einstein verschwimmt das eben auch, ähnlich wie bei Spinoza."

Die "Ethik " des niederländischen Philosophen Spinoza hatte Einstein gelesen. Nach Spinoza sind Gott und Natur nur verschiedene Begriffe ein- und derselben Sache. Der Philosoph ist wie der Physiker davon überzeugt, dass die Natur schön und harmonisch ist.

"Das heißt, Einstein hat sich durchaus geborgen gefühlt, in dieser Schöpfung. Das erinnert mich an die berühmten Billigungsstatements zu Beginn der Heiligen Schrift, wo es heißt: "Und Gott sah, dass es gut war". Und die Schöpfung war für Einstein auch gut, der Mann hat sich geborgen gefühlt in dieser Welt, das finde ich etwas sehr Schönes."

Aus dieser Geborgenheit heraus nutzt Einstein die Naturwissenschaft, um zu ergründen, was hinter den Erscheinungen liegt. Er will, wie er es selbst formuliert, Gott "in die Karten gucken". Im Auftrag und zu Gunsten der Deutschen Liga für Menschenrechte spricht er in seinem "Glaubensbekenntnis" 1932 folgende Überzeugung auf eine Schallplatte:

"Das Schönste und Tiefste, was der Mensch erleben kann, ist das Gefühl des Geheimnisvollen. Zu empfinden, dass hinter dem Erlebbaren ein für unseren Geist Unerreichbares verborgen sei. Dessen Schönheit und Erhabenheit uns nur mittelbar und im schwachen Widerschein erreicht, das ist Religiosität."

[Esther]

Uppriktigt sagt Esther, det du skriver här sänker samtalsnivån.

Ja om du rycker ut meningen ur sitt sammanhang - då gör det detta. OM du ser till helheten av den kontext där jag skrev det - inte speciellt.

Men det är ju knappast hedrande att uttrycka sig så. Snarare förklenande. Är det verkligen en nödvändig maieutik?

Verkligheten är ju just verklighet. Förklenande eller inte.

[Esther]

Einstein klarade sig med tämligen enkla förklaringar.

DEN var bra... i just förhållande till förklenande - för jag antar att du hade kunnat presentera väsentligt mer komplexa förklaringar än den gode Albert. ??

[Illusionen]

Begreppet TID går (enligt mitt koncept) sannolikt enklast att förstå när fenomenet beskrivs som funktion av den
strukturella skillnaden/differensen, mellan i 2ΔØ ingående, och relativt varandra förskjutna, ”sfärer”.
I sammanfattningen skriver jag av det skälet citat, ”Vår förnimbara verklighet och dess RUM-TID balanseras således av en
imaginär BALANSERANDE ”struktur” som befinner sig FÖRSKJUTEN/SIDSTÄLLD med fälthastigheten/ljushastigheten, c,
relativt vår reella ”struktur”.”.
Förskjutningen symboliserar alltså hur den strukturella skillnaden förnims atomärt av jaget, som RUM-TID.

Det förefaller inte motsvara Kants tanke.
Blev vid närmare eftertanke dock lite osäker, då MP-förankringen eventuellt skulle kunna utgöra upprinnelsen
till ”sekvenserna”.

/ Illusionen

God morgon Esther!

Jag upplever dig som en frisk fläkt här på FF, så vill göra ett ytterligare försök att förklara hur jag tänker.
Det finns nu en tendens till att som argument börja blanda in och referera till vad andra har sagt och skrivit,
det tror jag dock inte leder någon vart i det här fallet. Man måste försöka stå på egna ben.

• VARAT/FÖRNIMMELSEN förutsätter en relation till något.
• Detta något benämns här förenklat ”medvetandets referens”, MR.
• MR-referensen maskerar (via MP) sin egen struktur i grundtillståndet, G.
• Av MR och MP förorsakad maskering verifieras av matematikens IMAGINÄRA tal.
• Maskeringen resulterar skenbart i ”MR-polarisation” av G.
• Polarisationen representerar MR:s ”obalans” relativt det polariserade G.
• Balanskriteriet 2ΔØ beskriver obalansen som relativt varandra förskjutna, ”sfärer”.
• TID är en effekt av differensen mellan dessa olika/skilda sfärer/strukturformer.
• VARAT förnims därigenom som funktion av rörelse, i form av s k RUM-TID.
• Vårt sätt att förnimma och tänka har enligt konceptet sin grund i denna rörelse.
• Observera att rörelsen utgör ett ”INTERNT” perspektiv, inom rum-tidens ram.
• VARAT/FÖRNIMMELSEN är således ett via MR förorsakat ”sub-fenomen” i G.
• G:s natur hade jag tänkt återkomma till, men det förefaller meningslöst i dagsläget.

Förstår du det jag skriver ?

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=39pyB8UUF1w

[Esther]

Begreppet TID går (enligt mitt koncept) sannolikt enklast att förstå när fenomenet beskrivs som funktion av den
strukturella skillnaden/differensen, mellan i 2ΔØ ingående, och relativt varandra förskjutna, ”sfärer”.
I sammanfattningen skriver jag av det skälet citat, ”Vår förnimbara verklighet och dess RUM-TID balanseras således av en
imaginär BALANSERANDE ”struktur” som befinner sig FÖRSKJUTEN/SIDSTÄLLD med fälthastigheten/ljushastigheten, c,
relativt vår reella ”struktur”.”.
Förskjutningen symboliserar alltså hur den strukturella skillnaden förnims atomärt av jaget, som RUM-TID.

Det förefaller inte motsvara Kants tanke.
Blev vid närmare eftertanke dock lite osäker, då MP-förankringen eventuellt skulle kunna utgöra upprinnelsen
till ”sekvenserna”.

/ Illusionen

God morgon Esther!

Jag upplever dig som en frisk fläkt här på FF, så vill göra ett ytterligare försök att förklara hur jag tänker.
Det finns nu en tendens till att som argument börja blanda in och referera till vad andra har sagt och skrivit,
det tror jag dock inte leder någon vart i det här fallet. Man måste försöka stå på egna ben.

• VARAT/FÖRNIMMELSEN förutsätter en relation till något.
• Detta något benämns här förenklat ”medvetandets referens”, MR.
• MR-referensen maskerar (via MP) sin egen struktur i grundtillståndet, G.
• Av MR och MP förorsakad maskering verifieras av matematikens IMAGINÄRA tal.
• Maskeringen resulterar skenbart i ”MR-polarisation” av G.
• Polarisationen representerar MR:s ”obalans” relativt det polariserade G.
• Balanskriteriet 2ΔØ beskriver obalansen som relativt varandra förskjutna, ”sfärer”.
• TID är en effekt av differensen mellan dessa olika/skilda sfärer/strukturformer.
• VARAT förnims därigenom som funktion av rörelse, i form av s k RUM-TID.
• Vårt sätt att förnimma och tänka har enligt konceptet sin grund i denna rörelse.
• Observera att rörelsen utgör ett ”INTERNT” perspektiv, inom rum-tidens ram.
• VARAT/FÖRNIMMELSEN är således ett via MR förorsakat ”sub-fenomen” i G.
• G:s natur hade jag tänkt återkomma till, men det förefaller meningslöst i dagsläget.

Förstår du det jag skriver ?

/ Illusionen

Pax vobiscum

Är det verkligen så (börjar från början av din redogörelse) att varat och förnimmelsen förutsätter en relation till något?
--- Har frågat förut om detta. Hur förklarar du då dröm och komatillstånd där individen är medveten men inte har en kroppsuppfattning som i vaket tillstånd? Var finns relationen av ett vara som bara ÄR?
Vet inte om du är bekant med meditation - men detta tillstånd simulerar det jag ovan talar om - och detta tillstånd har inte relation. Det är.
Man är.

Börjar där.

[Esther]

Och ja...
jag förstår vad du skriver - frågan om detta som du skriver har en logiskt sammanhållen argumentation där delarna logiskt håller ihop. Det är som jag sa redan från början en fråga om (som också Einstein sa om sin teori) en fråga om att kunna förstå begreppens mening (inte dess betydelse) och jag ser att du inte fullt ut gör det.

Du må vara övertygad om det du tror - men detta innebär därmed inte att det finns förankring i den utanför oss varande objektiva realiteten. Det måste det finnas i allt vi tänker - annars är det tankespöken (det finns gott om sådana i världen och framförallt idag ...)

[Esther]

God morgon Esther!

Jag upplever dig som en frisk fläkt här på FF, så vill göra ett ytterligare försök att förklara hur jag tänker.
Det finns nu en tendens till att som argument börja blanda in och referera till vad andra har sagt och skrivit,
det tror jag dock inte leder någon vart i det här fallet. Man måste försöka stå på egna ben.

• VARAT/FÖRNIMMELSEN förutsätter en relation till något.
• Detta något benämns här förenklat ”medvetandets referens”, MR.
• MR-referensen maskerar (via MP) sin egen struktur i grundtillståndet, G.
• Av MR och MP förorsakad maskering verifieras av matematikens IMAGINÄRA tal.
• Maskeringen resulterar skenbart i ”MR-polarisation” av G.
• Polarisationen representerar MR:s ”obalans” relativt det polariserade G.
• Balanskriteriet 2ΔØ beskriver obalansen som relativt varandra förskjutna, ”sfärer”.
• TID är en effekt av differensen mellan dessa olika/skilda sfärer/strukturformer.
• VARAT förnims därigenom som funktion av rörelse, i form av s k RUM-TID.
• Vårt sätt att förnimma och tänka har enligt konceptet sin grund i denna rörelse.
• Observera att rörelsen utgör ett ”INTERNT” perspektiv, inom rum-tidens ram.
• VARAT/FÖRNIMMELSEN är således ett via MR förorsakat ”sub-fenomen” i G.
• G:s natur hade jag tänkt återkomma till, men det förefaller meningslöst i dagsläget.

Förstår du det jag skriver ?

/ Illusionen

Pax vobiscum

Är det verkligen så (börjar från början av din redogörelse) att varat och förnimmelsen förutsätter en relation till något?
--- Har frågat förut om detta. Hur förklarar du då dröm och komatillstånd där individen är medveten men inte har en kroppsuppfattning som i vaket tillstånd? Var finns relationen av ett vara som bara ÄR?
Vet inte om du är bekant med meditation - men detta tillstånd simulerar det jag ovan talar om - och detta tillstånd har inte relation. Det är.
Man är.

Börjar där.

... och om du verkligen har läst det jag sagt i denna tråd - då borde du veta att jag därmed också säger att det du kallar för "något" i den första meningen i ditt argument ovan - och sedan förkortar detta "något" med MR (medvetandets referens/t) handlar då om vår biologi - eftersom medvetandet har sitt säte i vår hjärnas biologi.
Att den har sitt (vilket jag också belyst) säte där innebär dock inte - att den uppstår där. DVS medvetandet kan inte påvisas UPPSTÅ i den biologiska del som vår hjärna utgör... - vilket lämnar det du söker öppet. Fortfarande. Eftersom detta något som du kallar för medvetandets referens - är vår hjärna då... vilket fortfarande (återigen) inte förklarar hur det uppstår eller vad vårt medvetande förhåller sig till eftersom vi till skillnad från djuren kallar oss - jag. Vi är ett själv i kärnan men kallar oss jag.

Förstår du vad jag skriver????

[Esther]

Jag tror det var Algotezza som formulerade tid som det egenskap som gör rörelse möjlig.

Annars använder vi naturens cykliska processer då vi vill mäta tid, en operationell definition. Det beror litet på vad man skall ha definitionen till.

Avståndet mellan händelser, försökte jag med. Man kan ju tänka på ett rumtid-diagram och sätta två punkter för de händelser man avser.

Det kan även ses utifrån entropibegreppet, världens tilltagande oordning.

Eller som en termodynamisk process där nivån på energiformerna sakta går mot en rest av utspridd värme.

Tid finns med överallt och tycks vara en fundamental egenskap i naturen. Allt rör sig och vi betraktar och mäter.

Ja - som vi ser i denna tråd (:) ) finns det gott om spekulationer kring allt det vi inte fullt ut förstår.
Gör tiden rörelse möjlig? Det vill säga är det faktiskt så att tiden genererar rörelse eller utgör dess bas?
Är inte så benägen att hålla med... Kraft/ energi. Är detta tid?

Upplever ett djur tid?
NEJ... det gör de de fact inte.

tänk på det du - som farfar skulle ha sagt.

[Illusionen]

God morgon Esther!

Jag upplever dig som en frisk fläkt här på FF, så vill göra ett ytterligare försök att förklara hur jag tänker.
Det finns nu en tendens till att som argument börja blanda in och referera till vad andra har sagt och skrivit,
det tror jag dock inte leder någon vart i det här fallet. Man måste försöka stå på egna ben.

• VARAT/FÖRNIMMELSEN förutsätter en relation till något.
• Detta något benämns här förenklat ”medvetandets referens”, MR.
• MR-referensen maskerar (via MP) sin egen struktur i grundtillståndet, G.
• Av MR och MP förorsakad maskering verifieras av matematikens IMAGINÄRA tal.
• Maskeringen resulterar skenbart i ”MR-polarisation” av G.
• Polarisationen representerar MR:s ”obalans” relativt det polariserade G.
• Balanskriteriet 2ΔØ beskriver obalansen som relativt varandra förskjutna, ”sfärer”.
• TID är en effekt av differensen mellan dessa olika/skilda sfärer/strukturformer.
• VARAT förnims därigenom som funktion av rörelse, i form av s k RUM-TID.
• Vårt sätt att förnimma och tänka har enligt konceptet sin grund i denna rörelse.
• Observera att rörelsen utgör ett ”INTERNT” perspektiv, inom rum-tidens ram.
• VARAT/FÖRNIMMELSEN är således ett via MR förorsakat ”sub-fenomen” i G.
• G:s natur hade jag tänkt återkomma till, men det förefaller meningslöst i dagsläget.

Förstår du det jag skriver ?

/ Illusionen

Pax vobiscum

Är det verkligen så (börjar från början av din redogörelse) att varat och förnimmelsen förutsätter en relation till något?
--- Har frågat förut om detta. Hur förklarar du då dröm och komatillstånd där individen är medveten men inte har en kroppsuppfattning som i vaket tillstånd? Var finns relationen av ett vara som bara ÄR?
Vet inte om du är bekant med meditation - men detta tillstånd simulerar det jag ovan talar om - och detta tillstånd har inte relation. Det är.
Man är.

Börjar där.

... och om du verkligen har läst det jag sagt i denna tråd - då borde du veta att jag därmed också säger att det du kallar för "något" i den första meningen i ditt argument ovan - och sedan förkortar detta "något" med MR (medvetandets referens/t) handlar då om vår biologi - eftersom medvetandet har sitt säte i vår hjärnas biologi.
Att den har sitt (vilket jag också belyst) säte där innebär dock inte - att den uppstår där. DVS medvetandet kan inte påvisas UPPSTÅ i den biologiska del som vår hjärna utgör... - vilket lämnar det du söker öppet. Fortfarande. Eftersom detta något som du kallar för medvetandets referens - är vår hjärna då... vilket fortfarande (återigen) inte förklarar hur det uppstår eller vad vårt medvetande förhåller sig till eftersom vi till skillnad från djuren kallar oss - jag. Vi är ett själv i kärnan men kallar oss jag.

Förstår du vad jag skriver????

Det du skriver här stämmer ej med det jag skriver i mitt senaste inlägg, och i inlägg daterat 21 jan 2018 14:06
MR ingår i den basala abstrakta bakgrund som "skapar" förutsättning för jagets förnimbara verklighet.
Det är således fel att placera MR (som biologiskt objekt) i den rum-tid MR bidragit till att ”skapa”.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=J-q42ev-CHA

[Esther]

Är det verkligen så (börjar från början av din redogörelse) att varat och förnimmelsen förutsätter en relation till något?
--- Har frågat förut om detta. Hur förklarar du då dröm och komatillstånd där individen är medveten men inte har en kroppsuppfattning som i vaket tillstånd? Var finns relationen av ett vara som bara ÄR?
Vet inte om du är bekant med meditation - men detta tillstånd simulerar det jag ovan talar om - och detta tillstånd har inte relation. Det är.
Man är.

Börjar där.

... och om du verkligen har läst det jag sagt i denna tråd - då borde du veta att jag därmed också säger att det du kallar för "något" i den första meningen i ditt argument ovan - och sedan förkortar detta "något" med MR (medvetandets referens/t) handlar då om vår biologi - eftersom medvetandet har sitt säte i vår hjärnas biologi.
Att den har sitt (vilket jag också belyst) säte där innebär dock inte - att den uppstår där. DVS medvetandet kan inte påvisas UPPSTÅ i den biologiska del som vår hjärna utgör... - vilket lämnar det du söker öppet. Fortfarande. Eftersom detta något som du kallar för medvetandets referens - är vår hjärna då... vilket fortfarande (återigen) inte förklarar hur det uppstår eller vad vårt medvetande förhåller sig till eftersom vi till skillnad från djuren kallar oss - jag. Vi är ett själv i kärnan men kallar oss jag.

Förstår du vad jag skriver????

Det du skriver här stämmer ej med det jag skriver i mitt senaste inlägg, och i inlägg daterat 21 jan 2018 14:06
MR ingår i den basala abstrakta bakgrund som "skapar" förutsättning för jagets förnimbara verklighet.
Det är således fel att placera MR (som biologiskt objekt) i den rum-tid MR bidragit till att ”skapa”.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=J-q42ev-CHA

...då måste du förklara bättre vad du menar med det du skriver här:• VARAT/FÖRNIMMELSEN förutsätter en relation till något.
• Detta något benämns här förenklat ”medvetandets referens”, MR.

Eftersom det som står är det jag förstår som relation.