Vad utgör medvetandets referens?

[Esther]

mmmm - det verkar som vi alla går där och vänder (jag var som sagt där redan 2002 och en stund framåt) när du säger hypostas (vet vad det betyder) berätta för mig hur du menar. Vad menar du själv med detta att det inte är en hupostas (av vad mer exakt då...)?

Ja, du känner ju till de tre hypostaserna. Det finns ju snart sagt en gud för varje mänsklig egenskap inom mytologin.

Medvetandet äger inte självständighet, det är inte något organ som Descartes försökte göra med själen. Medvetandet är en sammanställning av perceptionen (sinnesdata) till en upplevd helhet. En central funktion med förmåga att tolka och svara på indata (snarare än ett epifenomen). En utvidgad Stimuli-Respons modell.

Jag förstår hur du tänker. Men ... förklara det du säger om människan i samband med en hund eller en höna eller hamster. Eller bättre en apa som har samma DNA som vi nästintill i allt.

[Pilatus]

Jag förstår hur du tänker. Men ... förklara det du säger om människan i samband med en hund eller en höna eller hamster. Eller bättre en apa som har samma DNA som vi nästintill i allt.

Skillnaden finns i utvecklingen hos cortex. Det finns goda experiment med högre primater, som kan tolka bilder på någon de känner. Men i fråga om höns så vet jag inte. Jag har haft undulater under min skoltid, de kan bli mycket präglade på en person. En saluki jag haft hade ett mycket stort ordförråd, så ett medvetande har de. Och en inre värld har de, vilket avslöjas av deras drömmar. Ute på jakt, eller leker, eller vad de håller på med. Man kan ju på sätt och vis säga att maskar har ett mycket förenklat medvetande. De har några ljuskänsliga celler som är kopplade till en liten cellanhopning för koordinering av rörelse. De kan alltså reagera på stimuli, det vet dessutom alla som metat. Det gäller även fiskar som har nervceller som reagerar på smärta. Ett hett diskussionsområde för ett antal år sedan.

Vi underskattar snarare djurens förmåga att tänka och känna än tvärtom. Men det har kanske med den gamla uppfattningen om människan och själen, som alltid dyker upp i tid och otid. (De oskäliga djuren, i Bibeln.) Det misstolkas naturligtvis, men det för tanken fel. Djur är inte oförnuftiga, de har det förnuft de behöver.

[Esther]

Jag förstår hur du tänker. Men ... förklara det du säger om människan i samband med en hund eller en höna eller hamster. Eller bättre en apa som har samma DNA som vi nästintill i allt.

Skillnaden finns i utvecklingen hos cortex. Det finns goda experiment med högre primater, som kan tolka bilder på någon de känner. Men i fråga om höns så vet jag inte. Jag har haft undulater under min skoltid, de kan bli mycket präglade på en person. En saluki jag haft hade ett mycket stort ordförråd, så ett medvetande har de. Och en inre värld har de, vilket avslöjas av deras drömmar. Ute på jakt, eller leker, eller vad de håller på med. Man kan ju på sätt och vis säga att maskar har ett mycket förenklat medvetande. De har några ljuskänsliga celler som är kopplade till en liten cellanhopning för koordinering av rörelse. De kan alltså reagera på stimuli, det vet dessutom alla som metat. Det gäller även fiskar som har nervceller som reagerar på smärta. Ett hett diskussionsområde för ett antal år sedan.

Vi underskattar snarare djurens förmåga att tänka och känna än tvärtom. Men det har kanske med den gamla uppfattningen om människan och själen, som alltid dyker upp i tid och otid. (De oskäliga djuren, i Bibeln.) Det misstolkas naturligtvis, men det för tanken fel. Djur är inte oförnuftiga, de har det förnuft de behöver.

Jag tänker inte gå över gränserna med dig här - men jag känner en oemotståndlig lust att säga "TÄNK"...
HADE djuren haft detta utanför mänskliga experiment - HADE VI SETT PROV PÅ DETTA NÄR DET FINNS SPONTANT I DERAS LIV. En uggla som tecknar upp hunden för att hans uggleungar ska fatta vad en hund är - ect... är du med?
En hamster hade varit Beethoven ect.

[Esther]

Jag förstår hur du tänker. Men ... förklara det du säger om människan i samband med en hund eller en höna eller hamster. Eller bättre en apa som har samma DNA som vi nästintill i allt.

Skillnaden finns i utvecklingen hos cortex. Det finns goda experiment med högre primater, som kan tolka bilder på någon de känner. Men i fråga om höns så vet jag inte. Jag har haft undulater under min skoltid, de kan bli mycket präglade på en person. En saluki jag haft hade ett mycket stort ordförråd, så ett medvetande har de. Och en inre värld har de, vilket avslöjas av deras drömmar. Ute på jakt, eller leker, eller vad de håller på med. Man kan ju på sätt och vis säga att maskar har ett mycket förenklat medvetande. De har några ljuskänsliga celler som är kopplade till en liten cellanhopning för koordinering av rörelse. De kan alltså reagera på stimuli, det vet dessutom alla som metat. Det gäller även fiskar som har nervceller som reagerar på smärta. Ett hett diskussionsområde för ett antal år sedan.

Vi underskattar snarare djurens förmåga att tänka och känna än tvärtom. Men det har kanske med den gamla uppfattningen om människan och själen, som alltid dyker upp i tid och otid. (De oskäliga djuren, i Bibeln.) Det misstolkas naturligtvis, men det för tanken fel. Djur är inte oförnuftiga, de har det förnuft de behöver.

Jag tänker inte gå över gränserna med dig här - men jag känner en oemotståndlig lust att säga "TÄNK"...
HADE djuren haft detta utanför mänskliga experiment - HADE VI SETT PROV PÅ DETTA NÄR DET FINNS SPONTANT I DERAS LIV. En uggla som tecknar upp hunden för att hans uggleungar ska fatta vad en hund är - ect... är du med?
En hamster hade varit Beethoven ect.

detta sagt
Fortsätter jag: underskatta inte människor som du gör. ... du utgår i det du säger ifrån att människor inte vet att djuren har en själ. DET HAR DE. Men de saknar ande.

LÄS PÅ.... (nu får jag en oemotståndlig lust att avsluta detta med) älskling.

[Illusionen]

Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett speciellt sätt.
En konsekvens av detta var att Kant skilde mellan transcendent metafysik och sin egen kritiska metafysik.
Där den transcendenta metafysiken ämnade beskriva världen såsom den faktiskt är oberoende av oss
(= ”universella perspektivet”), ville Kant inrikta studiet på våra egna begreppsliga ramar
(= ”atomära perspektivet”) som tolkade (= VXV via MP och DRP) världen åt oss.

/ Illusionen

[Esther]

Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett speciellt sätt.
En konsekvens av detta var att Kant skilde mellan transcendent metafysik och sin egen kritiska metafysik.
Där den transcendenta metafysiken ämnade beskriva världen såsom den faktiskt är oberoende av oss
(= ”universella perspektivet”), ville Kant inrikta studiet på våra egna begreppsliga ramar
(= ”atomära perspektivet”) som tolkade (= VXV via MP och DRP) världen åt oss.

/ Illusionen

- ja, frågan är nu bara var du läste det någonstans. Jag nästintill utgår ifrån att du (som de flesta) inte själv har studerat Kant alls - vilket brukar vara det gängse.
Personligen skrev jag tre uppsatser om hans filosofi vid Lund - den första behandlade bland annat det du här helt felaktigt beskriver (ledsen...). Det är nu inte lätt att förstå Kant (har full förståelse för detta) - så jag säger så här kort och gott. För det första finns det inte överhuvudtaget något som kallas för transcendental metafysik eller "hans egen kritiska metafysik" - för att ska man nu tala om detta kan man väl åtminstone ha begreppen rätt. Tycker jag. Det kan väl vara ett minimikrav.
I Kritik av det Rena förnuftet så använder Kant ett gammalt begrepp ur 16-1700 talets metafysik som just är transcendental - det användes redan av filosofer som Baumgarten och även Wolff och betyder där (samt även i sitt original - lat.) "nödvändig eller väsentlig". Kant putsar upp begreppet lite till att innebära överskridande i bemärkelsen att "all kunskap som inte sysselsätter sig med föremål utan med vårt sätt att få kunskap om föremål överhuvudtaget i så mån detta ska vara a priori möjligt". --- förstår du? Det vill säga att den transcendentala kunskapen är en teori om möjligheterna av apriorisk kunskap. Kort och gott.
MEN....

Transcendental --- kallas i Kritiken bara kunskap genom vilken vi når kunskap om att och hur föreställningar (begrepp eller åskådningar) används eller är möjliga a priori (du hittar detta i version B av Kritiken - B 80).

allt annat är att betrakta som påfund.

krasst sagt... läs innantill...

[Esther]

Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett speciellt sätt.
En konsekvens av detta var att Kant skilde mellan transcendent metafysik och sin egen kritiska metafysik.
Där den transcendenta metafysiken ämnade beskriva världen såsom den faktiskt är oberoende av oss
(= ”universella perspektivet”), ville Kant inrikta studiet på våra egna begreppsliga ramar
(= ”atomära perspektivet”) som tolkade (= VXV via MP och DRP) världen åt oss.

/ Illusionen

- ja, frågan är nu bara var du läste det någonstans. Jag nästintill utgår ifrån att du (som de flesta) inte själv har studerat Kant alls - vilket brukar vara det gängse.
Personligen skrev jag tre uppsatser om hans filosofi vid Lund - den första behandlade bland annat det du här helt felaktigt beskriver (ledsen...). Det är nu inte lätt att förstå Kant (har full förståelse för detta) - så jag säger så här kort och gott. För det första finns det inte överhuvudtaget något som kallas för transcendental metafysik eller "hans egen kritiska metafysik" - för att ska man nu tala om detta kan man väl åtminstone ha begreppen rätt. Tycker jag. Det kan väl vara ett minimikrav.
I Kritik av det Rena förnuftet så använder Kant ett gammalt begrepp ur 16-1700 talets metafysik som just är transcendental - det användes redan av filosofer som Baumgarten och även Wolff och betyder där (samt även i sitt original - lat.) "nödvändig eller väsentlig". Kant putsar upp begreppet lite till att innebära överskridande i bemärkelsen att "all kunskap som inte sysselsätter sig med föremål utan med vårt sätt att få kunskap om föremål överhuvudtaget i så mån detta ska vara a priori möjligt". --- förstår du? Det vill säga att den transcendentala kunskapen är en teori om möjligheterna av apriorisk kunskap. Kort och gott.
MEN....

Transcendental --- kallas i Kritiken bara kunskap genom vilken vi når kunskap om att och hur föreställningar (begrepp eller åskådningar) används eller är möjliga a priori (du hittar detta i version B av Kritiken - B 80).

allt annat är att betrakta som påfund.

krasst sagt... läs innantill...

Vid närmare eftertanke kan jag föreställa mig att du inte har originalet - så jag skriver över det till dig (Tyska så klart) längst ner på sidan 124 - 25 skriver den gode Kant nämligen så här:

... die man wohl vor Augen haben muss, nämlich: dass nicht eine jede Erkenntnis a prior, sonder nur die, dadurch wie erkennen, dass und wie gewisse Vorstellungen (Anschauungen oder Begriffe) lediglich a priori angewandt werden, oder möglich sein*, transzendental (d.i. die Möglichkeit der Erkenntnis oder der Gebrauch derselben a priori) heissen müsse. Daher ist weder der Raum, oder irgend eine geometrische Bestimmung desselben a priori eine transzendentale Vorstellung, sondern nur die Erkenntnis, das diese Vorstellung gar nicht empirischen Ursprungs sein, und die Möglichkeit, wie sie sich gleichwohl a priori auf Gegenstände der Erfahrung beziehen könnte.... etc etc..

[Illusionen]

Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett speciellt sätt.
En konsekvens av detta var att Kant skilde mellan transcendent metafysik och sin egen kritiska metafysik.
Där den transcendenta metafysiken ämnade beskriva världen såsom den faktiskt är oberoende av oss
(= ”universella perspektivet”), ville Kant inrikta studiet på våra egna begreppsliga ramar
(= ”atomära perspektivet”) som tolkade (= VXV via MP och DRP) världen åt oss.

/ Illusionen

-[color=#FF0000] ja, frågan är nu bara var du läste det någonstans[/color]. Jag nästintill utgår ifrån att du (som de flesta) inte själv har studerat Kant alls - vilket brukar vara det gängse.
Personligen skrev jag tre uppsatser om hans filosofi vid Lund - den första behandlade bland annat det du här helt felaktigt beskriver (ledsen...). Det är nu inte lätt att förstå Kant (har full förståelse för detta) - så jag säger så här kort och gott. För det första finns det inte överhuvudtaget något som kallas för transcendental metafysik eller "hans egen kritiska metafysik" - för att ska man nu tala om detta kan man väl åtminstone ha begreppen rätt. Tycker jag. Det kan väl vara ett minimikrav.
I Kritik av det Rena förnuftet så använder Kant ett gammalt begrepp ur 16-1700 talets metafysik som just är transcendental - det användes redan av filosofer som Baumgarten och även Wolff och betyder där (samt även i sitt original - lat.) "nödvändig eller väsentlig". Kant putsar upp begreppet lite till att innebära överskridande i bemärkelsen att "all kunskap som inte sysselsätter sig med föremål utan med vårt sätt att få kunskap om föremål överhuvudtaget i så mån detta ska vara a priori möjligt". --- förstår du? Det vill säga att den transcendentala kunskapen är en teori om möjligheterna av apriorisk kunskap. Kort och gott.
MEN....

Transcendental --- kallas i Kritiken bara kunskap genom vilken vi når kunskap om att och hur föreställningar (begrepp eller åskådningar) används eller är möjliga a priori (du hittar detta i version B av Kritiken - B 80).

allt annat är att betrakta som påfund.

krasst sagt... läs innantill...

Vid närmare eftertanke kan jag föreställa mig att du inte har originalet - så jag skriver över det till dig (Tyska så klart) längst ner på sidan 124 - 25 skriver den gode Kant nämligen så här:

... die man wohl vor Augen haben muss, nämlich: dass nicht eine jede Erkenntnis a prior, sonder nur die, dadurch wie erkennen, dass und wie gewisse Vorstellungen (Anschauungen oder Begriffe) lediglich a priori angewandt werden, oder möglich sein*, transzendental (d.i. die Möglichkeit der Erkenntnis oder der Gebrauch derselben a priori) heissen müsse. Daher ist weder der Raum, oder irgend eine geometrische Bestimmung desselben a priori eine transzendentale Vorstellung, sondern nur die Erkenntnis, das diese Vorstellung gar nicht empirischen Ursprungs sein, und die Möglichkeit, wie sie sich gleichwohl a priori auf Gegenstände der Erfahrung beziehen könnte.... etc etc..

Som jag tidigare förklarat så saknar jag djupare kunskap i ämnet filosofi, så jag tog i detta fall hjälp av Wikipedia.
Texten ifråga är m a o ett ordagrant citat taget från Wikipedia.

/ Illusionen

[Esther]

-[color=#FF0000] ja, frågan är nu bara var du läste det någonstans[/color]. Jag nästintill utgår ifrån att du (som de flesta) inte själv har studerat Kant alls - vilket brukar vara det gängse.
Personligen skrev jag tre uppsatser om hans filosofi vid Lund - den första behandlade bland annat det du här helt felaktigt beskriver (ledsen...). Det är nu inte lätt att förstå Kant (har full förståelse för detta) - så jag säger så här kort och gott. För det första finns det inte överhuvudtaget något som kallas för transcendental metafysik eller "hans egen kritiska metafysik" - för att ska man nu tala om detta kan man väl åtminstone ha begreppen rätt. Tycker jag. Det kan väl vara ett minimikrav.
I Kritik av det Rena förnuftet så använder Kant ett gammalt begrepp ur 16-1700 talets metafysik som just är transcendental - det användes redan av filosofer som Baumgarten och även Wolff och betyder där (samt även i sitt original - lat.) "nödvändig eller väsentlig". Kant putsar upp begreppet lite till att innebära överskridande i bemärkelsen att "all kunskap som inte sysselsätter sig med föremål utan med vårt sätt att få kunskap om föremål överhuvudtaget i så mån detta ska vara a priori möjligt". --- förstår du? Det vill säga att den transcendentala kunskapen är en teori om möjligheterna av apriorisk kunskap. Kort och gott.
MEN....

Transcendental --- kallas i Kritiken bara kunskap genom vilken vi når kunskap om att och hur föreställningar (begrepp eller åskådningar) används eller är möjliga a priori (du hittar detta i version B av Kritiken - B 80).

allt annat är att betrakta som påfund.

krasst sagt... läs innantill...

Vid närmare eftertanke kan jag föreställa mig att du inte har originalet - så jag skriver över det till dig (Tyska så klart) längst ner på sidan 124 - 25 skriver den gode Kant nämligen så här:

... die man wohl vor Augen haben muss, nämlich: dass nicht eine jede Erkenntnis a prior, sonder nur die, dadurch wie erkennen, dass und wie gewisse Vorstellungen (Anschauungen oder Begriffe) lediglich a priori angewandt werden, oder möglich sein*, transzendental (d.i. die Möglichkeit der Erkenntnis oder der Gebrauch derselben a priori) heissen müsse. Daher ist weder der Raum, oder irgend eine geometrische Bestimmung desselben a priori eine transzendentale Vorstellung, sondern nur die Erkenntnis, das diese Vorstellung gar nicht empirischen Ursprungs sein, und die Möglichkeit, wie sie sich gleichwohl a priori auf Gegenstände der Erfahrung beziehen könnte.... etc etc..

Som jag tidigare förklarat så saknar jag djupare kunskap i ämnet filosofi, så jag tog i detta fall hjälp av Wikipedia.
Texten ifråga är m a o ett ordagrant citat taget från Wikipedia.

/ Illusionen

Ja så är det i en värld där alla läser recensioner av recensioner av recension av någon som hörde något som de trodde de förstod av någon recension och ingen känner ens till originalet. Denna ständiga fördumning av människor som samtidigt tror sig vara ofattbart kloka och veta allt (då behöver de ju inte lära sig något annat än det de redan vet) som alla vet allt för alla redan - vad som är bäst. Skapar samhällen som går under. Det är en naturlig mekanik bland människor som inte längre förmår inse att de inte ens förstår eller vet sanningen längre utan postulerar att den sanning de har och andra har och alla har - där alla har sin egen - är det som gäller.
En människa utan sanning lever inte i en verklighet som är sann.
Utan i vad buddister skulle kalla för Maya. En skimär av verkligheten där deras skratt aldrig är skratt och deras gråt aldrig gråt (K Gibran om kärleken).
Det är tragiskt när dessa människor dömer hela generationer efter dem till samma ickeliv som de själva valt.

[xion]

Ja så är det i en värld där alla läser recensioner av recensioner av recension av någon som hörde något som de trodde de förstod av någon recension och ingen känner ens till originalet. Denna ständiga fördumning av människor som samtidigt tror sig vara ofattbart kloka och veta allt (då behöver de ju inte lära sig något annat än det de redan vet) som alla vet allt för alla redan - vad som är bäst. Skapar samhällen som går under. Det är en naturlig mekanik bland människor som inte längre förmår inse att de inte ens förstår eller vet sanningen längre utan postulerar att den sanning de har och andra har och alla har - där alla har sin egen - är det som gäller.
En människa utan sanning lever inte i en verklighet som är sann.
Utan i vad buddister skulle kalla för Maya. En skimär av verkligheten där deras skratt aldrig är skratt och deras gråt aldrig gråt (K Gibran om kärleken).
Det är tragiskt när dessa människor dömer hela generationer efter dem till samma ickeliv som de själva valt.

Klirrar det inte lite "i glashuset" nu?
Hur är det med Bibeln och kristendomen mot den här bakgrunden?

[Esther]

Ja så är det i en värld där alla läser recensioner av recensioner av recension av någon som hörde något som de trodde de förstod av någon recension och ingen känner ens till originalet. Denna ständiga fördumning av människor som samtidigt tror sig vara ofattbart kloka och veta allt (då behöver de ju inte lära sig något annat än det de redan vet) som alla vet allt för alla redan - vad som är bäst. Skapar samhällen som går under. Det är en naturlig mekanik bland människor som inte längre förmår inse att de inte ens förstår eller vet sanningen längre utan postulerar att den sanning de har och andra har och alla har - där alla har sin egen - är det som gäller.
En människa utan sanning lever inte i en verklighet som är sann.
Utan i vad buddister skulle kalla för Maya. En skimär av verkligheten där deras skratt aldrig är skratt och deras gråt aldrig gråt (K Gibran om kärleken).
Det är tragiskt när dessa människor dömer hela generationer efter dem till samma ickeliv som de själva valt.

Klirrar det inte lite "i glashuset" nu?
Hur är det med Bibeln och kristendomen mot den här bakgrunden?

Kristendomen lever inte av vad de läser bara (människan lever inte bara av bröd) utan av vad Helig Ande kan leda oss till när vi sökt och funnit sanningen. Under vägen - gör människan många fel mot sig själv och andra (dvs Kärleken) och Gud. En troende människa är medveten om detta och biktar sina fel med intentionen att inte göra om dem (fast det kan vara svårt och man ändå faller) - men man har den fasta intentionen att bli en bättre människa för världen och andra och sig själv.

I en värld utan Gud där bara människan är det högsta och våra egna tankar och allt vi kan och vet (som är MINIMALT) stagnerar människan och Guds Ande (Helige Ande) kan inte vägleda oss - för vi vill inte det. Ber inte om det. Har ingen användning av detta menar vi i vår litenhet.
Den som är troende vet att vi inte är högst, inte bäst, inte vet allt, inte kan allt och att andra människor (INKLUSIVE MAN SJÄLV) inte är att lita på eller någon som kan vägleda en.
Detta är inte bara kristendomen som vet detta. Det vet alla som tror. Den som fastnar i en Bok (hur helig den än är) fastnar där. Den som ber om ljus för att förstå hur man ska förstå och litar på (vem som än ger svaret) att man får sina svar kan gå utöver och förstå hur man ska leva här och nu - för sitt och andras bästa.

[Algotezza]

Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett speciellt sätt.
En konsekvens av detta var att Kant skilde mellan transcendent metafysik och sin egen kritiska metafysik.
Där den transcendenta metafysiken ämnade beskriva världen såsom den faktiskt är oberoende av oss
(= ”universella perspektivet”), ville Kant inrikta studiet på våra egna begreppsliga ramar
(= ”atomära perspektivet”) som tolkade (= VXV via MP och DRP) världen åt oss.

/ Illusionen

- ja, frågan är nu bara var du läste det någonstans. Jag nästintill utgår ifrån att du (som de flesta) inte själv har studerat Kant alls - vilket brukar vara det gängse.
Personligen skrev jag tre uppsatser om hans filosofi vid Lund - den första behandlade bland annat det du här helt felaktigt beskriver (ledsen...). Det är nu inte lätt att förstå Kant (har full förståelse för detta) - så jag säger så här kort och gott. För det första finns det inte överhuvudtaget något som kallas för transcendental metafysik eller "hans egen kritiska metafysik" - för att ska man nu tala om detta kan man väl åtminstone ha begreppen rätt. Tycker jag. Det kan väl vara ett minimikrav.
I Kritik av det Rena förnuftet så använder Kant ett gammalt begrepp ur 16-1700 talets metafysik som just är transcendental - det användes redan av filosofer som Baumgarten och även Wolff och betyder där (samt även i sitt original - lat.) "nödvändig eller väsentlig". Kant putsar upp begreppet lite till att innebära överskridande i bemärkelsen att "all kunskap som inte sysselsätter sig med föremål utan med vårt sätt att få kunskap om föremål överhuvudtaget i så mån detta ska vara a priori möjligt". --- förstår du? Det vill säga att den transcendentala kunskapen är en teori om möjligheterna av apriorisk kunskap. Kort och gott.
MEN....

Transcendental --- kallas i Kritiken bara kunskap genom vilken vi når kunskap om att och hur föreställningar (begrepp eller åskådningar) används eller är möjliga a priori (du hittar detta i version B av Kritiken - B 80).

allt annat är att betrakta som påfund.

krasst sagt... läs innantill...

Vid närmare eftertanke kan jag föreställa mig att du inte har originalet - så jag skriver över det till dig (Tyska så klart) längst ner på sidan 124 - 25 skriver den gode Kant nämligen så här:

... die man wohl vor Augen haben muss, nämlich: dass nicht eine jede Erkenntnis a prior, sonder nur die, dadurch wie erkennen, dass und wie gewisse Vorstellungen (Anschauungen oder Begriffe) lediglich a priori angewandt werden, oder möglich sein*, transzendental (d.i. die Möglichkeit der Erkenntnis oder der Gebrauch derselben a priori) heissen müsse. Daher ist weder der Raum, oder irgend eine geometrische Bestimmung desselben a priori eine transzendentale Vorstellung, sondern nur die Erkenntnis, das diese Vorstellung gar nicht empirischen Ursprungs sein, und die Möglichkeit, wie sie sich gleichwohl a priori auf Gegenstände der Erfahrung beziehen könnte.... etc etc..

Vad är poängen med citat på tyska som avslutas med etc etc?

[Illusionen]

Esther,

Som pensionerad båtbyggare utan akademiska meriter, gör jag ej anspråk på att behärska innehållet i det Kant
har skrivit, men det hindrar mig inte från att deklarera en i viss mån från dig avvikande uppfattning.
Jag respekterar givetvis dina åsikter, men inser samtidigt att vi angriper frågeställningen på kanske oförenliga sätt.

Låt mig först konstatera att hur Kant kom fram till sina slutsatser känner jag ej till. Det för mig intressanta är dock
att det han hävdar överensstämmer till fullo med de motiv jag anger för mitt koncept.
Jag och Kant förefaller alltså vara överens om vilka inledande förutsättningar som gäller.
Till skillnad mot Kant presenterar jag därefter förslag, i form av en ”atomär modell”, på hur fortsättningen (efter Kant)
kan gestaltas.

Oavsett hur du föredrar att tolka Kants verk, kan därför följande citat ses som den förutsättning utifrån vilket mitt
resonemang i konceptet startar,
"Ting är givna för oss såsom utanför oss befintliga föremål för våra sinnen, men vad de må vara i sig själva vet vi
ingenting om, utan vi är bara bekanta med deras framträdelser, dvs de föreställningar som de åstadkommer i oss
i det att de påverkar våra sinnen".
Kant ger oss således inget svar på vad som döljer sig "bortom" våra förnimmelser.

Mot denna bakgrund framstår, enligt min uppfattning, nästa citat som både väl förankrat och begripligt,
”Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på
ett speciellt sätt.
En konsekvens av detta var att Kant skilde mellan transcendent metafysik och sin egen kritiska metafysik.
Där den transcendenta metafysiken ämnade beskriva världen såsom den faktiskt är oberoende av oss
(= ”universella perspektivet”), ville Kant inrikta studiet på våra egna begreppsliga ramar
(= ”atomära perspektivet”) som tolkade (= VXV via MP och DRP) världen åt oss.”

Den rödmarkerade texten anger hur konceptet passar in i bilden, och används för att förklara det Kant
beskriver som ”vad de må vara i sig själva vet vi ingenting om”.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=1H-O1WxDf40

[Pilatus]

Den rödmarkerade texten anger hur konceptet passar in i bilden, och används för att förklara det Kant
beskriver som ”vad de må vara i sig själva vet vi ingenting om”.

Lyssna gärna på Filosofiska rummet från den 20 mar 2011, Tinget-i-sig. Gäster, Rebecka Lettevall och Jeanette Emt.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/61494?programid=793

Det jag fastnade för var att Kant menade att vi kan nå kunskap om tingen som de framstår för oss. Vi kan ju ha kunskap om tingen till deras molekylära struktur (t ex kristaller) och ha kunskap om världen. Det vi inte kan nå kunskap om är tinget i sig, som det är oberoende av mina observationer, (förståndsformer). Även kunskap a priori för att beskriva härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck.

Det borde numera vara en självklarhet för alla som sysslar med evidensbaserad vetenskap.

[Esther]

Esther,

Som pensionerad båtbyggare utan akademiska meriter, gör jag ej anspråk på att behärska innehållet i det Kant
har skrivit, men det hindrar mig inte från att deklarera en i viss mån från dig avvikande uppfattning.
Jag respekterar givetvis dina åsikter, men inser samtidigt att vi angriper frågeställningen på kanske oförenliga sätt.

Låt mig först konstatera att hur Kant kom fram till sina slutsatser känner jag ej till. Det för mig intressanta är dock
att det han hävdar överensstämmer till fullo med de motiv jag anger för mitt koncept.
Jag och Kant förefaller alltså vara överens om vilka inledande förutsättningar som gäller.
Till skillnad mot Kant presenterar jag därefter förslag, i form av en ”atomär modell”, på hur fortsättningen (efter Kant)
kan gestaltas.

Oavsett hur du föredrar att tolka Kants verk, kan därför följande citat ses som den förutsättning utifrån vilket mitt
resonemang i konceptet startar,
"Ting är givna för oss såsom utanför oss befintliga föremål för våra sinnen, men vad de må vara i sig själva vet vi
ingenting om, utan vi är bara bekanta med deras framträdelser, dvs de föreställningar som de åstadkommer i oss
i det att de påverkar våra sinnen".
Kant ger oss således inget svar på vad som döljer sig "bortom" våra förnimmelser.

Mot denna bakgrund framstår, enligt min uppfattning, nästa citat som både väl förankrat och begripligt,
”Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på
ett speciellt sätt.
En konsekvens av detta var att Kant skilde mellan transcendent metafysik och sin egen kritiska metafysik.
Där den transcendenta metafysiken ämnade beskriva världen såsom den faktiskt är oberoende av oss
(= ”universella perspektivet”), ville Kant inrikta studiet på våra egna begreppsliga ramar
(= ”atomära perspektivet”) som tolkade (= VXV via MP och DRP) världen åt oss.”

Den rödmarkerade texten anger hur konceptet passar in i bilden, och används för att förklara det Kant
beskriver som ”vad de må vara i sig själva vet vi ingenting om”.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=1H-O1WxDf40

Ok - så om jag förstår dig rätt så baserar du dina tankar på en misstolkning av Kant eftersom du inte själv kan verifiera (ens när jag lägger originalet till dig) vad han sa egentligen - utan du tänker att det går att "bygga en båt på ett såll" - om jag ska referera till vad du gör?
Helt Ok för mig - inga problem...