Antic och Xion,
Skriver detta i all hast som en enklare översikt av hur jag personligen ser på ”verkligheten”.
Måste ut med Jeppe nu så ev kompletterar/justerar jag texten senare i dag.
Tänker vi oss en robot bestyckad med avancerad artificiell intelligens, och försedd med sensorer
motsvarande våra sinnen, kommer då roboten att ha/få ett eget ”jag”, och om så är fallet, är det
sannolikt att detta ”jag” går att verifiera ?
För att försöka besvara frågan om detta är rimligt, krävs att vi någorlunda förstår de principer som
kännetecknar sensorerna inkl de atomära begrepp och storheter som är involverade.
Merparten av detta har sin grund i de elektromagnetiska fälten.
Dessa fält baseras på de samband som Maxwell formulerade i några berömda ekvationer via en matris.
Notera här att grunden för matrisen utgörs av samband
så som vi förnimmer dessa inom rum-tiden.
index.phpDen verklighet vi försöker beskriva är således beroende av en ”transformering” i tid, innefattande
sensorernas interna mekanismer och elektromagnetiska fält vars bakgrund vi ej känner. Och kanske
viktigast av allt, resonemanget refererar till en RUM-TID vars kompletta bakgrund ej är redovisad.
Det vi förnimmer är alltså en ”transformerad”, av bl a sensorerna formad, bild av en bakomvarande
abstrakt verklighet. Det är omöjligt för mig att bedöma, men det jag beskriver här skulle med
lite god vilja ev kunna överensstämma med det Antic försöker säga.
Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när
universum beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.
Om vi ”kopplar bort” sensorerna så som Antic beskriver så elimineras den direkta ”transformerade”
förbindelsen med hjärnan, det som då återstår är den lagrade minnesbilden.
Den tidigare förnimbara verkligheten finns givetvis kvar externt men då i abstrakt form.
Det jag misstänker är att, det är något liknande detta Antic har i tankarna.
Mot denna bakgrund är det kanske lättare att förstå det jag tidigare skrev citat,
Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid, liksom svaret på frågorna,
• Vad är TID ?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets referens ?
Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TIDEN-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar. Det utgör
givetvis en betydande svaghet och begränsning, om målet är att förstå universum på ett djupare plan.
Många tror sig visserligen förstå, men vid en närmare granskning visar det sig att man i sin argumentering
ofta använder sig av begrepp som ej är entydigt definierade. Ovanstående frågor kräver m a o svar.
Målsättningen med konceptet är av det skälet, att bl a ge förslag till svar på aktuella frågor.
För detta använder sig konceptet av en ATOMÄR MODELL på fältnivå, av vilken samband mellan den
via jagets förnimbara verklighetens begrepp och storheter och universum framgår.
Det är den modellen konceptet och den ursprungliga texten inkl patentansökan, avhandlar.
Den atomära modellen baseras på ”tänjningar” i G, ur ett ”hållfasthetsperspektiv”, där balans är
liktydigt med konstant G-densitet, vilket uppnås genom produkt- och kvot-bildning.
I ett försök att enklare beskriva det förnimbara i relation till ett överordnat komplext universum, har
texten i detta sammandrag kompletterats med en enklare matematisk beskrivning/förankring, baserad på,
relativt varandra förskjutna, TRIGONOMETRISKA och HYPERBOLISKA funktioner (≈ ”strukturer”).
Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och
besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas
via samband till, något materiellt. Principen som efterfrågas är här den atomära modell, som beskriver
relationen och sambanden mellan hjärnan som materia och jaget.
Någon sådan förklaring har, såvitt jag känner till, ej redovisats.
Personligen tolkar jag detta som att ingen egentligen vet och förstår.
Vi behöver m a o förstå vad ”jaget” representerar, på ett djupare plan, för att förstå universum.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande.
Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara en av de mer
fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Det kan ifrågasättas (mot bakgrund av det jag skriver i konceptet) om våra atomära begrepp och storheter
räcker för att mer uttömmande besvara frågan. Det perspektivgränsöverskridande går då, i förlängningen,
att associera med det vi lägger i begreppet själ, vilket även gör frågeställningen än mer fascinerande.
/ Illusionen
Pax vobiscumhttps://www.youtube.com/watch?v=jSQqbJPoSbw... alla andra såg brölande älgar.
