Finns Gud?

[Esther]

Visste inte om jag skulle bry mig om att lägga mig i den här diskussionen då jag ännu inte kommit till förtydligandet av andlighet och religioner i mitt arbete, men jag känner ändå för att säga något...

Intressant, har du talat med någon som kan något (och kunnat hjälpa med förståelsen av) om speciella händelser som tolkas som en andlig uppenbarelse?

Nej, det har hon sannolikt inte. Åtminstone inte i kristen kontext, då kunskap om sådana uppenbarelser är extremt sällsynta och, framförallt, nästan komiskt missförstådda.

mmm präster. Framförallt två. De vet.

Präster är som bäst halvbegripande amatörer. De vet inget.

Det som är saken med mig är att jag har haft vad man kallar för en personlig gudsupplevelse. Det var helt oväntat och odramatiskt hemma i köket en morgon. Jag var ateist så det kom liksom som en överraskning.

Det här går, t ex, helt emot vad Jesus sa om att det bara var möjligt att nå Fadern genom honom. Människor får inte personliga gudsupplevelser helt plötsligt i köket utan tidigare andligt arbete eller särskild vägledning. Det är bara kvacksalvare som beskriver andliga upplevelser på det sättet. Det är möjligt att du upplevde något, men det var inte något som tillhör en sann kristen eller religiös kontext eftersom denna kontext har en särskild innebörd som oinvigda eller de utan "helig ande" inte kan förstå. Hade du haft en mer panteistisk syn på begreppet "Gud" hade jag kanske köpt ditt naiva sätt att beskriva din upplevelse på, men du identifierar dig tydligt som katolik med allt vad det bagaget innebär.

Många saker är möjliga att uppleva, men de är inte andliga. Mer detaljer bör avslöja exakt var du faller in på de sju himlarna.

Förlåt mig. Du som förmodligen inte alls är varken romerska Katolik som jag eller har haft min upplevelse (du må ha haft en annan sk gudsupplevelse) och känner inte till våra prästers kunskap (förmodligen talar du här om de sekulära svenska prästerna) - uttalar dig faktiskt om sådant du absolut inte känner till. Jag tänker inte namnge någon av dem här för att tillfredsställa dig.

Dessutom - jag skulle aldrig prisge mitt i ett forum. Det som är givet är inte för att förströs för vinden (hade på Petrus sätt kunnat säga för svinen) eftersom det inte har bäring. Jag är i ett FILOSOFI forum - inte ett religiöst sådant. Därmed och därför kommer jag inte att tala om varken mina upplevelser eller det jag vet mer än det jag redan gjort. För detta är gjort. Vad människor som inte kan sådant anser om det är fullständigt ointressant. Det som faktiskt är intressant är vad Gud gjort av allt och gör av allt. Det ... resten är bara spel för gallerierna - för det är inte andra människors bedömningar (när du nu talade om Herren - de bedömde Jesus som varande galen och en charlatan och dödade honom och hade fel) som ger en människa något - utan Gud genom Herren. När så sker så ska de som tjänar Herren (präster i den kyrkan som är Hans) avgöra och leda och stötta. Så är det. Så förblir det. Herren ger och Herren tar... den som söker sitt eget och sin egen ära blir utan för att Gud ger i det fördolda det som i det fördolda blivit givet i kärlek till Honom och nästan.

[Algotezza]

En tävling i andlighet?

[Esther]

En tävling i andlighet?

inte från min sida. Känner inga behov av detta. De som verkligen har någon insikt (du bland annat) låter vi detta vila i. Det uppstod ur kommentarer jag i förbigående sa till Pilatus - inte skribenten ... men jag tycker det hör sig att man svarar på det andra skriver. Eller?

[Algotezza]

En tävling i andlighet?

inte från min sida. Känner inga behov av detta. De som verkligen har någon insikt (du bland annat) låter vi detta vila i. Det uppstod ur kommentarer jag i förbigående sa till Pilatus - inte skribenten ... men jag tycker det hör sig att man svarar på det andra skriver. Eller?

Det bestämmer man själv. Tystnaden kan också tala.

[Esther]

En tävling i andlighet?

inte från min sida. Känner inga behov av detta. De som verkligen har någon insikt (du bland annat) låter vi detta vila i. Det uppstod ur kommentarer jag i förbigående sa till Pilatus - inte skribenten ... men jag tycker det hör sig att man svarar på det andra skriver. Eller?

Det bestämmer man själv. Tystnaden kan också tala.

Sant... men då är det också så att man explicit överlåter åt motparten att fritt tolka den samma. Inte i alla lägen alltid - är jag beredd att göra detta. Men - jag väljer mina ord och mina strider. Detta är också en talande tystnad för den som kan utläsa den .

[531bts]

Frågan om Guds existens kan aldrig vara annat än en fråga om tro, antagande. Det vackra liksom med förälskelsen är att du aldrig kan veta om den är besvarad. Om man kan "veta" har man också makt o det kan man aldrig få i tron på Gud o i förälskelsen. Gud ske lov!

[Esther]

Frågan om Guds existens kan aldrig vara annat än en fråga om tro, antagande. Det vackra liksom med förälskelsen är att du aldrig kan veta om den är besvarad. Om man kan "veta" har man också makt o det kan man aldrig få i tron på Gud o i förälskelsen. Gud ske lov!

Fel. Frågan om Gud är inget antagande - det är ett vetande. Förälskelsen kan bara utrönas om den är besvarad genom att man har modet att säga till den man älskar att man gör det och sedan invänta svar. Detta kan bara ske om motparterna fått chansen att lära känna varandra - väl. För man vill inte ha ett tyckande baserat på egna fantasier -utan den som älskar vill verkligen veta om motparten älskar den man är - inte en avbild eller en fantasibild av någon som denne skapat i sitt inre.
Vetandet är grundmurat i Gud och Gud ger bara vetande till den Han prövat och funnit "värdig" eftersom den individen aldrig skulle göra något med detta annat än det som behagar Gud och är Guds vilja. Bara den som är sådan - får kunskapen om vem Gud är och detta står Skrivet. Sant som dagen möter natten ---

[xion]

Frågan om Guds existens kan aldrig vara annat än en fråga om tro, antagande. Det vackra liksom med förälskelsen är att du aldrig kan veta om den är besvarad. Om man kan "veta" har man också makt o det kan man aldrig få i tron på Gud o i förälskelsen. Gud ske lov!

Fel. Frågan om Gud är inget antagande - det är ett vetande. Förälskelsen kan bara utrönas om den är besvarad genom att man har modet att säga till den man älskar att man gör det och sedan invänta svar. Detta kan bara ske om motparterna fått chansen att lära känna varandra - väl. För man vill inte ha ett tyckande baserat på egna fantasier -utan den som älskar vill verkligen veta om motparten älskar den man är - inte en avbild eller en fantasibild av någon som denne skapat i sitt inre.
Vetandet är grundmurat i Gud och Gud ger bara vetande till den Han prövat och funnit "värdig" eftersom den individen aldrig skulle göra något med detta annat än det som behagar Gud och är Guds vilja. Bara den som är sådan - får kunskapen om vem Gud är och detta står Skrivet. Sant som dagen möter natten ---

När någon säger att denne vet att Gud finns brukar jag svara att jag vet att Gud inte finns. Deras vetande ska inte sätta sig på mitt.

[Esther]

Frågan om Guds existens kan aldrig vara annat än en fråga om tro, antagande. Det vackra liksom med förälskelsen är att du aldrig kan veta om den är besvarad. Om man kan "veta" har man också makt o det kan man aldrig få i tron på Gud o i förälskelsen. Gud ske lov!

Fel. Frågan om Gud är inget antagande - det är ett vetande. Förälskelsen kan bara utrönas om den är besvarad genom att man har modet att säga till den man älskar att man gör det och sedan invänta svar. Detta kan bara ske om motparterna fått chansen att lära känna varandra - väl. För man vill inte ha ett tyckande baserat på egna fantasier -utan den som älskar vill verkligen veta om motparten älskar den man är - inte en avbild eller en fantasibild av någon som denne skapat i sitt inre.
Vetandet är grundmurat i Gud och Gud ger bara vetande till den Han prövat och funnit "värdig" eftersom den individen aldrig skulle göra något med detta annat än det som behagar Gud och är Guds vilja. Bara den som är sådan - får kunskapen om vem Gud är och detta står Skrivet. Sant som dagen möter natten ---

När någon säger att denne vet att Gud finns brukar jag svara att jag vet att Gud inte finns. Deras vetande ska inte sätta sig på mitt.

... sätta sig på?
Förlåt mig... men så är det med allt man inte vet. Det är ju bara att förneka den andres vetande för att man själv inte vet.
Se - jag ger dig ett exempel som du lätt kan förstå (brukar ge detta för det är så barnsligt enkelt...).

Du står och ser på ett berg. En hund är bredvid dig. Han ser ett okänt föremål.
En blind kommer och ställer sig bredvid er - han frågar dig vad du ser på. Du svarar ett berg. Han säger: jag ser inget, du ljuger bevisa att det du ser är ett berg - jag har frågat hunden och han säger att han inte vet vad som finns där.

HUR ska du bevisa för den blinde att du ser på ett berg? Att berget är verkligt och att du VET att det är ett berg?

[xion]

Fel. Frågan om Gud är inget antagande - det är ett vetande. Förälskelsen kan bara utrönas om den är besvarad genom att man har modet att säga till den man älskar att man gör det och sedan invänta svar. Detta kan bara ske om motparterna fått chansen att lära känna varandra - väl. För man vill inte ha ett tyckande baserat på egna fantasier -utan den som älskar vill verkligen veta om motparten älskar den man är - inte en avbild eller en fantasibild av någon som denne skapat i sitt inre.
Vetandet är grundmurat i Gud och Gud ger bara vetande till den Han prövat och funnit "värdig" eftersom den individen aldrig skulle göra något med detta annat än det som behagar Gud och är Guds vilja. Bara den som är sådan - får kunskapen om vem Gud är och detta står Skrivet. Sant som dagen möter natten ---

När någon säger att denne vet att Gud finns brukar jag svara att jag vet att Gud inte finns. Deras vetande ska inte sätta sig på mitt.

... sätta sig på?
Förlåt mig... men så är det med allt man inte vet. Det är ju bara att förneka den andres vetande för att man själv inte vet.
Se - jag ger dig ett exempel som du lätt kan förstå (brukar ge detta för det är så barnsligt enkelt...).

Du står och ser på ett berg. En hund är bredvid dig. Han ser ett okänt föremål.
En blind kommer och ställer sig bredvid er - han frågar dig vad du ser på. Du svarar ett berg. Han säger: jag ser inget, du ljuger bevisa att det du ser är ett berg - jag har frågat hunden och han säger att han inte vet vad som finns där.

HUR ska du bevisa för den blinde att du ser på ett berg? Att berget är verkligt och att du VET att det är ett berg?

Han får väl välja själv vem han vill lita på - mig eller hunden

[xion]

Vi kan diskutera den här frågan om du vill men jag är lika säker i min ståndpunkt som du så vi lär inte komma någonstans.

[Esther]

När någon säger att denne vet att Gud finns brukar jag svara att jag vet att Gud inte finns. Deras vetande ska inte sätta sig på mitt.

... sätta sig på?
Förlåt mig... men så är det med allt man inte vet. Det är ju bara att förneka den andres vetande för att man själv inte vet.
Se - jag ger dig ett exempel som du lätt kan förstå (brukar ge detta för det är så barnsligt enkelt...).

Du står och ser på ett berg. En hund är bredvid dig. Han ser ett okänt föremål.
En blind kommer och ställer sig bredvid er - han frågar dig vad du ser på. Du svarar ett berg. Han säger: jag ser inget, du ljuger bevisa att det du ser är ett berg - jag har frågat hunden och han säger att han inte vet vad som finns där.

HUR ska du bevisa för den blinde att du ser på ett berg? Att berget är verkligt och att du VET att det är ett berg?

Han får väl välja själv vem han vill lita på - mig eller hunden

så är det.
Det handlar om tillit för den som inte ser och vet. För den som ser och vet är det inte mer en fråga om tillit. Det är något som till och mer går utöver vetandets säkerhet.

[Esther]

Vi kan diskutera den här frågan om du vill men jag är lika säker i min ståndpunkt som du så vi lär inte komma någonstans.

Det gör inget... att prata om saker har aldrig skadat människan. Att förstå vår livsprincip och kärlekens kärna är inte lätt. Vem har sett den .
Förstår du, jag är katolsk kristen men för mig är det judiska folkets utsagor om Gud verkliga eftersom de som jag fått leva detta i verkligheten - utanför dem som inom dem.

[Kreativ]

Förlåt mig. Du som förmodligen inte alls är varken romerska Katolik som jag eller har haft min upplevelse (du må ha haft en annan sk gudsupplevelse) och känner inte till våra prästers kunskap (förmodligen talar du här om de sekulära svenska prästerna) - uttalar dig faktiskt om sådant du absolut inte känner till. Jag tänker inte namnge någon av dem här för att tillfredsställa dig.

Jag har inte sett några tecken på att romerska katoliker begriper varken Jesus eller skrifternas riktiga innehåll. Allt en människa säger avslöjar något om honom/henne.

Dessutom - jag skulle aldrig prisge mitt i ett forum.

Lite sent för det, du har redan babblat på om hur du haft en gudsupplevelse, lever i relation med Gud, och pratar som du vore en expert. Prisgivande eller helighet genom ödmjukhet är också en form av prisgivande.

Jag är i ett FILOSOFI forum - inte ett religiöst sådant.

Det här är specifikt ett subforum för religion och andlighet. Behöver religiösa diskussioner en särskild plats?

Därmed och därför kommer jag inte att tala om varken mina upplevelser eller det jag vet mer än det jag redan gjort. För detta är gjort. Vad människor som inte kan sådant anser om det är fullständigt ointressant.

Du har redan pratat om din gudsupplevelse och hänvisar till den med jämna mellanrum. Oavsett vad du säger är det lite sent att framstå som något annat än högtravande vid det här laget.

Det som faktiskt är intressant är vad Gud gjort av allt och gör av allt. Det ... resten är bara spel för gallerierna - för det är inte andra människors bedömningar (när du nu talade om Herren - de bedömde Jesus som varande galen och en charlatan och dödade honom och hade fel) som ger en människa något - utan Gud genom Herren. När så sker så ska de som tjänar Herren (präster i den kyrkan som är Hans) avgöra och leda och stötta. Så är det. Så förblir det. Herren ger och Herren tar... den som söker sitt eget och sin egen ära blir utan för att Gud ger i det fördolda det som i det fördolda blivit givet i kärlek till Honom och nästan.

Mer snack och gamla tröttsamma klyschor. Tack, jag är bekant med den här jargongen. Hade hoppats på något intressantare till svar men det var som vanligt för mycket förväntat.

[Esther]

Förlåt mig. Du som förmodligen inte alls är varken romerska Katolik som jag eller har haft min upplevelse (du må ha haft en annan sk gudsupplevelse) och känner inte till våra prästers kunskap (förmodligen talar du här om de sekulära svenska prästerna) - uttalar dig faktiskt om sådant du absolut inte känner till. Jag tänker inte namnge någon av dem här för att tillfredsställa dig.

Jag har inte sett några tecken på att romerska katoliker begriper varken Jesus eller skrifternas riktiga innehåll. Allt en människa säger avslöjar något om honom/henne.

Dessutom - jag skulle aldrig prisge mitt i ett forum.

Lite sent för det, du har redan babblat på om hur du haft en gudsupplevelse, lever i relation med Gud, och pratar som du vore en expert. Prisgivande eller helighet genom ödmjukhet är också en form av prisgivande.

Jag är i ett FILOSOFI forum - inte ett religiöst sådant.

Det här är specifikt ett subforum för religion och andlighet. Behöver religiösa diskussioner en särskild plats?

Därmed och därför kommer jag inte att tala om varken mina upplevelser eller det jag vet mer än det jag redan gjort. För detta är gjort. Vad människor som inte kan sådant anser om det är fullständigt ointressant.

Du har redan pratat om din gudsupplevelse och hänvisar till den med jämna mellanrum. Oavsett vad du säger är det lite sent att framstå som något annat än högtravande vid det här laget.

Det som faktiskt är intressant är vad Gud gjort av allt och gör av allt. Det ... resten är bara spel för gallerierna - för det är inte andra människors bedömningar (när du nu talade om Herren - de bedömde Jesus som varande galen och en charlatan och dödade honom och hade fel) som ger en människa något - utan Gud genom Herren. När så sker så ska de som tjänar Herren (präster i den kyrkan som är Hans) avgöra och leda och stötta. Så är det. Så förblir det. Herren ger och Herren tar... den som söker sitt eget och sin egen ära blir utan för att Gud ger i det fördolda det som i det fördolda blivit givet i kärlek till Honom och nästan.

Mer snack och gamla tröttsamma klyschor. Tack, jag är bekant med den här jargongen. Hade hoppats på något intressantare till svar men det var som vanligt för mycket förväntat.

Ja du har sagt det.