Ett gränsland mellan produktivitet och jag vet inte vad
Moderator: Moderatorgruppen
Jag fick ett spontant leende på läpparna av ditt mysiga inlägg, Fication. Härligt att någon kommer och lättar upp lite. Det har varit lite tense ett tag.
Varför inte? Två roliga saker slog mig just.
Har länge funderat på att göra något medvetet konstruktivt istället för att sitta och diskutera akademiska hårklyverier dagarna i ända. Skulle man kunna dra ihop typ "Klubben för kreativa gosare" eller nåt. Äsch! Vad vet jag? Jo, jag vet en sak. Att det skulle vara riktigt soft att hänga ut (hang out) och gosa. Och kanske i alla fall prata om att vara kreativa.
Kom samtidigt på vad meningen med livet är: Kreativt gosande. Drar man gosande till sin spets kan man kalla det för sex och sex i sin kreativa aspekt bidrar till att livet fortgår. Om vi nu ska träffas som Jimmy föreslog nånstans i Stockholm för att kanske dricka en god öl och fantisera tillsammans eller vara kreativa implicerar inte det just den ovan nämnda typen av kreativt gosande.
Jag vet inte. "Det universella gosandets axiom" kanske? Eller "Allmängiltighetens gosighetsaxiom"?
Keep it real! Jag håller med dig och jag tror att det är mycket denna äkthetstanke som fått mig intresserad av hiphop som subkultur. I'm dooinit. Det finns en sorts äkthetsmentalitet som jag gillar där. Undantagen är väl det du ser på TV och för det mesta hör på radio.
Lars, jag håller med till 100%. Kan vi inte samlas och gosa ihop. Seriöst!!
Varför inte? Två roliga saker slog mig just.
Har länge funderat på att göra något medvetet konstruktivt istället för att sitta och diskutera akademiska hårklyverier dagarna i ända. Skulle man kunna dra ihop typ "Klubben för kreativa gosare" eller nåt. Äsch! Vad vet jag? Jo, jag vet en sak. Att det skulle vara riktigt soft att hänga ut (hang out) och gosa. Och kanske i alla fall prata om att vara kreativa.
Kom samtidigt på vad meningen med livet är: Kreativt gosande. Drar man gosande till sin spets kan man kalla det för sex och sex i sin kreativa aspekt bidrar till att livet fortgår. Om vi nu ska träffas som Jimmy föreslog nånstans i Stockholm för att kanske dricka en god öl och fantisera tillsammans eller vara kreativa implicerar inte det just den ovan nämnda typen av kreativt gosande.
Vad ska vi kalla axiomet?
Jag vet inte. "Det universella gosandets axiom" kanske? Eller "Allmängiltighetens gosighetsaxiom"?
Gör din grej! Lev din åsikt! Life as a statement!
Keep it real! Jag håller med dig och jag tror att det är mycket denna äkthetstanke som fått mig intresserad av hiphop som subkultur. I'm dooinit. Det finns en sorts äkthetsmentalitet som jag gillar där. Undantagen är väl det du ser på TV och för det mesta hör på radio.
Saliga äro de gosiga, ty de skola frälsa världen!
@Fication: Basta! Jag vägrar bidra till att förvirringen oss emellan ökar istället för minskar, vilket är min ambition. Jag gör ett nytt försök, funkar det inte får vi vara överens om att vi inte är överens om hur överens vi är. Låt mig först säga vad jag INTE gör:
- Jag dömer/bedömer inte din livsföring, vad du håller på med eller din grej. Det är inte min sak, det angår mig inte. Om du tror att det är det jag gör kan du vara säker på att du missförstått mig.
Vad jag GÖR på forumet är följande:
- Tar in information, om jag kan göra något av den (iakttagande)
- Visar vart andras tankar leder (oombedda kommentarer)
- Svarar på frågor/ger input (ombedda kommentarer)
- Städar, modererar och fular mig
I den här tråden kan vi stryka sista punkten, den första syns inte utåt så lätt men händer hela tiden och här finns inga riktiga frågor att besvara. Mina kommentarer till dig är alltså min syn på vart dina tankar leder. Varken bra eller dåligt. Hur de sedan hänger ihop med vad du gör eller dina livsambitioner, det angår inte mig och är inget som låter sig iakttas så lätt från ett internetforum!
Vad jag alltså pratat om är uppdelningen av en människa i inre och yttre, yta och djup, öst och väst, inspirerad av detta citat från dig:
I det citatet läser jag in (rätta mig om jag har fel) en missuppfattning (jämfört med min syn på saken, såklart) av upplysningsbegreppet. Batman får representera den västerländska upplysningen och Krishnamurti den österländska. Vilket varv man än vandrar så hamnar man i lod: förankrad i både moderdjupen och zenit. För den upplyste existerar därför inte längre öst och väst som skilda entiteter, syntesen är fullbordad. Den som står på toppen av ett berg gör ingen skillnad på vägen på den ena sidan berget och vägen på den andra sidan - de leder båda till toppen.
Du sammanfattar ju detta själv i "Fication (säkert mmfl):..". Det du gör inåt får verkningar utåt och tvärtom, och med denna insikt blir också uppdelning i in/ut, öst/väst, aktiv/passiv, subjekt/objekt osv inte vad de en gång varit. Jag ska inte säga att de blir meningslösa, men de är inte vad de än gång varit.
Problemet kommer i och med slutklämmen: Du säger att du inte nöjer dig med upplysning utan vill förändra världen också. Den upplyste förändrar världen. Det är lite det som är vitsen, eller definitionen, av att vara upplyst. Som jag sa tidigare: FINNS det inte längre någon skillnad mellan inåt och utåt, ja då FINNS det ju inte det. Den upplyste vidtar inte inre handlingar eller yttre handlingar, utan Handlingar.
Det tycks mig alltså att du å ena sidan ser upplysningen som en företrädesvis inre process, samtidigt som du ser både inre och yttre processer som nödvändiga. Givet dessa två blir den Upplyste inte särskilt upplyst, eftersom vederbörande inte hajjat vad Fication hajjat. Ifall nu detta skulle sticka i ögonen på dig erbjuder jag lösningen ovan, som i grund och botten går ut på att den Upplyste inte skiljer på inåt och utåt, och att Fication med all sin förnuftighet är en god bit på väg! Nappa på det om du har lust, eller låt bli. Min uppgift var att peka på vad jag uppfattade som en motsägelse.
Den som uppfattat att Krishnamurti kategoriskt är emot strävanden har läst honom slarvigt. Den som menar att Batmans handlingar är frikopplade från djupa förändringar i hans inre sov första halvan av filmen.
Jag är sannolikt den gosigaste människan jag känner, men det skulle ni inte tro, ni som enbart känner mig genom forumet! När vi träffas i svinkretsen är det kreativt gosande som gäller. Ni skulle vara där! Vi är visserligen inte så fysiska av oss, men dummare och mer kreativa idéer får man leta efter. Var alltför länge sedan vi sågs nu, men det brukar vara archaxe, laotzu, Stefan och jag, med inslag av Camilla, PopJimmy, Joahn, Luipa m.fl. Varför inte dyka upp nästa gång om ni har nära till Stockholm? Vore jättekul att träffa er. Men låt oss isf diskutera det under en ny eller gammal tråd på Mötesplatsen.
@Fication: Basta! Jag vägrar bidra till att förvirringen oss emellan ökar istället för minskar, vilket är min ambition. Jag gör ett nytt försök, funkar det inte får vi vara överens om att vi inte är överens om hur överens vi är. Låt mig först säga vad jag INTE gör:
- Jag dömer/bedömer inte din livsföring, vad du håller på med eller din grej. Det är inte min sak, det angår mig inte. Om du tror att det är det jag gör kan du vara säker på att du missförstått mig.
Vad jag GÖR på forumet är följande:
- Tar in information, om jag kan göra något av den (iakttagande)
- Visar vart andras tankar leder (oombedda kommentarer)
- Svarar på frågor/ger input (ombedda kommentarer)
- Städar, modererar och fular mig
I den här tråden kan vi stryka sista punkten, den första syns inte utåt så lätt men händer hela tiden och här finns inga riktiga frågor att besvara. Mina kommentarer till dig är alltså min syn på vart dina tankar leder. Varken bra eller dåligt. Hur de sedan hänger ihop med vad du gör eller dina livsambitioner, det angår inte mig och är inget som låter sig iakttas så lätt från ett internetforum!
Vad jag alltså pratat om är uppdelningen av en människa i inre och yttre, yta och djup, öst och väst, inspirerad av detta citat från dig:
Fication skrev:Öst: Allt som räknas är det som är inom dig, strävan är bortkastad - typ Krishnamurti eller nån.
Väst: Allt som räknas är det du gör (alt. åstadkommer) - Batman.
Fication (säkert mmfl): Båda är viktiga, båda understöder varandra. Strävan inåt ger mig visdom om vad jag vill, hur jag och andra människor och saker och ting fungerar. Strävan efter resultat försätter mig i olika situationer som gör att jag upptäcker nya delar av mig själv som jag inte upptäckt om jag enbart suttit och läst eller mediterat.
Alltså, jag nöjer mig inte med upplysning. Jag vill bli upplyst OCH jag vill förändra världen.
I det citatet läser jag in (rätta mig om jag har fel) en missuppfattning (jämfört med min syn på saken, såklart) av upplysningsbegreppet. Batman får representera den västerländska upplysningen och Krishnamurti den österländska. Vilket varv man än vandrar så hamnar man i lod: förankrad i både moderdjupen och zenit. För den upplyste existerar därför inte längre öst och väst som skilda entiteter, syntesen är fullbordad. Den som står på toppen av ett berg gör ingen skillnad på vägen på den ena sidan berget och vägen på den andra sidan - de leder båda till toppen.
Du sammanfattar ju detta själv i "Fication (säkert mmfl):..". Det du gör inåt får verkningar utåt och tvärtom, och med denna insikt blir också uppdelning i in/ut, öst/väst, aktiv/passiv, subjekt/objekt osv inte vad de en gång varit. Jag ska inte säga att de blir meningslösa, men de är inte vad de än gång varit.
Problemet kommer i och med slutklämmen: Du säger att du inte nöjer dig med upplysning utan vill förändra världen också. Den upplyste förändrar världen. Det är lite det som är vitsen, eller definitionen, av att vara upplyst. Som jag sa tidigare: FINNS det inte längre någon skillnad mellan inåt och utåt, ja då FINNS det ju inte det. Den upplyste vidtar inte inre handlingar eller yttre handlingar, utan Handlingar.
Det tycks mig alltså att du å ena sidan ser upplysningen som en företrädesvis inre process, samtidigt som du ser både inre och yttre processer som nödvändiga. Givet dessa två blir den Upplyste inte särskilt upplyst, eftersom vederbörande inte hajjat vad Fication hajjat. Ifall nu detta skulle sticka i ögonen på dig erbjuder jag lösningen ovan, som i grund och botten går ut på att den Upplyste inte skiljer på inåt och utåt, och att Fication med all sin förnuftighet är en god bit på väg! Nappa på det om du har lust, eller låt bli. Min uppgift var att peka på vad jag uppfattade som en motsägelse.
Den som uppfattat att Krishnamurti kategoriskt är emot strävanden har läst honom slarvigt. Den som menar att Batmans handlingar är frikopplade från djupa förändringar i hans inre sov första halvan av filmen.
Lars skrev:Har länge funderat på att göra något medvetet konstruktivt istället för att sitta och diskutera akademiska hårklyverier dagarna i ända. Skulle man kunna dra ihop typ "Klubben för kreativa gosare" eller nåt. Äsch! Vad vet jag? Jo, jag vet en sak. Att det skulle vara riktigt soft att hänga ut (hang out) och gosa. Och kanske i alla fall prata om att vara kreativa.
Kom samtidigt på vad meningen med livet är: Kreativt gosande. Drar man gosande till sin spets kan man kalla det för sex och sex i sin kreativa aspekt bidrar till att livet fortgår. Om vi nu ska träffas som Jimmy föreslog nånstans i Stockholm för att kanske dricka en god öl och fantisera tillsammans eller vara kreativa implicerar inte det just den ovan nämnda typen av kreativt gosande.
Jag är sannolikt den gosigaste människan jag känner, men det skulle ni inte tro, ni som enbart känner mig genom forumet! När vi träffas i svinkretsen är det kreativt gosande som gäller. Ni skulle vara där! Vi är visserligen inte så fysiska av oss, men dummare och mer kreativa idéer får man leta efter. Var alltför länge sedan vi sågs nu, men det brukar vara archaxe, laotzu, Stefan och jag, med inslag av Camilla, PopJimmy, Joahn, Luipa m.fl. Varför inte dyka upp nästa gång om ni har nära till Stockholm? Vore jättekul att träffa er. Men låt oss isf diskutera det under en ny eller gammal tråd på Mötesplatsen.
Ok, då tar vi nya tag och försöker att granska mina tankar. Punkt 2 och 3 alltså. Men först vill jag sätta lite ramar på tankarna.
Först och främst vill jag påpeka att jag befinner mig här och nu. På ett visst stadium i en viss livssituation. Jag kan ha en sned uppfattning om vad upplysning är – här och nu – och det är möjligt att jag ändrar den uppfattningen på vägen eller när jag är framme vid upplysning. I så fall lovar jag att höra av mig. Det är i alla fall den bilden av upplysning jag har här och nu jag tar sikte på här och nu. Kan jag få hjälp att rikta in siktet bättre tar jag självklart emot det (om jag förstår det).
Vad jag sedan vill ha fram är det som du påpekade innan, att hjärnans jobb är att avskaffa sig själv som administratör. Det betyder för mig att jag inte sätter något intrinsikalt värde på tankar, teorier, modeller och kunskap. De är för mig medel som syftar till att ta reda på vem jag är – alltså min identitet. De kan också vara medel för att ordna resultat ute i världen. Tankarna är alltså underordnade och till viss del så tänker jag välja mina sanningar så att jag fungerar optimalt.
Ett bra exempel på det är historien om krigaren som sätter sig på ett berg och mediterar. Först när han är redo går han ner och in i striden. Och redo betyder att han i striden vet att han ska segra. I hjärnan vet han att han redan har vunnit innan han tar fram svärdet. Detta är att välja den sanning som får en att fungera som bäst. Och tankarna ska underordna sig detta, fastän hjärnan brukar streta emot och skrika efter sanningen. Här är det alltså resultatet som styr – vinna/överleva.
Nu finns det ju risk att jag åberopar detta så fort jag inte begriper något eller har fel – ”Ja, men det här funkar ju för mig! Därför är det rätt.” Jag ska försöka att undvika detta, det blir så jobbigt att diskutera med mig annars.
Men nu ska vi som sagt undersöka mina tankar. Vi kör en runda till och jag försöker förtydliga min bild:
Öst: Det som är viktigt är det som finns inom dig. Målet är att nå upplysning och metoderna varierar. En del sitter under ett träd och mediterar, andra är ute i världen och utsätter sig för pinor, en del utövar yoga osv osv. Men målet finns inom oss och nycklar finns ute i världen. Ju längre in vi kommer desto mer kommer vi att påverka omvärlden bara genom att vara. Vi går runt och sänder ut positiva vibbar helt enkelt. När vi väl är upplysta kanske vi inser att dualismen försvinner och in-ut är samma sak. Min tolkning av Jiddu Krishnamurti är att han tycker att man inte ska sträva, inte bli något, utan att vara något – här och nu. Om det är fel så kan vi byta ut JK mot någon annan som sagt att man inte ska sträva (nån måste ha sagt det nån gång).
Väst: Det var nog galet och missvisande av mig att blanda in Batman i det här. Med väst menar jag att man inte alls är intresserad av upplysning. Väst-pragmatikern är intresserad av att förändra världen och skiter i vad som händer i huvudet. Om du klättrar på evolutionsskalan är det bra, för då får du fler verktyg att använda till att förändra världen. Därför tycker jag att repliken ”It’s what you do, not who you are” visar att Batman ändå är i huvudsak pragmatisk. Det verkar som att han ser sin inre resa i början på förra årets klart bästa film som medel, som verktyg för att göra det som är viktigt – bekämpa skurkar. Däremot är nog Christopher Nolan ett bra exempel på kombinationen öst-väst. Men som sagt, strunt i Batman. De flesta i väst är inte intresserade i att utvecklas eller att söka inåt – de vill ha resultat och hoppas att de ska ändras eller bli lyckliga bara de lyckas uppnå vad de nu vill. Bara jag blir smal så får jag det självförtroende som krävs för att förmå banta.
En fråga angående den som blivit upplyst. Anta att två personer blir upplysta. Den ena sätter sig på en bergstopp och träffar aldrig mer en annan människa eller gör något väsen av sig. Den andra åker runt i världen och gör grejer - han diskuterar med folk, har olika projekt och prylar för sig. Vem kommer att förändra världen mest? Jag gissar den andra. Jag ser inte att den första gör det alls. Den andra vill jag vara, även om det låter lite barnsligt. Men jag kan ju förstås ändra mig på vägen.
Det jag vill är som sagt att kombinera sökandet inåt med den extrema pragmatismen. Jag vill ställa upp mål, mätbara sådana, och sticka ut hakan, slänga mig handlöst ut utanför trygghetszonen. Lyckas ibland och falla ibland. När jag lyckas drar jag lärdom av detta, mediterar kanske ett slag, begrundar mitt nya läge och ställer upp nästa mål. Om jag misslyckas och faller, ja... Du vet ju varför man faller.
Så här tänker jag, här och nu. Fortsätt gärna sparka på mina tankar. Det är bättre om de faller samman här i labbet än att de faller sönder när jag befinner mig i en lian 30 meter över marken när jag försöker rädda världen.
Först och främst vill jag påpeka att jag befinner mig här och nu. På ett visst stadium i en viss livssituation. Jag kan ha en sned uppfattning om vad upplysning är – här och nu – och det är möjligt att jag ändrar den uppfattningen på vägen eller när jag är framme vid upplysning. I så fall lovar jag att höra av mig. Det är i alla fall den bilden av upplysning jag har här och nu jag tar sikte på här och nu. Kan jag få hjälp att rikta in siktet bättre tar jag självklart emot det (om jag förstår det).
Vad jag sedan vill ha fram är det som du påpekade innan, att hjärnans jobb är att avskaffa sig själv som administratör. Det betyder för mig att jag inte sätter något intrinsikalt värde på tankar, teorier, modeller och kunskap. De är för mig medel som syftar till att ta reda på vem jag är – alltså min identitet. De kan också vara medel för att ordna resultat ute i världen. Tankarna är alltså underordnade och till viss del så tänker jag välja mina sanningar så att jag fungerar optimalt.
Ett bra exempel på det är historien om krigaren som sätter sig på ett berg och mediterar. Först när han är redo går han ner och in i striden. Och redo betyder att han i striden vet att han ska segra. I hjärnan vet han att han redan har vunnit innan han tar fram svärdet. Detta är att välja den sanning som får en att fungera som bäst. Och tankarna ska underordna sig detta, fastän hjärnan brukar streta emot och skrika efter sanningen. Här är det alltså resultatet som styr – vinna/överleva.
Nu finns det ju risk att jag åberopar detta så fort jag inte begriper något eller har fel – ”Ja, men det här funkar ju för mig! Därför är det rätt.” Jag ska försöka att undvika detta, det blir så jobbigt att diskutera med mig annars.
Men nu ska vi som sagt undersöka mina tankar. Vi kör en runda till och jag försöker förtydliga min bild:
Öst: Det som är viktigt är det som finns inom dig. Målet är att nå upplysning och metoderna varierar. En del sitter under ett träd och mediterar, andra är ute i världen och utsätter sig för pinor, en del utövar yoga osv osv. Men målet finns inom oss och nycklar finns ute i världen. Ju längre in vi kommer desto mer kommer vi att påverka omvärlden bara genom att vara. Vi går runt och sänder ut positiva vibbar helt enkelt. När vi väl är upplysta kanske vi inser att dualismen försvinner och in-ut är samma sak. Min tolkning av Jiddu Krishnamurti är att han tycker att man inte ska sträva, inte bli något, utan att vara något – här och nu. Om det är fel så kan vi byta ut JK mot någon annan som sagt att man inte ska sträva (nån måste ha sagt det nån gång).
Väst: Det var nog galet och missvisande av mig att blanda in Batman i det här. Med väst menar jag att man inte alls är intresserad av upplysning. Väst-pragmatikern är intresserad av att förändra världen och skiter i vad som händer i huvudet. Om du klättrar på evolutionsskalan är det bra, för då får du fler verktyg att använda till att förändra världen. Därför tycker jag att repliken ”It’s what you do, not who you are” visar att Batman ändå är i huvudsak pragmatisk. Det verkar som att han ser sin inre resa i början på förra årets klart bästa film som medel, som verktyg för att göra det som är viktigt – bekämpa skurkar. Däremot är nog Christopher Nolan ett bra exempel på kombinationen öst-väst. Men som sagt, strunt i Batman. De flesta i väst är inte intresserade i att utvecklas eller att söka inåt – de vill ha resultat och hoppas att de ska ändras eller bli lyckliga bara de lyckas uppnå vad de nu vill. Bara jag blir smal så får jag det självförtroende som krävs för att förmå banta.
En fråga angående den som blivit upplyst. Anta att två personer blir upplysta. Den ena sätter sig på en bergstopp och träffar aldrig mer en annan människa eller gör något väsen av sig. Den andra åker runt i världen och gör grejer - han diskuterar med folk, har olika projekt och prylar för sig. Vem kommer att förändra världen mest? Jag gissar den andra. Jag ser inte att den första gör det alls. Den andra vill jag vara, även om det låter lite barnsligt. Men jag kan ju förstås ändra mig på vägen.
Det jag vill är som sagt att kombinera sökandet inåt med den extrema pragmatismen. Jag vill ställa upp mål, mätbara sådana, och sticka ut hakan, slänga mig handlöst ut utanför trygghetszonen. Lyckas ibland och falla ibland. När jag lyckas drar jag lärdom av detta, mediterar kanske ett slag, begrundar mitt nya läge och ställer upp nästa mål. Om jag misslyckas och faller, ja... Du vet ju varför man faller.
Så här tänker jag, här och nu. Fortsätt gärna sparka på mina tankar. Det är bättre om de faller samman här i labbet än att de faller sönder när jag befinner mig i en lian 30 meter över marken när jag försöker rädda världen.
Fication skrev:Så här tänker jag, här och nu. Fortsätt gärna sparka på mina tankar. Det är bättre om de faller samman här i labbet än att de faller sönder när jag befinner mig i en lian 30 meter över marken när jag försöker rädda världen.
Dito dito. Fast jag kör med portabelt labb som med fördel medtages på lianfärden. Man kan ju dö redan idag!
Fication skrev:En fråga angående den som blivit upplyst. Anta att två personer blir upplysta. Den ena sätter sig på en bergstopp och träffar aldrig mer en annan människa eller gör något väsen av sig. Den andra åker runt i världen och gör grejer - han diskuterar med folk, har olika projekt och prylar för sig. Vem kommer att förändra världen mest? Jag gissar den andra. Jag ser inte att den första gör det alls.
Bra analys av läget! Du ser alltså inte att den första gör det alls. När nu vi är så försiktiga med att kritisera varandras vägar och sätter värde på att "keep it real", då är det ju verkligen inte vår plats att recensera UPPLYSTA människor, om de nu skulle agera såsom du föreslår. Om den ena finner att han gör mest nytta på berget så får vi tro på det, och detsamma gäller han som "gör grejer". En mer fruktbar väg för den som gillar att slänga sig handlöst utanför trygghetszonen är därför att FÖRUTSÄTTA att den upplyste på berget gör nytta och jobba utifrån det. Hur skulle jag behöva vidga mina vyer för att kunna omfatta denna sanning? Kanske räcker det med en ny syn på begreppet "nytta", kanske leder det till att hela ens kosmologiska uppfattning struktureras om! En sådan vyvidgning hotar ju på intet sätt det rätta i att slänga sig i lianer och "göra grejer", men gör att man kan se på den på berget med viss vördnad inför det Arbete vederbörande utför. Samma vördnad, får man förmoda, som vederbörande ser när han betraktar en själv.
Fication skrev:Den andra vill jag vara, även om det låter lite barnsligt. Men jag kan ju förstås ändra mig på vägen.
Barnsligt vet jag inte, i så fall inte i negativ mening i varje fall. Jag tycker det låter som en strategi, och bra att du är öppen för ändringar på vägen. Det är ju, som bekant, mitt patos. "Vägen svängde, men inte faan gjorde Pekka", som det heter.
Fication skrev:Det jag vill är som sagt att kombinera sökandet inåt med den extrema pragmatismen. Jag vill ställa upp mål, mätbara sådana, och sticka ut hakan, slänga mig handlöst ut utanför trygghetszonen. Lyckas ibland och falla ibland. När jag lyckas drar jag lärdom av detta, mediterar kanske ett slag, begrundar mitt nya läge och ställer upp nästa mål. Om jag misslyckas och faller, ja... Du vet ju varför man faller.
Jo det är vist uttänkt. Fallet är nödvändigt för att kunna resa sig, få resning. A hard man is good to find. Stå på!
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Tomas Brolins målgest skrev:
Jag har inte orkat läsa allt som alla har skrivit, men jag måste hålla med i det Varney skriver i början - allt som oftast ser jag endast en människofientlig och världsfrånvänd narcissism i PopJimmys inlägg.
Det verkar som om hans piedestal blir högre för varje mening han skriver.
PopJimmy, det du skriver är du långt ifrån den enda att ha gått igenom, snarare tvärtom (jag skulle nog tro att de flesta på det här forumet förstår det du säger), och seriöst du kommer inte gå oskadd länge om du ständigt har den där föraktfulla attityden mot vad gemene man har för sig och tänker.Citat:
Jag vill inte blir en vanligt knegare, jag är för smart för det.
Någon kanske redan har påpekat det sjukt idiotiska i den kommentaren, men hur som helst påpekar jag det nu: det är sjukt idiotiskt sagt.
Jag skrev också detta Citat:Nu är det samma sak med samhället, ett till mig idiotisk samhälle som kräver att jag ska vara produktiv. Så jävla mycket snack om att hela tiden vara produktiv. .... Äckliga ideal som hänger kvar. Skulle alla gå ihop och dela på det som verkligen behöver göras och robotisera alla idiotiska arbeten i så stor utsträckning som möjligt skulle jag se fram emort att arbeta - att bidra till en större gemenskap. Tyvärr är det inte så
Jag har alltså inget emot att arbeta. Jag vill inte vara alienerad. Jag har
inget emot människor. Det jag har något är emot är att människor tycker att alla ska arbeta, om det så råkar vara 8 timmar om dagen framför ett rullband för att tillverka något som råkar vara en överflödig lyxprodukt 1 promille av världensbefolkning har råd att köpa och då alla pengar går rakt ner i fickan på entrerenör Arne som hade turen att få ett bra socialt arv.
Jag fattar inte vad det är det så jävla fel med att ifrågasätta ett idiotiskt industrisamhälle? Jag använder inte en bråkdel av alla dessa meningslösa produkter som tillverkas. Jag använder dator, min elgitarr och min stereo som alla är dåliga substitut för att spela musik med andra i en större gemenskap eller ha muntliga konversationer.
Den större andelen människor som arbetar i dagens samhälle, har ett syfte: egocentriska motiv. Det ifrågasätter jag, personligen. Jag vill att arbetet ska vara till en större gemensam nytta, men så fungerar det inte idag. Jag ifrågasätter det. Vad är det som är så sjukt idiotiskt med det? Kan du inte vara lite konstruktiv istället för, precis som Varney, vara desturktiv eller de-konstruktiv. Det är så löjligt att göra ett kritiskt utfall som inte säger någonting om någonting och sedan dra sig tillbaka. Våga var lite konstruktiv istället. Ta en ståndpunkt istället för att bara försöka dra ner andra i meninglöst skitsnack.
Sen att jag verkar mera uppblåst? Jag säger bara vad jag tycker, Jag försöker bli mera handelskraftig, har tröttnat på att vara passiviserad. Hela samhället gör en passiviserad. Gör något eget konsturktivt istället för att klanka ner på andras försök. Så lätt att gnälla på andra som försöker.
Du anar nog inte hur mycket jag också är emot det nuvarande produktionsförhållandet med alla dess konsekvenser, så den valsen behöver du inte dra för mig...
Sedan så missade du hela min poäng, det som var idiotisk i det du skrev ("Jag vill inte blir en vanligt knegare, jag är för smart för det.") var att du likställde en arbetare med en icke-smart person.
Men visst, det är nog svårt att stå för det där citatet om man verkligen inte vill säga att arbetare är tröga.
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.
Men som jag försökte säga, så rykte du citatet ur sitt sammanhang. Jag har redan återförklarat sammanhanget en gång för dig. Vad är det du inte förstår?Tomas Brolins målgest skrev:Sedan så missade du hela min poäng, det som var idiotisk i det du skrev ("Jag vill inte blir en vanligt knegare, jag är för smart för det.") var att du likställde en arbetare med en icke-smart person.
Men visst, det är nog svårt att stå för det där citatet om man verkligen inte vill säga att arbetare är tröga.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster