Vad utgör medvetandets referens?

[Esther]

Det syftar på Kants åskådningsformer: tid och rum

ja jag vet vad det syftar på... men jag frågar dig om du vet vad själva begreppet INNEBÄR.

Jag citerar mig själv som Illusionen brukar säga då han skall svara på någon kvistig fråga.

Nyligen var vi inne på Kants åskådningsformer tid och rum. Att förnuftet uppfattar verkligheten som rumslig, tidslig. Tid emanerar från händelser, att någonting utmärker tidens gång. Det är en egenskap i naturen, t ex elektronens "rotation" kring atomens kärna. En klocka sa Einstein, med en klocka menar vi någonting som förser oss med en serie händelser som kan räknas. Det är den enkla förklaringen. Ref. denna tråd 13 feb 2018 16:43

Nej Kant sa aldrig detta. Han sa inte att tiden kommer av erfarenheten som människan kan ha av den yttre erfarenheten - eller någon erfarenhet.

[Illusionen]

Jag trodde du läst och förstått Illusionens koncept, eftersom du skrev om "inget hinder". För mig var det ett hinder.

Nej - jag har inte läst det (är inte intresserad ...) det jag pratade om var det du skrev om sammanflätade - läs det jag skrev en gång till så ser du.

"Om du vill få någon att försöka förstå de begrepp du skapat, introducera dem var för sig. Om de är sammanflätade (hakar i varann) finns det knappast någon möjlighet att komma vidare. I all välmening, ..."

Det var detta jag skrev och jag försökte reda ut hur Illusionen definierade sina begrepp. Men jag ser inte att det finns några entydiga definitioner som är fullständiga. För mig ser det ut som ett nystan av sammanflätade påståenden. Jag trodde väl att någon såg de kristallklara bevisen, definitionerna och de eleganta formuleringarna etc i det Illusionen skrev. Så synd att det inte var så, jag hade fel.

Det rödmarkerade utgör ett förtydligande ang TID, övrigt är citat från hemsidan.
En förutsättning för att man ska förstå är givetvis att man först systematiskt tar del av vad de olika
principerna innebär.
Jag återkommer ev när kommentarerna tyder på att något av det jag skriver har gått fram.

DELTA-KONCEPTET baseras på unika principer tillämpade på ett fiktivt abstrakt grundtillstånd, G.
Grundtillståndet, G, representerar universum, överordnat och referensneutralt.
Det är via "G-strängen" universum sjunger sin sång.
Balanskriteriet ΔØ symboliserar balansen i G. ΔØ beskriver bakgrunden till vår verklighets s k RUM-TID,
i form av strukturella skillnader och komplexa avvikelser/obalanser i G.

Aktuella principer förklaras i den ursprungliga texten, och benämns,
• Medvetandets Referens, MR,
• Maskerings Princip, MP,
• Dubbelreferens Princip, DRP.
Medvetande har enligt konceptet, en intern egenstruktur, MR.
Medvetandet maskerar via MP sin egenstruktur MR i G, vilket beskrivs av principerna, MP och DRP.
Medvetandet förankrar därigenom via MP sin egen referens, MR, i G.
Det medför att MP fungerar som den egna strukturens INDIVIDUELLT förankrade strukturella REFERENS.
Det är utifrån REFERENS-FÖRANKRINGEN, MR via MP placerar "jaget" i dess centrala "medvetande-position",
till vilken den av ΔØ beskrivna balansen refererar.
Allt, inkl modellen ifråga, skall dock i slutänden visa sig vara en av MR genererad illusion.

Konceptet beskriver hur BALANS erhålls på komplex fältnivå genom växelverkan, VXV, via ∆Ø,
refererande till dessa individuella förankringar. Balansen refererar till OLIKA av MP beroende strukturtyper,
beskrivna som koncentrationer/densiteter av G inom växelverkan.
Balanskriteriet ∆Ø& har karaktär av dubbelnatur, och skrivs därför som 2∆Ø. 2∆Ø symboliserar således
två olika skepnader/strukturer för att därigenom sammantaget vara i balans inom växelverkan.
ΔØ anknyter till de elektromagnetiska fälten inkl de s k fundamentala konstanterna, εo och μo.
Dessa konstanter kan betraktas som de yttersta ”utposterna”, mot det för oss okända.
Konceptet har kompletterats, med en kortfattad matematisk beskrivning, som redogör för hur ∆Ø:s
strukturella relationer fungerar, som gränssnitt mot universum, alltså en typ av strukturell balansanpassning
mellan atom och omgivande universum.

Balanskriteriet ΔØ, är av fundamental betydelse för konceptet, och härledningen av begreppet RUM-TID.
Av den orsaken beskrivs kortfattat principen för hur växelverkan, VXV, inkl 2∆Ø innefattar en typ av
"FUNKTIONSOMKOPPLING" mellan "sfärisk" och "hyperbolisk" struktur, i grundtillståndet, G. ΔØ baseras således
på relativt varandra förskjutna TRIGONOMETRISKA och HYPERBOLISKA funktioner.

ΔØ beskrivs som funktion av relativt varandra balanserande SFÄRISK och HYPERBOLISK struktur.
Den sfäriska strukturen refererar till vår reella verklighet (”enhetscirkeln”).
Den hyperboliska strukturen refererar till ”enhetshyperbeln” och är imaginär och dold/maskerad.
Dessa strukturer representeras av sfärerna i balanskriteriet 2∆Ø.
Den förnimbara verkligheten beskrivs som växelverkan via en länkkedja av 2∆Ø.
I denna länkkedja är alltså hälften av strukturerna imaginära ur observatörens perspektiv.
Förenklat tar därigenom de reella länkarna ”avstamp” från de imaginära.
Det kan liknas vid att ”kopplingen” mellan ∆Ø-länkarna (ur observatörens perspektiv) förskjuts.
Av den orsaken är 2∆Ø symboliserad av varandra ”överlappande” sfärer.

Fenomenet TID refererar till denna "imaginär-beroende" överlappning/förskjutning.

Begrundar du detta förstår du varför Eulers formel har det utseende den har.

DRP,



/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=dL3nNRvd2N0

[Antic]

Själv går jag en helt annan väg när jag försöker förklara varför vi upplever och varför vi finns. Det går inte att förklara i tekniska termer eftersom inget av upplevelsen låter sig förklaras i objektiva tekniska termer.

För att ta ett enkelt exempel.

En regnbåge är tekniskt sett solen som lyser på nedfallande regn där vi själva bryter ljuset så att det får ett spektrum av färger.

Men detta säger ingenting om hur det är att "uppleva en regnbåge". Ställ dig och titta på en regnbåde, vad känner du inombords? Det är en regnbåge på riktigt och låter sig aldrig förklaras på annat sätt.

Utelämnar man ett syfte och mening bakom allting kommer men aldrig att komma någonstans. Allt kommer att förbli planlösa siffror och hypoteser som egentligen inte säger något. Tvärtom, de kommer bara att skapa ännu fler frågor som alla blir omöjliga att besvara. Utelämnar man en skapare går ingenting att förstå.

Vi kan aldrig använda en kall omänsklig teknisk beskrivning till varför vi finns eller varför vi upplever universum. Alla kommer att leda till precis samma sak, noll resultat.

* Planlöst multiuniversum som alltid funnits?
* Något av ingenting, av en ren slump?
* En evolution som har allt, som egentligen bara existerar i upplevelsen?
* Slumpvisa krafter som skapar liv eller ordning av ett kaos?

Nej, det kommer aldrig att ta oss någonstans.

Det är inte förrän vi börjar resonera i termer, vem ligger bakom? Som vi kommer att komma någonvart.

[Esther]

Nej - jag har inte läst det (är inte intresserad ...) det jag pratade om var det du skrev om sammanflätade - läs det jag skrev en gång till så ser du.

"Om du vill få någon att försöka förstå de begrepp du skapat, introducera dem var för sig. Om de är sammanflätade (hakar i varann) finns det knappast någon möjlighet att komma vidare. I all välmening, ..."

Det var detta jag skrev och jag försökte reda ut hur Illusionen definierade sina begrepp. Men jag ser inte att det finns några entydiga definitioner som är fullständiga. För mig ser det ut som ett nystan av sammanflätade påståenden. Jag trodde väl att någon såg de kristallklara bevisen, definitionerna och de eleganta formuleringarna etc i det Illusionen skrev. Så synd att det inte var så, jag hade fel.

Det rödmarkerade utgör ett förtydligande ang TID, övrigt är citat från hemsidan.
En förutsättning för att man ska förstå är givetvis att man först systematiskt tar del av vad de olika
principerna innebär.
Jag återkommer ev när kommentarerna tyder på att något av det jag skriver har gått fram.

DELTA-KONCEPTET baseras på unika principer tillämpade på ett fiktivt abstrakt grundtillstånd, G.
Grundtillståndet, G, representerar universum, överordnat och referensneutralt.
Det är via "G-strängen" universum sjunger sin sång.
Balanskriteriet ΔØ symboliserar balansen i G. ΔØ beskriver bakgrunden till vår verklighets s k RUM-TID,
i form av strukturella skillnader och komplexa avvikelser/obalanser i G.

Aktuella principer förklaras i den ursprungliga texten, och benämns,
• Medvetandets Referens, MR,
• Maskerings Princip, MP,
• Dubbelreferens Princip, DRP.
Medvetande har enligt konceptet, en intern egenstruktur, MR.
Medvetandet maskerar via MP sin egenstruktur MR i G, vilket beskrivs av principerna, MP och DRP.
Medvetandet förankrar därigenom via MP sin egen referens, MR, i G.
Det medför att MP fungerar som den egna strukturens INDIVIDUELLT förankrade strukturella REFERENS.
Det är utifrån REFERENS-FÖRANKRINGEN, MR via MP placerar "jaget" i dess centrala "medvetande-position",
till vilken den av ΔØ beskrivna balansen refererar.
Allt, inkl modellen ifråga, skall dock i slutänden visa sig vara en av MR genererad illusion.

Konceptet beskriver hur BALANS erhålls på komplex fältnivå genom växelverkan, VXV, via ∆Ø,
refererande till dessa individuella förankringar. Balansen refererar till OLIKA av MP beroende strukturtyper,
beskrivna som koncentrationer/densiteter av G inom växelverkan.
Balanskriteriet ∆Ø& har karaktär av dubbelnatur, och skrivs därför som 2∆Ø. 2∆Ø symboliserar således
två olika skepnader/strukturer för att därigenom sammantaget vara i balans inom växelverkan.
ΔØ anknyter till de elektromagnetiska fälten inkl de s k fundamentala konstanterna, εo och μo.
Dessa konstanter kan betraktas som de yttersta ”utposterna”, mot det för oss okända.
Konceptet har kompletterats, med en kortfattad matematisk beskrivning, som redogör för hur ∆Ø:s
strukturella relationer fungerar, som gränssnitt mot universum, alltså en typ av strukturell balansanpassning
mellan atom och omgivande universum.

Balanskriteriet ΔØ, är av fundamental betydelse för konceptet, och härledningen av begreppet RUM-TID.
Av den orsaken beskrivs kortfattat principen för hur växelverkan, VXV, inkl 2∆Ø innefattar en typ av
"FUNKTIONSOMKOPPLING" mellan "sfärisk" och "hyperbolisk" struktur, i grundtillståndet, G. ΔØ baseras således
på relativt varandra förskjutna TRIGONOMETRISKA och HYPERBOLISKA funktioner.

ΔØ beskrives som funktion av relativt varandra balanserande SFÄRISK och HYPERBOLISK struktur.
Den sfäriska strukturen refererar till vår reella verklighet (”enhetscirkeln”).
Den hyperboliska strukturen refererar till ”enhetshyperbeln” och är imaginär och dold/maskerad.
Dessa strukturer representeras av sfärerna i balanskriteriet 2∆Ø.
Den förnimbara verkligheten beskrivs som växelverkan via en länkkedja av 2∆Ø.
I denna länkkedja är alltså hälften av strukturerna imaginär ur observatörens perspektiv.
Förenklat tar därigenom de reella länkarna ”avstamp” från de imaginära.
Det kan liknas vid att ”kopplingen” mellan ∆Ø-länkarna (ur observatörens perspektiv) förskjuts.
Av den orsaken är 2∆Ø symboliserad av varandra ”överlappande” sfärer.

Fenomenet TID refererar till denna överlappning/förskjutning.

Begrundar du detta förstår du varför Eulers formel har det utseende den har.

/ Illusionen

Förstår, nu den frågan som måste (borde ha ställts) vad ska denna teori (förklaringsmodell) användas till?
Vad syftar den till och pekar på?

[xion]

Nej, det kommer aldrig att ta oss någonstans.

Det är inte förrän vi börjar resonera i termer, vem ligger bakom? Som vi kommer att komma någonvart.

Kan du förtydliga lite.
Vart kommer vi då?

[Esther]

Nej, det kommer aldrig att ta oss någonstans.

Det är inte förrän vi börjar resonera i termer, vem ligger bakom? Som vi kommer att komma någonvart.

Kan du förtydliga lite.
Vart kommer vi då?

Inte till himmelen i alla fall...

[Antic]

Nej, det kommer aldrig att ta oss någonstans.

Det är inte förrän vi börjar resonera i termer, vem ligger bakom? Som vi kommer att komma någonvart.

Kan du förtydliga lite.
Vart kommer vi då?

Ingen sker av en ren slump, av mysiska krafter? Inget kommer av ingenting heller? Du ser inte att liv kommer till av något som inte är liv heller?

Titta på dig själv? Varför gör du något?

Då kan du säkert applicera det i det stora hela också. Universum kommer inte vara begripbart på något sätt förrän vi lägger till saker som skapat, mening och tanke bakom. Då hamnar du var du själv är plus att du kan applicera varenda sak du ser, som att liv kommer av liv, och faktiskt få det att stämma.

Det är den ABSOLUT största missen som alla gör. De utesluter liv när de försöker förstå universum. Det är inte förrän du ser universum som ett resultat av liv som du kommer att komma någonstans.

[xion]

Nej, det kommer aldrig att ta oss någonstans.

Det är inte förrän vi börjar resonera i termer, vem ligger bakom? Som vi kommer att komma någonvart.

Kan du förtydliga lite.
Vart kommer vi då?

Ingen sker av en ren slump, av mysiska krafter? Inget kommer av ingenting heller? Du ser inte att liv kommer till av något som inte är liv heller?

Titta på dig själv? Varför gör du något?

Då kan du säkert applicera det i det stora hela också. Universum kommer inte vara begripbart på något sätt förrän vi lägger till saker som skapat, mening och tanke bakom. Då hamnar du var du själv är plus att du kan applicera varenda sak du ser, som att liv kommer av liv, och faktiskt få det att stämma.

Det är den ABSOLUT största missen som alla gör. De utesluter liv när de försöker förstå universum. Det är inte förrän du ser universum som ett resultat av liv som du kommer att komma någonstans.

Jaha jag förstår.
Du har vänt på alltihop.
Ja, så kan man också se det Den skutan kan du nog få Esther med på också.

[Antic]

Vad jag vill säga är att liv är det mest grundläggande som finns. Utan det, inget att uppleva, inget universum, ingenting. Allt vi kan betrakta är ingenting i sig utan liv.

[Pilatus]

Nyligen var vi inne på Kants åskådningsformer tid och rum. Att förnuftet uppfattar verkligheten som rumslig, tidslig. Tid emanerar från händelser, att någonting utmärker tidens gång. Det är en egenskap i naturen, t ex elektronens "rotation" kring atomens kärna. En klocka sa Einstein, med en klocka menar vi någonting som förser oss med en serie händelser som kan räknas. Det är den enkla förklaringen. Ref. denna tråd 13 feb 2018 16:43

Nej Kant sa aldrig detta.

Han förklarade att tid är en åskådningsform a priori. Men det räcker inte för att förstå vad tid är. Så om jag förstod honom rätt krävs även teori + begrepp (förståndskategorier; enhet, mångfald, totalitet, realitet, negation, begränsning, ting, orsak, gemenskap, möjlighet, tillvaro och nödvändighet).

Han sa inte att tiden kommer av erfarenheten som människan kan ha av den yttre erfarenheten - eller någon erfarenhet.

"Tid emanerar från händelser " är en förklaring som jag föreställer mig behövs för att förstå vad tid är. Tid kan beskrivas utifrån litet olika fysikaliska händelser. Jag har skrivit om åldrande, entropi och rörelse, cykliska förlopp. Tid i sig finns inte, det är en egenskap i materien, därför får vi betrakta tiden via något materiellt, att något händer. Jag har ingen aning om hur Kant förstod tid som en a priori åskådningsform. Kanske ser jag tid som något fysikaliskt som kan beskrivas med vårt sätt att mäta tid.

Jag har inte sett någon förklaring till vad tid är som skiljer sig från vad jag här förklarat. Illusionens tidsbegrepp tycks omfatta en längre utredning. Är det hanterbart, hur skall det läras ut i skolan?

Tid är en vektor som beskriver avståndet mellan händelser i rumtiden. Kortast uttryckt. Vad tror du Kant säger om det? Kants ghost får ta en promenad genom Kaliningrad och fundera på saken.

[xion]

Nyligen var vi inne på Kants åskådningsformer tid och rum. Att förnuftet uppfattar verkligheten som rumslig, tidslig. Tid emanerar från händelser, att någonting utmärker tidens gång. Det är en egenskap i naturen, t ex elektronens "rotation" kring atomens kärna. En klocka sa Einstein, med en klocka menar vi någonting som förser oss med en serie händelser som kan räknas. Det är den enkla förklaringen. Ref. denna tråd 13 feb 2018 16:43

Nej Kant sa aldrig detta.

Han förklarade att tid är en åskådningsform a priori. Men det räcker inte för att förstå vad tid är. Så om jag förstod honom rätt krävs även teori + begrepp (förståndskategorier; enhet, mångfald, totalitet, realitet, negation, begränsning, ting, orsak, gemenskap, möjlighet, tillvaro och nödvändighet).

Han sa inte att tiden kommer av erfarenheten som människan kan ha av den yttre erfarenheten - eller någon erfarenhet.

"Tid emanerar från händelser " är en förklaring som jag föreställer mig behövs för att förstå vad tid är. Tid kan beskrivas utifrån litet olika fysikaliska händelser. Jag har skrivit om åldrande, entropi och rörelse, cykliska förlopp. Tid i sig finns inte, det är en egenskap i materien, därför får vi betrakta tiden via något materiellt, att något händer. Jag har ingen aning om hur Kant förstod tid som en a priori åskådningsform. Kanske ser jag tid som något fysikaliskt som kan beskrivas med vårt sätt att mäta tid.

Jag har inte sett någon förklaring till vad tid är som skiljer sig från vad jag här förklarat. Illusionens tidsbegrepp tycks omfatta en längre utredning. Är det hanterbart, hur skall det läras ut i skolan?

Tid är en vektor som beskriver avståndet mellan händelser i rumtiden. Kortast uttryckt. Vad tror du Kant säger om det? Kants ghost får ta en promenad genom Kaliningrad och fundera på saken.

Enligt Bodil Jönsson så är upplevd tid den enda tid som existerar (stämmer ju bra med Antics ideer också)

[Pilatus]

Enligt Bodil Jönsson så är upplevd tid den enda tid som existerar (stämmer ju bra med Antics ideer också)

Det förefaller extremt subjektivistiskt att upplevelsen av tid skulle utesluta den tid som förflyter genom universums alla hörn. Den tid vi inte upplever tycks då inte finnas. Varifrån får man sådana idéer?

[Esther]

Enligt Bodil Jönsson så är upplevd tid den enda tid som existerar (stämmer ju bra med Antics ideer också)

Det förefaller extremt subjektivistiskt att upplevelsen av tid skulle utesluta den tid som förflyter genom universums alla hörn. Den tid vi inte upplever tycks då inte finnas. Varifrån får man sådana idéer?

Såg ditt meddelande ovan om Kant.
Är på mobilen och på språng hela dagen.
Skriver ikväll...

[xion]

Enligt Bodil Jönsson så är upplevd tid den enda tid som existerar (stämmer ju bra med Antics ideer också)

Det förefaller extremt subjektivistiskt att upplevelsen av tid skulle utesluta den tid som förflyter genom universums alla hörn. Den tid vi inte upplever tycks då inte finnas. Varifrån får man sådana idéer?

Därför att tid endast finns som upplevelse. Det " som förflyter genom universums alla hörn " är händelser. (eller kanske hädelser )

[Esther]

Kan du förtydliga lite.
Vart kommer vi då?

Ingen sker av en ren slump, av mysiska krafter? Inget kommer av ingenting heller? Du ser inte att liv kommer till av något som inte är liv heller?

Titta på dig själv? Varför gör du något?

Då kan du säkert applicera det i det stora hela också. Universum kommer inte vara begripbart på något sätt förrän vi lägger till saker som skapat, mening och tanke bakom. Då hamnar du var du själv är plus att du kan applicera varenda sak du ser, som att liv kommer av liv, och faktiskt få det att stämma.

Det är den ABSOLUT största missen som alla gör. De utesluter liv när de försöker förstå universum. Det är inte förrän du ser universum som ett resultat av liv som du kommer att komma någonstans.

Jaha jag förstår.
Du har vänt på alltihop.
Ja, så kan man också se det Den skutan kan du nog få Esther med på också.

alltså... Du verkligen hatar mig