Esther skrev:Förlåt ... det jag markerade ovan i din text... du menar vi ser bättre, hör bättre, har bättre taktil känsla, bättre lukt än på Kants tid? --- eller vilka sinnen talar du om exakt här
Ja visst, optiken har gett oss fantastiska möjligheter att se vad som tidigare varit oåtkomligt. Såväl mikro, som makro. Ökad bandbredd. Även se bakåt i tiden, teleskop. Det finns enkla hjälpmedel som gör att vi kan höra bättre, urskilja ljud, filtrera bort ljud. Dofter kan analyseras till kemiska substanser. Känsel, en teslasuit är världens första helkroppskostym som gör det möjligt att känna den virtuella verkligheten.
Esther skrev:Förlåt ... det jag markerade ovan i din text... du menar vi ser bättre, hör bättre, har bättre taktil känsla, bättre lukt än på Kants tid? --- eller vilka sinnen talar du om exakt här
Ja visst, optiken har gett oss fantastiska möjligheter att se vad som tidigare varit oåtkomligt. Såväl mikro, som makro. Ökad bandbredd. Även se bakåt i tiden, teleskop. Det finns enkla hjälpmedel som gör att vi kan höra bättre, urskilja ljud, filtrera bort ljud. Dofter kan analyseras till kemiska substanser. Känsel, en teslasuit är världens första helkroppskostym som gör det möjligt att känna den virtuella verkligheten.
Vad gulligt av dig... MEN.. Varje felaktigt antaganden och varje miss i teknik och kalibrering och varje skev lins och varje miss i teorin.... Förstärks. Inte sant?!?
Så - få se som jag har förstått dig rätt. Tid = förändring Rum = platsen för förändring
Rätt?
Njaa... Tid är inte samma sak som förändring men förändring gör att du kan uppleva tid.
Uppleva? Som i : leva upp. SOM i konsumera?
Synonymer till uppleva vara med om, pröva på, erfara, delta i, genomleva, se uppfatta, känna, tycka, reagera på, anse om Användarnas bidrag få ta del av Föreslå en synonym eller ett motsatsord till uppleva. | Nytt ord? Ur Synonymordboken Vad betyder uppleva? vara med om, pröva på; känna, reagera, uppfatta || böjs som leva, perf. part. upplevd el. upplevad
xion skrev:Njaa... Tid är inte samma sak som förändring men förändring gör att du kan uppleva tid.
Uppleva? Som i : leva upp. SOM i konsumera?
Synonymer till uppleva vara med om, pröva på, erfara, delta i, genomleva, se uppfatta, känna, tycka, reagera på, anse om Användarnas bidrag få ta del av Föreslå en synonym eller ett motsatsord till uppleva. | Nytt ord? Ur Synonymordboken Vad betyder uppleva? vara med om, pröva på; känna, reagera, uppfatta || böjs som leva, perf. part. upplevd el. upplevad
Detta innebär ju att tid och rum egentligen inte finns som något självständigt utanför oss. Utan att det bara är människans upplevelse av detta som finns. Antic har rätt?!? Eller?
Esther skrev: Uppleva? Som i : leva upp. SOM i konsumera?
Synonymer till uppleva vara med om, pröva på, erfara, delta i, genomleva, se uppfatta, känna, tycka, reagera på, anse om Användarnas bidrag få ta del av Föreslå en synonym eller ett motsatsord till uppleva. | Nytt ord? Ur Synonymordboken Vad betyder uppleva? vara med om, pröva på; känna, reagera, uppfatta || böjs som leva, perf. part. upplevd el. upplevad
Detta innebär ju att tid och rum egentligen inte finns som något självständigt utanför oss. Utan att det bara är människans upplevelse av detta som finns. Antic har rätt?!? Eller?
xion skrev:Synonymer till uppleva vara med om, pröva på, erfara, delta i, genomleva, se uppfatta, känna, tycka, reagera på, anse om Användarnas bidrag få ta del av Föreslå en synonym eller ett motsatsord till uppleva. | Nytt ord? Ur Synonymordboken Vad betyder uppleva? vara med om, pröva på; känna, reagera, uppfatta || böjs som leva, perf. part. upplevd el. upplevad
Detta innebär ju att tid och rum egentligen inte finns som något självständigt utanför oss. Utan att det bara är människans upplevelse av detta som finns. Antic har rätt?!? Eller?
JA
Ok. Detta innebär då att då det bara är mänskliga upplevelser och tid och rum inte existerar självständigt att tid och rum inte heller finns för något som existerar?!
Esther skrev: Detta innebär ju att tid och rum egentligen inte finns som något självständigt utanför oss. Utan att det bara är människans upplevelse av detta som finns. Antic har rätt?!? Eller?
JA
Ok. Detta innebär då att då det bara är mänskliga upplevelser och tid och rum inte existerar självständigt att tid och rum inte heller finns för något som existerar?!
Det där var väl en konstig mening? Jag kan trösta er alla med att det kanske bara är jag och Antic (och jag har fått det från Antic) som ser det så här, så statistiskt sett måste vi ju ha fel. Men mitt råd är att innan ni avfärdar det helt så bör ni försöka förstå hur han resonerar.
Ok. Detta innebär då att då det bara är mänskliga upplevelser och tid och rum inte existerar självständigt att tid och rum inte heller finns för något som existerar?!
Det där var väl en konstig mening? Jag kan trösta er alla med att det kanske bara är jag och Antic (och jag har fått det från Antic) som ser det så här, så statistiskt sett måste vi ju ha fel. Men mitt råd är att innan ni avfärdar det helt så bör ni försöka förstå hur han resonerar.
skriver på mobilen... På väg. Det blir utan kommatecken... Återkommer ikväll. Då tar vi nya tag. Skam den som ger sig.
Esther skrev:Detta innebär ju att tid och rum egentligen inte finns som något självständigt utanför oss. Utan att det bara är människans upplevelse av detta som finns. Antic har rätt?!? Eller?
Esther skrev:Detta innebär ju att tid och rum egentligen inte finns som något självständigt utanför oss. Utan att det bara är människans upplevelse av detta som finns. Antic har rätt?!? Eller?
Jag vill börja med en ontologisk sats. Universum existerar oberoende av alla subjekt. Vi kan därmed inte säga att vår upplevelse av världen är primär, eller att vår tanke utgör grunden för vår existens. Detta trots att det upplevs så, utom då vi sover.
Själen är inte någon liten figur som tittar ut genom våra ögon (sinnen), men det är så vi upplever världen, som om.
Tid är en åskådningsform a priori säger Kant. Vi kan inte tänka oss något fysiskt objekt som inte samtidigt existerar i tid och rum. Även tanken på en snöboll existerar i tid och rum. Allt det som sysselsätter subjektet existerar i tid och rum.
Om vi tänker oss en servande tennisspelare som slår iväg tennisbollen, vi hör slaget och ibland ett stönande läte från spelaren. Michelle Larcher de Brito tillhör de spelare som stönar allra mest och längst. Publiken skrattar eller blir störda och härmar. Ljudvågorna tycks nå alla (stimuli) och de reagerar på litet olika sätt (respons). Varje enskilt subjekt runt centercourten upplever detta. På videotapen lagras de omvandlade ljudvågorna till ett materiellt avtryck i tapens emulsion (av spelarens stön).
Antic som är idealist föreställer sig att allt detta är ett fenomen för varje subjekt som finns närvarande. Så långt är allt lugnt. Och video-rekordern (förutsätter ljudvågor som kan tas upp i en mikrofon etc) kan vid ett senare tillfälle spela upp samma stönanden som Larcher de Brito frambringade för varje slags slag mot bollen. Jag måste medge att allt detta hände utanför mitt medvetande. Det var först nu som jag funderade på någon konkret händelse som inte var en isolerad företeelse och som förutsatte existensen av såväl rum som tid.
Jag nämnde ju att tid var lika med rörelse. Det är antagligen en mycket besynnerligt påstående. Det borde ju innebära att rörelsen är tidens orsak. Och det tror jag inte att det är, längre. Kant hade kanske rätt, trots allt. Tid och rum existerar varhelst något händer. Det är inte så enkelt som att en stol kräver ett rum, bättre att säga: där stolen finns, finns både rum och tid.
Esther skrev:Detta innebär ju att tid och rum egentligen inte finns som något självständigt utanför oss. Utan att det bara är människans upplevelse av detta som finns. Antic har rätt?!? Eller?
Jag vill börja med en ontologisk sats. Universum existerar oberoende av alla subjekt. Vi kan därmed inte säga att vår upplevelse av världen är primär, eller att vår tanke utgör grunden för vår existens. Detta trots att det upplevs så, utom då vi sover.
Själen är inte någon liten figur som tittar ut genom våra ögon (sinnen), men det är så vi upplever världen, som om.
Tid är en åskådningsform a priori säger Kant. Vi kan inte tänka oss något fysiskt objekt som inte samtidigt existerar i tid och rum. Även tanken på en snöboll existerar i tid och rum. Allt det som sysselsätter subjektet existerar i tid och rum.
Om vi tänker oss en servande tennisspelare som slår iväg tennisbollen, vi hör slaget och ibland ett stönande läte från spelaren. Michelle Larcher de Brito tillhör de spelare som stönar allra mest och längst. Publiken skrattar eller blir störda och härmar. Ljudvågorna tycks nå alla (stimuli) och de reagerar på litet olika sätt (respons). Varje enskilt subjekt runt centercourten upplever detta. På videotapen lagras de omvandlade ljudvågorna till ett materiellt avtryck i tapens emulsion (av spelarens stön).
Antic som är idealist föreställer sig att allt detta är ett fenomen för varje subjekt som finns närvarande. Så långt är allt lugnt. Och video-rekordern (förutsätter ljudvågor som kan tas upp i en mikrofon etc) kan vid ett senare tillfälle spela upp samma stönanden som Larcher de Brito frambringade för varje slags slag mot bollen. Jag måste medge att allt detta hände utanför mitt medvetande. Det var först nu som jag funderade på någon konkret händelse som inte var en isolerad företeelse och som förutsatte existensen av såväl rum som tid.
Jag nämnde ju att tid var lika med rörelse. Det är antagligen en mycket besynnerligt påstående. Det borde ju innebära att rörelsen är tidens orsak. Och det tror jag inte att det är, längre. Kant hade kanske rätt, trots allt. Tid och rum existerar varhelst något händer. Det är inte så enkelt som att en stol kräver ett rum, bättre att säga: där stolen finns, finns både rum och tid.
Michelle Larcher de Brito - match volume
Tid och rum existerar varhelst något händer.... Händer... Eller existerar?
Jag läser just nu "Du sköna nya värld" av Aldous Huxley. Jag börjar komma mot slutet och den blir bättre mot slutet precis som Rekoj sa om Kontrapunkt. Lite tankeställare får man. Kanske är det ibland så att illusionen är att föredra framför sanningen. Kanske är det rätt att ibland undanhålla sanningen om detta är en säkrare väg till "lycka" och för att undvika lidande.
xion skrev:Jag läser just nu "Du sköna nya värld" av Aldous Huxley. Jag börjar komma mot slutet och den blir bättre mot slutet precis som Rekoj sa om Kontrapunkt. Lite tankeställare får man. Kanske är det ibland så att illusionen är att föredra framför sanningen. Kanske är det rätt att ibland undanhålla sanningen om detta är en säkrare väg till "lycka" och för att undvika lidande.
Det var längesedan jag läste, vad säger han, fanns tiden i hans värld?
