Finns Gud?

[xion]

1. Om vi menar att vi finns och är skapade, oavsett vad eller vem som skapat oss, då finns det någon/något som skapat oss. Detta något/denna någon kallar jag Skaparen, oavsett vad Skaparen i praktiken kan tänkas vara. Skapare kallar jag här Gud.

2. Tror man på en övernaturlig skapare, blir det ens Gud. Är man ateist är det naturen/kosmos själv som via befintliga naturlagar, evolutionslagar, kosmiska konstanter, slumpfaktorn och tidsfaktorn som skapat oss och därmed är Skaparen. Är man panteist blir det samma resultat. Kosmos har skapat oss.

3. I alla dessa fall finns en skapare till oss som skapade, antingen en övernaturlig Gud, naturen eller kosmos. Skapare = Gud. I alla tre fallen finns alltså en Gud. Alltså finns Gud = en skapare för alla de tre fallen.

4. Bara om vi inte är skapade är det logiskt att dra slutsatsen att någon skapare ej finns och därmed ej någon gud eller Gud.

Ja, Gud är ju bara ett ord (i begynnelsen var ordet)
Jag använder själv ordet Gud fast jag är ateist.
Så fort vi pratar om Gud så existerar Gud. Det går nämligen inte att tala om något som inte existerar.

[Esther]

1. Om vi menar att vi finns och är skapade, oavsett vad eller vem som skapat oss, då finns det någon/något som skapat oss. Detta något/denna någon kallar jag Skaparen, oavsett vad Skaparen i praktiken kan tänkas vara. Skapare kallar jag här Gud.

2. Tror man på en övernaturlig skapare, blir det ens Gud. Är man ateist är det naturen/kosmos själv som via befintliga naturlagar, evolutionslagar, kosmiska konstanter, slumpfaktorn och tidsfaktorn som skapat oss och därmed är Skaparen. Är man panteist blir det samma resultat. Kosmos har skapat oss.

3. I alla dessa fall finns en skapare till oss som skapade, antingen en övernaturlig Gud, naturen eller kosmos. Skapare = Gud. I alla tre fallen finns alltså en Gud. Alltså finns Gud = en skapare för alla de tre fallen.

4. Bara om vi inte är skapade är det logiskt att dra slutsatsen att någon skapare ej finns och därmed ej någon gud eller Gud.

Ja, Gud är ju bara ett ord (i begynnelsen var ordet)
Jag använder själv ordet Gud fast jag är ateist.
Så fort vi pratar om Gud så existerar Gud. Det går nämligen inte att tala om något som inte existerar.

Ja sanningen är att du talar för att Gud just existerar.

[xion]

1. Om vi menar att vi finns och är skapade, oavsett vad eller vem som skapat oss, då finns det någon/något som skapat oss. Detta något/denna någon kallar jag Skaparen, oavsett vad Skaparen i praktiken kan tänkas vara. Skapare kallar jag här Gud.

2. Tror man på en övernaturlig skapare, blir det ens Gud. Är man ateist är det naturen/kosmos själv som via befintliga naturlagar, evolutionslagar, kosmiska konstanter, slumpfaktorn och tidsfaktorn som skapat oss och därmed är Skaparen. Är man panteist blir det samma resultat. Kosmos har skapat oss.

3. I alla dessa fall finns en skapare till oss som skapade, antingen en övernaturlig Gud, naturen eller kosmos. Skapare = Gud. I alla tre fallen finns alltså en Gud. Alltså finns Gud = en skapare för alla de tre fallen.

4. Bara om vi inte är skapade är det logiskt att dra slutsatsen att någon skapare ej finns och därmed ej någon gud eller Gud.

Ja, Gud är ju bara ett ord (i begynnelsen var ordet)
Jag använder själv ordet Gud fast jag är ateist.
Så fort vi pratar om Gud så existerar Gud. Det går nämligen inte att tala om något som inte existerar.

Ja sanningen är att du talar för att Gud just existerar.

Det beror på att jag vet vad "existerar" betyder

[Pilatus]

1. Om vi menar att vi finns och är skapade, oavsett vad eller vem som skapat oss, då finns det någon/något som skapat oss. Detta något/denna någon kallar jag Skaparen, oavsett vad Skaparen i praktiken kan tänkas vara. Skapare kallar jag här Gud.

2. Tror man på en övernaturlig skapare, blir det ens Gud. Är man ateist är det naturen/kosmos själv som via befintliga naturlagar, evolutionslagar, kosmiska konstanter, slumpfaktorn och tidsfaktorn som skapat oss och därmed är Skaparen. Är man panteist blir det samma resultat. Kosmos har skapat oss.

3. I alla dessa fall finns en skapare till oss som skapade, antingen en övernaturlig Gud, naturen eller kosmos. Skapare = Gud. I alla tre fallen finns alltså en Gud. Alltså finns Gud = en skapare för alla de tre fallen.

4. Bara om vi inte är skapade är det logiskt att dra slutsatsen att någon skapare ej finns och därmed ej någon gud eller Gud.

Ja, jag går med på resonemanget men saknar avsikten. Det finns, som jag ser det, en viktig skillnad mellan naturen och Gud. Naturens lagar medger att människor kan finnas, (hon behöver inte finnas, det kunde ha blivit något annat). Naturen besitter en stor frihet, vad slags arter som kan komma att utvecklas efter människan vet vi inte. Det är inte avgjort. En naturkatastrof (ett tillräckligt stort vulkanutbrott) kan enligt antropologen Stanley Ambrose, minska populationsstorleken till: " en nivå, tillräckligt låg för evolutionära förändringar, som sker mycket snabbare i små populationer, för att producera en snabb populationsdifferentiering".

Alternativt att Gud skapade människan till sin avbild. Och sedan börjar det, arvsynd, syndafloden och några obetydliga folkstammar som levde i en herdekultur, som blev egendomsfolket med en omfattande lag och som inleder ett evigt krigande om land som aldrig vill ta slut.

[531bts]

De religösa, Bibeltolkarna med ett för förnuftet oklart Gudsbegrepp, har sällan eller aldrig ngt vettigt svar på Guds mening med skapelsen.
Man konstaterar självbelåtet att det MÅSTE vara Gud som orsak till skapelsen. Man går glatt vidare. o kan skudda stoftet fr sandalerna fortfarande med meningsfrågan lika oklar o obesvarad, men med en förvissning om att "jaget" ändå är välputsat o har specialförbindelse till Jesus o Gud, "Jag" som hänvisar till Gud o Jesus får ju naturligtvis specialbehandling, syndernas förlåtelse o änglavakt. Dream on!

[Esther]

Ja, Gud är ju bara ett ord (i begynnelsen var ordet)
Jag använder själv ordet Gud fast jag är ateist.
Så fort vi pratar om Gud så existerar Gud. Det går nämligen inte att tala om något som inte existerar.

Ja sanningen är att du talar för att Gud just existerar.

Det beror på att jag vet vad "existerar" betyder

Vad du tror dig veta - har föga eller inget med det faktum att göra - att du har talförmågan. Den besitter du på grund av - att Gud existerar. Före dig, existerade Han - och efter dig existerar Han, och gav dig förmågan att tala...

[Esther]

De religösa, Bibeltolkarna med ett för förnuftet oklart Gudsbegrepp, har sällan eller aldrig ngt vettigt svar på Guds mening med skapelsen.
Man konstaterar självbelåtet att det MÅSTE vara Gud som orsak till skapelsen. Man går glatt vidare. o kan skudda stoftet fr sandalerna fortfarande med meningsfrågan lika oklar o obesvarad, men med en förvissning om att "jaget" ändå är välputsat o har specialförbindelse till Jesus o Gud, "Jag" som hänvisar till Gud o Jesus får ju naturligtvis specialbehandling, syndernas förlåtelse o änglavakt. Dream on!

[xion]

Ja sanningen är att du talar för att Gud just existerar.

Det beror på att jag vet vad "existerar" betyder

Vad du tror dig veta - har föga eller inget med det faktum att göra - att du har talförmågan. Den besitter du på grund av - att Gud existerar. Före dig, existerade Han - och efter dig existerar Han, och gav dig förmågan att tala...

Som sagt: Dream on!

[Esther]

1. Om vi menar att vi finns och är skapade, oavsett vad eller vem som skapat oss, då finns det någon/något som skapat oss. Detta något/denna någon kallar jag Skaparen, oavsett vad Skaparen i praktiken kan tänkas vara. Skapare kallar jag här Gud.

2. Tror man på en övernaturlig skapare, blir det ens Gud. Är man ateist är det naturen/kosmos själv som via befintliga naturlagar, evolutionslagar, kosmiska konstanter, slumpfaktorn och tidsfaktorn som skapat oss och därmed är Skaparen. Är man panteist blir det samma resultat. Kosmos har skapat oss.

3. I alla dessa fall finns en skapare till oss som skapade, antingen en övernaturlig Gud, naturen eller kosmos. Skapare = Gud. I alla tre fallen finns alltså en Gud. Alltså finns Gud = en skapare för alla de tre fallen.

4. Bara om vi inte är skapade är det logiskt att dra slutsatsen att någon skapare ej finns och därmed ej någon gud eller Gud.

Ja, jag går med på resonemanget men saknar avsikten. Det finns, som jag ser det, en viktig skillnad mellan naturen och Gud. Naturens lagar medger att människor kan finnas, (hon behöver inte finnas, det kunde ha blivit något annat). Naturen besitter en stor frihet, vad slags arter som kan komma att utvecklas efter människan vet vi inte. Det är inte avgjort. En naturkatastrof (ett tillräckligt stort vulkanutbrott) kan enligt antropologen Stanley Ambrose, minska populationsstorleken till: " en nivå, tillräckligt låg för evolutionära förändringar, som sker mycket snabbare i små populationer, för att producera en snabb populationsdifferentiering".

Alternativt att Gud skapade människan till sin avbild. Och sedan börjar det, arvsynd, syndafloden och några obetydliga folkstammar som levde i en herdekultur, som blev egendomsfolket med en omfattande lag och som inleder ett evigt krigande om land som aldrig vill ta slut.

Alternativt att Gud skapade människan till sin avbild. Och sedan börjar det, arvsynd, syndafloden och några obetydliga folkstammar som levde i en herdekultur, som blev egendomsfolket med en omfattande lag och som inleder ett evigt krigande om land som aldrig vill ta slut

...det sista??
öhhhhh ... va?

[Esther]

Det beror på att jag vet vad "existerar" betyder

Vad du tror dig veta - har föga eller inget med det faktum att göra - att du har talförmågan. Den besitter du på grund av - att Gud existerar. Före dig, existerade Han - och efter dig existerar Han, och gav dig förmågan att tala...

Som sagt: Dream on!

Jag behöver inte drömma eftersom jag inte sover - till skillnad från dig (tyvärr)

[Antic]

1. Om vi menar att vi finns och är skapade, oavsett vad eller vem som skapat oss, då finns det någon/något som skapat oss. Detta något/denna någon kallar jag Skaparen, oavsett vad Skaparen i praktiken kan tänkas vara. Skapare kallar jag här Gud.

2. Tror man på en övernaturlig skapare, blir det ens Gud. Är man ateist är det naturen/kosmos själv som via befintliga naturlagar, evolutionslagar, kosmiska konstanter, slumpfaktorn och tidsfaktorn som skapat oss och därmed är Skaparen. Är man panteist blir det samma resultat. Kosmos har skapat oss.

3. I alla dessa fall finns en skapare till oss som skapade, antingen en övernaturlig Gud, naturen eller kosmos. Skapare = Gud. I alla tre fallen finns alltså en Gud. Alltså finns Gud = en skapare för alla de tre fallen.

4. Bara om vi inte är skapade är det logiskt att dra slutsatsen att någon skapare ej finns och därmed ej någon gud eller Gud.

Inte oavsett "vad". Liv kommer av liv. Det är vad vi själva ser runt omkring oss och kommer aldrig att vara annorlunda någon annanstans heller.

Och för att komma ifrån logiska omöjligheter helt och hållet så måste livet som skapade allt annat liv vara utan upphov och skapare själv. Det är enda logiska möjligheten som liv kan ha blivit till på, av liv som aldrig blivit till. Annars får vi genast den logiska omöjligheten i liv blir till av liv.

Antingen blir liv till av liv
Eller så blir liv till av något som inte är liv

Det blir att välja eftersom det är två totala logiska motsatser.

[Esther]

pseudologik - GÄSP...
Sa den illvilliga om den villige.

[xion]

Vad du tror dig veta - har föga eller inget med det faktum att göra - att du har talförmågan. Den besitter du på grund av - att Gud existerar. Före dig, existerade Han - och efter dig existerar Han, och gav dig förmågan att tala...

Som sagt: Dream on!

Jag behöver inte drömma eftersom jag inte sover - till skillnad från dig (tyvärr)

.

[531bts]

Esther: liksom de flesta religösa o Bibeltolkare gör du stor affär av din Gudstro. Hänvisar till din högst pivata, personliga logik o tolkning av Gud o Bibeln. Det privata, personliga är i centrum, trots din ständiga hänvisning till det största människan kan tänka sig. Det kommer sällan eller aldrig några förnuftiga, allmängilltiga förslag till på hur det tankesinne o människans möjlighet att filosofera, kan användas att nå o etablera sig i Gudsmedvetande. Det finns lika många tolkningar o oklara uttalanden om Gud som det finns religösa. Gudsbegreppet blir orsak till självhävdelse, konkurrens, osämja o i sin värsta konsekvens: krig o terror. Idioti.

[Pilatus]

Alternativt att Gud skapade människan till sin avbild. Och sedan börjar det, arvsynd, syndafloden och några obetydliga folkstammar som levde i en herdekultur, som blev egendomsfolket med en omfattande lag och som inleder ett evigt krigande om land som aldrig vill ta slut

...det sista?? öhhhhh ... va?

Ja, det började med kananéerna och ett par av deras gudar, El och Jahve. Men det är ju Jahve som Jesus betraktade som sin Gud. Han läste och citerade Torah, och profeterna. Jag förmodar Septuaginta, eller den version som var översatt till koinegrekiska. Citerar han något som tyder på att han talade eller läste det hebreiska språket?