Finns Gud?

[Pilatus]

Det hade varit enkelt att sätta upp en åskledare på kyrkans tak. I Sverige har alltför många gamla vackra kyrkor brunnit på grund av blixtnedslag.

[Esther]

En inte helt fullt psykiskt sund människa kan inte ens avgöra om verkligheten är verklighet eller om de själva existerar eller om andra människor är en dröm eller om de är de - de själva är.

Jag tror att sådana upplevelser är lärorika. En människa utan tvivel bedrar sig själv.

Alla måste alltid ifrågasätta nästintill allt.... håller med dig. Det är sunt. Kritiskt tänkande och ifrågasättande är - teologi ... (det är det inte många som vet - men det är detta som det handlar om: ifrågasättande och genom det utvecklande).

[klorofyll]

Ofta är det dessutom en vanföreställning som ligger till grund för vad man vill...

[Antic]

Men du vet inte om det fanns tid och rum de första timmarna efter Big Bang? Det mesta talar för Big Bang. Ingen var där kan jag utlova, det var hett och kvavt i den kokande gröten av partiklar och joner. Likväl kan vi säkert säga att varhelst det finns något materiellt så existerar både tid och rum. Hur vi kan veta det säkert? Föremål är tredimensionella och de åldras, även diamanter åldras, det går bara litet långsammare, miljarder år.

Problemet är att du försöker att tänka dig tid och rum som något oberoende från upplevandet.

Tvärtom, båda skapas av upplevandet. Inget upplevande, ingen tid eller rum.

Istället för att se universum som upphov till liv, se liv som upphov till universum. Då kommer det stämma mycket bättre.

[Esther]

Men du vet inte om det fanns tid och rum de första timmarna efter Big Bang? Det mesta talar för Big Bang. Ingen var där kan jag utlova, det var hett och kvavt i den kokande gröten av partiklar och joner. Likväl kan vi säkert säga att varhelst det finns något materiellt så existerar både tid och rum. Hur vi kan veta det säkert? Föremål är tredimensionella och de åldras, även diamanter åldras, det går bara litet långsammare, miljarder år.

Problemet är att du försöker att tänka dig tid och rum som något oberoende från upplevandet.

Tvärtom, båda skapas av upplevandet. Inget upplevande, ingen tid eller rum.

beskriv kol 14 metoden

[Antic]

En upplevd metod?

Nuff said...

[Esther]

En upplevd metod?

Nuff said...

http://illvet.se/teknologi/hur-fungerar-kol-14-metoden

[Antic]

Jag vet redan hur kol 14 metoden fungerar. Men vad skulle den vara till för nytta för något utanför upplevelsen?

Ingen alls.

[Esther]

Jag vet redan hur kol 14 metoden fungerar. Men vad skulle den vara till för nytta för något utanför upplevelsen?

Ingen alls.

Nyttan blir funktionell - teknisk, vetenskaplig, kunskapsmässig

[Pilatus]

Istället för att se universum som upphov till liv, se liv som upphov till universum.

Var har du fått det ifrån? Om liv skall existera förutsätts att det finns en plats där livet kan starta och växa. Tid och rum.

[Esther]

Istället för att se universum som upphov till liv, se liv som upphov till universum.

Var har du fått det ifrån? Om liv skall existera förutsätts att det finns en plats där livet kan starta och växa. Tid och rum.

Det jag läser hos Antic - är just detta som är den direkta motpolen till Gud. Eftersom detta är någon som har satt sig själv och sitt eget medvetande till centrum för allt. Allt skapat, allt som finns och existera och allt som någonsin kan vara.
Det är nästintill skrämmande för mig. Jag som troende känner rädsla inför sådant.
I den slags värld där man själv är det enda centrum som finns - där ens eget medvetande är det enda som är förhärskande och det enda som är allt tings centrum - där finns inget. Det är total tomhet.
Fruktansvärt obehagligt faktiskt att föreställa sig att någon kan se saker så.
Gud är bara något påfund i det egna medvetandet och allt som finns existerar bara för att den personer menar sig uppleva detta.
Att vara inkrökt i sig själv - är en slags understatement.

[Antic]

Var har du fått det ifrån? Om liv skall existera förutsätts att det finns en plats där livet kan starta och växa. Tid och rum.

Det finns ingen plats utan att upplevelsen skapar den.

Och det tomma universum utan liv du själv tänker dig och kan se framför dig, existerar inte utan din upplevelse. Allt du du ser, är du själv upphov till genom att uppleva.

Precis lika bisarrt som att se en dokumentär om "livets uppkomst", i full färg...där finns allt som vi upplever, men utan upplevelse...

Pilatus

Titta upp mot en klar natthimmel. Så blundar du. Det är ett bra första steg mot att förstå hur ett universum skulle vara utan upplevelsen.

[Pilatus]

Titta upp mot en klar natthimmel. Så blundar du. Det är ett bra första steg mot att förstå hur ett universum skulle vara utan upplevelsen.

Vilken skillnad skulle det göra? Tror du att stjärnorna slocknar den dag (solen blåst bort jordens atmosfär och) ingen levande varelse längre kan stirra ut i mörkret och se Vintergatans alla stjärnor?

[Antic]

Vilken skillnad skulle det göra? Tror du att stjärnorna slocknar den dag (solen blåst bort jordens atmosfär och) ingen levande varelse längre kan stirra ut i mörkret och se Vintergatans alla stjärnor?

Det du ser existerar bara i dig själv. I upplevelsen.

Det skulle vara en logisk omöjlighet med "fysiska stjärnor" utanför din upplevelse pga objektivitetsproblemet. Dessutom skulle din upplevelse bara vara en illusion på det viset.

Så var glad för att upplevelsen är äkta istället.

[Pilatus]

Vilken skillnad skulle det göra? Tror du att stjärnorna slocknar den dag (solen blåst bort jordens atmosfär och) ingen levande varelse längre kan stirra ut i mörkret och se Vintergatans alla stjärnor?

Det du ser existerar bara i dig själv. I upplevelsen.

Frågan gäller inte vad jag eller någon annan ser. Frågan avser om stjärnorna upplöses den dag ingen längre kan uppleva dem? Eller finns Vintergata kvar, en sakta roterande spiralgalax? Vad bryr sig Vintergatan om några människor i en av dess armar?