Autodidakt [trådskapare moderator]

[xion]

Vad man tänker sig är att - baserat på resultat i prov - så kan vissa länder producera elever som får bättre provresultat än andra länder. Detta - att ha bra provresultat ... är inget utslag på kunskap ens - när kunskap ses som en utvecklande faktor och inte en förmåga att hantera det mottagna (som i provfallet).

Som man ropar i skogen får man svar.
Ett prov besvarar bara det som själva provet visar, inget annat.

Prov idag är inte utformade så att det är ja nej svar - de svar som krävs är utarbetade på så sätt att de visar på fler förmågor än bara kunskapen i ett ämne som behandlas --- så de prov som används idag är mer omfattande. MEN det är som sagt inom de redan avgränsade områden som man kan bedöma - allt därutöver syns inte. Man kan säga att de är som fisknät med enormt grova maskor som släpper igenom det mesta utom de riktigt feta fiskarna som ofta inte alls är begåvade men har lärt sig att mekaniskt lära in det de behöver för att instrumentellt få bra betyg så de kan få det de vill ha i samhället. Detta tyder på att man kan tänka långsiktigt och jobba på det - ihärdigt... men det visar inte på begåvning.

Ett intelligenstest exempelvis visar bara att den som utfört provet besitter färdigheter i de moment som provet innehåller. Testpersonen kan vara helt oduglig i andra avseenden.

[Esther]

Är det uteslutet att bristen sitter någon annanstans än hos honom?

Begåvning - verklig sådan - är mångfalt sådan att den kan ta in ny information och applicera den på rätt sätt och i rätt kontext - men nästintill omedelbar verkan - eller att man kan lösa problem på ett nytt och innovativt sätt genom att man använder en bredd av kunskapsområden där man syntetiserar den underliggande kunskapen på ett nytt sätt.
Jag har inte sett prov på detta hos honom...

[Esther]

Som man ropar i skogen får man svar.
Ett prov besvarar bara det som själva provet visar, inget annat.

Prov idag är inte utformade så att det är ja nej svar - de svar som krävs är utarbetade på så sätt att de visar på fler förmågor än bara kunskapen i ett ämne som behandlas --- så de prov som används idag är mer omfattande. MEN det är som sagt inom de redan avgränsade områden som man kan bedöma - allt därutöver syns inte. Man kan säga att de är som fisknät med enormt grova maskor som släpper igenom det mesta utom de riktigt feta fiskarna som ofta inte alls är begåvade men har lärt sig att mekaniskt lära in det de behöver för att instrumentellt få bra betyg så de kan få det de vill ha i samhället. Detta tyder på att man kan tänka långsiktigt och jobba på det - ihärdigt... men det visar inte på begåvning.

Ett intelligenstest exempelvis visar bara att den som utfört provet besitter färdigheter i de moment som provet innehåller. Testpersonen kan vara helt oduglig i andra avseenden.

Prov i skolmiljö och intelligenstest är två skilda saker.
Det sista kan man mekaniskt öva in.

[xion]

Kan vara så --- men han besitter inte någon annan förmåga än att säga samma sak - han har helt enkelt inte förmågan att utveckla det han säger. Kanske är det där han brister

Är det uteslutet att bristen sitter någon annanstans än hos honom?

I fallet med honom - finns det han lider av beskriver sedan lång tid tillbaka - det är ett välkänt fenomen som Pilatus satte ord på och även jag.
Det vi säger - då människan som helhet och allt han kan eller vad han baserar sina loopade och ständigt upprepande saker på - vet vi inte för de syns inte. I verkliga livet kan han vara ytterst begåvad - men detta hade i rimlighetens namn kunnat synas genom att han hade haft förmågan att förstå vad andra säger och ta in det. Det har han inte visat prov på.

Jag förstår i stort sett allt han skriver,
Vad gör man när ingen förstår om inte upprepar i nya varianter.

[Esther]

Är det uteslutet att bristen sitter någon annanstans än hos honom?

I fallet med honom - finns det han lider av beskriver sedan lång tid tillbaka - det är ett välkänt fenomen som Pilatus satte ord på och även jag.
Det vi säger - då människan som helhet och allt han kan eller vad han baserar sina loopade och ständigt upprepande saker på - vet vi inte för de syns inte. I verkliga livet kan han vara ytterst begåvad - men detta hade i rimlighetens namn kunnat synas genom att han hade haft förmågan att förstå vad andra säger och ta in det. Det har han inte visat prov på.

Jag förstår i stort sett allt han skriver,

Det gör jag med. Men att förstå vad en annan säger och att det då skulle vara rätt... är två skilda saker. Att kunna bedöma något kan härröra från att man har en större kunskap. Just i hans fall talar han om något som kallas idealism och vidare även solipsim - den har på olika sätt bemötts och man kan läsa en välgrundad kritik om detta på olika håll. Inget nytt under solen - sedan när han blivit motbevisad - ändrar han lite form men fortsätter att vidhålla att han har rätt ... det är lite tramsigt ...

[Esther]

I fallet med honom - finns det han lider av beskriver sedan lång tid tillbaka - det är ett välkänt fenomen som Pilatus satte ord på och även jag.
Det vi säger - då människan som helhet och allt han kan eller vad han baserar sina loopade och ständigt upprepande saker på - vet vi inte för de syns inte. I verkliga livet kan han vara ytterst begåvad - men detta hade i rimlighetens namn kunnat synas genom att han hade haft förmågan att förstå vad andra säger och ta in det. Det har han inte visat prov på.

Jag förstår i stort sett allt han skriver,

Det gör jag med. Men att förstå vad en annan säger och att det då skulle vara rätt... är två skilda saker. Att kunna bedöma något kan härröra från att man har en större kunskap. Just i hans fall talar han om något som kallas idealism och vidare även solipsim - den har på olika sätt bemötts och man kan läsa en välgrundad kritik om detta på olika håll. Inget nytt under solen - sedan när han blivit motbevisad - ändrar han lite form men fortsätter att vidhålla att han har rätt ... det är lite tramsigt ...

Solipsism, filosofisk term (av latinets solus ipse = ensamt själv). I ontologisk mening betecknar den att det enda som existerar är den egna upplevelsen som sådan (traditionellt kallat självet, jaget eller medvetandet med dess innehåll) utan några bakomliggande orsaker. I kunskapsteoretisk mening betecknar den ståndpunkten, att det enda jag kan ha kunskap om är mig själv inklusive mina upplevelser. Viktigt är att begreppet "jag" inte kan denotera samma fenomen (om solipsismen är sann) som det fenomen "jag" denoterar i realismen (icke-solipsism). Ett vanligt misstag är att man gör så och därmed blandar ihop solipsism med egoism (vilket är något helt annat). Man bör också vara medveten om att solipsismen mycket väl "kan" vara sann även om man inte märker det, dvs själv försanthåller eller är övertygad om att realismen (icke-solipsismen) är sann.

En så kallad metodologisk solipsism finns också, formulerad av Rudolf Carnap. Denna hävdar att den logiska konstruktionen av min värld måste bygga på mina egna sinnesintryck. Carnap menar dock inte att den egna världen är den enda som existerar, utan gör med sin solipsism anspråk på metafysisk neutralitet.

[xion]

I fallet med honom - finns det han lider av beskriver sedan lång tid tillbaka - det är ett välkänt fenomen som Pilatus satte ord på och även jag.
Det vi säger - då människan som helhet och allt han kan eller vad han baserar sina loopade och ständigt upprepande saker på - vet vi inte för de syns inte. I verkliga livet kan han vara ytterst begåvad - men detta hade i rimlighetens namn kunnat synas genom att han hade haft förmågan att förstå vad andra säger och ta in det. Det har han inte visat prov på.

Jag förstår i stort sett allt han skriver,

Det gör jag med. Men att förstå vad en annan säger och att det då skulle vara rätt... är två skilda saker. Att kunna bedöma något kan härröra från att man har en större kunskap. Just i hans fall talar han om något som kallas idealism och vidare även solipsim - den har på olika sätt bemötts och man kan läsa en välgrundad kritik om detta på olika håll. Inget nytt under solen - sedan när han blivit motbevisad - ändrar han lite form men fortsätter att vidhålla att han har rätt ... det är lite tramsigt ...

Det gör du inte. Det skulle jag ha märkt i så fall.
Att han upprepar sig beror på att ingen annan tycks förstå.

[Esther]

Jag förstår i stort sett allt han skriver,

Det gör jag med. Men att förstå vad en annan säger och att det då skulle vara rätt... är två skilda saker. Att kunna bedöma något kan härröra från att man har en större kunskap. Just i hans fall talar han om något som kallas idealism och vidare även solipsim - den har på olika sätt bemötts och man kan läsa en välgrundad kritik om detta på olika håll. Inget nytt under solen - sedan när han blivit motbevisad - ändrar han lite form men fortsätter att vidhålla att han har rätt ... det är lite tramsigt ...

Det gör du inte. Det skulle jag ha märkt i så fall.
Att han upprepar sig beror på att ingen annan tycks förstå.

[Esther]

Jag förstår i stort sett allt han skriver,

Det gör jag med. Men att förstå vad en annan säger och att det då skulle vara rätt... är två skilda saker. Att kunna bedöma något kan härröra från att man har en större kunskap. Just i hans fall talar han om något som kallas idealism och vidare även solipsim - den har på olika sätt bemötts och man kan läsa en välgrundad kritik om detta på olika håll. Inget nytt under solen - sedan när han blivit motbevisad - ändrar han lite form men fortsätter att vidhålla att han har rätt ... det är lite tramsigt ...

Solipsism, filosofisk term (av latinets solus ipse = ensamt själv). I ontologisk mening betecknar den att det enda som existerar är den egna upplevelsen som sådan (traditionellt kallat självet, jaget eller medvetandet med dess innehåll) utan några bakomliggande orsaker. I kunskapsteoretisk mening betecknar den ståndpunkten, att det enda jag kan ha kunskap om är mig själv inklusive mina upplevelser. Viktigt är att begreppet "jag" inte kan denotera samma fenomen (om solipsismen är sann) som det fenomen "jag" denoterar i realismen (icke-solipsism). Ett vanligt misstag är att man gör så och därmed blandar ihop solipsism med egoism (vilket är något helt annat). Man bör också vara medveten om att solipsismen mycket väl "kan" vara sann även om man inte märker det, dvs själv försanthåller eller är övertygad om att realismen (icke-solipsismen) är sann.

En så kallad metodologisk solipsism finns också, formulerad av Rudolf Carnap. Denna hävdar att den logiska konstruktionen av min värld måste bygga på mina egna sinnesintryck. Carnap menar dock inte att den egna världen är den enda som existerar, utan gör med sin solipsism anspråk på metafysisk neutralitet.

Esther skrev:
xion skrev:
Esther skrev:

Det man inte känner till KAN MAN INTE BEDÖMA. Och det har historien visat också - att allt som andra inte känner till kommer att bedömas som trams eller icke genomförbart eller tokerier.

Så sant, så sant. Där har du ju Antic som ett typiskt exempel

OM du ser - att jag citerat solipsism - ser du att det som Antic berättar är DET MAN KÄNNER TILL. Det han upprepar är med andra ord ett välkänt fenomen och något - om man studerat detta - känner igen.
Det finns därmed inget - upprepar INGET nytt i det han säger - utan han rapar upp och upprepar gammal skåpmat --- inget innovativt där inte.

[klorofyll]

Nej man kan ju inte producera begåvning. Begåvning är en potential.

Jag tror att man kan producera begåvning. Det är som att bygga muskler eller träna kondition, som att ge en god uppfostran eller mat på bordet. Det finns ingen gräns för potentialen.

Det du beskriver är träning inte begåvning.

Jag menar inte att alla får en högre kompetens. Men jag tror att 50% av alla människor kan höja sin kompetens rejält.
Att begåvning skulle vara medfött tror jag inte på.

[Esther]

Jag tror att man kan producera begåvning. Det är som att bygga muskler eller träna kondition, som att ge en god uppfostran eller mat på bordet. Det finns ingen gräns för potentialen.

Det du beskriver är träning inte begåvning.

Jag menar inte att alla får en högre kompetens. Men jag tror att 50% av alla människor kan höja sin kompetens rejält.
Att begåvning skulle vara medfött tror jag inte på.

Vilken tur att din tro inte utgör verkligheten ... för all mänsklig historia motbevisar dig och din tro.
Ta bara Michelangelo --- alla är som han? Einstein? Edison? Curie? Meitner?
Var inte så tramsig...

[Esther]

Det du beskriver är träning inte begåvning.

Jag menar inte att alla får en högre kompetens. Men jag tror att 50% av alla människor kan höja sin kompetens rejält.
Att begåvning skulle vara medfött tror jag inte på.

Vilken tur att din tro inte utgör verkligheten ... för all mänsklig historia motbevisar dig och din tro.
Ta bara Michelangelo --- alla är som han? Einstein? Edison? Curie? Meitner?
Var inte så tramsig...

Ännu lättare att motbevisa det du säger om din tro är det faktum att autistiska barn ofta har en oerhörd förmåga till sådant inom kunskap som är andra "normala" barn förborgat - deras tillstånd - autism - är något som inte är möjligt att lära in.

[Esther]

Jag tror att man kan producera begåvning. Det är som att bygga muskler eller träna kondition, som att ge en god uppfostran eller mat på bordet. Det finns ingen gräns för potentialen.

Det du beskriver är träning inte begåvning.

Jag menar inte att alla får en högre kompetens. Men jag tror att 50% av alla människor kan höja sin kompetens rejält.
Att begåvning skulle vara medfött tror jag inte på.

Kompetens...Kompetens är ett samlingsbegrepp för en individs förmåga att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskaper och färdigheter.

begåvning: djup kunskap eller djup färdighet inom något område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad

[xion]

Det gör jag med. Men att förstå vad en annan säger och att det då skulle vara rätt... är två skilda saker. Att kunna bedöma något kan härröra från att man har en större kunskap. Just i hans fall talar han om något som kallas idealism och vidare även solipsim - den har på olika sätt bemötts och man kan läsa en välgrundad kritik om detta på olika håll. Inget nytt under solen - sedan när han blivit motbevisad - ändrar han lite form men fortsätter att vidhålla att han har rätt ... det är lite tramsigt ...

Solipsism, filosofisk term (av latinets solus ipse = ensamt själv). I ontologisk mening betecknar den att det enda som existerar är den egna upplevelsen som sådan (traditionellt kallat självet, jaget eller medvetandet med dess innehåll) utan några bakomliggande orsaker. I kunskapsteoretisk mening betecknar den ståndpunkten, att det enda jag kan ha kunskap om är mig själv inklusive mina upplevelser. Viktigt är att begreppet "jag" inte kan denotera samma fenomen (om solipsismen är sann) som det fenomen "jag" denoterar i realismen (icke-solipsism). Ett vanligt misstag är att man gör så och därmed blandar ihop solipsism med egoism (vilket är något helt annat). Man bör också vara medveten om att solipsismen mycket väl "kan" vara sann även om man inte märker det, dvs själv försanthåller eller är övertygad om att realismen (icke-solipsismen) är sann.

En så kallad metodologisk solipsism finns också, formulerad av Rudolf Carnap. Denna hävdar att den logiska konstruktionen av min värld måste bygga på mina egna sinnesintryck. Carnap menar dock inte att den egna världen är den enda som existerar, utan gör med sin solipsism anspråk på metafysisk neutralitet.

Esther skrev:
xion skrev:
Esther skrev:

Det man inte känner till KAN MAN INTE BEDÖMA. Och det har historien visat också - att allt som andra inte känner till kommer att bedömas som trams eller icke genomförbart eller tokerier.

Så sant, så sant. Där har du ju Antic som ett typiskt exempel

OM du ser - att jag citerat solipsism - ser du att det som Antic berättar är DET MAN KÄNNER TILL. Det han upprepar är med andra ord ett välkänt fenomen och något - om man studerat detta - känner igen.
Det finns därmed inget - upprepar INGET nytt i det han säger - utan han rapar upp och upprepar gammal skåpmat --- inget innovativt där inte.

Hur förklarar du då att det ni tycker är trams, ser jag som fullt förståeligt och dessutom logiskt förankrat.

[Esther]

Hur förklarar du då att det ni tycker är trams, ser jag som fullt förståeligt och dessutom logiskt förankrat.

Tror ingen trycker det han säger är trams - utan när han inte ändrar sig men lägger in det han just blivit motbevisad i (det är som utilitarismens etik - den liksom bara inlemmar all kritik och gör det som sägs till sitt eget utan att ändra sig - därav kallad gummibandsteori - men fortfarande fel och omoralisk i sin grund)--- det är trams. Eftersom en klok person reviderar sig och går vidare - en icke klok stagnerar och upprepar.

Det han säger är försvarbart... delvis. Därmed är det inte trams i sin grund (har förklarat ovan) - utan den delen som gör att man måste spetsa till sina egna positioner och tänka lite extra och komma med nya lösningar... kritik fungerar så - det är en hävstång. När den är välgrundad och tänkvärd. När den innehåller sanningar som människan kan ta till sig för den innehåller delar av verkligheten.
Men en del - utgör inte helhet. Utan är en del... om man vidhåller den och håller fast vid den kan man aldrig nå helheten.
Det sista är inte ett kriterium för klokhet.