531bts skrev:Esther: den moderna människan är så förgiftad av sina desperata o hopplösa försök till självförverkligande, självbekräftelse genom differentiering, konkurrens, tävlingsanda, att hon helt snärjt in sig i en identitet som i första hand tänkande varelse o helt förlorat barnasinnet. Barnasinnets identitet kännetecknas som i första hand medveten deltagare i verkligheten, den är given, självklar. Tänkandet har då sin självklara funktion att vara öppen, se sakförhållanden så som de är, för att förstå dem så som de är, inte som "jag" vill att de ska vara. Barnet har ännu inte förlorat sitt naturliga förhållande till tänkandet som sinnesorgan med sin självklara funktion som orienteringsförmåga likt de övriga sinnesfunktionerna: ögat till synen, örat till hörseln osv. Med ivrigt påverkande av de vuxna indoktrineras barnet att anpassa tänkandet till självförverkligande i en i grunden död o meningslös verklighet som spelplan. Följden blir naturligtvis att utveckla kunskap, färdigheter, makt. Igenkorkad för verklighetsförankrad filosofisk förståelse o ömsesidig kärlek. Hänvisad till vanmakt, förälskelse, passion o erotik som högsta utbyte av mänskligt förhållande. Då kan man ju självklart påstå att "kärlek" inte vilar på förståelse o inlevelse. Det hjälper föga att återställa barnasinnet genom att åberopa o hänvisa till ett oklart Gudsbegrepp o en Gud med obegriplig agenda med skapelsen.
Är mycket benägen att helt hålla med dig.
