Kristen höger

[Anders]

Men det är väl vad förra sidan inlägg handlar om : vad är abort ur ett avlivningsperspektiv?

Kan det inte vara så här brutalt? Tio guds bud är saker man ska. Men ingen klarar av att inte ha begärelse till sin nästas hustru. Är grannfrun snygg kommer man vara småkåt på henne. Fast man inte borde. Kanske man ger henne en kyss i fyllan. Men att köra in röret, då har du gått över en no-no om du vill ha husfriden intakt.
Och jo. I någon mening är en abort ett dråp. Och dräpa skall man inte i princip. Men hela gamla testamentet är sen en slaktbod. Gud säger till och med åt Abraham att slakta Isak. Så, det blir en gränsdragning. Och då är det väl så att vatikanen har kommit fram till, av för mig förborgade orsaker, att abort är ett oavceptabelt dråp. En majlritet i Riksdagen har kommit fram till, av ungefär lika för mig oklara saker, att det är acceptabelt.

Men, jag tror inte att någon är okänslig för att en abort faktiskt är ett liv som aldrig fick se dagens ljus.

[Esther]

Men det är väl vad förra sidan inlägg handlar om : vad är abort ur ett avlivningsperspektiv?

Kan det inte vara så här brutalt? Tio guds bud är saker man ska. Men ingen klarar av att inte ha begärelse till sin nästas hustru. Är grannfrun snygg kommer man vara småkåt på henne. Fast man inte borde. Kanske man ger henne en kyss i fyllan. Men att köra in röret, då har du gått över en no-no om du vill ha husfriden intakt.
Och jo. I någon mening är en abort ett dråp. Och dräpa skall man inte i princip. Men hela gamla testamentet är sen en slaktbod. Gud säger till och med åt Abraham att slakta Isak. Så, det blir en gränsdragning. Och då är det väl så att vatikanen har kommit fram till, av för mig förborgade orsaker, att abort är ett oavceptabelt dråp. En majlritet i Riksdagen har kommit fram till, av ungefär lika för mig oklara saker, att det är acceptabelt.

Men, jag tror inte att någon är okänslig för att en abort faktiskt är ett liv som aldrig fick se dagens ljus.

Jo Anders - det är ganska enkelt allt detta...

Från början. HADE du helt och totalt älska din fru - hade grannfrun kunnat vara den vackraste och charmigaste och sexigaste kvinnan i världen och du hade betraktat henne som man betraktar en vacker sak man inte har begär till - du kanske har upplevt det någon gång i ditt liv att du sett på något som du inte också ville ha - tex en vacker solnedgång eller vacker natur eller underbara byggnadsverk. Så - då hade du betraktat denna underbara kvinna och glatt dig åt grannen som har en så underbar fru - MEN du hade glatt dig ännu mer över den du älskar och varit tacksam att du just av alla har en så underbar perfekt fru för dig själv. (Jesus säger just detta - den som ser med åtrå på sin nästas fru har redan begått äktenskapsbrott med henne). = BRIST PÅ KÄRLEK. (all synd handlar om bristen och graden av kärlek vi har).

Sedan har man sex - otillbörligt med någon man aldrig velat dela livet med - de blir med barn: döda ungen. (Jesus säger att döda är till och med att vara arg på någon och säga att det är en idiot)

Gamla testamentet handlar just om hur landet Israel blev till av ett folk - judarna - som Gud utvalde att bli föregångare för alla folk. De försökte verkligen älska Gud - misslyckades jämt - de försökte verkligen älska sin nästa - misslyckades jämt, de försökte verkligen älska sig själva - lyckades jämt. Så det är en historia av nederlag och som våra egna liv: fyllt av tillsägelser och misstag, felaktigheter och maktmissbruk och allt det vi själva gör hela tiden.
Så -- Gud sände sin son. Han kom för att hela och förlåta - honom tog de av daga. De ville ha makten själva.
Där är vi idag.

Vi säger att Gud inte finns och vi själva har makten. Lycka till.
Inget har ändrat sig, Gud har fortfarande makten och vi kommer att dö. Sedan måste vi betala.
Man kan - vilket kristna gjort - välja att betala här och bli fri, helad och kärleksfull.
Alla hatar en då...
De säger: JAJAJA DU TROR DU ÄR SÅ DJÄVLA BRA OCH BÄTTRE ÄN VI... (ja du vet...)

[Esther]

Visst, men det var inte något av detta som du citerade från Svenska kyrkan. Det var inget som Jesus hade kommit i kontakt med, för det var inte skrivet så.

Berätta då... upplys mig. Jag bara känner till att de läste LXX och att i den versionen fanns Exodus med. OM du vet något jag inte känner till. Säg det.

[xion]

Vi säger att Gud inte finns och vi själva har makten. Lycka till.
Inget har ändrat sig, Gud har fortfarande makten och vi kommer att dö. Sedan måste vi betala.
Man kan - vilket kristna gjort - välja att betala här och bli fri, helad och kärleksfull.

Vad är det egentligen vi ska "betala"?
För det är väl inte avlatsbreven du tänker på?

[Esther]

Vi säger att Gud inte finns och vi själva har makten. Lycka till.
Inget har ändrat sig, Gud har fortfarande makten och vi kommer att dö. Sedan måste vi betala.
Man kan - vilket kristna gjort - välja att betala här och bli fri, helad och kärleksfull.

Vad är det egentligen vi ska "betala"?
För det är väl inte avlatsbreven du tänker på?

Vad vi förbiser avseende oss själva - men alla vet på ett omedvetet plan (en del kallar det för karma och kristna för LAGEN) - är att allt kring oss är styrt av lagar. Gravitationslagen, energilagar etc --- allt är lagbundet.
Det är människan också.
Men vi brukar säga att det INTE är så. Men det är så.
Vi är också lagbunda - vare sig vi vill det eller ej. Denna lagbundenhet medför att jag som fri agent (jag kan välja att göra det ena aller andra) kommer att betala om jag går emot lagen.
Vad exakt lagen säger - det vet alla människor för det finns i vårt samvete.
Graden av vad jag gör mot andra och med vilken insyn i mina egna handlingar jag gör detta - tex jag vet att jag inte ska stjäla och får inte stjäla ändå begår jag bokföringsbrott mot min arbetsgivare och stjäl en miljon och lyxar till mitt liv - because I am worth it. Även om jag inte åker dit här bland människorna --- så blir det ändå så att jag får betala. Oftast här och nu. Och när jag åker dit på det som blir priset - då brukar människor också veta. Även om andra säger: näää sånt trams, det är inte sant ...

[xion]

Ja, detta må vara sant men... för att använda ert eget språkbruk...
Eftersom Gud har gett oss makten och rätten att döda
och samtidigt gett oss vårt samvete och vårt eventuella förnuft som vägledning
så kan vi därigenom forma den etik och moral som verkar mest rimlig.

Så frågan är:
Ska kristen dogmatism bestämma vad som är rätt och fel
eller ska människans samlade förnuft bestämma?

Hur rätt hade 80 miljoner tyskar eller ännu fler miljoner ryssar när de slaktade och mördade? Vem har sagt att majoriteter någonsin har haft rätt.
De lagarna som gavs Mose - 10 stycken - där det står att du inte ska döda.
Är väl alldeles utmärkta - de finns inskrivna i samvetet på alla människor. Vi vet. Varför gör vi inte det vi vet är rätt?
För att vi är själviska --- därför.
Är det bra? Blir man lycklig? Har man ett gott liv när man bara tänker på sig själv?
Det visar sig - att inte speciellt... det är kortvarigt och en avbetalning för kalaset.

Nu var det väl inte människans samlade förnuft som styrde i det fallet.(såvida du inte menar att Hitler och Stalin utgör Människans samlade förnuft)
Människor väljer inte alltid de bästa ledare och makt korrumperar, därför får förnuftet sällan komma till tals i krissituationer.
Inte heller får det komma till tals när det gäller religioner och liknande. Där är dogmatism vad som råder.

[xion]

Vi säger att Gud inte finns och vi själva har makten. Lycka till.
Inget har ändrat sig, Gud har fortfarande makten och vi kommer att dö. Sedan måste vi betala.
Man kan - vilket kristna gjort - välja att betala här och bli fri, helad och kärleksfull.

Vad är det egentligen vi ska "betala"?
För det är väl inte avlatsbreven du tänker på?

Vad vi förbiser avseende oss själva - men alla vet på ett omedvetet plan (en del kallar det för karma och kristna för LAGEN) - är att allt kring oss är styrt av lagar. Gravitationslagen, energilagar etc --- allt är lagbundet.
Det är människan också.
Men vi brukar säga att det INTE är så. Men det är så.
Vi är också lagbunda - vare sig vi vill det eller ej. Denna lagbundenhet medför att jag som fri agent (jag kan välja att göra det ena aller andra) kommer att betala om jag går emot lagen.
Vad exakt lagen säger - det vet alla människor för det finns i vårt samvete.
Graden av vad jag gör mot andra och med vilken insyn i mina egna handlingar jag gör detta - tex jag vet att jag inte ska stjäla och får inte stjäla ändå begår jag bokföringsbrott mot min arbetsgivare och stjäl en miljon och lyxar till mitt liv - because I am worth it. Även om jag inte åker dit här bland människorna --- så blir det ändå så att jag får betala. Oftast här och nu. Och när jag åker dit på det som blir priset - då brukar människor också veta. Även om andra säger: näää sånt trams, det är inte sant ...

Ibland kan jag önska att det fanns en sådan där rättvisa som du talar om.
Tyvärr tror jag inte det. Brott lönar sig ofta, åtminstone ytligt sett. Samvetet är gjort av töjbart material och det sker med tiden en avtrubbning hos den som bryter mot den "lagen". Stöld och mord är en överlevnadsstrategi i den natur som vi är en del av. "Klosterträdgården" är tyvärr inte allestädes närvarande.

[Esther]

Ibland kan jag önska att det fanns en sådan där rättvisa som du talar om.
Tyvärr tror jag inte det. Brott lönar sig ofta, åtminstone ytligt sett. Samvetet är gjort av töjbart material och det sker med tiden en avtrubbning hos den som bryter mot den "lagen". Stöld och mord är en överlevnadsstrategi i den natur som vi är en del av. "Klosterträdgården" är tyvärr inte allestädes närvarande.

Åjo... det gör det. På ett - för oss osynligt plan - existerar detta. De "goda" (det vill säga de som fått nåd för sina många överträdelser men VILL älska) får lida mycket så att de blir friska och lär sig älska och bli av med sitt ego. De som kommer "undan" (se på Hitler tex eller Stalin som mördare massor eller Göbbles eller Himmler eller andra) den mänskliga rättvisan trots att de gjort avskyvärda massmord och krossat otaliga oskyldiga - de hamnar där de aldrig mer kan komma bort och för en evighet som är väsentligt längre än detta. De fick alla chansen när de levde - men avböjde. Som alla.
Inte ens när de blev sjuka - omvände de sig. Inte ens när de skulle dö.
De valde själva göra det istället. Dö.
Du kan se det - för att de som kommer "undan" är de som inte får eller kommer få nåd - någonsin.

[Esther]

Gud (Jahve) hjälpte till efter förmåga.

Det är ju inte helt korrekt... kan du ge skäl för det du säger någonstans ifrån avseende Nya Testamentet?

[xion]

Ibland kan jag önska att det fanns en sådan där rättvisa som du talar om.
Tyvärr tror jag inte det. Brott lönar sig ofta, åtminstone ytligt sett. Samvetet är gjort av töjbart material och det sker med tiden en avtrubbning hos den som bryter mot den "lagen". Stöld och mord är en överlevnadsstrategi i den natur som vi är en del av. "Klosterträdgården" är tyvärr inte allestädes närvarande.

Åjo... det gör det. På ett - för oss osynligt plan - existerar detta. De "goda" (det vill säga de som fått nåd för sina många överträdelser men VILL älska) får lida mycket så att de blir friska och lär sig älska och bli av med sitt ego. De som kommer "undan" (se på Hitler tex eller Stalin som mördare massor eller Göbbles eller Himmler eller andra) den mänskliga rättvisan trots att de gjort avskyvärda massmord och krossat otaliga oskyldiga - de hamnar där de aldrig mer kan komma bort och för en evighet som är väsentligt längre än detta. De fick alla chansen när de levde - men avböjde. Som alla.
Inte ens när de blev sjuka - omvände de sig. Inte ens när de skulle dö.
De valde själva göra det istället. Dö.
Du kan se det - för att de som kommer "undan" är de som inte får eller kommer få nåd - någonsin.

Inom matematiken brukar man tala om "imaginära tal". Om jag förstått saken rätt så innebär det att man sätter in ett "tänkt" tal i ekvationen för att kunna utföra beräkningen.
På samma sätt gör man inom religionen. Man sätter in en "tänkt" vedergällning i en "tänkt" kommande tillvaro efter döden. På så vis får man ekvationen att gå ihop. Man får en "imaginär" rättvisa.
För oss "evigt fördömda ateister" finns ingen föreställning om en sådan rättvisa. Straffet kommer i den tillvaro i vilken vi alla befinner oss. Som du själv har sagt så kan straffet komma som en inre gnagande känsla av skuld som kan vara svår att frigöra sig från (tänkte på Alfons odjur under sängen).
Det ger mycket stor tillfredsställelse att glädjas över något bra man gjort.
Däremot känns det inte bra att behöva skämmas om man handlat orätt.
Ett sådant straff kanske kan upplevas för milt så för säkerhets skull så lägger vi till lite fängelse också.

[Esther]

Inom matematiken brukar man tala om "imaginära tal". Om jag förstått saken rätt så innebär det att man sätter in ett "tänkt" tal i ekvationen för att kunna utföra beräkningen.
På samma sätt gör man inom religionen. Man sätter in en "tänkt" vedergällning i en "tänkt" kommande tillvaro efter döden. På så vis får man ekvationen att gå ihop. Man får en "imaginär" rättvisa.
För oss "evigt fördömda ateister" finns ingen föreställning om en sådan rättvisa. Straffet kommer i den tillvaro i vilken vi alla befinner oss. Som du själv har sagt så kan straffet komma som en inre gnagande känsla av skuld som kan vara svår att frigöra sig från (tänkte på Alfons odjur under sängen).
Det ger mycket stor tillfredsställelse att glädjas över något bra man gjort.
Däremot känns det inte bra att behöva skämmas om man handlat orätt.

älskade vän... "För oss "evigt fördömda ateister" - för älskande kristna finns inget sådant. Vi har alla varit eller är till viss grad "ateister" och att vara ateist innebär de facto inte att man är fördömd - utan snarare att man inte lever med Gud på ett medvetet plan.
Och som du redan säger - gnagande skuld ... det är bara att öppna armarna, dra en lättnadens suck och säga: Herre, jag vill bli fri.
Tack och hej leverpastej - så blir man det. OM man verkligen vill erkänna vad man varit och gjort.
Det är inte svårare än så.
Jag var ateist och ville lära mig älska. Jag fick det.
Vad man däremot inte blir är snäll --- denna snällhet som leder alla käpprätt åt helvete för att man ständigt säger: det gör inte något kör på du bara, fortsätt och bry dig inte.
Kärlek kräver att man tar bladet från munnen och säger även det som är obekvämt och tråkigt att lyssna på för den som vet att man har rätt men inte vill erkänna det - än.
De som aldrig vill erkänna eller säga eller ha förlåtelse - de gör som de vill.

[xion]

Någon utifrån kommande förlåtelse finns inte.
Den enda förlåtelse som du kan få måste du stå för själv.
Du kan aldrig bli fri från de handlingar du har gjort. Det som är gjort är gjort.
Att förlåta sig själv innebär att inse att man handlat fel och att försöka handla bättre i framtiden.
Kan man då förlåta andra och bör man göra det?
Egentligen inte. Det någon gjort mot dig kan han mycket väl göra igen. Att säga förlåt är bara läpparnas bekännelse.
Ett raserat förtroende kan byggas upp igen men det måste få ta tid bevisas i praktiken.

[Esther]

Någon utifrån kommande förlåtelse finns inte.
Den enda förlåtelse som du kan få måste du stå för själv.
Du kan aldrig bli fri från de handlingar du har gjort. Det som är gjort är gjort.
Att förlåta sig själv innebär att inse att man handlat fel och att försöka handla bättre i framtiden.
Kan man då förlåta andra och bör man göra det?
Egentligen inte. Det någon gjort mot dig kan han mycket väl göra igen. Att säga förlåt är bara läpparnas bekännelse.
Ett raserat förtroende kan byggas upp igen men det måste få ta tid bevisas i praktiken.

Det du säger är just den ateistiska hopplöshetens dilemma. Man kan inte men måste själv.
Vi har inte detta problem eftersom vi redan fått förlåtelse och därmed avlösning (detta innebär att det inte finns mer det vi gjort fel - det är rättat) och vi kan därmed förlåta andra i djupet av vårt väsen (från hjärtat) - vilket inte innebär att vi därmed menar att det de gjort är rätt. Eller det vi gjorde var rätt.
Det innebär helt enkelt att skulden lyfts av.
Raserade förtroenden --- är raserade förtroenden så länge personer inte visar att de kan bättre. Alla begår misstag. När man ser att "misstagen" är en del i ett beteende som är djupt rotat hos motparten - då är det svårt.

[klorofyll]

Någon utifrån kommande förlåtelse finns inte.

Vad är då förlåtelse? Kan man säga att det handlar om överseende och förståelse?

[klorofyll]

Inom matematiken brukar man tala om "imaginära tal". Om jag förstått saken rätt så innebär det att man sätter in ett "tänkt" tal i ekvationen för att kunna utföra beräkningen.

Det tror jag inte, någon som vet?