Meningen med livet

[Esther]

28 aug. 2003 - För att skapa en självbild har människor tillgripit kontraster: den civiliserade människan mot vilden, människan mot djuret. Dessa kategoriseringar är sällan rättvisa, utan upphöjer den moderna människan. Evolutionärt tänkande kan vara en bättre väg till självkännedom.

Låter inte så bra det där, haha, rätt IQ-befriat faktiskt.
Självbilden utgår alltså från en egendefinierad kategori, JAG först, sen relativiserar vi alla andra utifrån detta.

Menade snarare, varifrån och när och hur kommer människans behov att reflektera över sej själv som varelse, som någon som kan stå utanför det omedelbara självupplevda och som objektiv kan relatera sin upplevelse som ej subjektiv men väl som universell sanning?

Jag tror, jag har trasslat in mej i mina egna hängslen och måste nu ta en pilsnerpaus.

Gud. Det kommer från Gud.

[531bts]

Människans grundidentitet medvetande, förmågan att erfara, är anknutet till kroppen, vilken i sin tur står i förbindelse med den omgivande verkligheten via de olika sinnena o kroppsbevarande behov. Den situationen delar människan med de flesta levande varelser i det biologiska skiktet. Det som skiljer människan är den abstrakta tankeförmågan o det heltäckande språket. Dvs att vi kan tänka på vad som helst, när som helst o kommunicera det med ordsymboler uttryckt som ljudfull utandning dvs mänskligt tal. Med de kroppsbevarande behoven; andning, vatten, fast föda, värme, sömn o fortplantning, är människan tvungen att delta i verkligheten. Naturen håller henne i nackskinnet med otillfredsställelse o överlevnad som incitament.
Parallellt med det fysiska, praktiska perspektivet på tillvaron, har människan ett teoretiskt perspektiv på samma tillvaro. Hon är tvungen att värdera, beräkna, minnas sakförhållanden mao etablera kunskap o preferenser. Det skapar problemet med identitet. När tänkandet, omdömet, värderingar, preferenser dvs det teoretiska perspektivet blir grund för identitet, ett unikt, utanför- o enastående "jag". Illusionen om ett fristående, unikt "jag" hamnar i förgrunden, börjar leva sitt egna liv skilt från dess orsak o människans medfödda identitet: medvetande. Det verkliga problemet börjar när den etablerade idén om ett "jag" börjar fråga efter sig själv: vem är jag? Man försöker få en objektiv förståelse till subjektet. Vem frågar efter vem?
Grundidentiten medvetande, förmågan att erfara kan aldrig få ett objektivt förhållande till sig själv. Medvetande som förmåga berörs oavbrutet, livet igenom, av det som dels faller in från den egna kroppen via nervsystemet som förnimmelser dels som sinnesintryck stimulerade av den omgivande verkligheten o dels av det egna tänkandet. Det kan skapa en schizofren situation om identifieringen är knuten till tänkandet. Det är omöjligt att ha ett objektivt förhållande till medvetandet. Det går endast att ha ett objektivt förhållande till medvetandets uttryck: behovsmotiverad aktivitet, rörelse.

[Antic]

Omgivande verklighet?

Ge mig ett enda bevis för en sådan, som inte är något du upplever helt och hållet i dig själv. Lycka till.

Den stora skillnaden hade kunnat förklaras betydligt enklare och med ett ord, självmedvetenhet. Den som vi granskar oss själva med, vi är medvetna om att vi är medvetna. Också den biten som ställer alla utan ett svar till hur eller varför.

[Esther]

Människans grundidentitet medvetande, förmågan att erfara, är anknutet till kroppen, vilken i sin tur står i förbindelse med den omgivande verkligheten via de olika sinnena o kroppsbevarande behov. Den situationen delar människan med de flesta levande varelser i det biologiska skiktet. Det som skiljer människan är den abstrakta tankeförmågan o det heltäckande språket. Dvs att vi kan tänka på vad som helst, när som helst o kommunicera det med ordsymboler uttryckt som ljudfull utandning dvs mänskligt tal. Med de kroppsbevarande behoven; andning, vatten, fast föda, värme, sömn o fortplantning, är människan tvungen att delta i verkligheten. Naturen håller henne i nackskinnet med otillfredsställelse o överlevnad som incitament.
Parallellt med det fysiska, praktiska perspektivet på tillvaron, har människan ett teoretiskt perspektiv på samma tillvaro. Hon är tvungen att värdera, beräkna, minnas sakförhållanden mao etablera kunskap o preferenser. Det skapar problemet med identitet. När tänkandet, omdömet, värderingar, preferenser dvs det teoretiska perspektivet blir grund för identitet, ett unikt, utanför- o enastående "jag". Illusionen om ett fristående, unikt "jag" hamnar i förgrunden, börjar leva sitt egna liv skilt från dess orsak o människans medfödda identitet: medvetande. Det verkliga problemet börjar när den etablerade idén om ett "jag" börjar fråga efter sig själv: vem är jag? Man försöker få en objektiv förståelse till subjektet. Vem frågar efter vem?
Grundidentiten medvetande, förmågan att erfara kan aldrig få ett objektivt förhållande till sig själv. Medvetande som förmåga berörs oavbrutet, livet igenom, av det som dels faller in från den egna kroppen via nervsystemet som förnimmelser dels som sinnesintryck stimulerade av den omgivande verkligheten o dels av det egna tänkandet. Det kan skapa en schizofren situation om identifieringen är knuten till tänkandet. Det är omöjligt att ha ett objektivt förhållande till medvetandet. Det går endast att ha ett objektivt förhållande till medvetandets uttryck: behovsmotiverad aktivitet, rörelse.

Två kommentarer till det du säger: vi kan bara tänka det vi har lärt oss - genom erfarenheter och studier. Inget mer.
Vidare: genom Gud - den Andre - i, med och genom Honom kan vi se oss själva ... såsom Han ser oss. Detta ger ytterligare ett perspektiv.
Att kunna det sista - för detta krävs att Han lever helt och fullt i dig; Hans Helige Ande i din ande och Hans sons Kropp/Blod i din kropp/blod.
Detta innebär att du kan betrakta dig själv såsom Han gör det - även utifrån.

[Esther]

Omgivande verklighet?

Ge mig ett enda bevis för en sådan, som inte är något du upplever helt och hållet i dig själv. Lycka till.

Den stora skillnaden hade kunnat förklaras betydligt enklare och med ett ord, självmedvetenhet. Den som vi granskar oss själva med, vi är medvetna om att vi är medvetna. Också den biten som ställer alla utan ett svar till hur eller varför.

DIN EGEN PERSONLIGA PRIVATA erfarenhet och oförmåga - är inte generell och för alla andra.
Försök åtminstone fatta och greppa detta - hur svårt det än må vara.

[Antic]

DIN EGEN PERSONLIGA PRIVATA erfarenhet och oförmåga - är inte generell och för alla andra.
Försök åtminstone fatta och greppa detta - hur svårt det än må vara.

Kan du ge mig ett enda bevis för en sådan? Som inte är något du upplever helt och hållet i dig själv.

Det är bara struntprat att sitta och hävda att det finns en fysisk värld utanför, bara för att man skapar en upplevelse av en sådan inom sig.

Finns 0% bevis för en fysisk värld utanför.

Däremot kan jag ganska enkelt bevisa varför det inte finns en, förutsatt att man är klipsk nog att förstå vad jag skriver.

[xion]

Två kommentarer till det du säger: vi kan bara tänka det vi har lärt oss - genom erfarenheter och studier. Inget mer.

Att tänka rätt är stort.
Att tänka fritt är större.

[Esther]

DIN EGEN PERSONLIGA PRIVATA erfarenhet och oförmåga - är inte generell och för alla andra.
Försök åtminstone fatta och greppa detta - hur svårt det än må vara.

Kan du ge mig ett enda bevis för en sådan? Som inte är något du upplever helt och hållet i dig själv.

Det är bara struntprat att sitta och hävda att det finns en fysisk värld utanför, bara för att man skapar en upplevelse av en sådan inom sig.

Finns 0% bevis för en fysisk värld utanför.

Däremot kan jag ganska enkelt bevisa varför det inte finns en, förutsatt att man är klipsk nog att förstå vad jag skriver.

Ingen kan hjälpa dig i det du befinner dig i.

[xion]

Tror inte livet har något djupare syfte, något specifikt ändamål, annat än "simpel" reproduktion.
Vi existerar i naturens "maskineri", naturen sätter existensvillkoren för överlevnad och människan råkar vara det mest anpassningsbara djuret.

Det absolut mest intressanta i sammanhanget är, när börjar en organism reflektera över sin egen existens. Vad krävs? Krävs medvetande om sej själv? Vad mer?
Är väl endast människan i djurriket som ställer dylika frågor?
Komplicerade frågor, en schimpans funderar nog inte så mycket över existensiella frågor så varför sysselsätter vi oss med dessa?

Vi underskattar djuren.
En schimpans funderar över vad den behöver fundera över.
Människan funderar över en massa som hon inte behöver fundera över.

[Esther]

Två kommentarer till det du säger: vi kan bara tänka det vi har lärt oss - genom erfarenheter och studier. Inget mer.

Att tänka rätt är stort.
Att tänka fritt är större.

Fritt i detta avseende innebär att du inte tänker det som människor tänker - utan det som Gud tänker.

[Esther]

Tror inte livet har något djupare syfte, något specifikt ändamål, annat än "simpel" reproduktion.
Vi existerar i naturens "maskineri", naturen sätter existensvillkoren för överlevnad och människan råkar vara det mest anpassningsbara djuret.

Det absolut mest intressanta i sammanhanget är, när börjar en organism reflektera över sin egen existens. Vad krävs? Krävs medvetande om sej själv? Vad mer?
Är väl endast människan i djurriket som ställer dylika frågor?
Komplicerade frågor, en schimpans funderar nog inte så mycket över existensiella frågor så varför sysselsätter vi oss med dessa?

Vi underskattar djuren.
En schimpans funderar över vad den behöver fundera över.
Människan funderar över en massa som hon inte behöver fundera över.

Bevisa att den gör det? Det är inte möjligt - för du har lika lite insikt i vad den tänker som vad jag tänker...

[xion]

Två kommentarer till det du säger: vi kan bara tänka det vi har lärt oss - genom erfarenheter och studier. Inget mer.

Att tänka rätt är stort.
Att tänka fritt är större.

Fritt i detta avseende innebär att du inte tänker det som människor tänker - utan det som Gud tänker.

Det beror på vad man menar med Gud....

[xion]

Tror inte livet har något djupare syfte, något specifikt ändamål, annat än "simpel" reproduktion.
Vi existerar i naturens "maskineri", naturen sätter existensvillkoren för överlevnad och människan råkar vara det mest anpassningsbara djuret.

Det absolut mest intressanta i sammanhanget är, när börjar en organism reflektera över sin egen existens. Vad krävs? Krävs medvetande om sej själv? Vad mer?
Är väl endast människan i djurriket som ställer dylika frågor?
Komplicerade frågor, en schimpans funderar nog inte så mycket över existensiella frågor så varför sysselsätter vi oss med dessa?

Vi underskattar djuren.
En schimpans funderar över vad den behöver fundera över.
Människan funderar över en massa som hon inte behöver fundera över.

Bevisa att den gör det? Det är inte möjligt - för du har lika lite insikt i vad den tänker som vad jag tänker...

Det ligger i sakens natur....

[Esther]

Att tänka rätt är stort.
Att tänka fritt är större.

Fritt i detta avseende innebär att du inte tänker det som människor tänker - utan det som Gud tänker.

Det beror på vad man menar med Gud....

Älskade vän - det finns bara En enda Gud - Jesu Kristi Fader, den Allsmäktige.

[Antic]

Ingen kan hjälpa dig i det du befinner dig i.

Exakt, ingen kan.

Just därför skall man inte sitta och hitta på en fysisk värld utanför som man ändå kan veta 0% om och bevisa till 0%.

Bättre då att vara ärlig och säga att man inte vet.