Vad tänker du på?

[klorofyll]

Jag tänker på Avicii!

[xion]

---

[Anders]

Jag tänker på Avicii!

Jag såg dokumentären. Baserat på den:

Finns oerhört mycket att säga, dåligt och bra. Men det ligger väldigt nära diskussionerna om det judiska.

Hur det än var med saker, jag känner släktskap med Tim, han verkade bli stressad av ungefär samma saker som jag. Jag var alls inte talanglös då jag var ung, men min bakgrund uppmuntrade inga såna saker. Vad har det lett fram till för två personer med liknande komplexitet men olika klass? Jag har haft det ganska trist och jobbigt, men har sluppit stökigt folk. Och jag har levt dubbelt så länge som honom. Han hade en fantastiskt glamorös tillvaro men orkade inte. Det hade inte jag heller.

Da shit måste ha varit att haft samma typ av talang och personlighet som honom i hans miljö men varit född typ 60-tal. Gjort ett par skivor, lämnat offentligheten och bara levt gott på skivinkomsterna.

Men jag blir bara så mycket mer övertygad. Familjen och omgivningen som påverkansfaktorer och katalysatorer är värdelösa. Alla borde, för sina barns egen skull, föda upp dem så neutralt som möjligt. Överklass liksom araber liksom judar liksom svensson. Medelhavslatitudens vurmande för familjen och klanen är skit. Bara individen. Vi är så olika. Tim borde efter ett antal år i den helt neutrala skolan ha slussats in mot musikvetenskap och låtskriveri, liksom alla andra med den talangen och introversiteten oavsett klass, kön, hudfärg och familj. Vem skulle gjort det? Jo självklart den som innan identifierats som bra på att identifiera personlighetstyper typ enl jung/Myers-Briggs, Sen borde man låtit de extroverta fått stå för allt framförande. Låtskrivare skall skriva låtar. Folk som trivs med det hektiska, stökiga sociala och är glamorösa skall stå på scen och ta allt stök runt framförande. Den här Ash borde stått på scenen själv istället. Men tänk den nation som skulle ha brutit med det här "slav-eller-vad-vill-du-göra-med-ditt-liv" och istället sett till att folk gör vad de faktiskt ska. Där hade du en oövervinnerlig arme av starkt motiverade, högt kompetenta människor som alla skulle leva till hög ålder. Lite the Republic? You bet. Men så mycket mer hardcore. Jag tror det finns en gud i alla och att alla skall hjälpas åt att plocka fram varandras gudar. Göra exakt det just ens hjärna är ämnad för. Fan så svårt att hitta, men det är där man skall vara.

Ja, Avicii fick mig också att tänka. Liksom historierna om Harry Schein, Peter Wolodarski och Jacob Mühlrad. Det är på rätt väg men så himla fel, eller är det det? Esther sa nåt begåvat i Israeltråden, det här med att man måste lida. Men inte på det sättet som Avicii gjorde eller Jacob då han var tvungen att vara dyslektiker i skolan. Fel person på fel plats. Jag vet att det finns MYCKET mer här än bara personlighetstyp, hur kan man få driv då man har det tryggt i bakgrunden med mera. Men en sak, vi är alla HJÄRNOR.

Jag försöker inte det minsta låta övertygande eller vettig nu utan nu spyr jag ur mig själ, och förhoppningsvis provocera er lite . Men att göra det kan vara en bra start.

[Anders]

Är det något du vill prata om, Anders?

Det är upp och ned på jobbet kan vi säga.

[Algotezza]

Man får pröva sig fram i livet, experimentera, men se till att inte tappa fotfästet, stå med fötterna på jorden men ha hjärnan bland molnen. Trygghet i sig själv och med sig själv är viktigt för kreativiteten, tror jag, men också att acceptera det osäkra och kaotiska. En balansgång.

Kan tristessen fungera som en paradoxal trigger för kreativitet? Så har det alltid varit för mig.

[klorofyll]

Jag tänker på Avicii!

Jag såg dokumentären. Baserat på den:

Finns oerhört mycket att säga, dåligt och bra. Men det ligger väldigt nära diskussionerna om det judiska.

Hur det än var med saker, jag känner släktskap med Tim, han verkade bli stressad av ungefär samma saker som jag. Jag var alls inte talanglös då jag var ung, men min bakgrund uppmuntrade inga såna saker. Vad har det lett fram till för två personer med liknande komplexitet men olika klass? Jag har haft det ganska trist och jobbigt, men har sluppit stökigt folk. Och jag har levt dubbelt så länge som honom. Han hade en fantastiskt glamorös tillvaro men orkade inte. Det hade inte jag heller.

Da shit måste ha varit att haft samma typ av talang och personlighet som honom i hans miljö men varit född typ 60-tal. Gjort ett par skivor, lämnat offentligheten och bara levt gott på skivinkomsterna.

Men jag blir bara så mycket mer övertygad. Familjen och omgivningen som påverkansfaktorer och katalysatorer är värdelösa. Alla borde, för sina barns egen skull, föda upp dem så neutralt som möjligt. Överklass liksom araber liksom judar liksom svensson. Medelhavslatitudens vurmande för familjen och klanen är skit. Bara individen. Vi är så olika. Tim borde efter ett antal år i den helt neutrala skolan ha slussats in mot musikvetenskap och låtskriveri, liksom alla andra med den talangen och introversiteten oavsett klass, kön, hudfärg och familj. Vem skulle gjort det? Jo självklart den som innan identifierats som bra på att identifiera personlighetstyper typ enl jung/Myers-Briggs, Sen borde man låtit de extroverta fått stå för allt framförande. Låtskrivare skall skriva låtar. Folk som trivs med det hektiska, stökiga sociala och är glamorösa skall stå på scen och ta allt stök runt framförande. Den här Ash borde stått på scenen själv istället. Men tänk den nation som skulle ha brutit med det här "slav-eller-vad-vill-du-göra-med-ditt-liv" och istället sett till att folk gör vad de faktiskt ska. Där hade du en oövervinnerlig arme av starkt motiverade, högt kompetenta människor som alla skulle leva till hög ålder. Lite the Republic? You bet. Men så mycket mer hardcore. Jag tror det finns en gud i alla och att alla skall hjälpas åt att plocka fram varandras gudar. Göra exakt det just ens hjärna är ämnad för. Fan så svårt att hitta, men det är där man skall vara.

Ja, Avicii fick mig också att tänka. Liksom historierna om Harry Schein, Peter Wolodarski och Jacob Mühlrad. Det är på rätt väg men så himla fel, eller är det det? Esther sa nåt begåvat i Israeltråden, det här med att man måste lida. Men inte på det sättet som Avicii gjorde eller Jacob då han var tvungen att vara dyslektiker i skolan. Fel person på fel plats. Jag vet att det finns MYCKET mer här än bara personlighetstyp, hur kan man få driv då man har det tryggt i bakgrunden med mera. Men en sak, vi är alla HJÄRNOR.

Jag försöker inte det minsta låta övertygande eller vettig nu utan nu spyr jag ur mig själ, och förhoppningsvis provocera er lite . Men att göra det kan vara en bra start.

Mycket bra skrivet!

Ibland fattar man "lite tveksamma beslut", det kan t.ex.... "inte vara särskilt ekonomiskt"... Jag vill tro att de besluten kan vara de bästa... Jag vill tro att man ibland inte behöver ångra dessa.

Det lilla jag sett av Avicii får mig att tänka att han var en typ av geni, faktiskt.

[Esther]

Jag tänker på Avicii!

jag tänker på att det Anders skrev - och tänkte då "vilken artist har varit lycklig och inte dött av alkoholmissbruk, narkotikamissbruk eller tagit livet av sig ung" --- finns det någon? En sådan där "jätte stjärna"...
Som uppenbarligen både mått bra, inte varit missbrukare eller haft sociala eller andra problem?

[Pilatus]

Så var det klart, Anders Olsson, tillförordnad ständig sekreterare för Svenska akademien meddelar att Nobelpriset i litteratur inte kommer att delas ut 2018, under en intervju med TT Nyhetsbyrån. Det är förstås trist, men förklarligt med tanke på den kraftigt decimerade akademien. Jan Guillou spådde att så länge Horace Engdahl inte vill avgå så blir det ingen nybildning, vem vill sätta sig i akademien nu. Men han visste att det trots allt fanns någon som ville.

[Anders]

Jag tänker på Avicii!

jag tänker på att det Anders skrev - och tänkte då "vilken artist har varit lycklig och inte dött av alkoholmissbruk, narkotikamissbruk eller tagit livet av sig ung" --- finns det någon? En sådan där "jätte stjärna"...
Som uppenbarligen både mått bra, inte varit missbrukare eller haft sociala eller andra problem?

Eller som många andra stora tänkare,ledare eller giganter, som förlorat sin far, eller gått igenom föräldrars skilsmässa.
Jordan Peterson uttrycker det där rätt bra då han pratar om Kaos och Ordning. Man vill liksom ha någon trygghet, men inte för mycket så man vågar ta steget ut i kaos. Men de som slängs ut i kaos blir ofta starka om de inte går under, vilket många gör som inte har tryggheten. Hamnar i utanförskap, kriminalitet, droger. Om de inte tar livet av sig.
Vad man önskar är ju att barnen kunde utsättas för ett kontrollerat kaos samtidigt som de hade en trygghet. Tungt ansvar på föräldrar. Och ett argument för att barnen kan må bra av lite stök på dagis och i skola. Återigen, så länge det är hanterbart.

[klorofyll]

Jag tänker på Avicii!

jag tänker på att det Anders skrev - och tänkte då "vilken artist har varit lycklig och inte dött av alkoholmissbruk, narkotikamissbruk eller tagit livet av sig ung" --- finns det någon? En sådan där "jätte stjärna"...
Som uppenbarligen både mått bra, inte varit missbrukare eller haft sociala eller andra problem?

Ja säg vem som inte är döende! Jag tänker på Donald Trump, jag trodde på honom, men jag tror att det visar sig nu hur låg han är... Alla andra hade rätt, jag hade fel, det är så typiskt. Underskatta inte den stora massan!

[klorofyll]

Någon som läst Faust??

[Algotezza]

Någon som läst Faust??

När jag läste litteraturhistoria i Lund. Delar av den i alla fall.

Därifrån kommer uttrycket pudelns kärna (som i själva verket var djävulen själv).

[Algotezza]

Jag tänker på Avicii!

jag tänker på att det Anders skrev - och tänkte då "vilken artist har varit lycklig och inte dött av alkoholmissbruk, narkotikamissbruk eller tagit livet av sig ung" --- finns det någon? En sådan där "jätte stjärna"...
Som uppenbarligen både mått bra, inte varit missbrukare eller haft sociala eller andra problem?

Ja säg vem som inte är döende! Jag tänker på Donald Trump, jag trodde på honom, men jag tror att det visar sig nu hur låg han är... Alla andra hade rätt, jag hade fel, det är så typiskt. Underskatta inte den stora massan!

Massans tröghet...

[Anne]

Jag blev så lyriskt Lycklig idag. Det var en vaktmästare som jobbade ute på gården. Han skrattade lite och sa till nån hyresgäst "Äh, jag snitstslar bara banan!" när han skrapade runt stenarna. Nån sa något negativt och han svarade "Ja, men vädret kan vi inte klaga på idag iallafall". Han som är närmare 100 år gammal kom ut. Och jag råkade höra deras samtal. Det var så fint! Och så hamnade jag i någon sorts... Funderade lite. Sedan drog jag upp balkongen och ropade typ "Hallå?" Han kom närmare och jag fortsatte med att berätta hur fint jag tyckte att det var att han pratade med gammelgubben så. Han verkade bli lite glad, och jag är genuint lycklig att sånt florerar. Det är som att kunna andas ut ordentligt.

[Algotezza]

Jag blev så lyriskt Lycklig idag. Det var en vaktmästare som jobbade ute på gården. Han skrattade lite och sa till nån hyresgäst "Äh, jag snitstslar bara banan!" när han skrapade runt stenarna. Nån sa något negativt och han svarade "Ja, men vädret kan vi inte klaga på idag iallafall". Han som är närmare 100 år gammal kom ut. Och jag råkade höra deras samtal. Det var så fint! Och så hamnade jag i någon sorts... Funderade lite. Sedan drog jag upp balkongen och ropade typ "Hallå?" Han kom närmare och jag fortsatte med att berätta hur fint jag tyckte att det var att han pratade med gammelgubben så. Han verkade bli lite glad, och jag är genuint lycklig att sånt florerar. Det är som att kunna andas ut ordentligt.

Livets stillsamma lyckliga stunder är små lysande pärlor i en ibland mörk och grå tillvaro.