Finns Gud?

[Esther]

Jag tror inte att det är så... tror du verkligen att livet är så orättvist?
Hypotetiskt - kunde inte livet varit bättre?

Hur menar du orättvist?
Det är väl totalt rättvist - de fick och får INGEN chans att någonsin omvända sig. Aldrig - rakt in i helvetet.
Det är rättvist.
För en Gud som ser hjärtat på en människa är detta rättvisa - de blir inte sjuka, hamnar aldrig i fängelse eller råkar ut för nöd så att de varken behöver andra eller Gud - de dör - rakt ner... rättvisa är skipad.

Tänk dig en hjältesaga, hjälten låter alltid antagonisten gå fri, men denne försöker ännu en gång och då dödar hjälten antagonisten. Brukar det inte vara så, det är väl så det brukar gå till.
Är det verkligen realistiskt att antagonisten tar den chans han får, börjar om någon annanstans och att allt är bra?

Nja - jag kan inte bedöma rättvisa - jag är inte Gud. Så jag vet inte. För mig är det orättvist om man ser på Gladiatorn - en god man, en avundsjuk och ond man - allt som händer, till slut dödar han honom - de dödar varandra ... och detta är väl bra också.
Människor är märkliga varelser.
Men Gud dömer alla - vem hamnar i helvetet av de två. Den som blev kejsare och mördade sin far och gjorde livet till ett helvetet för en man vars liv var döden. Han var general och dödade... men hamnade säkerligen inte i helvetet.
Det är min teori.

[klorofyll]

Mitt svar var generellt och avsåg att kärleken är lika för alla. Och det är kulturoberoende som jag ser det. Om jag föddes på stenåldern eller i en miljondollars strandvilla i Malibu gör det ingen större skillnad. Vanskligt att definiera kärlek, det är inte enkelt. NE skriver: en varm och intensiv känsla av ömhet, omtänksamhet och känslomässig närhet som kan, men inte behöver, vara förknippad med sexuell åtrå.

Hmm, men om jag tänker såhär: hur vet man att den andre känner likadant? När man känner kärlek så tror man på kärleken, man tror att det finns en mening med det.. Men för en ateist är det väl mycket som bara är slump, det finns liksom ingen högre mening, jag kan tänka mig att en sådan relation är ostabil.
Vad tror du?

Jamen - himmel så mycket trams - känner man så för någon - tar man reda på om motparten känner likadant - det gör alla vanliga normala människor genom att söka upp den andre, söka tillfällen till möten med den andre och TA REDA PÅ DET.
Resten är bara sentimentalt trams.
Sitt och "pine away" när man känner för någon verkar helt befängt i mina ögon.
Inte ens Gud är sådan. Han är handling.
Den som inte kan ta reda på om andra känner något när man själv gör det - måste ju uppenbarligen ha något slags trauma av något slag.
Märkliga --- saker man läser...

Haha, du är rolig du, jag tror Gud gör följande: den som är flitigast i utövandet av religionen ger Gud den största utmaningen. Ursäkta men vem fan är så billig....

[Esther]

Ursäkta men vem fan är så billig....

Nu vet jag inte vem han är - f- ordet --- men frånsett den som blev påkallad - förstår jag inte vad det är för billigt med att ta reda på om man är älskad eller inte OM eller när man älskar en annan.
Det menar du är billigt?
Det är för mig en utsaga som vittnar om något som kanske inte helt hör hemma varken i kärlek eller i Gud.

Mig veterligen är Bibeln full - fylld - av historier av män som slogs för att få sina kvinnor. Det är gott om detta, allt vittnar om detta - även till och med Tobis, Isak --- alla... de tog reda på. De sökte och fann.
Var det billiga?
I dina ögon kanske... det är billigt måhända för dig. För andra normala mindre människor som inte är mycket i världen - som de Gud väljer ut - är det normalt beteende. Inget speciellt ...

[klorofyll]

Man ska inte strida (mot andra) för kärlen, det är bara ett sätt att ta kol på kärleken. Vad jag menar är bara att om kärleken är lätt att upptäcka, ja det är ingen stor utmaning, men det är ju inte som att jag valt att inte göra så.

[Pilatus]

Mitt svar var generellt och avsåg att kärleken är lika för alla. Och det är kulturoberoende som jag ser det. Om jag föddes på stenåldern eller i en miljondollars strandvilla i Malibu gör det ingen större skillnad. Vanskligt att definiera kärlek, det är inte enkelt. NE skriver: en varm och intensiv känsla av ömhet, omtänksamhet och känslomässig närhet som kan, men inte behöver, vara förknippad med sexuell åtrå.

Sångernas sång av Salomo.

Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!
Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
Ljuv är doften av dina salvor,
ja, en utgjuten salva är ditt namn;
fördenskull hava tärnorna dig kär.

Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig.
Ja, konungen har fört mig in i sina gemak;
Vi vilja fröjdas och vara glada över dig,
vi vilja prisa din kärlek högre än vin;
med rätta har man dig kär.

Höga Visan - Bibeln

Ja visst.

[Esther]

Man ska inte strida (mot andra) för kärlen, det är bara ett sätt att ta kol på kärleken. Vad jag menar är bara att om kärleken är lätt att upptäcka, ja det är ingen stor utmaning, men det är ju inte som att jag valt att inte göra så.

Jag förstår inte vad du pratar om ärligt - det är svårt att följa dina tankegångar för mig.
OM jag tar Guds kärlek som den ultimata hänvisningen på hur vi ska älska - hur detta går till...
Då är inte Gud en passiv åskådare - Han kommer, Han visar sin Kärlek - han lockar dig med Sin Kärlek - han fyller dig med Sin Kärlek, Hans sätt är helt oemotståndligt för att Hans Kärlek är starkare än Döden.
Det är så kärlek är...

Lätt att upptäcka?
Den liksom rinner över - åt alla håll och kanter... och den vill till sitt mål. Det är så. Det liksom trycker på tills man når den man älskar.
Så är det med Guds kärlek - så är det med vår kärlek till Honom och så ska våra kärlek vara.

så jag fattar inte helt vad du skriver eller menar...

[Esther]

Mitt svar var generellt och avsåg att kärleken är lika för alla. Och det är kulturoberoende som jag ser det. Om jag föddes på stenåldern eller i en miljondollars strandvilla i Malibu gör det ingen större skillnad. Vanskligt att definiera kärlek, det är inte enkelt. NE skriver: en varm och intensiv känsla av ömhet, omtänksamhet och känslomässig närhet som kan, men inte behöver, vara förknippad med sexuell åtrå.

Sångernas sång av Salomo.

Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!
Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
Ljuv är doften av dina salvor,
ja, en utgjuten salva är ditt namn;
fördenskull hava tärnorna dig kär.

Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig.
Ja, konungen har fört mig in i sina gemak;
Vi vilja fröjdas och vara glada över dig,
vi vilja prisa din kärlek högre än vin;
med rätta har man dig kär.

Höga Visan - Bibeln

Ja visst.

ja visst - det är sant.
Ja visst - det är vackert.
Ja visst - så är det.
Ja visst - så känns det.
Ja visst - så borde det vara.

?

[Pilatus]

Men för en ateist är det väl mycket som bara är slump, det finns liksom ingen högre mening, jag kan tänka mig att en sådan relation är ostabil.

Läs gärna igen vad jag skrev. Slump finns visserligen litet varstans, men är inte så relevant för detta ämne.

När du talar om mening, tänker du då på någon annans mening? Guds mening med människan?

Det jag talar om är människans förmåga att älska.

[Esther]

Det jag talar om är människans förmåga att älska.

Men den kommer av - från - Gud.

[Algotezza]

Så här handlar Gud när han vill ha någons kärlek och själv känner den - läs och begrunda - och lär er "pojkar" av Mästare :

”Jag är ett ringa blomster i Saron,
en lilja i dalen.”

”Ja, såsom en lilja bland törnen,
så är min älskade bland jungfrur.”
”Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd,
så är min vän bland ynglingar;
ljuvligt är mig att sitta i dess skugga,
och söt är dess frukt för min mun.

I vinsalen har han fört mig in,
och kärleken är hans baner över mig.
Vederkvicken mig med druvkakor,
styrken mig med äpplen;
ty jag är sjuk av kärlek.”

Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra omfamnar mig.

Jag besvär eder,
I Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
Oroen icke kärleken, stören den icke,
förrän den själv så vill.

Hör, där är min vän!
Ja, där kommer han,
springande över bergen,
hoppande fram på höjderna.


Lik en gasell är min vän
eller lik en ung hjort.
Se, nu står han där
bakom vår vägg,
han blickar in genom fönstret,
han skådar genom gallret.


Min vän begynner tala,
han säger till mig:
”Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom hitut.

Ty se, vintern är förbi,
regntiden är förliden
och har gått sin kos.

Blommorna visa sig på marken,
tiden har kommit, då vinträden skäras,
och turturduvan låter höra
sin röst i vårt land.

Fikonträdets frukter begynna att mogna,
vinträden stå redan i blom,
de sprida sin doft.
Stå upp, min älskade, min sköna,
och kom hitut.

Du min duva i bergsklyftan,
i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst;
ty din röst är så ljuv,
och ditt ansikte är så täckt.”


Fången rävarna åt oss,
de små rävarna,
vingårdarnas fördärvare,
nu då våra vingårdar stå i blom.


Min vän är min,
och jag är hans,
där han för sin hjord i bet ibland liljor.

Till dess morgonvinden blåser
och skuggorna fly,
må du ströva omkring,
lik en gasell, min vän,
eller lik en ung hjort,
på de kassiadoftande bergen.

Handlar det om agape eller eros eller agape förklädd till eros? Ranelid är säkert inspirerad av dylika utgjutelserr, stinna av metaforer likt läglar med nytrampat vin...

Jag är mer inne på haikuspåret. Minimalism. Less is More...

[klorofyll]

Man ska inte strida (mot andra) för kärlen, det är bara ett sätt att ta kol på kärleken. Vad jag menar är bara att om kärleken är lätt att upptäcka, ja det är ingen stor utmaning, men det är ju inte som att jag valt att inte göra så.

Jag förstår inte vad du pratar om ärligt - det är svårt att följa dina tankegångar för mig.
OM jag tar Guds kärlek som den ultimata hänvisningen på hur vi ska älska - hur detta går till...
Då är inte Gud en passiv åskådare - Han kommer, Han visar sin Kärlek - han lockar dig med Sin Kärlek - han fyller dig med Sin Kärlek, Hans sätt är helt oemotståndligt för att Hans Kärlek är starkare än Döden.
Det är så kärlek är...

Lätt att upptäcka?
Den liksom rinner över - åt alla håll och kanter... och den vill till sitt mål. Det är så. Det liksom trycker på tills man når den man älskar.
Så är det med Guds kärlek - så är det med vår kärlek till Honom och så ska våra kärlek vara.

så jag fattar inte helt vad du skriver eller menar...

Men har du tänkt på att väldigt många blir väldigt avundsjuka... Har det helt ungått dig?

Det låter ungefär som att du gillar JFK och Gianni Agnelli, jag gillar dem också, den senare är nog bättre men jag hade ändå valt den förste.

[klorofyll]

Pilatus
Vad menar du är kärlek?

Mitt svar var generellt och avsåg att kärleken är lika för alla. Och det är kulturoberoende som jag ser det. Om jag föddes på stenåldern eller i en miljondollars strandvilla i Malibu gör det ingen större skillnad. Vanskligt att definiera kärlek, det är inte enkelt. NE skriver: en varm och intensiv känsla av ömhet, omtänksamhet och känslomässig närhet som kan, men inte behöver, vara förknippad med sexuell åtrå.

Hmm, men om jag tänker såhär: hur vet man att den andre känner likadant? När man känner kärlek så tror man på kärleken, man tror att det finns en mening med det.. Men för en ateist är det väl mycket som bara är slump, det finns liksom ingen högre mening, jag kan tänka mig att en sådan relation är ostabil.
Vad tror du?

Du skriver kulturoberoende.. Jag tänker att kulturen möjliggör olika ideal... Vad som var ideal för 50 år sedan är det inte idag. Man måste också medge att dålig kultur kan göra kärlek helt omöjlig eller?

[Esther]

Man ska inte strida (mot andra) för kärlen, det är bara ett sätt att ta kol på kärleken. Vad jag menar är bara att om kärleken är lätt att upptäcka, ja det är ingen stor utmaning, men det är ju inte som att jag valt att inte göra så.

Jag förstår inte vad du pratar om ärligt - det är svårt att följa dina tankegångar för mig.
OM jag tar Guds kärlek som den ultimata hänvisningen på hur vi ska älska - hur detta går till...
Då är inte Gud en passiv åskådare - Han kommer, Han visar sin Kärlek - han lockar dig med Sin Kärlek - han fyller dig med Sin Kärlek, Hans sätt är helt oemotståndligt för att Hans Kärlek är starkare än Döden.
Det är så kärlek är...

Lätt att upptäcka?
Den liksom rinner över - åt alla håll och kanter... och den vill till sitt mål. Det är så. Det liksom trycker på tills man når den man älskar.
Så är det med Guds kärlek - så är det med vår kärlek till Honom och så ska våra kärlek vara.

så jag fattar inte helt vad du skriver eller menar...

Men har du tänkt på att väldigt många blir väldigt avundsjuka... Har det helt ungått dig?

Det låter ungefär som att du gillar JFK och Gianni Agnelli, jag gillar dem också, den senare är nog bättre men jag hade ändå valt den förste.

Du tappar helt bort mig..
Du får ursäkta mig men du talar i gåtor - vem ska vara avundsjuk på kärlek?
Det verkar helt befängt.
Vad har JFK som var en sexgalning och narkotika beroende med kärleken att göra - han var en omoralisk katolik som hade gjort bättre i att aldrig gå till kommunion eller gifta sig? Den andre vet jag inte ens vem det är.

[Anne]

Varför bli avundsjuk? Känner hon kärlek är det väl fint? Oavsett.

[Esther]

Så här handlar Gud när han vill ha någons kärlek och själv känner den - läs och begrunda - och lär er "pojkar" av Mästare :

”Jag är ett ringa blomster i Saron,
en lilja i dalen.”

”Ja, såsom en lilja bland törnen,
så är min älskade bland jungfrur.”
”Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd,
så är min vän bland ynglingar;
ljuvligt är mig att sitta i dess skugga,
och söt är dess frukt för min mun.

I vinsalen har han fört mig in,
och kärleken är hans baner över mig.
Vederkvicken mig med druvkakor,
styrken mig med äpplen;
ty jag är sjuk av kärlek.”

Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra omfamnar mig.

Jag besvär eder,
I Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
Oroen icke kärleken, stören den icke,
förrän den själv så vill.

Hör, där är min vän!
Ja, där kommer han,
springande över bergen,
hoppande fram på höjderna.


Lik en gasell är min vän
eller lik en ung hjort.
Se, nu står han där
bakom vår vägg,
han blickar in genom fönstret,
han skådar genom gallret.


Min vän begynner tala,
han säger till mig:
”Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom hitut.

Ty se, vintern är förbi,
regntiden är förliden
och har gått sin kos.

Blommorna visa sig på marken,
tiden har kommit, då vinträden skäras,
och turturduvan låter höra
sin röst i vårt land.

Fikonträdets frukter begynna att mogna,
vinträden stå redan i blom,
de sprida sin doft.
Stå upp, min älskade, min sköna,
och kom hitut.

Du min duva i bergsklyftan,
i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst;
ty din röst är så ljuv,
och ditt ansikte är så täckt.”


Fången rävarna åt oss,
de små rävarna,
vingårdarnas fördärvare,
nu då våra vingårdar stå i blom.


Min vän är min,
och jag är hans,
där han för sin hjord i bet ibland liljor.

Till dess morgonvinden blåser
och skuggorna fly,
må du ströva omkring,
lik en gasell, min vän,
eller lik en ung hjort,
på de kassiadoftande bergen.

Handlar det om agape eller eros eller agape förklädd till eros? Ranelid är säkert inspirerad av dylika utgjutelserr, stinna av metaforer likt läglar med nytrampat vin...

Jag är mer inne på haikuspåret. Minimalism. Less is More...

Ranelid - vet jag inget om - men däremot Guds kärlek ... mmmmmmmmmmmmm - HAN kan...
Det blir ju inget eros med Honom - så det är nog agape förklädd till eros.
Men om det nu vore mänskligt vore det väl så om man verkligen älskar någon - det är så jag ser saken...
Less is more i orden - det är väl i våra mänskliga mellanhavande bättre med mindre ord