Finns Gud?

[klorofyll]

Men. Jag tror att jag skulle föredra att stå för det som är viktigare i livet..?

och - det är ... vad?
För oss som är kristna finns inget viktigare än Kristus... INGET...

Att leva för andra. Jag tror att jag står för något unikt - liksom alla andra - och om jag dör, så finns ingen annan som gör just det jag gör, förmodligen kommer någon må dåligt, bli sjuk eller dö, ifall jag dör.

[Esther]

Kärleken är inte villkorad av mytologiska gestalter.

Lite Wiki först: Ordet myt har flera olika betydelser, varav den viktigaste är gamla berättelser och teman som nedskrevs först när skrivkonsten blev känd. De tidigaste religionerna är muntliga traditioner som senare skrevs ned och blev början till en eller flera religioner. Enskilda myter från en kultur utgör tillsammans en mytologi.

Olika typer av myter:

Skapelsemyter (de äldsta. Finns hos alla folkslag)
Etiologiska myter (som förklarar naturfenomen)
Antropomorfa myter (där gudar och djur får mänskliga egenskaper)

Inget av detta förklarar = ger svar på, varför både människor som inte har vuxit upp med kristendomen (muslimerna är ett mycket aktuellt nuvarande fenomen), eller med kristna föreställningar, eller judarna som inte hade några kristna föreställningar (för de helt enkelt inte existerade) upplevde (vi upplever) Gud som verklig och närvarande. Som mer än en ide eller något som de läst eller hört - verklig.
Varför upplever ateister, muslimer - folk i olika delar av världen Jesus?
Varför drömmer muslimerna om Honom som verklig, varför omvänder de sig när de VET att detta är en garanterad dödsdom i deras samhällen? Varför har (jag är en av dem) vi upplevt och upplever att Gud är mer verklig än de jag skriver med här på forumet och även vanliga människor runt om mig, varför är jag inte ensam om detta? Varför kan en myt vara verklig?
Kanske uppstår en myt ur det verkliga och tar skepnaden av myt och inte tvärtom? Vem kan bevisa att inte så är fallet. Alla de som aldrig upplever Gud kan omöjligt vara kriteriet för att fastställa detta - utan de som HAR och UPPLEVER Honom - mot alla odds.

För om det nu vore så att ateister - de som inte tror Gud finns - skulle bestämma om det är trovärdigt att Gud finns eller inte - mot de som HAR upplevt Gud och uppfattar Honom som verklig... är det lika befängt som om de som aldrig ens varit i London, aldrig sett staden inte känner till den alls eller sett något som ens skulle säga dem att den finns... skulle bestämma om London finns eller inte, i motsats till de som bor och lever där.
Det är helt snurrigt...

[klorofyll]

Retorisk fråga: hur kan man känna något som inte känns?

[531bts]

Jag tror på Gud som den levande, (på exakt samma sätt som människan) medvetna, orsaken till skapelsen. Gud uttrycker sig inåt mot sina ingående delar, människan. Människan är tvungen att delta, för sin överlevnad, pga de kroppsbevarande behoven. Hon har samtidigt möjlighet att göra sig teorier om sakförhållanden, sammanhang o mening. Vill man, har människan den enastående gåvan att göra sig en uppfattning om hela situationen, meningen med livet o tillvaron. Det finns då i grunden två alternativ: 1. det finns ingen Gud, levande orsak. Tillvaron, universum o den biologiska mångfalden är resultatet av slumpmässig meningslös styrning från big bang, kaos till ett ordnat universum o en evolution som slumpartat styrs ändamålsenligt mot varelser med mer avancerat medvetande o i en symbios, ekosystem som i stort går ut på att det lever av att den äter upp sig själv. Människan är ett slumpmässigt resultat av dessa meningslösa slumpartade händelser.
2. Den andra möjligheten är att just för att universum börjat som kaos o gått till ordning o framförallt den evolutionära utveckling vi som människor är del av o kan observera, att den som helhet o i minsta detalj, inte kan vara slumpartad, att den har en orsak o att den är medveten. En orsak för att universum utgör ett system, allt inom systemet är avhängigt av varandra, inget inom systemet saknar kausalitet.

Med dessa två grundläggande utgångslägen får naturligtvis tanke, tal o gärning olika mening. I den första står universum till förfogande för självutveckling o med det teknologi för att maximera eget o valda bundsförvanters välbefinnande efter eget godtycke. Ngn allmängiltig mening, etik att förstå o förhålla sig till utom vad juridiken påbjuder, finns inte. Filosofiska resonemang är hobby.

I det andra alternativet med en levande, om sig själv medveten varelse, Gud som orsak är meningsfrågan central. Människan har att dels ställa sig frågan hur skapelsen är o kan vara Guds uttryck. Vad är isf Guds syfte med skapelsen? Hur ska människan förhålla sig meningsfullt till det syftet? Hur förhåller jag mig, som individ i förhållande till mina medmänniskor o allmängiltigt till ett sådant syfte?
Jag menar att idag är det senare mycket mer omfattande, kräver större intelligens disciplin, etik o mod att förverkliga än det första alternativet.

[klorofyll]

Retorisk fråga: hur kan man känna något som inte känns?

Jag menar att det som känns, det finns, om man känner Gud så finns han...

[xion]

Kärleken är inte villkorad av mytologiska gestalter.

Lite Wiki först: Ordet myt har flera olika betydelser, varav den viktigaste är gamla berättelser och teman som nedskrevs först när skrivkonsten blev känd. De tidigaste religionerna är muntliga traditioner som senare skrevs ned och blev början till en eller flera religioner. Enskilda myter från en kultur utgör tillsammans en mytologi.

Olika typer av myter:

Skapelsemyter (de äldsta. Finns hos alla folkslag)
Etiologiska myter (som förklarar naturfenomen)
Antropomorfa myter (där gudar och djur får mänskliga egenskaper)

Inget av detta förklarar = ger svar på, varför både människor som inte har vuxit upp med kristendomen (muslimerna är ett mycket aktuellt nuvarande fenomen), eller med kristna föreställningar, eller judarna som inte hade några kristna föreställningar (för de helt enkelt inte existerade) upplevde (vi upplever) Gud som verklig och närvarande. Som mer än en ide eller något som de läst eller hört - verklig.
Varför upplever ateister, muslimer - folk i olika delar av världen Jesus?
Varför drömmer muslimerna om Honom som verklig, varför omvänder de sig när de VET att detta är en garanterad dödsdom i deras samhällen? Varför har (jag är en av dem) vi upplevt och upplever att Gud är mer verklig än de jag skriver med här på forumet och även vanliga människor runt om mig, varför är jag inte ensam om detta? Varför kan en myt vara verklig?
Kanske uppstår en myt ur det verkliga och tar skepnaden av myt och inte tvärtom? Vem kan bevisa att inte så är fallet. Alla de som aldrig upplever Gud kan omöjligt vara kriteriet för att fastställa detta - utan de som HAR och UPPLEVER Honom - mot alla odds.

För om det nu vore så att ateister - de som inte tror Gud finns - skulle bestämma om det är trovärdigt att Gud finns eller inte - mot de som HAR upplevt Gud och uppfattar Honom som verklig... är det lika befängt som om de som aldrig ens varit i London, aldrig sett staden inte känner till den alls eller sett något som ens skulle säga dem att den finns... skulle bestämma om London finns eller inte, i motsats till de som bor och lever där.
Det är helt snurrigt...

Du tycker kanske att du var väldigt logisk nu.
Det tycker inte jag.
Ingen ska bestämma vad någon annan ska tro.
Jag behöver inte alls tro att London finns. Nu råkar det ju finnas mycket som tyder på att det faktiskt är så. Mina barn flög dit och vände och varför skulle dom ljuga om en sån sak. Dessutom går det flyg dit så jag kan själv kontrollera att London finns.
Svårare blir det med himmelriket. Dit går det inga flyg. Ingen har varit där och kan berätta hur det är. Det finns bara mer eller mindre fantasifulla teorier.
Den främsta invändningen när det gäller sånt här är frågan: Vad skulle det vara bra för? Ingen kan presentera ett vettigt argument för behovet av ett himmelrike och en Gud.
OK, vill man tro så är det väl ingen som missunnar en det. Synd bara att man inte får tro som man vill utan det alltid är någon annan som påstår sig ha sanningen.

[xion]

Jag tror på Gud som den levande, (på exakt samma sätt som människan) medvetna, orsaken till skapelsen. Gud uttrycker sig inåt mot sina ingående delar, människan. Människan är tvungen att delta, för sin överlevnad, pga de kroppsbevarande behoven. Hon har samtidigt möjlighet att göra sig teorier om sakförhållanden, sammanhang o mening. Vill man, har människan den enastående gåvan att göra sig en uppfattning om hela situationen, meningen med livet o tillvaron. Det finns då i grunden två alternativ: 1. det finns ingen Gud, levande orsak. Tillvaron, universum o den biologiska mångfalden är resultatet av slumpmässig meningslös styrning från big bang, kaos till ett ordnat universum o en evolution som slumpartat styrs ändamålsenligt mot varelser med mer avancerat medvetande o i en symbios, ekosystem som i stort går ut på att det lever av att den äter upp sig själv. Människan är ett slumpmässigt resultat av dessa meningslösa slumpartade händelser.
2. Den andra möjligheten är att just för att universum börjat som kaos o gått till ordning o framförallt den evolutionära utveckling vi som människor är del av o kan observera, att den som helhet o i minsta detalj, inte kan vara slumpartad, att den har en orsak o att den är medveten. En orsak för att universum utgör ett system, allt inom systemet är avhängigt av varandra, inget inom systemet saknar kausalitet.

Med dessa två grundläggande utgångslägen får naturligtvis tanke, tal o gärning olika mening. I den första står universum till förfogande för självutveckling o med det teknologi för att maximera eget o valda bundsförvanters välbefinnande efter eget godtycke. Ngn allmängiltig mening, etik att förstå o förhålla sig till utom vad juridiken påbjuder, finns inte. Filosofiska resonemang är hobby.

I det andra alternativet med en levande, om sig själv medveten varelse, Gud som orsak är meningsfrågan central. Människan har att dels ställa sig frågan hur skapelsen är o kan vara Guds uttryck. Vad är isf Guds syfte med skapelsen? Hur ska människan förhålla sig meningsfullt till det syftet? Hur förhåller jag mig, som individ i förhållande till mina medmänniskor o allmängiltigt till ett sådant syfte?
Jag menar att idag är det senare är mycket mer omfattande, kräver större intelligens disciplin, etik o mod att förverkliga än det första alternativet.

Du misskrediterar avsiktligt alternativ 1.
Du använder ordet slumpmässig i var och varannan mening. Det kanske finns dom som tror på slump men jag gör det inte. Det finns ingen slump. Det finns bara orsak och verkan. Ingenting sker som inte har en orsak. Något annat vore ologiskt.

[xion]

Om vi ska tala om logik så kan vi ta det så här istället.
Jag vet inte hur många religioner och trosinriktningar det finns, men det lär vara åtskilliga.
Var och en av dessa tycker att alla andra har fel.
Säg att det finns trettio religioner.
När det då gäller en enskild religion så är det bara en för men tjugonio emot.
Sannolikheten för att någon av religionerna skulle vara rätt är alltså 1/29.
Alltså gäller att sannolikheten är 29/1 att alla har fel.

[Esther]

Den främsta invändningen när det gäller sånt här är frågan: Vad skulle det vara bra för? Ingen kan presentera ett vettigt argument för behovet av ett himmelrike och en Gud.
OK, vill man tro så är det väl ingen som missunnar en det. Synd bara att man inte får tro som man vill utan det alltid är någon annan som påstår sig ha sanningen.

OM jag frågar en ateist säger de alla att människan är ett tänkande djur. Det kan stämma - för dem.
För de som inte är det - utan har ett inre andligt aktivt liv - ser inte världen eller människan ut som för en ateist.

För en ateist är bara det de kan se verkligt och här. Allt annat är meningslöst eller inte sant. Men för en kristen finns en annan värld, en annan himmel - och vi är på väg dit. Vår död är en dörr igenom vilken vi går till en värld där man slipper alla som älskar att döda. Det spelar ju ingen roll vad folk dödar - bara de får döda. OM det är (det har vi tjatat om och alla blev sura på mig) en bebis i livmodern som man styckar levande eller inte när man sliter av den armar och ben för att få ut den i delar - eller om man spränger folk med bomber eller vad man än gör - så älskar vi död. Det är liksom människans favorit sysselsättning över hela världen. För en kristen är det otänkbart. För att människan för oss inte bara är ett tänkare djur eller en köttklump utan själ och utan ande. Vi ser människor som något annat än djur som kan tänka.
Det är så.
Vi lever här på samma jord - men vi har olika agendor.
Vi vill lära oss bli bättre människor än tänkande djur, och genom Gud kunna detta. Vi tror på det.

[Anne]

"Människans favoritsysselsättning" att döda. Det menar du väl ändå inte? Tror du att det är så för exempelvis xion och Pilatus?

[Esther]

"Människans favoritsysselsättning" att döda. Det menar du väl ändå inte?

Jo sex och döda... det finns statistik på det. Samt att döva sig med narkotika/sprit. Det är det människor helst gör.

[Anne]

Är du en människa?

[Esther]

Är du en människa?

är du?

[Anne]

Det var ju inget svar.

[Esther]

Det var ju inget svar.

Titta på den här ... längst ner där hälsa är kan du se vad vi sysslar med och hur det tickar iväg...

http://www.worldometers.info/se/