Vad tänker du på?

[Anders]

Och ja, det finns ett IQ-snobberi, men var finns det inte det?

Jag tycker för det mesta att medelmåttorna sätter ribban, så att osmarthet belönas... (kanske låter konstigt?).

IQ-snobberi går alltid ut på att man ska vara så elak som möjligt.

Jag kan ju säga hur jag ser på mig själv då:
Jag har bra minne. Det är det enda.

IQ snobberi är inte snällt, men jag tycker det är att ta i att det skulle vara så elakt som möjligt. Snarare självförhärligande eller lite ängsligt. Snobberiet kan ju glida över i nåt bättre förstås, ett begåvat och för alla givande samtal. Och det kan man ha med sveriges bästa programmerare eller med nån som dömt sig själv som korkad. Finns mycket att prata om och olika samtal kräver olika begåvningar.

[klorofyll]

IQ snobberi är inte snällt, men jag tycker det är att ta i att det skulle vara så elakt som möjligt. Snarare självförhärligande eller lite ängsligt.

Jag måste säga att de värsta människorna är smarta, du kommer bara undan med rutten moral ifall du är smart... Vilket inte är så svårt, för det krävs oftast inte så mycket intelligens.

[klorofyll]

Jag vill inte se världen i ett naivt skimmer... Det är ett krig.

[Anders]

IQ snobberi är inte snällt, men jag tycker det är att ta i att det skulle vara så elakt som möjligt. Snarare självförhärligande eller lite ängsligt.

Jag måste säga att de värsta människorna är smarta, du kommer bara undan med rutten moral ifall du är smart... Vilket inte är så svårt, för det krävs oftast inte så mycket intelligens.

Smart är som sagt inte alls detsamma som intelligent. Men IQ är, förutom att det är ytterst produktivt och värdefullt, också en klar kukförlängare, och det funkar väldigt bra bland åtminstone akademiska damer för att ta plats. Att fatta snabbt och bra, att komma med nya, bra vinklar ger streetcred för både herrar och damer, där jag rör mig nuförtiden i alla fall.

[klorofyll]

Smart är som sagt inte alls detsamma som intelligent.

Vad är skillnaden? Kan man inte vara väldigt smart och samtidigt misslyckas med all man tar sig för?

[Anders]

Smart är som sagt inte alls detsamma som intelligent.

Vad är skillnaden? Kan man inte vara väldigt smart och samtidigt misslyckas med all man tar sig för?

Nu kan man ju definiera saker lite olika, men då man pratar IQ brukar det vara en mer uppmätt, faktisk förmåga att kunna förstå, hantera komplexitet, se mönster, ha kreativitet och liknande. I grunden något bra. IQ-tester, högskoleprov och liknande. Förklarar någon något komplicerat för dig förstår du. Du kommer på hur man skall lösa komplicerade problem. Du kan komma på en plot till en bra roman. Sånt.
Medan smart för mej är mer förmågan att få det man vill hända att hända, och här kommer fler bitar in, även om IQ definitivt hjälper till. Men här har du också självförtroende, människokännedom, förslagenhet, charm och annat som kommer in. Så skulle jag ungefär definiera det.
Så nej, om du misslyckas med allt så är du antagligen inte så smart. Möjligen om du är smart men väldigt slö. Eller har väldig otur.

[klorofyll]

Medan smart för mej är mer förmågan att få det man vill hända att hända, och här kommer fler bitar in, även om IQ definitivt hjälper till. Men här har du också självförtroende, människokännedom, förslagenhet, charm och annat som kommer in.

Självförtroende och charm har väl ofta "normala människor"? Eller personer som använder droger... Jag tycker att ordet 'smart' förlorar sin betydelse om man tolkar ordet på det viset. Det är ju alltid människor som tar för sig och tänker på sig själva som får saker att hända?

[klorofyll]

Men jag tror att de flesta håller med dig...

[Anders]

Medan smart för mej är mer förmågan att få det man vill hända att hända, och här kommer fler bitar in, även om IQ definitivt hjälper till. Men här har du också självförtroende, människokännedom, förslagenhet, charm och annat som kommer in.

Självförtroende och charm har väl ofta "normala människor"? Eller personer som använder droger... Jag tycker att ordet 'smart' förlorar sin betydelse om man tolkar ordet på det viset. Det är ju alltid människor som tar för sig och tänker på sig själva som får saker att hända?

Visst kan vanliga hyggliga ha självförtroende och charm(Och IQ är en utmärkt generator av självförtroende också, inte bara sund). Det är inte så att alla som har självförtroende är smarta. Men för att vara smart måste du ha självförtroende, skulle jag vilja påstå. Eller snarare, de som är smarta verkar ha självförtroende. Fast de är inte de enda. Till exempel verkar de som är mer hardcore "PK", som verkligen vill framstå som osmarta sanningssägare, och som nog i många fall är det, ha ett oändligt självförtroende. Charm finns väl lite överallt. Och används väl lite på olika sätt.

[klorofyll]

Och IQ är en utmärkt generator av självförtroende också, inte bara sund.

Tror du det? Varför?

[Väderkvarn]

Oss emellan klorofyll så är iq och eq överskattat
Jag går bara efter oq

[klorofyll]

Oss emellan klorofyll så är iq och eq överskattat
Annat var det på Doggerland

Det var fina tider!! Jag tänker fortfarande framåt!

[klorofyll]

Nu ska jag ta upp den fetaste jävla illusionen...: Det är sorgligt, men vissa dör utan att lära sig - att endast ansträngning belönas.

[klorofyll]

Nu ska jag ta upp den fetaste jävla illusionen...: Det är sorgligt, men vissa dör utan att lära sig - att endast ansträngning belönas.

Illusionen är att man kan fuska.

[Algotezza]

Oss emellan klorofyll så är iq och eq överskattat
Annat var det på Doggerland

Nu är det bara pk som gäller. Den allmänna idiotin.