Pilatus skrev:Såg filmen Kärlekens slöja (2006) med Edward Norton, Naomi Watts. Välgjord, en berättelse som till större delen utspelar sig i en liten by i Shanghai.
En klosterscen var intressant, en nunna berättade om sitt förhållande till Gud, ett kärleksförhållande som inleddes då hon endast var 17 år. Det blir efter hand en plikt förenad med kärlek. Jag kom att tänka på Esther, jag tror hon skulle tycka om filmen, eller boken, inte bara för detta.
Som bok: Den brokiga vävnaden (The Painted Veil, 1925) av Somerset Maugham
Ja, det är svårt att förstå vad som rör sig på djupet inom människor - om och när man inte själv äger detta i sitt eget inre.
Mannen i filmen är ett praktexempel på detta, kvinnans ungdoms svaghet en annan, mannen hon vänstrade med som var en normal - mao notoriskt otrogen - man, var mer normala ... som alla andra impulsdrivna människor i denna världen. Hon var ung och trodde på saker som inte finns - han visste mer än hon om hur människor är.
Vad som bor i djupet på människor - och vilket de flesta inte vill visa upp, eller tala om, eller ens knappast känner till om sig själva - brukar ju beskrivas i böcker så att människor kan tänka sig att det inte gäller dem själva - utan är fiktivt och romanfigurer.
Var nunnans beskrivning av sitt liv intressant för mig? Nja, jag vet inte. Jag har haft ett romantiskt förhållande till både Gud och människor. Där det som filmen visade med mannens nästintill djupt perversa elakhet och hämndbegär -
Att leva med Gud är samma för alla som gör det - det är en slags pliktblandadkärlek. För de som har en
annan verklighetsuppfattning, är det
de har - det som är för dem.
Saken är mer den att de som har verkliga förhållanden till Gud - i ett relationsbaserat förhållande - brukar även klara av att ha samma stabila förhållande till medmänniskor. Och de som inte har det - har det inte heller, oftast, till människor.
Kan man förstå Gud genom att betrakta människorna? Nej, inte speciellt --- men det är alltid människor som förklarar med de ord som finns tillgängliga i avseendet. Det är så det går till. Kan människor fånga vem Gud är helt och fullt med tanke på hur lite vi vet, kan, förstår, har grepp om, kan förklara eller veta överhuvudtaget? Inte speciellt. Är det de som inte kan tro eller har tillgång till den verkligheten som öppnar sig för en troende - som ska avgöra om Gud ens finns eller inte?
Ja - det kan ju tyckas logiskt att bara de som kan se med sina egna ögon att jorden är platt - som de framstår inför oss när vi ser den här och nu och vad vi kan se från den plats vi befinner oss på --- ska säga om jorden är platt - och inte de som på avstånd och utifrån rymden tar kort på jorden och kan konstatera att den är rund som ska göra det.
Vi kan inte ta kort på Gud - men de som känner Honom - de blir inte trodda eller betrodda av de som inte känner Honom. Och de som inte känner Honom ska då - det verkar logiskt för alla - bestämma att Han inte finns. För det gör Han inte för DEM.
fint...
