Att vara undergiven (på riktigt) och längta.

[Esther]

Livet är att ge och få. Stöd. Hjälp. Kärlek.

Exakt - att gå på kryckor (där en andre är dessa) är inte att kunna ge - bara få... man utgör själv inget stöd bara ett svart hål av hjälplöshet i en evig brist på eget omdöme, eget tankeliv, eget inre liv och intressen som formar en människa - om och när man vill leva i skuggan av en annan i en undergivenhet där man vill ha en kuvad roll.
Det blir inget jämbördigt - den kristna tanken om äktenskapet som är sund - där man på grund av vem man är finner sin plats i den andre (kvinnor är annorlunda än män och män annorlunda än kvinnor och man ger olika saker och bidrar med olika saker men på samma villkor) - vilket i sin tur genererar kärlek, tillit, öppenhet och godheten som är en grund.

[småkaniner]

Livet är att ge och få. Stöd. Hjälp. Kärlek.

Exakt - att gå på kryckor (där en andre är dessa) är inte att kunna ge - bara få... man utgör själv inget stöd bara ett svart hål av hjälplöshet i en evig brist på eget omdöme, eget tankeliv, eget inre liv och intressen som formar en människa - om och när man vill leva i skuggan av en annan i en undergivenhet där man vill ha en kuvad roll.
Det blir inget jämbördigt - den kristna tanken om äktenskapet som är sund - där man på grund av vem man är finner sin plats i den andre (kvinnor är annorlunda än män och män annorlunda än kvinnor och man ger olika saker och bidrar med olika saker men på samma villkor) - vilket i sin tur genererar kärlek, tillit, öppenhet och godheten som är en grund.

Jag håller med dig Esther och det du beskriver är precis det jag längtar till. Att kvinnor och män får odla sin särart men också att varje MÄNNISKA får göra det. Islam -- som du verkar fastnat på -- fyller väl sin funktion för de som lever i det men det är inget för mig (är mer än väl medveten om de problem de orsakat i Sverige). Du skriver att man inte utger något stöd "bara hjälplöshet" och att den ena slukas upp av den andra? Du har inte tänkt på att det kanske finns en aspekt av växelverkan i en relation där någon är beredd att liksom lägga sig under och någon annan över?

Bara en stilla undran.

Mvh

små kaniner

[JonasNyström]

Egentligen borde det finnas en skola för D/S-relationer. Det är fan inte lätt att vara sub om man domineras av någon som inte äger sitt agg och har introspektionen på plats. JAG VET att man kan finna ett jämbördigt rum, där det djupa samförståndet såväl som meningsskiljaktigheterna kan få plats, även i en dom/sub-relation, där den ene s a s bestämmer över den andras liv och delar ut straff och belöningar och har sig. Men då krävs det att den dominante inte domineras av sin dominans, utan är herre även över den. Som sub(ba ) är det angeläget att inte "reda sig själv", för hon vet att det kan vara avgörande för en herre att få vara behövd på riktigt. Den som är behövd på riktigt växer i moral och ansvar, mognar och kan försaka, om och när det behövs. Så för mannen är det viktigt att den undergivna kvinnan inte bara liksom lajvar undergiven, utan vågar vara i sin svaghet på riktigt. Först då framkallas hans kraft, på riktigt, och han kan bära henne. Han bär honom och hon bär deras barn, typ. Vem som bär honom? Allas vår herre. Känner han inte det, då blir det nog svårt. Men känner han sig vara buren av något högre, så kan en undergiven kvinna vila tryggt i hans liv. Och deras barn i hennes.

Det gäller helt säkert även små kaniner!


Hennes man var kanske inte mogen att axla ansvaret. Han kanske inte tyckte att hans dominans hade ett värde, var vacker och god på riktigt? Kanske borde han göra bot för sina övergrepp och komma tillbaka när han klarar av att vara en bra blompinne till den här tomatplantan (eller ok, en bra inhägnad till de här små kaninerna) och att hon kan få vara tjänarinna till något pålitligt D/S-par så länge?

[Esther]

Livet är att ge och få. Stöd. Hjälp. Kärlek.

Exakt - att gå på kryckor (där en andre är dessa) är inte att kunna ge - bara få... man utgör själv inget stöd bara ett svart hål av hjälplöshet i en evig brist på eget omdöme, eget tankeliv, eget inre liv och intressen som formar en människa - om och när man vill leva i skuggan av en annan i en undergivenhet där man vill ha en kuvad roll.
Det blir inget jämbördigt - den kristna tanken om äktenskapet som är sund - där man på grund av vem man är finner sin plats i den andre (kvinnor är annorlunda än män och män annorlunda än kvinnor och man ger olika saker och bidrar med olika saker men på samma villkor) - vilket i sin tur genererar kärlek, tillit, öppenhet och godheten som är en grund.

Jag håller med dig Esther och det du beskriver är precis det jag längtar till. Att kvinnor och män får odla sin särart men också att varje MÄNNISKA får göra det. Islam -- som du verkar fastnat på -- fyller väl sin funktion för de som lever i det men det är inget för mig (är mer än väl medveten om de problem de orsakat i Sverige). Du skriver att man inte utger något stöd "bara hjälplöshet" och att den ena slukas upp av den andra? Du har inte tänkt på att det kanske finns en aspekt av växelverkan i en relation där någon är beredd att liksom lägga sig under och någon annan över?

Bara en stilla undran.

Mvh

små kaniner

Du skrev:

Jag är undergiven. Inte sådär som en sängkammargrej - visserligen där med men inte primärt - utan vill bli omhändertagen och ledd och få regler och villkor och allt det där

Hur går det med att du nu inte vill vara hjälplös och att någon bestämmer allt åt dig med regler, villkor, ledd och omhändertagen - och allt det där?
Som jag sa - en muslim kommer att ge dig allt detta... och lite av det du förmodligen vill ha i sängkammaren också --- de kan säker tillfredsställa allt detta åt dig.
Det är nog en läggning du har.

Som jag sa - för mig är det du vill och beskriver främmande. Svaga män dras ofta till sådan som dig men de brukar - pga att de just är svaga - vilka dominera, kontrollera och se till att du får vara den slav de anser dig vara. Är du lycklig med det - fine... det är ju ditt liv.

[Esther]

Jag håller med dig Esther och det du beskriver är precis det jag längtar till.

Det kristna idealet av äktenskap är förbehållet - kristna män (som verkligen är det) samt kristna kvinnor (som verkligen är det)
- de andra har... sin kamp...

[småkaniner]

Jag måste säga att jag börjar undra om du verkligen är intresserad av att ta in mitt perspektiv här eller om du redan bestämt dig för att vad du ska tycka. Låst läge liksom. "Kristna människor som verkligen är det" - ja, jag är kristen, jag är det. Har du bestämt dig för att jag inte är det, eller vad? Förlåt. Vet att jag börjar bli lite otrevlig men det känns som att du dömer ut mig och inte är öppen för något av det jag säger.

Mvh (trots allt)

små kaniner

[Anne]

You rock, girl

[Esther]

- ja, jag är kristen, jag är det.

Men sa inte du att du hade haft ett förhållande som du brutit upp från? Nyligen...

[småkaniner]

Jo. Efter ett och ett halvt decennium. Nästan hela mitt vuxna liv. Och nej. Jag ville inte. Jag vill fortfarande inte. Jag har helt enkelt inget val.

Mvh

små kaniner

[Anne]

Det är väl klart att du har ett val.

[småkaniner]

Jo. Sant. Till det yttersta har jag ju det. Såklart. Och jag har ju försökt stanna och hoppas och jag vill fortfarande hoppas. Men. Det handlar ju inte bara om mig. Mer än så vill jag nog inte gå in på här. Jag brukade ju också tänka så -- att under inga omständigheter seperation, men jag tror det varit fel fast helt säker kan man ju inte vara.

Mvh
små kaniner

[Esther]

Jo. Efter ett och ett halvt decennium. Nästan hela mitt vuxna liv. Och nej. Jag ville inte. Jag vill fortfarande inte. Jag har helt enkelt inget val.

Mvh

små kaniner

Vad fick en man att bryta upp med en kristen kvinna? Det har jag inte hört förr...

[xion]

Jo. Sant. Till det yttersta har jag ju det. Såklart. Och jag har ju försökt stanna och hoppas och jag vill fortfarande hoppas. Men. Det handlar ju inte bara om mig. Mer än så vill jag nog inte gå in på här. Jag brukade ju också tänka så -- att under inga omständigheter seperation, men jag tror det varit fel fast helt säker kan man ju inte vara.

Mvh
små kaniner

Separation är numera regel snarare än undantag.
10-15 år är bra jobbat i dessa tider.
Ingen önskvärt kanske men ett led i utvecklingen.
Det är i alla fall ingen som behöver känna sig "ovanlig" för den sakens skull.

[JonasNyström]

Jag vet inte vad som ger någon människa mandat att oombedd ifrågasätta någons medvetna val. I det här fallet små kaniners. Är det hennes undergivenhet som liksom inbjuder till dessa synpunkter? Man kan få det intrycket. Det är en tragedi med skilsmässor, speciellt när det finns barn och många år med i bilden. Är det inte ett minimum att helt enkelt förutsätta att hon har haft en god grund att lämna en man efter så många års kamp med att hålla ihop sin familj? Jag känner i alla fall så. Och är tacksam att hon väljer att dela med sig till oss andra. Det är sannerligen inte varje dag man får ta del av en så genuint undergiven kvinnas erfarenheter och reflektioner. Det väcker åtminstone min vördnad. Men det kanske beror på mina egna karaktärsdrag, och inte på hennes ord, vad vet man!

Och det är ju inte så att kristna kvinnor aldrig skiljer sig.

[Esther]

Jag vet inte vad som ger någon människa mandat att oombedd ifrågasätta någons medvetna val. I det här fallet små kaniners. Är det hennes undergivenhet som liksom inbjuder till dessa synpunkter? Man kan få det intrycket. Det är en tragedi med skilsmässor, speciellt när det finns barn och många år med i bilden. Är det inte ett minimum att helt enkelt förutsätta att hon har haft en god grund att lämna en man efter så många års kamp med att hålla ihop sin familj? Jag känner i alla fall så. Och är tacksam att hon väljer att dela med sig till oss andra. Det är sannerligen inte varje dag man får ta del av en så genuint undergiven kvinnas erfarenheter och reflektioner. Det väcker åtminstone min vördnad. Men det kanske beror på mina egna karaktärsdrag, och inte på hennes ord, vad vet man!

Och det är ju inte så att kristna kvinnor aldrig skiljer sig.

Varför man kommenterar? Hon bad om det. Om du ser på hennes första inlägg ber hon om reflektioner kring hennes post. Det är väl som det ska då?
Hon bad inte om ovationer, eller bara positiva tillrop.

Hon - du har tydligen inte läst hennes inlägg - lämnar inte honom. Det är han som lämnar henne.
En kristen kvinna - som är det - lämnas inte ... om hennes man inte är ond, perverterad och en lögnare och tjuv ... - för i det sista fallet lämnar också en kristen kvinna den mannen.