Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
Varför lämnade du fadern till dina barn, Esther?
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
lynx skrev:Varför lämnade du fadern till dina barn, Esther?
Har jag vid något tillfälle någonsin till dig sagt att jag gjort det? Eller sagt något på forumet - så ta du och citera mig gärna...
Veritas vos liberabit
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
Men... lämnade han dig alltså? Jag ber om ursäkt. Du pratade om när barnen var små, så jag antar att du har barn.
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
lynx skrev:Men... lämnade han dig alltså? Jag ber om ursäkt. Du pratade om när barnen var små, så jag antar att du har barn.
Mig veterligen har jag aldrig - inte vid något tillfälle någonsin talat med dig eller någon annan om lämnande --- åt något håll.
Är det något du vill berätta för mig - och vad i hela fridens namn återigen fokus ska sättas på mig - för i varje tråd du överhuvudtaget vid något tillfälle sagt något - har du aldrig talat om något kring trådens ämne - bara om mig.
Veritas vos liberabit
-
småkaniner
- Inlägg: 24
- Blev medlem: 01 jun 2018 22:52
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
Jag måste ha uttryckt mig otydligt. Det är jag som lämnat honom. Jag vill inte det, men känner att det är det enda rätta. Av skäl jag helst inte går in på. Nu tror jag inte att det är så att det inte finns några kristna som inte lämnar sina respektive eller familjer. Eller rättare sagt, jag vet att det inte är så. Skilsmässor förekommer av alla möjliga orsaker - ibland för att det är det minst onda av två ting. Och varför skulle det inte vara så?
Och visst bad jag om reflektioner. Men det är inte samma sak som påhopp, och det upplever jag allt mer från din sida. Jag försöker svara så gott jag kan men har en känsla av att du inte är välvilligt inställd till mig.
Mvh
små kaniner
Och visst bad jag om reflektioner. Men det är inte samma sak som påhopp, och det upplever jag allt mer från din sida. Jag försöker svara så gott jag kan men har en känsla av att du inte är välvilligt inställd till mig.
Mvh
små kaniner
Nu vill jag skänka bort mig själv,
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?
Karin Boye
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?
Karin Boye
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
småkaniner skrev:. Men det är inte samma sak som påhopp, och det upplever jag allt mer från din sida. Jag försöker svara så gott jag kan men har en känsla av att du inte är välvilligt inställd till mig.
Mvh
små kaniner
Kan du citera mina "påhopp"?
Veritas vos liberabit
-
JonasNyström
- Inlägg: 18
- Blev medlem: 01 jun 2018 18:18
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
Nu har jag tvingat bryta upp en väldigt lång relation. Över ett decennium lång. Känner mig livrädd för att behöva klara mig själv vilket många säkert menar bara är nyttigt. Det verkar som om människor har svårt att förstå att autonomi inte alls alltid behöver vara eftersträvansvärt för alla - för vem säger att det är det? I min värld är detta endel av mitt väsen; något som antingen missförstås eller utnyttjas.
Det är alltså hon, små kaniner, som lämnat honom. Det har inte varit ett lätt beslut och är det fortfarande inte. Det går emot hela undergivenhetsnaturen att ta ett sådant initiativ.
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
Men om du raggar friskt och har en karlslok. Såvida du inte är polyamorös. Vad kan vi göra för dig?
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
lynx skrev:Men om du raggar friskt och har en karlslok. Såvida du inte är polyamorös. Vad kan vi göra för dig?
...pratar du med mig eller rakt ut i luften?
...vem är vi?
Veritas vos liberabit
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
Jag pratar med dig ja. Mitt uttryck kan få strålar så då blir det vi.
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
lynx skrev:Jag pratar med dig ja. Mitt uttryck kan få strålar så då blir det vi.
Varken du eller dina gelikar kan göra något för mig - det som är gjort --- gjorde Gud i vår Herre. Vem är du i jämförelse med Honom?
Veritas vos liberabit
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
Jag är bara en vanlig medmänniska. Nja, kanske inte helt vanlig. Du nämnde barnen. Dog din din man?
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
lynx skrev:Jag är bara en vanlig medmänniska. Nja, kanske inte helt vanlig. Du nämnde barnen. Dog din din man?
Varifrån fick du att jag raggar? För att jag skulle vilja lära känna Pilatus är det ragga? Du lär inte känna män annat än för intima relationer?
Intressant.
Jag fungerar inte som du.
Alls.
Överhuvudtaget. Jag har inga problem att säga till intressanta människor att jag vill lära känna dem. Det anser jag är normalt. Ragga som du kallar det tillhör sådant kvinnor gör som inte jag varken känner eller umgås med - inga sådana män heller. Helst.
Veritas vos liberabit
Re: Att vara undergiven (på riktigt) och längta.
lynx skrev:Ålarens.
https://www.folkmun.se/definition/Ålarens
Ålarens
En riktigt korkad person
av Hetrometrus 2007-08-02
antar du pratar med dig själv igen Lynx... för om du pratar med mig så är det att anse som att du kränker mig publikt - inte så roligt för dig!
Veritas vos liberabit
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster