klorofyll skrev:Esther skrev:klorofyll skrev:"Den han från synden tvagit blir vitare än snö."...Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer, och på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre. (Romarbrevet 5)
Varför tror du då att det är så "svårt" att tro?? Vad skiljer den troende från syndaren?
Det är en svår fråga... jag kan inte veta om andras liv eller "varför" --- i mitt fall var det samhälle och familj som inte var troende - dvs kultur/socialkontext ... plus sättet jag levde (fast det fattade jag inte) som gjorde att Gud som är sanning, godhet, mm inte kunde bo kvar i mig - så min inre "miljö" (fast jag trodde själv om mig själv att jag var genomgod, vänligheten och ärligheten själv
) samt min tankeverksamhet låg mig i fatet för att ha en relation med Gud - och jag brydde mig inte. Jag hade inga behov av någon gud alls... jag redde mitt liv perfekt --- tills jag kände att jag inte längre gjorde detta (på ett inre plan) och bad om hjälp "uppåt" när jag uttömt alla kompisar och familj --- ingen specifik tanke mer PAPPA HJÄLP.
Gud kom.
Jag har fått en erfarenhet av Gud och därför tror jag. Vad andra gör vet jag inte.
Jag hade allt materiellt och ekonomiskt och var tom - totalt tom - minns jag letade efter en bok som skulle förklara vad Kärlek var - för jag visste ärligt inte mer... kunde inte förklara vad det var... - sex visste jag vad det var... men --- kärlek???? Nej - noll koll...
Jag saknade min djupa inre glädje, livslust allt --- jag hade haft den --- och saknade den...
Så det som jag fick erfara var en djup inre längtan efter "renhet" i tankar, ord, i min själ och kropp, i allt --- alla handlingar och min vilja. Det är detta som förmodligen skiljer - att man vill, önskar, längtar efter renhet när man är troende... och som syndare gör man inte det utan gillar snarare det man gör och kommer längre och längre ---ner. Ett slags sluttande plan...
