Vikten av att förlåta

[klorofyll]

Jag är öppen för att fri vilja finns i form av fria attitydval till det som passerar sinnet.

Men du menar att vi inte kan välja våra handlingar?

Våra handlingar är som regel ett resultat av våra känslor och tankar. Och våra känslor och tankar är ett resultat av vår attityd. Allt sitter ihop i ett orsak-verkan samband. Så med en skiftning i attityd kan många andra saker förändras, likt ringar på vattnet. Men den faktiska handlingen begås i valet av attityd. Och oftast är valet av attityd inte ett val men mer en reaktion på omständigheter och inre psykbiologiska funktioner. Därmed är också känslor och handlingar oftast framlockade mer än avgivna.

Okej, då tolkar jag det som att det finns frihet i handling, man är ansvarig... För mig är attityd ett tillvägagångssätt med en viss inställning.

Ungefär såhär: Företaget vill inte anställa för det är riskabelt... Istället hyr man personal från ett bemanningsföretag.

Vad som skiljer olika attityder är egentligen vilket ansvar man tar. I praktiken handlar god attityd om att alla bör göra det dom är bäst på... och inget annat.

[Kreativ]

Okej, då tolkar jag det som att det finns frihet i handling, man är ansvarig... För mig är attityd ett tillvägagångssätt med en viss inställning.

Ungefär såhär: Företaget vill inte anställa för det är riskabelt... Istället hyr man personal från ett bemanningsföretag.

Vad som skiljer olika attityder är egentligen vilket ansvar man tar. I praktiken handlar god attityd om att alla bör göra det dom är bäst på... och inget annat.

Ansvarstagande kräver dock oundvikligen en form av kunskap och lärande. Lärande om hur du själv fungerar, hur andra fungerar, hur världen fungerar, o s v. Inget av detta är alls givet eller uppenbart, särskilt när en ung människa blickar ut mot världen och ser olika ideologier, olika kulturer med olika samhällsordningar, och att få eller ingen verkar ta riktigt ansvar eller har nått frid med sin nästa. Hur kan en ung människa då veta hur de ska ta ansvar eller vad som är visdom? Särskilt om de utsats för fysiskt våld, manipulation eller hjärntvätt sedan barndom?

[klorofyll]

Okej, då tolkar jag det som att det finns frihet i handling, man är ansvarig... För mig är attityd ett tillvägagångssätt med en viss inställning.

Ungefär såhär: Företaget vill inte anställa för det är riskabelt... Istället hyr man personal från ett bemanningsföretag.

Vad som skiljer olika attityder är egentligen vilket ansvar man tar. I praktiken handlar god attityd om att alla bör göra det dom är bäst på... och inget annat.

Ansvarstagande kräver dock oundvikligen en form av kunskap och lärande. Lärande om hur du själv fungerar, hur andra fungerar, hur världen fungerar, o s v. Inget av detta är alls givet eller uppenbart, särskilt när en ung människa blickar ut mot världen och ser olika ideologier, olika kulturer med olika samhällsordningar, och att få eller ingen verkar ta riktigt ansvar eller har nått frid med sin nästa. Hur kan en ung människa då veta hur de ska ta ansvar eller vad som är visdom? Särskilt om de utsats för fysiskt våld, manipulation eller hjärntvätt sedan barndom?

Jag måste säga att det var en rolig fråga! För jag kom att tänka på att det öht inte går att ta ansvar utan kunskap, som du säger. Det betyder att oavsett förutsättningarna, så känner man att man gör ett bra jobb. Men man skulle kunna göra ett riktigt dåligt jobb, men om man inte är medveten om det och riskerna som medföljer... Ja, då är det någon annans problem!

[klorofyll]

Ja jag upplever attraktionslagen... Tänker jag på någon jag gillar så ses vi ganska snart... Vilket om man säger så inte direkt är vad vi lärt oss... Att jag öht kan göra ett övervägande i denna fråga känns som att mänskligheten har lerfötter....

[klorofyll]

Att man klagar mindre med en god religion är klokt. Ju fler problem man kan lösa själv desto bättre..

[Esther]

Förlåtelse skapar (som blivit sagt i tråden här) inre frid, den skapar harmoni och frihet i den själ där detta råder --- när denna människa blivit utsatt för många, långa ihärdiga övergrepp av alla upptänkliga sätt människor förgriper sig på andra.
Sant.
MEN - det förövare tror är att de själva ska gå fria. Deras egna och andras bortförklaringar på varför de gjorde det de gjorde ska sopas under mattan - ut ur busken kommer hoppande en evigt (bara i deras fall) förlåtelsemaskin till Gud.
De som gjort all skit i världen mot andra - ska förlåtas --- och all skuld de har samlat ska strykas ut.
De själva bli goda som genom ett trollslag - för en god människa gör inte det onda mot andra.

Men Gud är ingen magiker.
Sysslar inte med magi.
Straffar och hämnden som vi talat om - är Hans. Och den som känner Gud vet.
Det går som med Judas I - och andra.
Ofelbart.

Tills sista "skärven" är betalad.
Sådan är Kärleken ...

[klorofyll]

Jag skulle vilja påstå att de flesta människor har en väldig ångest inom sig - jag har inte det - som är dold och bara ger sig till känna i undantagsfall. Sådana människor räds Gud på samma sätt som de räds sidor i sin personlighet.
Kanske har de ett missbruk med vilket de tror kan kontrollera ångesten. Det är inte det att jag känner total sinnesfrid, jag vet inte ens om det är målet. Jag har ångest men jag döljer den inte.

[Esther]

Jag skulle vilja påstå att de flesta människor har en väldig ångest inom sig - jag har inte det - som är dold och bara ger sig till känna i undantagsfall. Sådana människor räds Gud på samma sätt som de räds sidor i sin personlighet.
Kanske har de ett missbruk med vilket de tror kan kontrollera ångesten. Det är inte det att jag känner total sinnesfrid, jag vet inte ens om det är målet. Jag har ångest men jag döljer den inte.

Ä
Ångest * Angst *Rädsla.
För vad?

[klorofyll]

Ä
Ångest * Angst *Rädsla.
För vad?

Hmm bra fråga, jag tror att de får ångest när saker inte är som de tänkt... allra sämst mår de när allt blir som de önskar. De styrs av rädslor och fördomar.
Nej, vad tror du?

[Esther]

Ä
Ångest * Angst *Rädsla.
För vad?

Hmm bra fråga, jag tror att de får ångest när saker inte är som de tänkt... allra sämst mår de när allt blir som de önskar. De styrs av rädslor och fördomar.
Nej, vad tror du?

Vem är de?
DU sa att du har ångest.
Då borde ju du veta.

Saker inte är som "de tänkt" - sämst när det blir som de önskat?
Förstår inte?

[531bts]

Förlåtelse skapar (som blivit sagt i tråden här) inre frid, den skapar harmoni och frihet i den själ där detta råder --- när denna människa blivit utsatt för många, långa ihärdiga övergrepp av alla upptänkliga sätt människor förgriper sig på andra.
Sant.
MEN - det förövare tror är att de själva ska gå fria. Deras egna och andras bortförklaringar på varför de gjorde det de gjorde ska sopas under mattan - ut ur busken kommer hoppande en evigt (bara i deras fall) förlåtelsemaskin till Gud.
De som gjort all skit i världen mot andra - ska förlåtas --- och all skuld de har samlat ska strykas ut.
De själva bli goda som genom ett trollslag - för en god människa gör inte det onda mot andra.

Men Gud är ingen magiker.
Sysslar inte med magi.
Straffar och hämnden som vi talat om - är Hans. Och den som känner Gud vet.
Det går som med Judas I - och andra.
Ofelbart.

Tills sista "skärven" är betalad.
Sådan är Kärleken ...

Det här illustrerar de religiösas dilemma: i sin förälskelse av att ha valt den rätta tron kan man föra Guds talan, döma sina medmänniskor som onda o goda o lägga ut Guds strategi för vem som ska straffas o hur. Nästan så att man genom att vara initierad kan vara Guds talesperson o verkställande av den dom man vet Gud ändå utmätt.
Människan är varken ond eller god hon är medveten, o de naturligt betingade konsekvenserna (till skillnad från de mänskliga, juridiska) av sk goda eller onda gärningar (dvs livsbefrämjande vs livsfientliga), står utanför vår kontroll, de är inordnade i skapelsen. Det är Guds, Helhetens jurisdiktion, inte människans, inte ens om man har den "rätta" tron.
Därmed inte sagt att de som begår illgärningar inte ska ställas till svars för sina handlingar. Självklart ska de ställas till svars men inte av människor som tror sig utöva Guds verk. De ska stå till svars inför juridiskt utbildade personer.

[531bts]

Esther: du drog en förhastad slutsats av mitt påstående "o de som tror sig "veta" ha särskild förbindelse till Gud" istället för att fråga vad jag menade. Det kan gå lite för fort ibland särskilt som du är belastad med religiös övertygelse.

Belastad?
Det jag har fått är frihet... jag känner inte mig särkilt belastad - men du vet förmodligen mer än jag om mig själv?

Jag vet inte mer om dig än vad du tillåter dig att uttrycka på detta forum.
Nyfiken fråga: du har fått frihet från vad? Eller till vad, genom din religion?

[Esther]

Förlåtelse skapar (som blivit sagt i tråden här) inre frid, den skapar harmoni och frihet i den själ där detta råder --- när denna människa blivit utsatt för många, långa ihärdiga övergrepp av alla upptänkliga sätt människor förgriper sig på andra.
Sant.
MEN - det förövare tror är att de själva ska gå fria. Deras egna och andras bortförklaringar på varför de gjorde det de gjorde ska sopas under mattan - ut ur busken kommer hoppande en evigt (bara i deras fall) förlåtelsemaskin till Gud.
De som gjort all skit i världen mot andra - ska förlåtas --- och all skuld de har samlat ska strykas ut.
De själva bli goda som genom ett trollslag - för en god människa gör inte det onda mot andra.

Men Gud är ingen magiker.
Sysslar inte med magi.
Straffar och hämnden som vi talat om - är Hans. Och den som känner Gud vet.
Det går som med Judas I - och andra.
Ofelbart.

Tills sista "skärven" är betalad.
Sådan är Kärleken ...

Det här illustrerar de religiösas dilemma: i sin förälskelse av att ha valt den rätta tron kan man föra Guds talan, döma sina medmänniskor som onda o goda o lägga ut Guds strategi för vem som ska straffas o hur. Nästan så att man genom att vara initierad kan vara Guds talesperson o verkställande av den dom man vet Gud ändå utmätt.
Människan är varken ond eller god hon är medveten, o de naturligt betingade konsekvenserna (till skillnad från de mänskliga, juridiska) av sk goda eller onda gärningar (dvs livsbefrämjande vs livsfientliga), står utanför vår kontroll, de är inordnade i skapelsen. Det är Guds, Helhetens jurisdiktion, inte människans, inte ens om man har den "rätta" tron.
Därmed inte sagt att de som begår illgärningar inte ska ställas till svars för sina handlingar. Självklart ska de ställas till svars men inte av människor som tror sig utöva Guds verk. De ska stå till svars inför juridiskt utbildade personer.

Ja, vi känner inte varandra. Det jag skriver är nästintill direkta citat ur Bibeln. Det finns en oerhörd skillnad mellan en katolik och en (oavsett vilken kongregation de tillhör) protestant.
De sista är extremt dömande för de läser bokstavligt vad som står och använder sällan om aldrig det som Kyrkan som är grundad på apostlarna - den katolska - gör. Nämligen traditionen som baserar sig på vad de första kristna förstod och tolkade och uppfattade.
Så - människosynen (vad som är relationen mellan Gud och människa - och människa - människa ) är mycket annorlunda mellan en protestant, och en katolik.


Det jag skriver ofta reflekterar den protestantiska synen - inte vår egen.

[Esther]

Esther: du drog en förhastad slutsats av mitt påstående "o de som tror sig "veta" ha särskild förbindelse till Gud" istället för att fråga vad jag menade. Det kan gå lite för fort ibland särskilt som du är belastad med religiös övertygelse.

Belastad?
Det jag har fått är frihet... jag känner inte mig särkilt belastad - men du vet förmodligen mer än jag om mig själv?

Jag vet inte mer om dig än vad du tillåter dig att uttrycka på detta forum.
Nyfiken fråga: du har fått frihet från vad? Eller till vad, genom din religion?

Min religion?
Den kan inte ge något alls.
Den som ger är Kristus.

[Esther]

Nyfiken fråga: du har fått frihet från vad? Eller till vad...?

Frihet från oförmåga att förstå, leva och vara i Kärlek - till att börja en möjlighet till detta i Herren