Hur ska arbete värderas?

[Kallekula]

Ja hej och hå, man kan väl värdera arbeten hur som helst. Tunnelbyggen, luddsamlande, dagdrömmande eller vad som helst. Men vad är ett arbete egentligen? Låt säga att jag en dag dagdrömmer mycket mer än en annan dag. Har jag då utfört mer arbete? Om inte varför? Grundfrågan i denna tråd är väl ändå intressant.

[Makterna]

Ja hej och hå, man kan väl värdera arbeten hur som helst. Tunnelbyggen, luddsamlande, dagdrömmande eller vad som helst. Men vad är ett arbete egentligen? Låt säga att jag en dag dagdrömmer mycket mer än en annan dag. Har jag då utfört mer arbete? Om inte varför? Grundfrågan i denna tråd är väl ändå intressant.

Det får väl den som ställer frågan specificera.
Det aktuella sammanhanget verkar vara samhällsekonomiskt och isåfall är ju värdemätaren det som marknaden är villig att betala. Därvid är meningslöst tunnelbyggande värdelöst medan nylonkostymsålda parfymer kan vara värda 800 kr för vissa. Fast man kan förstås också hävda att man menar sin fråga på ett annat sätt, och då blir svaret ett annat.

[Kallekula]

Visst kan man se det så. Tycker jag låter rimligt, eller så kan man se det som andra tycks göra. Dvs att det är deras personliga uppfattningar om vad ett arbete är som ska guida, inte vad andra tycker. I det fallet kan självklart arbete värderas (eller inte värderas) hur som helt.....och dessutom blir ganska meningslöst att diskutera.

[användaretre]

Jag håller med om att det vaga begreppet ”arbete” är svårdefinierat. Det kanske till och med är så att man måste känna till svaret på rubriken (hur ska arbete värderas?) för att kunna definiera arbete, vad vet jag. Om man istället utgår ifrån exemplet och fastlägger betydelsen genom följande definition; med arbete avses ”jaga harar”, ”göra upp eld” eller ”måla grottmålningar” så kanske man kan närma sig grundfrågan.

Det moderna samhället för komplex för att peka ut att exakt det jag gör tillför exakt detta för dig och vise versa så exemplet kan inte använads på något vettigt sett ....eller? Då blir det väl tal om utbud och efterfrågan.

Att det i praktiken blir svårt eller omöjligt peka ut exakt vad som tillförs, förhindrar inte en att fastlägga rättviseprinciper. Dessutom skulle jag vilja hävda att ”utbud och efterfrågan” i allra högsta grad är en typ av rättviseprincip.

Det aktuella sammanhanget verkar vara samhällsekonomiskt och isåfall är ju värdemätaren det som marknaden är villig att betala.

Om du med samhällsekonomsikt menar att produktionen ska vara maximal utifrån förutsättningarna tror jag du har fel. Om alla i exemplet är duktiga harjägare och en dessutom har den unika förmågan att göra upp eld. Verkar det högst troligt att han som gör upp eld kommer att utnyttja situationen och därmed inte bidra lika mycket som han skulle kunna ha gjort. Det är svårt att tänka sig personerna i exemplet, i tillståndet utan egenskaper/förmågor, skulle komma överens om en princip som skulle innebära att en sådan beroendesituation.

[Kallekula]

Nja inte har du närmat dig grundfrågan. Det är väl knappast en definition. Men okej utbud och efterfråga. Det torde väl vara en bra utgångspunkt.

Tror det är enklast att först utgå ifrån den principen och därefter försöka komma med invändningar av densamma i annat fall kommer man nog ingen vart.

Jag brukar köra ett favoritexempel. I åratal försökte sjuksköterskorna hävda att deras arbete var viktigt för samhället, kvalificerad utbildning ansvar osv på punkt för punkt om man jämförde med andra yrken (så gått det går) så visade det sig att de hade för låg lön. Nåväl inget hände men sedan vips sjuksköterskebrist och i ett huj höjdes lönerna med mellan 3000-5000 kr/månaden.

Det är det jag menar med att det finns mycket fagra ord från arbetsgivarens sida men kan man inte värdesätta det i kronor och ören är det bara snömos. Allt för att få medarbetarna att jobba så hårt som möjligt för en så liten peng som möjligt.

Här är en som fattat vad det handlar om:

http://www.aftonbladet.se/vss/ekonomi/s ... 32,00.html


http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=29518&a=366700