Vad tänker du på?

[klorofyll]

Det är helt enkelt så att man inte är fast i gamla fördomar utan kör en praktiskt linje.

När jag tänker på detta så blir jag nästan borgerlig. Sverige har usel media, antagligen då också ett uselt folk... Varför det?

Är det Socialdemokraternas fel..
Nej, det är tur att jag ser igenom sådant i ett tidigt skede!

[Algotezza]

Sverige är på flera sätt ett konstigt land där mycket är tabu.
Jag följer naturligtvis finsk politik, där är mycket mer raljant, haista vittu, vi badar bastu och halsar ett helrör Kosken.
Det är helt enkelt så att man inte är fast i gamla fördomar utan kör en praktiskt linje. Finnarna bildade 1995-1998 en regnbågsregering, alla från vänster till höger var med. Ungefär som om i Sverige, alla från vänsterpartiet till moderaterna sitter i samma regering. Otänkbart i Sverige.
Finnarna har en fantastisk mentalitet.

Jag gillar Finland - språket är bara så svårt, finskan, alltså. Det låter som träd, gräs, stenar och vatten. Mitt barnbarns mormor kommer från Finland. Jag var där i höstas på ett EU-projekt. Gillade det verkligen. Hade en underbar dag på Sveaborg/Suomenlinna. Soligt och utan blåst och regn.

Jag gjorde en EP där som jag kallade Elektro Suomi. Finns på Spotify m.fl. streamingtjänster. Så resan inspirerade.

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=2103591

Helsingfors
Domkyrkan i Helsingfors

tornar mäktigt upp sig

ovanför Senatstorget,

nästan kitschig,

men den går aldrig över gränsen.

Den lever,

och är en levande paradox,

på en gång överdådig

och stramt enkel.



Klockan sex på söndagskvällen

ekade klockspelet mellan

de ärevördiga, mäktiga och historietunga

byggnaderna runt torget.



Vi stod där tysta en stund och lyssnade

medan duggregnet föll

en höstlig afton i november.
---

Jag älskade att läsa om Mumindalen som barn! Gillade Tove Janssons böcker mer än Astrid Lindgrens!

[hakkapeliitta]

Jag var i Finland i våras, Helsingfors, reste med Rolfs Flyg och Buss, väldigt bekvämt från centralstationen Göteborg raka vägen till färjan, betalde extra för enkelhytt.
Synd Algot att du missade Stockmanns varuhus på Mannerheimvägen, är väl Nordens största varuhus i fem (!) våningar. Fy helskotta vad stort.
Gick själv nästan vilse, jag var ute efter tammerforska specialiteten, mustaamakkara, blodkorv. Hittade till sist och köpte 10 kg.

[Algotezza]

Där var jag och kollegan.. Satan vad stort. Och vi var på Fazer kafé med. Centralstationen är häftig.

Fanns även ett kafé som hette Haiku. Dit ska jag nästa gång. Tänkte vi kunde dit nästa påsk. Till Helsinkki.

Gjorde studiebesök på Fazers fabrik. Gratis godis. Bet av en tand. Dom hade en 3d-skrivare för choklad.

[Anders]

Jag åt den godaste kycklingen jag någonsin ätit i Helsinki. Ja, jävlar vad god den var. Grym salladsdressing. Men det var en rejäl skock decennier sen jag var där, den restaurangen finns nog inte kvar. Nära stockman som jag minns det. Största intrycket Helsinki gjorde på mig. Bättre än Göreborg, Oslo och Åbo men sämre än Bergen och Stockholm.

[sökandesjäl]

Kan man egentligen säga någonting fullständigt ärligt, korrekt, säkert överhuvudtaget eller är allt man säger graderingar av det troliga ( vad nu detta är?)? Eller ens det? Kan jag med gott samvete och ärlighet i sinnet påstå att det är jag som skriver detta nu?

[sökandesjäl]

What is true is precisely what is made

-Giambattista Vico

...funderar ibland på detta citat som jag finner så träffande.

[Esther]

What is true is precisely what is made

-Giambattista Vico

...funderar ibland på detta citat som jag finner så träffande.

Giambattista Vico (1668—1744)
VicoGiambattista Vico is often credited with the invention of the philosophy of history. Specifically, he was the first to take seriously the possibility that people had fundamentally different schema of thought in different historical eras. Thus, Vico became the first to chart a course of history that depended on the way the structure of thought changed over time.

To illustrate the difference between modern thought and ancient thought, Vico developed a remarkable theory of the imagination. This theory led to an account of myth based on ritual and imitation that would resemble some twentieth century anthropological theories. He also developed an account of the development of human institutions that contrasts sharply with his contemporaries in social contract theory. Vico's account centered on the class struggle that prefigures nineteenth and twentieth century discussions.

https://www.iep.utm.edu/vico/

[Esther]

Kan man egentligen säga någonting fullständigt ärligt, korrekt, säkert överhuvudtaget eller är allt man säger graderingar av det troliga ( vad nu detta är?)? Eller ens det? Kan jag med gott samvete och ärlighet i sinnet påstå att det är jag som skriver detta nu?

OM du själv (vilket är det vanligaste) inte vet vem du själv är - så blir det mycket svårt att påstå att "jag" skriver detta nu - du som tror att du är något som du förmodligen inte alls är - du som tror att du är den du hade önskat vara men ofta visar dig inte alls vara - den som du inte känner egentligen --- skriver med största sannolikhet det du skrev.
En okänd person som du kallar för jag - skrev ... en person du inte känner själv - skrev.

Det är så för de flesta - men majoriteten kommer direkt omedelbart att säga "NEJ JAG KÄNNER MIG SJÄLV HELT" - VILKET är en lögn. För de flesta människor har ingen tid att lära känna sig själva alls - de är upptagna med andras liv som de tror de känner, eller vet något om - läser i tidningar om, ser på avstånd eller som de på något sätt kommer i beröring med. Som här i detta forum där alla vet exakt allt om mig - de har framlagt hur mycket som helst om allt de "vet om mig" - på bas av vad?
Det jag skriver.

Detta tragiska varande är människans. Med sina ögon ständigt riktade mot andras liv, deras trädgårdar, bilar, hus, äktenskap, barn whatnot - tror de att de vet något om andra - glömmer i detta helt bort att fråga sig själva vem de själva är - det orkar de inte. Tänker de på det röker de på, tar substanser (oavsett om de är legala via läkare eller illegala) sätter på allt, eller så dricker de stora mängder sprit.
Allt för att slippa umgås med den individ de själva är --- som de inte vill lära känna - men ursäktar i allt, försvara i allt, tar dennes parti i allt : jag är perfekt, jag är god, jag gör allt bra... - säger de som sig själva till sig själva och andra.


Sedan kommer de med långa utläggningar om vem de vet andra är.
Detta är människornas tragik.

De som de tror sig veta allt om - brukar normalt inte vara som de själva... eller ägna tiden åt andras liv. Det är därför de blir förföljda och utsatta - för de är annorlunda. "Du tror du är så djävla bra...bättre än vi ".... typ.

[sökandesjäl]

OM du själv (vilket är det vanligaste) inte vet vem du själv är - så blir det mycket svårt att påstå att "jag" skriver detta nu - du som tror att du är något som du förmodligen inte alls är - du som tror att du är den du hade önskat vara men ofta visar dig inte alls vara - den som du inte känner egentligen --- skriver med största sannolikhet det du skrev.

Precis så, det är ju bara snicksnack vad jag skriver. Det har väl egentligen inget värde och medvetandet en människa har, kan omöjligt hjälpa till att lära känna sig själv, eftersom man ju egentligen väl inte finns alls, mer än i något slags narrativ ( livshistoria ) som ens organism och andra människoorganismer tvingar en till. Och genom detta s.k. narrativ och alla sina materiella ägodelar etc. så ska man finna något slags jag, att lura sig till detta jag på ett högst perverterat vis.

Vi har egentligen inget annat medvetande än andra djur, men på nåt sätt så är det vårt IQ om gör att vi lurar oss till att ha ett medvetande. Men detta IQ ska väl inte användas på det sättet? Att lura sig själv?

[Algotezza]

Man lär känna sig själv i dialog och samverkan med andra och via hur de reagerar på det man gör. Plus självreflektion mellan varven.

[sökandesjäl]

Man lär känna sig själv i dialog och samverkan med andra och via hur de reagerar på det man gör. Plus självreflektion mellan varven.

Som en samhällsmänniska.

[Algotezza]

Man lär känna sig själv i dialog och samverkan med andra och via hur de reagerar på det man gör. Plus självreflektion mellan varven.

Som en samhällsmänniska.

Självvald ensamhet är livets lyx. Vara otillgänglig, onåbar - bortom mobil och wifi.

Så länge man nu står ut.



Vi har ju även en inre identitet - i relation bara till oss själva. Den inre scenens ensamjag till skillnad från den yttre scenens jagsjälvjag eller duojag

[sökandesjäl]

Man lär känna sig själv i dialog och samverkan med andra och via hur de reagerar på det man gör. Plus självreflektion mellan varven.

Som en samhällsmänniska.

Inget motsägelsefullt menat nödvändigtvis, utan detta är ju definitivt ett av dom sätt.

red. skrev detta innan Algotezzas senaste.


Jo, och som sagt.. det finns inte mycket mer att tillägga tror jag.

[Algotezza]

Jag börjar trötta på berättelser, narrativ. Andras mest. Känns som om de bara är till för att väva in oss i lögnfilter. Ge oss tolkningsglasögon andra satt ihop. Kan dock inte leva och tänka utan att spinna egna berättelser, narrativ...

Det är så den inre monologen fungerar, den där man resonerar med sig själv etiskt och episkt... Egoberättelsen med JAG i mitten av min upplevda värld.

Narrativ - att narras...