Vikten av att förlåta

[Esther]

Vad är att förlåta mer än att vända ryggen till den som man förlåter? Själv kan jag ställa upp på att förlåta allihop,men på samma gång som jag förlåter så gör jag om den som jag förlåter till ett värdelöst objekt som jag kan manipulera hur jag vill.

Själv kan jag inte ens förstå vad att förlåta innebär.

Vända ryggen till den man förlåter?
Det är ju tvärtom!
När jag läser dig blir jag nästan rädd... hur kan någon se detta som är den viktigaste delen i att återupprätta den som skadat en, sårat en, skändat en, krossat en, stulit och manipulerat ens liv, gjort allt ont man kan föreställa sig mot en - och man vänder sig ansikte mot ansikte mot dem och ger dem avlösning för det onda de gjort en?

Det finns en bok om hur en kvinna i Afrika - som i en av de många massakrerna där satt i en garderob i många år för att skydda hennes liv mot de som mördade hela hennes familj, stal alla hennes saker, skändade alla kring henne - hon överlevde, vägde 15 kg, var totalt undernärd och kroppen fördärvad - och mannen som hade slaktat hennes familj, stulit hennes hus - allt hon ägde - blev tagen till fånga och hon fördes till fängelset där han var och såg på honom och förlät honom. Hon var troende.
Kristen.
Det finns inget av det du beskriver där. Det finns inget av vända ryggen och manipulera - detta gör de som gör det onda!
De som förlåter är inte som sina förövare.

[sökandesjäl]

Vad är att förlåta mer än att vända ryggen till den som man förlåter? Själv kan jag ställa upp på att förlåta allihop,men på samma gång som jag förlåter så gör jag om den som jag förlåter till ett värdelöst objekt som jag kan manipulera hur jag vill.

Själv kan jag inte ens förstå vad att förlåta innebär.

Vända ryggen till den man förlåter?
Det är ju tvärtom!
När jag läser dig blir jag nästan rädd... hur kan någon se detta som är den viktigaste delen i att återupprätta den som skadat en, sårat en, skändat en, krossat en, stulit och manipulerat ens liv, gjort allt ont man kan föreställa sig mot en - och man vänder sig ansikte mot ansikte mot dem och ger dem avlösning för det onda de gjort en?

Det finns en bok om hur en kvinna i Afrika - som i en av de många massakrerna där satt i en garderob i många år för att skydda hennes liv mot de som mördade hela hennes familj, stal alla hennes saker, skändade alla kring henne - hon överlevde, vägde 15 kg, var totalt undernärd och kroppen fördärvad - och mannen som hade slaktat hennes familj, stulit hennes hus - allt hon ägde - blev tagen till fånga och hon fördes till fängelset där han var och såg på honom och förlät honom. Hon var troende.
Kristen.
Det finns inget av det du beskriver där. Det finns inget av vända ryggen och manipulera - detta gör de som gör det onda!
De som förlåter är inte som sina förövare.

Det jag menar är att det inte finns något att förlåta ifrån första början. Om man tex. tar en naturkatastrof som ett exempel, ska jag förlåta en tromb ifall den berövar mig materiella ägodelar, hur då? Vari ligger skillnaden i att förlåta en människa?

[Esther]

Vad är att förlåta mer än att vända ryggen till den som man förlåter? Själv kan jag ställa upp på att förlåta allihop,men på samma gång som jag förlåter så gör jag om den som jag förlåter till ett värdelöst objekt som jag kan manipulera hur jag vill.

Själv kan jag inte ens förstå vad att förlåta innebär.

Vända ryggen till den man förlåter?
Det är ju tvärtom!
När jag läser dig blir jag nästan rädd... hur kan någon se detta som är den viktigaste delen i att återupprätta den som skadat en, sårat en, skändat en, krossat en, stulit och manipulerat ens liv, gjort allt ont man kan föreställa sig mot en - och man vänder sig ansikte mot ansikte mot dem och ger dem avlösning för det onda de gjort en?

Det finns en bok om hur en kvinna i Afrika - som i en av de många massakrerna där satt i en garderob i många år för att skydda hennes liv mot de som mördade hela hennes familj, stal alla hennes saker, skändade alla kring henne - hon överlevde, vägde 15 kg, var totalt undernärd och kroppen fördärvad - och mannen som hade slaktat hennes familj, stulit hennes hus - allt hon ägde - blev tagen till fånga och hon fördes till fängelset där han var och såg på honom och förlät honom. Hon var troende.
Kristen.
Det finns inget av det du beskriver där. Det finns inget av vända ryggen och manipulera - detta gör de som gör det onda!
De som förlåter är inte som sina förövare.

Det jag menar är att det inte finns något att förlåta ifrån första början. Om man tex. tar en naturkatastrof som ett exempel, ska jag förlåta en tromb ifall den berövar mig materiella ägodelar, hur då? Vari ligger skillnaden i att förlåta en människa?

Människor agerar på vilja. Denna vilja hade kunnat användas till något annat än att krossa en annan människas liv.
Men --- människor älskar att krossa andra.
Deras egen inre misär, ensamhet, sorg - saknad av kärlek - gör att de krossar de som de menar har något de själva inte har.
De njuter ofta av att göra det - ser det som något härligt att ta ifrån, krossa och skända andra.... för det är som att skära sig - det förlöser en del av smärtan inom dem själva att utsätta andra för detta.
Samt makten - makten att krossa andra - det är som att ha ett djur i en liten bur som man drar ena benet ur för att se hur de klarar sig utan det samt ylar av smärta --- sedan kan man dra av nästa... osv

[Anders]

Precis. Den smärta man får av andras illvilja är den som skadar mest i själen. Även om en allvarlig olycka naturligtvis kan skada mer rent faktiskt. Jag menar inte att man skall slå fullkomligt knut på sig själv för att framstå som god. Är din point att man skall fokusera på det som verkligen skadar människor mest?

[sökandesjäl]

Precis. Den smärta man får av andras illvilja är den som skadar mest i själen. Även om en allvarlig olycka naturligtvis kan skada mer rent faktiskt. Jag menar inte att man skall slå fullkomligt knut på sig själv för att framstå som god. Är din point att man skall fokusera på det som verkligen skadar människor mest?

Inte en chans. Däremot så kan sin egen illvilja som genom en annan slår tillbaks på en själv kännas obehaglig. Alltså, ifall man inte först
känner denna illvilja hos sig själv mot andra så kan den heller aldrig såra en själv.

Esther kom med ett citat här i en diskussion som jag ibland tänker på, det löd,

Your obsession is my weapon

.

Problemet blir alltså för tex. mig att detta kan slå åt båda hållen. För en annan som förtränger sina lustar som jag ju ser att nästan alla gör så uppkommer andra problem istället, neurotiska problem.

Vad gäller Gudstro som antingen är äkta ( vad nu det är? ) eller att man kan lura sig själv till 100%, så antar jag att detta är ett sätt att gå runt problemet på, och även icke-dualism skulle kunna fungera, om nu detta skulle kunna vara möjligt.

[sökandesjäl]

En annan sak med allt detta handlar om social kognition och ifall man har en väl utvecklad social kognition, så kan man både ha utbyte ( men detta är också makt ) därav men också fastna i ett tankesätt, och tro att denna sociala samvaro på något sätt är mer äkta och finare än ett rovdjurs aggressivitet.

Nånstans på detta vis så har vi människor dödat av andra djur och kommit oss fram genom internt samarbete, men det konstiga är att vi måste lura oss och tro att detta är någonting högre och bättre än att internt göra illa varandra psykiskt/ fysiskt, vilket man ju även kan göra indirekt genom ett socialt samarbete. Ett så vidrigt djur är vi ju att vi inte ens kan vara ärliga mot oss själva. Och ärligheten bör ju bestå i att vi är mördarmaskiner och inget annat, och då är frågan om man kan vara så uppblåst att man kan ta ett förlåt i sin mun?

[Algotezza]

Vad är att förlåta mer än att vända ryggen till den som man förlåter? Själv kan jag ställa upp på att förlåta allihop,men på samma gång som jag förlåter så gör jag om den som jag förlåter till ett värdelöst objekt som jag kan manipulera hur jag vill.

Själv kan jag inte ens förstå vad att förlåta innebär.

Att man slutar låta sig kränkas. Och om man blir det inse att det var jag själv som lät mig bli kränkt. Relativt lätt närd et gäller verbalhandlingar. Svårare om det handlar om våld och fysiska plågsamheter. Vore därför cyniskt att säga till någon: "Du blev visserligen våldtagen men om du inte vill känna dig kränkt av den handlingen, kan du låta bli."

Förlåten rämnar ibland. Vid ordbävning.

[sökandesjäl]

Vad är att förlåta mer än att vända ryggen till den som man förlåter? Själv kan jag ställa upp på att förlåta allihop,men på samma gång som jag förlåter så gör jag om den som jag förlåter till ett värdelöst objekt som jag kan manipulera hur jag vill.

Själv kan jag inte ens förstå vad att förlåta innebär.

Att man slutar låta sig kränkas. Och om man blir det inse att det var jag själv som lät mig bli kränkt. Relativt lätt närd et gäller verbalhandlingar. Svårare om det handlar om våld och fysiska plågsamheter. Vore därför cyniskt att säga till någon: "Du blev visserligen våldtagen men om du inte vill känna dig kränkt av den handlingen, kan du låta bli."

Förlåten rämnar ibland. Vid ordbävning.

Det där tycker jag var bra sagt, d.v.s. ifall du skulle ha menat vad du sa och ej var ironisk, men vem är det som ska låta bli att känna sig kränkt? Har man något val? Sen detta med våldtäkter är väl att tvinga någon annan till något som denne ej vill? Å andra sidan kräver ju sexuell extas en friktion som i sig kan kallas för att våldtäkts-centrum i hjärnan aktiveras ( så där menar jag ändå att man själv har ett ansvar, även fast man ändå ej har något val ultimat ändå eftersom någon fri vilja bortom sina gener ej lär finnas ).

[klorofyll]

De njuter ofta av att göra det - ser det som något härligt att ta ifrån, krossa och skända andra.... för det är som att skära sig - det förlöser en del av smärtan inom dem själva att utsätta andra för detta.

En onekligen klar beskrivning!

[sökandesjäl]

De njuter ofta av att göra det - ser det som något härligt att ta ifrån, krossa och skända andra.... för det är som att skära sig - det förlöser en del av smärtan inom dem själva att utsätta andra för detta.

En onekligen klar beskrivning!

Ni har rätt båda två. Gäller bara att hitta den som är fri ifrån dessa känslor och det kan bli svårare.

[Algotezza]

Vad är att förlåta mer än att vända ryggen till den som man förlåter? Själv kan jag ställa upp på att förlåta allihop,men på samma gång som jag förlåter så gör jag om den som jag förlåter till ett värdelöst objekt som jag kan manipulera hur jag vill.

Själv kan jag inte ens förstå vad att förlåta innebär.

Att man slutar låta sig kränkas. Och om man blir det inse att det var jag själv som lät mig bli kränkt. Relativt lätt närd et gäller verbalhandlingar. Svårare om det handlar om våld och fysiska plågsamheter. Vore därför cyniskt att säga till någon: "Du blev visserligen våldtagen men om du inte vill känna dig kränkt av den handlingen, kan du låta bli."

Förlåten rämnar ibland. Vid ordbävning.

Det där tycker jag var bra sagt, d.v.s. ifall du skulle ha menat vad du sa och ej var ironisk, men vem är det som ska låta bli att känna sig kränkt? Har man något val? Sen detta med våldtäkter är väl att tvinga någon annan till något som denne ej vill? Å andra sidan kräver ju sexuell extas en friktion som i sig kan kallas för att våldtäkts-centrum i hjärnan aktiveras ( så där menar jag ändå att man själv har ett ansvar, även fast man ändå ej har något val ultimat ändå eftersom någon fri vilja bortom sina gener ej lär finnas ).

Jag blir allt mindre ironisk. Förr var jag infekterad av ironiserande. Försöker rena mig från den åkomman.

Jag kan stänga av kränkthetskänslan vid verbalkränkning som en kran - och gå fri därifrån. Liksom att förlåta kan vara så det nästan känns fysiskt, knäpper liksom till mentalt i hjärta och hjärna.

[sökandesjäl]

Samtidigt skrev du ju ändå detta, Algotezza, och därmed fråntog ansvar ifrån det s.k. offret i sammanhanget. Själv anser jag att både förövare och offer är precis lika skyldiga eller oskyldiga. Däremot så kan den ena enligt lagen vara skyldig.

[Algotezza]

Samtidigt skrev du ju ändå detta, Algotezza, och därmed fråntog ansvar ifrån det s.k. offret i sammanhanget. Själv anser jag att både förövare och offer är precis lika skyldiga eller oskyldiga. Däremot så kan den ena enligt lagen vara skyldig.

Alla spinner sitt liv, sitt nät, fångar in flugor, släpper getingarna loss.


Vill alla ha makt över andra? Även flugorna?

[Esther]

De njuter ofta av att göra det - ser det som något härligt att ta ifrån, krossa och skända andra.... för det är som att skära sig - det förlöser en del av smärtan inom dem själva att utsätta andra för detta.

En onekligen klar beskrivning!

Ni har rätt båda två. Gäller bara att hitta den som är fri ifrån dessa känslor och det kan bli svårare.

Jag har aldrig någonsin - vid något tillfälle i hela mitt liv (inte ens som barn) känt något som ens påminner om detta.
(men varför skulle någon tro mig...)

[Esther]

Precis. Den smärta man får av andras illvilja är den som skadar mest i själen. Även om en allvarlig olycka naturligtvis kan skada mer rent faktiskt. Jag menar inte att man skall slå fullkomligt knut på sig själv för att framstå som god. Är din point att man skall fokusera på det som verkligen skadar människor mest?

Inte en chans. Däremot så kan sin egen illvilja som genom en annan slår tillbaks på en själv kännas obehaglig. Alltså, ifall man inte först
känner denna illvilja hos sig själv mot andra så kan den heller aldrig såra en själv.

Esther kom med ett citat här i en diskussion som jag ibland tänker på, det löd,

Your obsession is my weapon

.

Problemet blir alltså för tex. mig att detta kan slå åt båda hållen. För en annan som förtränger sina lustar som jag ju ser att nästan alla gör så uppkommer andra problem istället, neurotiska problem.

Vad gäller Gudstro som antingen är äkta ( vad nu det är? ) eller att man kan lura sig själv till 100%, så antar jag att detta är ett sätt att gå runt problemet på, och även icke-dualism skulle kunna fungera, om nu detta skulle kunna vara möjligt.

Nja - du tog upp en film - jag såg trailern till den och insåg att det du syftat på var just detta faktum att när någon vill ha något - så älskar den som vill plåga andra ta just detta som den andre längtar mest till - ifrån dem.
Detta är en definition av ondskan.
Att förhindra : liv, kärlek, godhet, givande, harmoni osv --- man förhindrar detta och skapar istället: lidande, sex, elakhet som förklädd sig till snällhet, tagande och kaos.