Vad tänker du på?

[klorofyll]

Kan man egentligen säga någonting fullständigt ärligt, korrekt, säkert överhuvudtaget eller är allt man säger graderingar av det troliga ( vad nu detta är?)?

Om man vill ändra uppfattning så ska man vara ärlig. De skarpaste är de som ändrat uppfattning flest gånger..! Eller?

[Anders]

Kan man egentligen säga någonting fullständigt ärligt, korrekt, säkert överhuvudtaget eller är allt man säger graderingar av det troliga ( vad nu detta är?)? Eller ens det? Kan jag med gott samvete och ärlighet i sinnet påstå att det är jag som skriver detta nu?

Det finns ju grejer som de fysikaliska lagarna, matematiken, som åtminstone jag hanterar som sanningar, något jag inte lägger möda på att hitta graderingar på. Sedan vartefter man ger sig in i människans värld och folks upplevelser av det ena och det andra blir grejer på en skala sannolika. För mej.

[hakkapeliitta]

Finns olika slags sanningar.
1+1=2, är en sanning som vi själv har definierat.
Sen finns sanningar som möjligen stämmer med verkligheten. Jorden är rund, Karl den tolfte härjade i Turkiet. Dessa sanningar kan ifrågasättas. Finns inget levande ögonvittne som var med Kalle Dussin och kan bekräfta detta. Är Kalle en fabricerad sagofigur av storsvenska historiker?

[Pilatus]

Sen finns sanningar som möjligen stämmer med verkligheten.

Det finns väldigt många (godtyckligt många) empiriska satser som är sanna. Det betyder visserligen att de kan ifrågasättas, litet beroende på hur skeptiska vi önskar vara. Vi kan ju t ex inte med full säkerhet göra klart att vår far är vår biologiske far, eller att vi inte blev bortbytta på BB. Det krävs ju numera DNA-test för att avgöra. Folk som antas vara mördare släpps ut från fängelset för att nuvarande bevisvärdering är strängare än då domen en gång vann laga kraft.

Karl XII:s vistelse i Bender går säkert att med stor visshet belägga med allehanda fynd som blev kvar i det läger där svenskarna uppehöll sig i februari 1713 då Karl XII blev sultan Ahmed III fånge. Karl XII försökte bland annat förmå sultanen att gå i krig mot den ryske tsarens arméer. Det borde finnas korrespondens och annat som styrker så kända händelser. Nordisk Familjebok skriver om dessa händelser.

[Pilatus]

Turligt nog hade en soldat med sig sin iPhone S och filmade Karl XII.

[hakkapeliitta]

Men det knepiga för det första är att det inte finns nulevande ögonvittnen, det andra dessa ögonvittnen är ej tillförlitliga p g a möjlig psykisk påverkan.

Råkade en gång för märklig sak, farsan ville göra mej arvlös och jag påpekade att jag har arvsrätt genom släktskap.

Jaså, sa han, det är upp till dej att bevisa att jag är din far.

Gonatt.

[sökandesjäl]

Sen finns sanningar som möjligen stämmer med verkligheten.

Det finns väldigt många (godtyckligt många) empiriska satser som är sanna. Det betyder visserligen att de kan ifrågasättas, litet beroende på hur skeptiska vi önskar vara. Vi kan ju t ex inte med full säkerhet göra klart att vår far är vår biologiske far, eller att vi inte blev bortbytta på BB. Det krävs ju numera DNA-test för att avgöra. Folk som antas vara mördare släpps ut från fängelset för att nuvarande bevisvärdering är strängare än då domen en gång vann laga kraft.

Karl XII:s vistelse i Bender går säkert att med stor visshet belägga med allehanda fynd som blev kvar i det läger där svenskarna uppehöll sig i februari 1713 då Karl XII blev sultan Ahmed III fånge. Karl XII försökte bland annat förmå sultanen att gå i krig mot den ryske tsarens arméer. Det borde finnas korrespondens och annat som styrker så kända händelser. Nordisk Familjebok skriver om dessa händelser.

Jag tror att en del missuppfattar vad en skeptisk uppfattning verkligen är. För mig så utgår den ifrån ingenting för att sedan ev. leda vidare.
Men om man först tex. accepterar att Paris är Frankrikes huvudstad och sedan utifrån denna punkt vill bortförklara detsamma så skapar man sig problem.

Samma med vad du skriver om DNA test, då gäller det att ens ta detta ord i sin mun ifrån första början. Jag menar ju att allt vi säger, skriver och gör är osanning, har svårt att se det på annat sätt.

[sökandesjäl]

Så därför om någon frågar mig om Paris är Frankrikes huvudstad så kan jag ej ge ett jakande svar, även om jag gör det i praktiken ändå för att underlätta mitt liv.

Vad gäller DNA ifall jag tror på detta så fås samma svar osv.

[sökandesjäl]

Man kan ju supa bort all denna skräp till frontallob. Man kan ju då också supa bort Gud.

Denna frontallob, den skapades ju av nåt hemskt misstag, straff därför att vi har dödat av alla andra organismer i vår väg.

Så frontalloben kan man ju diskutera om man ska använda eller ej.

[Algotezza]

Vi bör kanske skilja mellan vad vi håller för sant i vårt vardagsliv så det skall fungera och allt vårt krystade tvivel när vi leker filosofer.

[Anders]

Vi bör kanske skilja mellan vad vi håller för sant i vårt vardagsliv så det skall fungera och allt vårt krystade tvivel när vi leker filosofer.

Intressant det här med "leker filosofer" och "armchair philosophy" och uttryck av det slaget. Det är då till skillnad från filosofi i akademin. Jag har lite grann förmånen att umgås med filosoferna på UU, jag har läst lite av vad de skriver i sina papers och pratar med dem en hel del. Det finns bland annat en filosofisk förening på UU som i stort sett bara jag går på förutom de i akademin själva och folk som pluggar filososfi.

Jag själv är i en bransch, datautveckling, där det finns professionella programmerare och en massa kids ute i busken som hackar kod. Och vi skulle aldrig få för oss att rynka på näsan åt vad de gör. OK, de vet inte hur man bär sig åt i ett större programmeringsprojekt, och jag vet inte hur man gör för att få rätt konfidens på något i det som kallas sci-fi.
Men så länge en begåvad människa känner till sina begränsningar och visar det finns det alltid skäl att lyssna på den. Hjärnan är unik och det mest kraftfulla problemlösande verktyget vi känner till. Allt handlar om sannolikheter, så enkelt är det. Och naturligtvis kan en akademi klämma ut sig uttalanden med långt större sannolikhet än en hemmatänkare. Men nu är det så med den humanistiska världen att den inte styrs av naturvetenskapliga lagar.
Att hålla saker för sant är överhuvudtaget en ganska relativ grej. Och egentligen lite ointressant, skulle jag påstå. Det är mer fråga om "finns det skäl att bedöma sannolikheten på det här?". Jag ägnar ingen energi åt att fundera på sådant som "är ett plus ett två", "fungerar verkligen newtons lagar(det gör de inte nära ljushastigheten, men jag är inte där och flaxar)" eller "finns det något egentligen".
Däremot, "vad är sannolikheten för att jag kommer att råka ut för brott eller måsta jobba år extra innan pension pga flyktingmottagning", är grejer jag lägger energi på. Eller "hur förhåller sig vad som sägs i den politiska debatten nu till vad jag läst om politisk filosofi, de olika ismerna". Här inser jag min begränsning jämfört med de som skriver Tidskriften Politisk Filosofi, de som verkligen forskar, men jag har samtidigt läst mer än i stort sett alla jag känner utanför akademin, och råkar sällan ut för att någon smäller mig på fingrarna.

Så en tänkande människa skall tänka. Med stor frimodighet och med sannolikheten främst. Och uttrycka sina tankar. Då kombinerar man - för att parafrasera det som står skrivet ovanför entren till aulan på UU - att tänka fritt med att tänka rätt.
Sannolikheten, sannolikheten, sannolikheten. Så ja, jag håller med.

[Esther]

Vi bör kanske skilja mellan vad vi håller för sant i vårt vardagsliv så det skall fungera och allt vårt krystade tvivel när vi leker filosofer.

Intressant det här med "leker filosofer" och "armchair philosophy" och uttryck av det slaget. Det är då till skillnad från filosofi i akademin. Jag har lite grann förmånen att umgås med filosoferna på UU, jag har läst lite av vad de skriver i sina papers och pratar med dem en hel del. Det finns bland annat en filosofisk förening på UU som i stort sett bara jag går på förutom de i akademin själva och folk som pluggar filososfi.

Jag själv är i en bransch, datautveckling, där det finns professionella programmerare och en massa kids ute i busken som hackar kod. Och vi skulle aldrig få för oss att rynka på näsan åt vad de gör. OK, de vet inte hur man bär sig åt i ett större programmeringsprojekt, och jag vet inte hur man gör för att få rätt konfidens på något i det som kallas sci-fi.
Men så länge en begåvad människa känner till sina begränsningar och visar det finns det alltid skäl att lyssna på den. Hjärnan är unik och det mest kraftfulla problemlösande verktyget vi känner till. Allt handlar om sannolikheter, så enkelt är det. Och naturligtvis kan en akademi klämma ut sig uttalanden med långt större sannolikhet än en hemmatänkare. Men nu är det så med den humanistiska världen att den inte styrs av naturvetenskapliga lagar.
Att hålla saker för sant är överhuvudtaget en ganska relativ grej. Och egentligen lite ointressant, skulle jag påstå. Det är mer fråga om "finns det skäl att bedöma sannolikheten på det här?". Jag ägnar ingen energi åt att fundera på sådant som "är ett plus ett två", "fungerar verkligen newtons lagar(det gör de inte nära ljushastigheten, men jag är inte där och flaxar)" eller "finns det något egentligen".
Däremot, "vad är sannolikheten för att jag kommer att råka ut för brott eller måsta jobba år extra innan pension pga flyktingmottagning", är grejer jag lägger energi på. Eller "hur förhåller sig vad som sägs i den politiska debatten nu till vad jag läst om politisk filosofi, de olika ismerna". Här inser jag min begränsning jämfört med de som skriver Tidskriften Politisk Filosofi, de som verkligen forskar, men jag har samtidigt läst mer än i stort sett alla jag känner utanför akademin, och råkar sällan ut för att någon smäller mig på fingrarna.

Så en tänkande människa skall tänka. Med stor frimodighet och med sannolikheten främst. Och uttrycka sina tankar. Då kombinerar man - för att parafrasera det som står skrivet ovanför entren till aulan på UU - att tänka fritt med att tänka rätt.
Sannolikheten, sannolikheten, sannolikheten. Så ja, jag håller med.

För mig som har ett förflutet inom affärsvärlden (High tech företag) och examen inom det, vidare läst teoretisk filosofi med vidhängande examen och livslångt studium inom olika andra närliggande områden. Ser saker en smula annorlunda.

Filisofin är en färdighet och fördjupning av övriga kunskaper, som visar grunder för alla kunskapsområden.

Dvs " man kan inte bara använda utan bygga från grunden".... Inom kunskap.

[Anders]

Vi bör kanske skilja mellan vad vi håller för sant i vårt vardagsliv så det skall fungera och allt vårt krystade tvivel när vi leker filosofer.

Intressant det här med "leker filosofer" och "armchair philosophy" och uttryck av det slaget. Det är då till skillnad från filosofi i akademin. Jag har lite grann förmånen att umgås med filosoferna på UU, jag har läst lite av vad de skriver i sina papers och pratar med dem en hel del. Det finns bland annat en filosofisk förening på UU som i stort sett bara jag går på förutom de i akademin själva och folk som pluggar filososfi.

Jag själv är i en bransch, datautveckling, där det finns professionella programmerare och en massa kids ute i busken som hackar kod. Och vi skulle aldrig få för oss att rynka på näsan åt vad de gör. OK, de vet inte hur man bär sig åt i ett större programmeringsprojekt, och jag vet inte hur man gör för att få rätt konfidens på något i det som kallas sci-fi.
Men så länge en begåvad människa känner till sina begränsningar och visar det finns det alltid skäl att lyssna på den. Hjärnan är unik och det mest kraftfulla problemlösande verktyget vi känner till. Allt handlar om sannolikheter, så enkelt är det. Och naturligtvis kan en akademi klämma ut sig uttalanden med långt större sannolikhet än en hemmatänkare. Men nu är det så med den humanistiska världen att den inte styrs av naturvetenskapliga lagar.
Att hålla saker för sant är överhuvudtaget en ganska relativ grej. Och egentligen lite ointressant, skulle jag påstå. Det är mer fråga om "finns det skäl att bedöma sannolikheten på det här?". Jag ägnar ingen energi åt att fundera på sådant som "är ett plus ett två", "fungerar verkligen newtons lagar(det gör de inte nära ljushastigheten, men jag är inte där och flaxar)" eller "finns det något egentligen".
Däremot, "vad är sannolikheten för att jag kommer att råka ut för brott eller måsta jobba år extra innan pension pga flyktingmottagning", är grejer jag lägger energi på. Eller "hur förhåller sig vad som sägs i den politiska debatten nu till vad jag läst om politisk filosofi, de olika ismerna". Här inser jag min begränsning jämfört med de som skriver Tidskriften Politisk Filosofi, de som verkligen forskar, men jag har samtidigt läst mer än i stort sett alla jag känner utanför akademin, och råkar sällan ut för att någon smäller mig på fingrarna.

Så en tänkande människa skall tänka. Med stor frimodighet och med sannolikheten främst. Och uttrycka sina tankar. Då kombinerar man - för att parafrasera det som står skrivet ovanför entren till aulan på UU - att tänka fritt med att tänka rätt.
Sannolikheten, sannolikheten, sannolikheten. Så ja, jag håller med.

För mig som har ett förflutet inom affärsvärlden (High tech företag) och examen inom det, vidare läst teoretisk filosofi med vidhängande examen och livslångt studium inom olika andra närliggande områden. Ser saker en smula annorlunda.

Filisofin är en färdighet och fördjupning av övriga kunskaper, som visar grunder för alla kunskapsområden.

Dvs " man kan inte bara använda utan bygga från grunden".... Inom kunskap.

Tror inte du ser det så annorlunda. Du har med kunskapsinhämtning helt enkelt fått en större konfidens för saker du uttalar dig om jämfört med en som inte inhämtat motsvarande kunskap. Eller hur? Det gäller att veta vad man inte vet?

[Esther]

Tror inte du ser det så annorlunda. Du har med kunskapsinhämtning helt enkelt fått en större konfidens för saker du uttalar dig om jämfört med en som inte inhämtat motsvarande kunskap. Eller hur? Det gäller att veta vad man inte vet?

Nja, jag är nog väsentligt mer övertygad idag om hur lite vi vet överhuvudtaget..... Min lilla del är ju det som jag ville förstå - begripa.... Veta mer om.

[Algotezza]

Filosofera har jag många lager eller nivåer. Filosofera i hängmattan och kolla på molnen. Över ölglaset med polarna. På detta forum. Vid akademierna.

Man kan spekulera, vara pragmatiker och allt däremellan. Stor frihet. Men vissa frågor kan bli lite tröttsamma. Finns jag? Är det jag som skriver detta?