sökandesjäl skrev:sökandesjäl skrev:Esther skrev:
Hur kan du (ett jag) inte erkänna premisser - när du säger att det inte finns något jag?
Det verkar oerhört förvirrat.
Jag kan bli tvingad att erkänna. Jag kan också bli tvingad ( genom samhällets uppbyggnad ) att erkänna detta JAG som jag menar på är någonting falskt.
Tex. 1 minut eller 1 år ifrån nu så kanske jag skriver att den fria viljan är möjlig. Men då kanske du skriver precis som jag gör nu att den ej är det. Allt är unikt så det går ju inte till exakt såhär, och jag kan ju aldrig bli exakt den som du är just i detta nu.
Nej - jag ändrar inte ståndpunkt i det som jag antagit som stabila faktorer i mitt liv och varande. Sedan jag var liten har jag haft en förnimmelse först av att vara jag - inte andra, sedan under tiden av min uppväxt har jag blivit bekräftad som detta jag (en unik individ i förhållande till andra) - vidare har jag under hela mitt liv ansett (tills jag letade efter belägg för denna tanke och detta jag fått bekräftat - ett eget jag/en egen individ) att jag är en egen individ som kan hållas ansvarig för det jag gör - då jag har en fri vilja och hade kunnat agera/tänka annorlunda än det jag gjort eller gör.
I mitt sökande efter belägg för det jag erfarit har jag funnit förklaringar som jag håller för sanna - i detta att det finns en fri vilja -såsom jag själv har erfarenhet att den finns.