Vikten av att förlåta

[sökandesjäl]

Ge upp den?
Hur menar du?
Vad filosofi handlar om - visar sig i samhället.

Om man lever gott så behövs inte filosofi, men om man har problem så kan man använda ( ialla fall försöka ) tänkandet till att ställa sig i en bättre position till livet. Men målet måste vara att sluta tänka menar jag, förutom om man ska lösa praktiska problem, så är det dom som känner sig missnöjda som filosofiserar ( även om själva tänkandet kan vara en källa till glädje i sig, men en svag ersättning ).

Sokrates säger att filosofin är en förberedelse inför döden vilket jag håller med om, men ifrån en annan vinkel. Man måste först dö för att sedan kunna leva menar jag på och om inte denna icke- dualism skulle finnas, så vet vi också att psykologisk säkerhet ej existerar och då är det bäst att spränga hela Tellus i luften.

De som är missnöjda filosoferar inte, de bara kverulerar och gnäller. Filosofi kan vara ett sätt att bli mindre kverulantisk genom vidgade vyer.

Det finns ju mer liv än människors liv så varför spränga Tellus i luften pga en av allt att döma dysfunktionell art som människan vilken bär sig åt och svinar ner? Låt myrorna ta över. De är också samhällsbyggare.

Det vet du väl. Retar bara, Esther lite. Och hur ska man kunna spränga jorden i luften, nej vi får nog komma på nåt bättre.

[Esther]

Om man lever gott så behövs inte filosofi, men om man har problem så kan man använda ( ialla fall försöka ) tänkandet till att ställa sig i en bättre position till livet. Men målet måste vara att sluta tänka menar jag, förutom om man ska lösa praktiska problem, så är det dom som känner sig missnöjda som filosofiserar ( även om själva tänkandet kan vara en källa till glädje i sig, men en svag ersättning ).

Sokrates säger att filosofin är en förberedelse inför döden vilket jag håller med om, men ifrån en annan vinkel. Man måste först dö för att sedan kunna leva menar jag på och om inte denna icke- dualism skulle finnas, så vet vi också att psykologisk säkerhet ej existerar och då är det bäst att spränga hela Tellus i luften.

De som är missnöjda filosoferar inte, de bara kverulerar och gnäller. Filosofi kan vara ett sätt att bli mindre kverulantisk genom vidgade vyer.

Det finns ju mer liv än människors liv så varför spränga Tellus i luften pga en av allt att döma dysfunktionell art som människan vilken bär sig åt och svinar ner? Låt myrorna ta över. De är också samhällsbyggare.

Det vet du väl. Retar bara, Esther lite. Och hur ska man kunna spränga jorden i luften, nej vi får nog komma på nåt bättre.

Du retar inte alls mig....
Du bara pratar om det du som är gjort.
Sedan tror du - att jag ska reagera eller tycka något negativt om detta...
Så är inte fallet.
Problemet med de som gör det onda --- är att de tror att andra som inte är som de tänker eller känner som de själva skulle ha gjort.

[Anders]

Problemet med de som gör det onda --- är att de tror att andra som inte är som de tänker eller känner som de själva skulle ha gjort.

Nu måste jag ha kommit i en IQ-svacka. Vad står det här? Vill verkligen veta vad som problemet är med de som gör det onda, så jag vill verkligen förstå.

[sökandesjäl]

De som är missnöjda filosoferar inte, de bara kverulerar och gnäller. Filosofi kan vara ett sätt att bli mindre kverulantisk genom vidgade vyer.

Det finns ju mer liv än människors liv så varför spränga Tellus i luften pga en av allt att döma dysfunktionell art som människan vilken bär sig åt och svinar ner? Låt myrorna ta över. De är också samhällsbyggare.

Det vet du väl. Retar bara, Esther lite. Och hur ska man kunna spränga jorden i luften, nej vi får nog komma på nåt bättre.

Du retar inte alls mig....
Du bara pratar om det du som är gjort.
Sedan tror du - att jag ska reagera eller tycka något negativt om detta...
Så är inte fallet.
Problemet med de som gör det onda --- är att de tror att andra som inte är som de tänker eller känner som de själva skulle ha gjort.

Nja, att jag säger det för att chockera vet jag väl inte riktigt... Men att man tror att andra känner som en själv kan hända, men hur ska varken du eller jag kunna veta vad som finns i den andres djupaste vrår, dit vi inte ens når själva. Jaja, vi förstår nog vad vi är menade till, varken mer eller mindre.

[sökandesjäl]

Ser dock ett problem med att överlåta jorden till mindre organismer, för om man tror på evolutionsteorin så innebär detta, ifall vi utgår ifrån vad som hänt med oss människor, att dessa djur endast får börja på ett lägre trappsteg än oss,och sedan så kommer dom att genomgå samma helvete som vi människor genom historien gjort. Vi har ändå kommit ifrån mycket av både lidande och lust och när jämvikten är 100% så kommer det bara säga poff, o sen är vi borta....

[sökandesjäl]

Det finns ju en filosofi som dom kallar Antinatalism som är negativt inställd till att föra den mänskliga rasen vidare, men hur detta ska gå till i praktiken är jag tveksamt inställd till.

Då har vi ju också Buddhismen som väl är som en slags personlig antinatalistisk religion, vilken för mig känns vettigare, ialla fall i brist på hur Anatinatalismen ska praktiseras. Det ska finnas folkslag som genom historien har idkat något liknande som Antinatalism, som liksom har tröttnat på livet gett upp och gått under.

[Esther]

Problemet med de som gör det onda --- är att de tror att andra som inte är som de tänker eller känner som de själva skulle ha gjort.

Nu måste jag ha kommit i en IQ-svacka. Vad står det här? Vill verkligen veta vad som problemet är med de som gör det onda, så jag vill verkligen förstå.

Det som gör det onda.
Tror att alla tänker/känner - som de själva gör.
När de handlar mot andra - för att kränka/skända/förtala/baktala/skada/mörda dem, ta något ifrån dem, hindra de andre mm mm - som man gör när man gör det onda.
Tror de onda - att deras offer är som de själva (se vad sökandesjäl skrivit i ett annat tema samt i denna tråd om detta att offer och förövare känner/tänker lika/samma sak) - känner det samma/vill liknande saker/tänker som de själva.
Vilket är fel.

Vi kan ta ett exempel av en god människa som bara gjorde gott mot andra: botade dem, helade dem, förlät dem etc --- honom hånade de, plågade de fysiskt och psykiskt och trodde att han skulle hänga där på korset och förbanna alla - som de själva hade gjort.
Så hände inte.
Varför?
Eftersom de som inte är onda - inte varken känner/tänker/fungerar eller är/handlar - som de onda.

[Esther]

Det vet du väl. Retar bara, Esther lite. Och hur ska man kunna spränga jorden i luften, nej vi får nog komma på nåt bättre.

Du retar inte alls mig....
Du bara pratar om det du som är gjort.
Sedan tror du - att jag ska reagera eller tycka något negativt om detta...
Så är inte fallet.
Problemet med de som gör det onda --- är att de tror att andra som inte är som de tänker eller känner som de själva skulle ha gjort.

Nja, att jag säger det för att chockera vet jag väl inte riktigt... Men att man tror att andra känner som en själv kan hända, men hur ska varken du eller jag kunna veta vad som finns i den andres djupaste vrår, dit vi inte ens når själva. Jaja, vi förstår nog vad vi är menade till, varken mer eller mindre.

Var sa jag att du chockerar?
Vill inte kunna se det i det jag skrev.
Det var något du tänkte jag skrev - men som jag inte skrev.

Sedan att andra känner som man själv gör - var det du som skrev när du talade om offer/förövare som delar sitt.
Där jag redan då sa till dig - att jag är fascinerad av det du skriver då det är totalt främmande för mig.

[sökandesjäl]

Rene Girard var katolik ( ialla fall en del av livet ), han beskriver Jesus liknande som du gjorde nu, Esther och jag tror inte heller att han ser nån väg ut ifrån ondskan, mer än att man ska förlåta och därmed stoppa upp en upptrappning. Men han menar alltså efter vad jag förstår att ej det finns någon annan väg ut ur eländet än Imitation, vilket han menar att man ska multiplicera i ett gott istället för ont syfte. Denna icke- dualismen förkastar han således som en legitim väg och det kanske jag också gör.

[Esther]

Rene Girard var katolik ( ialla fall en del av livet ), han beskriver Jesus liknande som du gjorde nu, Esther och jag tror inte heller att han ser nån väg ut ifrån ondskan, mer än att man ska förlåta och därmed stoppa upp en upptrappning. Men han menar alltså efter vad jag förstår att ej det finns någon annan väg ut ur eländet än Imitation, vilket han menar att man ska multiplicera i ett gott istället för ont syfte. Denna icke- dualismen förkastar han således som en legitim väg och det kanske jag också gör.

Det du skriver om - återigen - är ett totalt främmande perspektiv.
"Ut ur ondskan" - "förlåtelse som medel mot upptrappning (underförstått av ondskan)" --- är, jag upprepar, ett perspektiv som avser och gäller de som TÄNKER SÅ. Är där.
De SOM INTE ÄR DÄR, inte därmed tänker så --- är detta främmande.
Men den som aldrig känt - som de som inte är där - kan inte veta hur det är att inte känna/tänka i termer av "förlåtelse för att förhindra upptrappning".
De som inte tänker så som du tänker- Girard tänkte och andra kanske tänker --- ser inte saken så. De ser saken så att det är naturligt att förlåta eftersom de som gör det de gör - faktiskt inte alls står där de själva står.
HADE DE STÅTT DÄR hade de ju aldrig gjort det de gjorde.

Förstår du logiken?

Imitation är skådespeleri och därmed hyckleri --- Gud omvandlar inte människor till kloner - eller gör dem till en klon till Jesus - Han gör av de som tillhör Honom de som dessa ÄR. Mejslar ut det som redan finns...

[sökandesjäl]

Varför förlåter du då? Som en princip nästan eller för att du vet att det leder till något bra? Kan inte riktigt förstå varför...

Det sista du skriver låter vackert. Osho Rajneesh säger kanske lite samma sak. Han säger, att om man låter människan utvecklas fritt och inte lägger sig i, så får man se en äkta utveckling och slutresultatet kan man inte veta innan det inträffar och människan ifråga har blivit det som naturen utsett för denne.

[sökandesjäl]

Jag förstår dock när du skrivit, att man ändå aldrig genuint kan få det som andra har eftersom våra förutsättningar är olika. Det kan man ju förstå, men samtidigt så smakar ju en god fisksoppa eller fint kött gott i mången mun. Men visst blir det delvis ialla fall ett felslut när man jämför sig med andra och liksom nästan förutsätter att man är mer lika än man egentligen är.

[Esther]

Varför förlåter du då? Som en princip nästan eller för att du vet att det leder till något bra? Kan inte riktigt förstå varför...

Det sista du skriver låter vackert. Osho Rajneesh säger kanske lite samma sak. Han säger, att om man låter människan utvecklas fritt och inte lägger sig i, så får man se en äkta utveckling och slutresultatet kan man inte veta innan det inträffar och människan ifråga har blivit det som naturen utsett för denne.

Varför jag förlåter? Tror du att det är något man bara nyser ut?
Det tar tid.
Det är ett lidande tills man kan göra det, när en människa som andra - avseende att ha fått bli utsatt (utan att göra samma sak) för oförrätter vill förstå varför, hur den andre tänker/känner - som kan utsätta en, vilja göra detta de gör... och sedan när detta mer eller mindre på ett kognitivt plan är greppbart (även om det aldrig kan bli det känslomässigt för att då hade man agerat likadant själv) finna vägar att förlåta.
Detta sagt innebär inte att man ser sig själv som oskyldig.
Detta sagt innebär inte att man menar att man själv aldrig gjort andra förnär - även om kanske inte på det sättet som man själv blivit drabbad...
Utan man förstår att man blivit drabbad JUST FÖR ATT MAN INTE KÄNENR TÄNKER SOM MOTPARTEN.
Därför blev man drabbad.
Hade man tänkt/känt som den som kränkt/skändat en - hade man redan från början kunnat undvika det för att man sett det komma.
Begripit hur den som kränker och skändar tänker/känner och därmed kunnat förutse.
Vilket man inte kunde.

Jag har - som den människa jag är med mina många fel och brister inte haft vissa delar som många andra har. Tickar inte som andra i alla stycken och det finns många som är som jag - det finns olika människor - som ser världen/sig själv/meningen med livet etc - på olika sätt.
Att förlåta det som händer i missförstånd. det som händer på grund av olikheter etc - är inget att förlåta.
Det som är att förlåta är ren skär utsatthet när detta inte var påbjudet.
Förlåtelse handlar därmed om upprättelse - ens egen och den som förorättat. Detta tar tid.

[sökandesjäl]

Du vet, det var inte meningen att vara okänslig och jag förstår att man kan förlåta, för att man märker att den andre är satt i ett lidande som denne ändå ej kan rå för. Men själv försöker jag att gå ett steg längre ( eller ett tillbaks ) genom att redan ha förlåtit mig själv och andra som en utgångspunkt.

[sökandesjäl]

Jag känner också en instinktiv smärta om jag ser nån i nöd, men därifrån till att agera därefter tycker jag är för mycket begärt. Tex. Ett skadar djur dödar man ju av för att detta ska slippa lida, men tydligen är vi människor inte så snälla mot varandra att vi fungerar på det sättet sinsemellan.