Existentiell/vetenskaplig ångest

[carlalarik]

Hej!

Ny på forumet och novis i filosofi. Studerar sociologi och gått en A kurs i statsvetenskap samt studerat lite medeltida filosofi.
Inte kommit i kontakt med existentialismen ännu men tror det ligger nära till hands till vaD jag upplever.

Känner ingen mening, högre syfte, har inget mål. Jag har haft ett ganska rikt liv och är inte alls oprivilligerad. Men jag har kommit till en punkt där jag känner att varje erfarenhet är bara ytterligare en upprepning av något jag upplevt tidigare. All musik, film, litteratur osv låter likadant (gengre inom litteraturteori ö.a.), har en någorlunda uppfattning om att världen är endast kollektiva mönster utan unikhet och individuallitet, de ingår bara inom samma koder som visserligen är variabla men ändå begränsade.

Varje dag ser likadan ut och inget kan ge mig tillfredsställelse och jag kan inte ens njuta av att inte ha något att göra, trots att jag är student.
Det närmaste jag kan komma som jag läst kortfattat om eller sett lite på nätet om som jag relaterar till är Kirkegards Existensiell ångest och Nietzsches tanke om übermensk. Hur kan man bli en ybermänniska och skapa sin egen moral eller som i min mix med kirkegard, skapa ett tillfredsställande liv utan att ha ett högre syfte?

Tror inte jag tolkat dem rätt eftersom jag besitter lite kunskap om de båda filosoferna så ni får gärna rätta mig och fylla i. Men hur kan man finna vägar till lycka när man redan upplevt väldigt mycket och därmed har en referensram som bara känns som en repetition? Krävs det ett högre syfte, så som det militära eller politiska där man gör något som är större än en själv? För mig räcker det inte att ta en språngtur och tävla mot mig själv i tid, eftersom jag inte tror på konceptet om konkurrens. Vet att grekerna höll på med livsfilosofi men det är ju högst subjektiva svar, t.ex. de tre dygderna osv.

I övrigt blir jag deprimerad av sociologistudierna när man inser vilken skitvärld vi lever i, med ett kapitalistiskt slavsystem som världssystemteorin beskriver. Tar ju hoppet ur pandoras box och trycker ner det i halsen och får en att inse att de få insatser man gjort inom politik är helt värdelösa.

Livet är ett fängelse, enda som får mig att inte ta livet av mig är att jag någonstans finner buddhismens tanke om att allt liv bör bevaras skänker mig något liiiiiiiiitet ljus i tunneln.

Inte särskilt filosofiskt inlägg men det är som sagt existentiellt som jag inte läst mycket om.

Någon annan som läst om livsfilosofi? Hjälp!

[hakkapeliitta]

Verkar som att du saknar ett syfte med livet.
Fråga dej ärligt, vad är viktigaste för dej. Ifrågasätt dina referensramar och utgå endast från dej själv.
Det är lätt hänt att man känner press från omgivningen och anpassar sej därefter, trots att detta inte känns 100%.
Sök din egen väg, du har den inom dej. Gäller att vara ärlig gentemot sej själv.

[carlalarik]

Verkar som att du saknar ett syfte med livet.
Fråga dej ärligt, vad är viktigaste för dej. Ifrågasätt dina referensramar och utgå endast från dej själv.
Det är lätt hänt att man känner press från omgivningen och anpassar sej därefter, trots att detta inte känns 100%.
Sök din egen väg, du har den inom dej. Gäller att vara ärlig gentemot sej själv.

Ja det gör jag. Men måste man ha ett syfte med livet för att orka med att leva? Det är i såfall en ganska stor fråga för filosofin och psykologin. Kanske finns forskning på området innan. Det är lite det jag menar med ybermensk, att vi efter gud dog måste skapa vår egen moral och lycka i livet utan att ha något större att se upp till. Jag tror inte det är möjligt utan att det är skapat av någon annan utanför en själv som har ett syfte med att skapa en sådan världsuppfattning.

Försökt att finna mål. Som att bli forskare, officer, jobba som analytiker för EU eller liknande. Men målen är ouppnåeliga. Och då kommer vi dit igen, är status det övergripande högre syftet när gud dött? Att vara bättre än andra, eller ha något mer viktigt för sig än andra? Vad gör det annars åtrovärt?

[Esther]

Verkar som att du saknar ett syfte med livet.
Fråga dej ärligt, vad är viktigaste för dej. Ifrågasätt dina referensramar och utgå endast från dej själv.
Det är lätt hänt att man känner press från omgivningen och anpassar sej därefter, trots att detta inte känns 100%.
Sök din egen väg, du har den inom dej. Gäller att vara ärlig gentemot sej själv.

Ja det gör jag. Men måste man ha ett syfte med livet för att orka med att leva? Det är i såfall en ganska stor fråga för filosofin och psykologin. Kanske finns forskning på området innan. Det är lite det jag menar med ybermensk, att vi efter gud dog måste skapa vår egen moral och lycka i livet utan att ha något större att se upp till. Jag tror inte det är möjligt utan att det är skapat av någon annan utanför en själv som har ett syfte med att skapa en sådan världsuppfattning.

Försökt att finna mål. Som att bli forskare, officer, jobba som analytiker för EU eller liknande. Men målen är ouppnåeliga. Och då kommer vi dit igen, är status det övergripande högre syftet när gud dött? Att vara bättre än andra, eller ha något mer viktigt för sig än andra? Vad gör det annars åtrovärt?

Varför måste man ha ett syfte eller ett mål - räcker det inte med en mening?

[carlalarik]

Verkar som att du saknar ett syfte med livet.
Fråga dej ärligt, vad är viktigaste för dej. Ifrågasätt dina referensramar och utgå endast från dej själv.
Det är lätt hänt att man känner press från omgivningen och anpassar sej därefter, trots att detta inte känns 100%.
Sök din egen väg, du har den inom dej. Gäller att vara ärlig gentemot sej själv.

Ja det gör jag. Men måste man ha ett syfte med livet för att orka med att leva? Det är i såfall en ganska stor fråga för filosofin och psykologin. Kanske finns forskning på området innan. Det är lite det jag menar med ybermensk, att vi efter gud dog måste skapa vår egen moral och lycka i livet utan att ha något större att se upp till. Jag tror inte det är möjligt utan att det är skapat av någon annan utanför en själv som har ett syfte med att skapa en sådan världsuppfattning.

Försökt att finna mål. Som att bli forskare, officer, jobba som analytiker för EU eller liknande. Men målen är ouppnåeliga. Och då kommer vi dit igen, är status det övergripande högre syftet när gud dött? Att vara bättre än andra, eller ha något mer viktigt för sig än andra? Vad gör det annars åtrovärt?

Varför måste man ha ett syfte eller ett mål - räcker det inte med en mening?

Exakt. Det verkar som om det är dessa tre ord som egentligen betyder samma sak som verkar vara vägledande för att ett liv ska kunna upprätthålla sin egen existens utan att självdö. Mening finns inte heller, för mig åtminstone... Jag har skapat, jag har filosoferat, jag har agerat allt i något som kan sägas vara gott, - i sig självt eller gentemot någon annan. Men jag finner ingen tillfredsställelse i det längre. Det närmaste jag kan kan beskriva det som är vad Durkheim beskrev som Anomi, när samhällskroppens normer upplöses t.ex. vid krig eller ekonomisk krig så finns inte längre någon mening vilket leder till självmord (eget komihåg och tolkning ö.a.).

Syfte och mening har ju någon moralisk aspekt till sig som är sammankopplat med ett mål, att det ska finnas en punkt i framtiden där man uppnåt det avsyftade. Men jag känner inget hopp om något sådant. Det hela blir status quo, där livet blir en cirkulation av klichéer, alltså att man lever på rutin både språkmässigt, moraliskt och beteendemässigt. Verkligheten är begränsad i tillvaron.

[Esther]

Ja det gör jag. Men måste man ha ett syfte med livet för att orka med att leva? Det är i såfall en ganska stor fråga för filosofin och psykologin. Kanske finns forskning på området innan. Det är lite det jag menar med ybermensk, att vi efter gud dog måste skapa vår egen moral och lycka i livet utan att ha något större att se upp till. Jag tror inte det är möjligt utan att det är skapat av någon annan utanför en själv som har ett syfte med att skapa en sådan världsuppfattning.

Försökt att finna mål. Som att bli forskare, officer, jobba som analytiker för EU eller liknande. Men målen är ouppnåeliga. Och då kommer vi dit igen, är status det övergripande högre syftet när gud dött? Att vara bättre än andra, eller ha något mer viktigt för sig än andra? Vad gör det annars åtrovärt?

Varför måste man ha ett syfte eller ett mål - räcker det inte med en mening?

Exakt. Det verkar som om det är dessa tre ord som egentligen betyder samma sak

Skulle de betyda samma sak skulle de betecknas på samma sätt. Det gör de inte. Därmed betyder de olika saker. Svårare än så kan det vl inte vara?

Mening är definitivt inte syfte och syfte är inte mål.

[carlalarik]

Varför måste man ha ett syfte eller ett mål - räcker det inte med en mening?

Exakt. Det verkar som om det är dessa tre ord som egentligen betyder samma sak

Skulle de betyda samma sak skulle de betecknas på samma sätt. Det gör de inte. Därmed betyder de olika saker. Svårare än så kan det vl inte vara?

Mening är definitivt inte syfte och syfte är inte mål.

Hoppades du skulle säga det. För mig är inte skillnaden stor förutom att mål är mer matematiskt där det kan sägas vara en nod som står i relation till en annan. Syfte kräver ett mål men med ett värde i sig, alltså att Göra X för att uppnå Y, där man kan säga att meningen är X i det föregående men kan inte finnas utan att Y har uppnåtts. Det är min bild åtminstone, vad är din?

[carlalarik]

Exakt. Det verkar som om det är dessa tre ord som egentligen betyder samma sak

Skulle de betyda samma sak skulle de betecknas på samma sätt. Det gör de inte. Därmed betyder de olika saker. Svårare än så kan det vl inte vara?

Mening är definitivt inte syfte och syfte är inte mål.

Hoppades du skulle säga det. För mig är inte skillnaden stor förutom att mål är mer matematiskt där det kan sägas vara en nod som står i relation till en annan. Syfte kräver ett mål men med ett värde i sig, alltså att Göra/vilja/tycka/känna X för att uppnå Y, där man kan säga att meningen är X i det föregående men kan inte finnas utan att Y har uppnåtts. Målet är alltså Y som kräver sitt syfte/mening. Kanske går det att slänga om det och göra mening mer oberoende av de andra och göra Syfte X, mening Y och Mål Z. Det är min bild åtminstone, vad är din?

[Esther]

Exakt. Det verkar som om det är dessa tre ord som egentligen betyder samma sak

Skulle de betyda samma sak skulle de betecknas på samma sätt. Det gör de inte. Därmed betyder de olika saker. Svårare än så kan det vl inte vara?

Mening är definitivt inte syfte och syfte är inte mål.

Hoppades du skulle säga det. För mig är inte skillnaden stor förutom att mål är mer matematiskt där det kan sägas vara en nod som står i relation till en annan. Syfte kräver ett mål men med ett värde i sig, alltså att Göra X för att uppnå Y, där man kan säga att meningen är X i det föregående men kan inte finnas utan att Y har uppnåtts. Det är min bild åtminstone, vad är din?

mål är något som hela tiden förflyttar sig framför en när man når dem - syftet är varför man gör något - den bakomliggande orsaken till att man gör något --- men mening....mmmmmm --- m e n i n g...

de e grejer de....
Den bygger din själ i allt du gör och är, alla dina varför du finns och lever och existerar - det är som luften du andas...

[carlalarik]

Skulle de betyda samma sak skulle de betecknas på samma sätt. Det gör de inte. Därmed betyder de olika saker. Svårare än så kan det vl inte vara?

Mening är definitivt inte syfte och syfte är inte mål.

Hoppades du skulle säga det. För mig är inte skillnaden stor förutom att mål är mer matematiskt där det kan sägas vara en nod som står i relation till en annan. Syfte kräver ett mål men med ett värde i sig, alltså att Göra X för att uppnå Y, där man kan säga att meningen är X i det föregående men kan inte finnas utan att Y har uppnåtts. Det är min bild åtminstone, vad är din?

mål är något som hela tiden förflyttar sig framför en när man når dem - syftet är varför man gör något - den bakomliggande orsaken till att man gör något --- men mening....mmmmmm --- m e n i n g...

de e grejer de....
Den bygger din själ i allt du gör och är, alla dina varför du finns och lever och existerar - det är som luften du andas...

Jag är nog bered att hålla med dig. Mening är X, syfte Y och Mål Z. Det blir dialektiskt som du säger eftersom när varje mål uppnåtts så måste en ny mening skapas; antingen ur det tidigare målet eller att det skapas ett oberoende mål. Antar att det är därför politiker trivs hehe. Problemet är nog för mig att jag inte ser målet som uppnåeligt då kanske?

[hakkapeliitta]

Egentligen finns inget syfte eller mening med livet på "andlig" plan. Rent biologiskt är vi enligt Darwin maskiner som kämpar om livsutrymme på planeten.
Våran stund på jorden är rent tidsmässigt en mikrosekund lång. Människan blev jordens härskare tack vare att vi under denna mikrosekund överförde kunskap till nästa generation. Låter bräckligt. När som helst kan denna kedja brytas och människosläktet dör ut. Vad var då syftet och meningen?

[carlalarik]

Egentligen finns inget syfte eller mening med livet på "andlig" plan. Rent biologiskt är vi enligt Darwin maskiner som kämpar om livsutrymme på planeten.
Våran stund på jorden är rent tidsmässigt en mikrosekund lång. Människan blev jordens härskare tack vare att vi under denna mikrosekund överförde kunskap till nästa generation. Låter bräckligt. När som helst kan denna kedja brytas och människosläktet dör ut. Vad var då syftet och meningen?

Det vet jag också. Men vi har som människor också kapacitet till att uppskatta livet, i form av känslor och intellektuell kapacitet, t.ex. kärlek, vackra landskap osv. Detta betyder dock inget för mig längre. Vi lever i en koloni med syfte för resursutveckling, - kanske har min insikt om detta livsutrymme du talar om fått mig att må dåligt. Då borde det finnas andra kvalitéer av människan som gör att vi inte alls är sådana biologiska maskiner som du försöker beskriva att vi är.

[Esther]

Hoppades du skulle säga det. För mig är inte skillnaden stor förutom att mål är mer matematiskt där det kan sägas vara en nod som står i relation till en annan. Syfte kräver ett mål men med ett värde i sig, alltså att Göra X för att uppnå Y, där man kan säga att meningen är X i det föregående men kan inte finnas utan att Y har uppnåtts. Det är min bild åtminstone, vad är din?

mål är något som hela tiden förflyttar sig framför en när man når dem - syftet är varför man gör något - den bakomliggande orsaken till att man gör något --- men mening....mmmmmm --- m e n i n g...

de e grejer de....
Den bygger din själ i allt du gör och är, alla dina varför du finns och lever och existerar - det är som luften du andas...

Jag är nog bered att hålla med dig. Mening är X, syfte Y och Mål Z. Det blir dialektiskt som du säger eftersom när varje mål uppnåtts så måste en ny mening skapas; antingen ur det tidigare målet eller att det skapas ett oberoende mål. Antar att det är därför politiker trivs hehe. Problemet är nog för mig att jag inte ser målet som uppnåeligt då kanske?

nja...jag föredrar nog att se det hela så att man lever i mening.
Det vill säga man gör livet meningsbärande - man bär sin mening och man strävar efter och i den.

Man är i den, man skapar den och lever den.

Detta innebär att det finns områden i livet som bär mening och är speciellt meningsfulla. Som frihet - man kan ens föreställa sig mening utan frihet?
Eller ens egen identitet --- man man föreställa sig en mening utan identitet?

Eller ens öde (framtid) --- hmmm, kan man föreställa sig mening utan framtid?

osv

[carlalarik]

mål är något som hela tiden förflyttar sig framför en när man når dem - syftet är varför man gör något - den bakomliggande orsaken till att man gör något --- men mening....mmmmmm --- m e n i n g...

de e grejer de....
Den bygger din själ i allt du gör och är, alla dina varför du finns och lever och existerar - det är som luften du andas...

Jag är nog bered att hålla med dig. Mening är X, syfte Y och Mål Z. Det blir dialektiskt som du säger eftersom när varje mål uppnåtts så måste en ny mening skapas; antingen ur det tidigare målet eller att det skapas ett oberoende mål. Antar att det är därför politiker trivs hehe. Problemet är nog för mig att jag inte ser målet som uppnåeligt då kanske?

nja...jag föredrar nog att se det hela så att man lever i mening.
Det vill säga man gör livet meningsbärande - man bär sin mening och man strävar efter och i den.

Man är i den, man skapar den och lever den.

Detta innebär att det finns områden i livet som bär mening och är speciellt meningsfulla. Som frihet - man kan ens föreställa sig mening utan frihet?
Eller ens egen identitet --- man man föreställa sig en mening utan identitet?

Eller ens öde (framtid) --- hmmm, kan man föreställa sig mening utan framtid?

osv

Ja möjligt att mening finns där i livet som en ambiens i känslan men för mig har den försvunnit. Och det är det jag menar med den logiska följden, lever du inte i mening med livet så kan du heller inte ha syftet att uppnå målet. Det kan närmast beskrivas som att målet är en dröm av att meningen uppfyllls. Och om du inte längre känner mening. Det är som om meningen syftet och målet är sammanhängande. Förlorar du det ena förlorar du allt.

[Esther]

Ja möjligt att mening finns där i livet som en ambiens i känslan men för mig har den försvunnit.

Vad hände?