Existentiell/vetenskaplig ångest

[carlalarik]

Ja möjligt att mening finns där i livet som en ambiens i känslan men för mig har den försvunnit.

Vad hände?

Hahaha. Jag vet inte... jag blev äldre?

[Esther]

Ja möjligt att mening finns där i livet som en ambiens i känslan men för mig har den försvunnit.

Vad hände?

Hahaha. Jag vet inte... jag blev äldre?

Att bli äldre är väl himla underbart... det i sig är meningsfyllt och fullt av framtidshopp och insikter ---

[carlalarik]

Vad hände?

Hahaha. Jag vet inte... jag blev äldre?

Att bli äldre är väl himla underbart... det i sig är meningsfyllt och fullt av framtidshopp och insikter ---

Tycker jag inte. Man inser hur obildade folk är och hur lite man själv vet samtidigt som allt bara går på repeat. Samtidigt som det som hade en mening, för mig rättvisa, är en illusion eller på sin höjd ouppnåeligt.

[hakkapeliitta]

Ofta skapar man sej falska mål i livet. Tänker på den svenska filmregissören Malik Bendjelloul som fick en Oscar för filmen Searching for Sugar Man.
Efter detta tog han självmord.
Han hade jobbat med filmen i många år och filmen var tydligen livsavgörande för honom. All hans existentiella problematik var knytet till denna film.
Sen när han blev färdig med filmen fanns endast en avgrundsdjup tomhet. "Jag är färdig med livet" gissar jag han menade.

[Esther]

Jag ska citera en man som kunde det där med mening.
Det är en egen översättning från spanskan (skriver originaltexten under).

Att öppna meningen till sin yttersta bredd är att öppna möjligheter, det är att berätta ett möjligt äventyr, det är att se till att varje sak och varje händelse kan förstås i händelsen av ett besök, ett förändrat perspektiv, en överföring från det som verkar vara till det som alltid är. Där är utan tvivel nyckeln till meningen.

Abrir el sentido hasta sus confines es abrir posibilidades, es contar una aventura posible, es procurar que cada soca y cada acontecimiento pueda comprenderse de la mano de una visitación, de un cambio de perspectiva, de una transgresión de que parece que debe ser siempre. Ahi está sin duda la clave del sentido ( A Gesché)

[carlalarik]

Ofta skapar man sej falska mål i livet. Tänker på den svenska filmregissören Malik Bendjelloul som fick en Oscar för filmen Searching for Sugar Man.
Efter detta tog han självmord.
Han hade jobbat med filmen i många år och filmen var tydligen livsavgörande för honom. All hans existentiella problematik var knytet till denna film.
Sen när han blev färdig med filmen fanns endast en avgrundsdjup tomhet. "Jag är färdig med livet" gissar jag han menade.

Lite det jag är inne på också. Har du inget mål så har du ingen mening, likaledes så finns inget mål om du inte finner någon mening. Jag är fast i denna paradox, där jag varken känner det ena eller det andra. Har tankar på att inte vilja leva men vill inte ta mitt liv. Vill ha en mening. Antar att det är därför sådant som nationell storhet och kollektiva mål som politiker kan inge är så avgörande i propagandan i folks liv. De känner en kollektiv gemenskap som ger dem mening. Eller barn... Jag får skaffa ett barn, hahahaha..........................

[carlalarik]

Jag ska citera en man som kunde det där med mening.
Det är en egen översättning från spanskan (skriver originaltexten under).

Att öppna meningen till sin yttersta bredd är att öppna möjligheter, det är att berätta ett möjligt äventyr, det är att se till att varje sak och varje händelse kan förstås i händelsen av ett besök, ett förändrat perspektiv, en överföring från det som verkar vara till det som alltid är. Där är utan tvivel nyckeln till meningen.

Abrir el sentido hasta sus confines es abrir posibilidades, es contar una aventura posible, es procurar que cada soca y cada acontecimiento pueda comprenderse de la mano de una visitación, de un cambio de perspectiva, de una transgresión de que parece que debe ser siempre. Ahi está sin duda la clave del sentido ( A Gesché)

Jag känner igen mig i det, de gånger jag haft mening. Men vad händer när denna mening inte brinner som ett ljus? När meningen slockat ut? Vad gör man då utan att förtära stora mängder alkohol eller alternativt droger för att berusa bort känslan av meningslöshet.

[Esther]

Jag ska citera en man som kunde det där med mening.
Det är en egen översättning från spanskan (skriver originaltexten under).

Att öppna meningen till sin yttersta bredd är att öppna möjligheter, det är att berätta ett möjligt äventyr, det är att se till att varje sak och varje händelse kan förstås i händelsen av ett besök, ett förändrat perspektiv, en överföring från det som verkar vara till det som alltid är. Där är utan tvivel nyckeln till meningen.

Abrir el sentido hasta sus confines es abrir posibilidades, es contar una aventura posible, es procurar que cada soca y cada acontecimiento pueda comprenderse de la mano de una visitación, de un cambio de perspectiva, de una transgresión de que parece que debe ser siempre. Ahi está sin duda la clave del sentido ( A Gesché)

Jag känner igen mig i det, de gånger jag haft mening. Men vad händer när denna mening inte brinner som ett ljus? När meningen slockat ut? Vad gör man då utan att förtära stora mängder alkohol eller alternativt droger för att berusa bort känslan av meningslöshet.

Jag vet inte om sådant - jag har en liten motor inom mig så producerar lycka/glädje jämnt -- jag är tacksam över all skönhet överallt, att mitt hem är vackert och jag trivs där, att jag är frisk och ser fram emot att få vandra imorgon, att jag kan fundera på saker - att jag får vara på ett forum och prata om sådant som jag tycker är intressant, att jag kan diskutera med andra om olika saker som man tycker olika om - jag blir överförtjust över att göra slånbärslikör och lyckas, osv. osv osv... det räcker med en regnig dag och sätta på mig regnkläder och mysa ute och inte bli blöt... osv

[hakkapeliitta]

Snyggt skrivet men jag tror folk i existentiell kris vill ha konkreta svar och inga högtflygande teorier.
Ett konkret svar är att flytta till Alaska och bli eremit. Hugga ved, skjuta en björn.

[carlalarik]

Jag ska citera en man som kunde det där med mening.
Det är en egen översättning från spanskan (skriver originaltexten under).

Att öppna meningen till sin yttersta bredd är att öppna möjligheter, det är att berätta ett möjligt äventyr, det är att se till att varje sak och varje händelse kan förstås i händelsen av ett besök, ett förändrat perspektiv, en överföring från det som verkar vara till det som alltid är. Där är utan tvivel nyckeln till meningen.

Abrir el sentido hasta sus confines es abrir posibilidades, es contar una aventura posible, es procurar que cada soca y cada acontecimiento pueda comprenderse de la mano de una visitación, de un cambio de perspectiva, de una transgresión de que parece que debe ser siempre. Ahi está sin duda la clave del sentido ( A Gesché)

Jag känner igen mig i det, de gånger jag haft mening. Men vad händer när denna mening inte brinner som ett ljus? När meningen slockat ut? Vad gör man då utan att förtära stora mängder alkohol eller alternativt droger för att berusa bort känslan av meningslöshet.

Jag vet inte om sådant - jag har en liten motor inom mig så producerar lycka/glädje jämnt -- jag är tacksam över all skönhet överallt, att mitt hem är vackert och jag trivs där, att jag är frisk och ser fram emot att få vandra imorgon, att jag kan fundera på saker - att jag får vara på ett forum och prata om sådant som jag tycker är intressant, att jag kan diskutera med andra om olika saker som man tycker olika om - jag blir överförtjust över att göra slånbärslikör och lyckas, osv. osv osv... det räcker med en regnig dag och sätta på mig regnkläder och mysa ute och inte bli blöt... osv

Jag blir avundsjuk, trivial lycka kallar jag det... De som kan uppskatta det lilla (och stora) i livet...

[carlalarik]

Snyggt skrivet men jag tror folk i existentiell kris vill ha konkreta svar och inga högtflygande teorier.
Ett konkret svar är att flytta till Alaska och bli eremit. Hugga ved, skjuta en björn.

Jag hade det som ideal ett tag. Men farsan har en stuga där det inte går att överleva på vintern... Knappt iallafall. Svin kallt, och utan jobb klarar man sig inte där. Går bara skjuta älg 1 vecka om året. Hade ett tag en känsla av att vilja leva på vad naturen har att ge, men att vara eremit är omöjligt idag även om du har tillräckligt med ved. Jag är fast...

[Esther]

Snyggt skrivet men jag tror folk i existentiell kris vill ha konkreta svar och inga högtflygande teorier.
Ett konkret svar är att flytta till Alaska och bli eremit. Hugga ved, skjuta en björn.

Men Hakka....
jag ÄR sådan. Barnet i mig som i förtjusning och glädje och förundran såg allt i världen för första gången är helt levande och har förblivit där - jag blir överlycklig tex över de ängschampinjoner som står överallt här i backarna där jag bor - min dag är gjord om jag hittar smultron på sommaren. Det är inget konstlat - det är så jag är. Naturen framförallt gör detta med mig - men även människor. Jag blir glad över dem... tycker de är fantastiska och vill ofta veta mer. Fast många är så ofattbart taggiga - det är trist.

[Esther]

Snyggt skrivet men jag tror folk i existentiell kris vill ha konkreta svar och inga högtflygande teorier.
Ett konkret svar är att flytta till Alaska och bli eremit. Hugga ved, skjuta en björn.

Jag hade det som ideal ett tag. Men farsan har en stuga där det inte går att överleva på vintern... Knappt iallafall. Svin kallt, och utan jobb klarar man sig inte där. Går bara skjuta älg 1 vecka om året. Hade ett tag en känsla av att vilja leva på vad naturen har att ge, men att vara eremit är omöjligt idag även om du har tillräckligt med ved. Jag är fast...

När jag följer ditt tankemönster i din förklaring ovan - ser jag sättet hur du ser på saker... försök att inte veta allt redan innan det hänt, redan innan du gör det, redan innan du påbörjar något - utan låt det hända bara och se hur du klarar av sakerna när du är mitt i dem. Det är mycket roligare än att redan tro sig veta allt från början och skapa - självuppfyllande profetior om både livet och sig själv.

[Esther]

Bild: "Paradiso", Gustaf Doré

[Anne]

Hej och välkommen!
Jag känner igen mig i det du uttrycker. Fick själv värsta dippen när jag pluggade psykologi. Så vad gör man åt livssmärtan rent konkret? Rent krasst skulle jag säga - grattis! Nu har du nått botten och det blir inte värre, enda vägen är uppåt. Lär från gamla själar. Titta på GW. Det går att skratta trots allt. Humorn är livbojen - tappa den inte! Det blir ljusare. Har du läst Johan Asplunds bok Om undran inför samhället? Fullkomligt avskydde den boken först, men när jag läste den tredje gången började jag tycka att den var riktigt bra. Det kan vända, vet du.