Existentiell/vetenskaplig ångest

[Esther]

Tror inte det finns mening/syfte med livet. Vi bara existerar och finns till.
Låter väldigt tråkigt men jag inbillar mej att existens är en spontanrörelse där livet anpassar sej och ständigt söker en anpassningsbar tillvaro. Livet är på så sätt ett sökande efter anpassning.

Varför skulle spontanrörelser och anpassning utesluta en mening med livet? Finns inte båda (alla andra delar av livet) samtidigt?

[Pilatus]

Tror inte det finns mening/syfte med livet. Vi bara existerar och finns till.
Låter väldigt tråkigt men jag inbillar mej att existens är en spontanrörelse där livet anpassar sej och ständigt söker en anpassningsbar tillvaro. Livet är på så sätt ett sökande efter anpassning.

Varför skulle spontanrörelser och anpassning utesluta en mening med livet? Finns inte båda (alla andra delar av livet) samtidigt?

Man får kanske vara litet mer noggrann med vad som avses med mening och syfte. Evolutionen har inte någon speciell målstyrning, om en art finner en nisch där den kan föröka sig så har den nått framgång i detta avseende. Människan har verkligen uppfyllt jorden och utgör redan nu ett allvarligt hot mot artens framtida överlevnad. (T ex genom pandemier, konflikter, naturkatastrofer.)

Men vanligen tänker vi på hur vi upplever livet i vardagen. Om den alltid känns meningsfull är svårt att ha en bestämd mening om. Det har väl i de flestas liv funnits dagar som vi gärna hade hoppat över. Anser man allt är lika bra och meningsfullt så är man oärlig, livets glädje och fest är inte så jämt fördelat. Finner vi livet tillräckligt bra för att vilja fortsätta är det väl gott nog.

[Esther]

Tror inte det finns mening/syfte med livet. Vi bara existerar och finns till.
Låter väldigt tråkigt men jag inbillar mej att existens är en spontanrörelse där livet anpassar sej och ständigt söker en anpassningsbar tillvaro. Livet är på så sätt ett sökande efter anpassning.

Varför skulle spontanrörelser och anpassning utesluta en mening med livet? Finns inte båda (alla andra delar av livet) samtidigt?

Man får kanske vara litet mer noggrann med vad som avses med mening och syfte. Evolutionen har inte någon speciell målstyrning, om en art finner en nisch där den kan föröka sig så har den nått framgång i detta avseende. Människan har verkligen uppfyllt jorden och utgör redan nu ett allvarligt hot mot artens framtida överlevnad. (T ex genom pandemier, konflikter, naturkatastrofer.)

Men vanligen tänker vi på hur vi upplever livet i vardagen. Om den alltid känns meningsfull är svårt att ha en bestämd mening om. Det har väl i de flestas liv funnits dagar som vi gärna hade hoppat över. Anser man allt är lika bra och meningsfullt så är man oärlig, livets glädje och fest är inte så jämt fördelat. Finner vi livet tillräckligt bra för att vilja fortsätta är det väl gott nog.

Det hade varit bra om du hade läst (återigen) det jag faktiskt skriver.
Min fråga är om det egentligen är så att något av det nämnda utesluter det andra... nej... det gör det inte. Att det skulle finnas evidens - alls - för att förökningen endast har med sin egen rörelse att göra - föreligger inte. Eftersom om detta skulle vara fallet - utesluter faktiskt själva evolutionsteorin SIG SJÄLV. Det finns ingen evolution om det bara handlar om ren förökning... honor väljer hannar, och hannar slåss om honor. De hannar som får komma till har speciella egenskaper som honorna vill ha... detta är målstyrd utveckling.
Att människan skulle vara ett hot - är bara de som ser hotet som de själva utgör. De som vill förhindra förökning och som vill sterilisera alla och själva förneka andra det de har - liv - är ett hot. Dessa människor som tur är exterminerar sig själva och sina egna avkommor så de blir ofruktbara och går under. Gott så.

Mina dagar ser ut så att jag vaknat så länge jag har minne - med glädjefylld förväntan. Att du påstår - som inte ens känner mig - att jag skulle ljuga är väl att ta i... tror du inte?

[klorofyll]

Tror inte det finns mening/syfte med livet. Vi bara existerar och finns till.
Låter väldigt tråkigt men jag inbillar mej att existens är en spontanrörelse där livet anpassar sej och ständigt söker en anpassningsbar tillvaro. Livet är på så sätt ett sökande efter anpassning.

Varför skulle spontanrörelser och anpassning utesluta en mening med livet? Finns inte båda (alla andra delar av livet) samtidigt?

Jag är tämligen (fint ord) säker på att det finns en personlig mening för oss alla. Tänkte just på det när jag gick ute på gatan... Jag tänkte såhär: "Förtjänar jag inte någon belöning för att jag just är jag, vad fan har jag att vara glad åt?" Svaret: "Ok klorofyll, belöningen är att du har växt upp, du är faktiskt vuxen, till skillnad från..."

[klorofyll]

Meningen med mitt liv är bara ett par rader lång och alla skulle tycka att det var löjligt om jag berättade det. Det är sanning. Och jag är jävligt stolt.

[Anders]

Meningen med mitt liv är bara ett par rader lång och alla skulle tycka att det var löjligt om jag berättade det. Det är sanning. Och jag är jävligt stolt.

Kom igen!

[Anders]

Tror inte det finns mening/syfte med livet. Vi bara existerar och finns till.
Låter väldigt tråkigt men jag inbillar mej att existens är en spontanrörelse där livet anpassar sej och ständigt söker en anpassningsbar tillvaro. Livet är på så sätt ett sökande efter anpassning.

Bara ett fel - det låter inte tråkigt alls.

[klorofyll]

Borde inte frågan vara hur man skapar mening?

[Anders]

Borde inte frågan vara hur man skapar mening?

I mitt fall behövs inget skapas, att jag lever är meningen.

[Pilatus]

Borde inte frågan vara hur man skapar mening?

Vad har då den mening som skall skapas för innehåll? Vad är en allmängiltig mening, enligt dig?

[Pilatus]

Borde inte frågan vara hur man skapar mening?

I mitt fall behövs inget skapas, att jag lever är meningen.

Att leva har ett intrinsikalt värde om några mer basala villkor är uppfyllda. T ex vår hälsa och att vi mentalt har förmåga att ta del av vad som händer.

[klorofyll]

Borde inte frågan vara hur man skapar mening?

Vad har då den mening som skall skapas för innehåll? Vad är en allmängiltig mening, enligt dig?

Klok frågeställning!

[Pilatus]

Borde inte frågan vara hur man skapar mening?

Vad har då den mening som skall skapas för innehåll? Vad är en allmängiltig mening, enligt dig?

Klok frågeställning!

Ja, vet du inte?

[klorofyll]

Vad har då den mening som skall skapas för innehåll? Vad är en allmängiltig mening, enligt dig?

Klok frågeställning!

Ja, vet du inte?

Jo, innehållet skulle vara av egoistisk karaktär. Det är kanske därför som man mår bra av att glädjas med andra.. Man slipper ego-ångesten.

[Smisk]

Tror inte det finns mening/syfte med livet. Vi bara existerar och finns till.
Låter väldigt tråkigt men jag inbillar mej att existens är en spontanrörelse där livet anpassar sej och ständigt söker en anpassningsbar tillvaro. Livet är på så sätt ett sökande efter anpassning.

Varför skulle spontanrörelser och anpassning utesluta en mening med livet? Finns inte båda (alla andra delar av livet) samtidigt?

Man får kanske vara litet mer noggrann med vad som avses med mening och syfte. Evolutionen har inte någon speciell målstyrning, om en art finner en nisch där den kan föröka sig så har den nått framgång i detta avseende. Människan har verkligen uppfyllt jorden och utgör redan nu ett allvarligt hot mot artens framtida överlevnad. (T ex genom pandemier, konflikter, naturkatastrofer.)

Men vanligen tänker vi på hur vi upplever livet i vardagen. Om den alltid känns meningsfull är svårt att ha en bestämd mening om. Det har väl i de flestas liv funnits dagar som vi gärna hade hoppat över. Anser man allt är lika bra och meningsfullt så är man oärlig, livets glädje och fest är inte så jämt fördelat. Finner vi livet tillräckligt bra för att vilja fortsätta är det väl gott nog.

Som du skriver är det helt avgörande vad vi menar med mening och syfte. Även vad vi menar med värde som är det mest passande begreppet egentligen. Mening är ofta de handlingar som har värde inför våra liv och hur vi ser det.

Det är även viktigt att förstå vad vi vanligtvis tolkar som evolution och varför vi gör så. Begreppet evolution ur ett filosofiskt perspektiv är helt avgörande för att förstå den världsbild som oftast dominerar nu. Att "evolutionen inte har någon målstyrning" säger mer om det vetenskapliga bergeppet evolution och vad syftet varit med det än det säger om någon mening, syfte eller värde hos något alls.

Du skrev: "Att leva har ett intrinsikalt värde om några mer basala villkor är uppfyllda.".

Jag håller helt med. Så är det även om inte "evolutionen skapat värdet" eller om vi inte "kan mäta värdet" med våg, måttband eller räkna atomerna hos värdet som om det har fysisk utsträckning.

Det gamla filosofiska begreppet telos förhåller funktioners mål till dess existens som en förklaring som bekräftar hur och varför funktionen finns inom kontexten den existerar. Ur ett filosofiskt perspektiv kan man säga att det finns syfte, mening och värde relationer inom naturen på så sätt att det ingår i sakers funktioner att få utlopp för deras natur. Ett äpple har ett potentiellt värde i att dess telos är att ätas och inför mig som ätare tillför jag värde till min funktion av näring, energi och smakupplevelse i den meningsfulla handlingen att äta det.

Det spelar ingen roll om inte "evolutionen designat äpplet" som vetenskapen betraktar begreppet, äpplet finns av sin natur i en värld av funktioner, syften, mening och värden. Vi och evolutionen som vetenskapen använder begreppet ingår i den världen.

Jag anser att existensen har värdeegenskaper och att när du säger att "leva har ett intrinsikalt värde" är detta ett sätt att tolka "levandet som värdefullt inom världen som föder värdet hos levandet".

Det är ett epistemologiskt snävt perspektiv, menar jag, att tolka världen och dess natur enbart på sättet den vetenskapliga materialistiska världsbilden ger oss perspektivet att göra. Det ger oss som en illusion av att vi förstår naturen, världen och livets natur som ger perspektivet att syfte, mening och värde inte har en "verklig plats" i våra liv och den värld vi existerar inom.

Om man vänder på det och istället säger att det som pågår inom biosfären inklusive äpplets plats inom naturen och oss som varelser likaså är lika primärt verkliga som atomerna som ingår inom dem blir evolutionen mer som ett sammarbete av olika fält eller sfärer som ingår och påverkar varandra i en mer holistisk scen. Atomerna inom äpplet är lika mycket en effekt av äpplets natur som äpplet är av atomernas. Effekten av att dess kärnor får en levande effekt inom naturen finns som en verklig effekt och den finns som om den vore designad så även om vi evolutionsmodellen inte förklarar syftet i sig eller vad liv av sin natur är osv.

Det är inte fysiskt meningslösa händelser som är verkligheten och allt annat har "bara råkat hända" från dessa utan allt som existerar är saker som finns inom komplexa samband där syftessamband, menings och värdesamband finns.

Det finns inte EN mening med livet men det finns inget som ingår i en värld som saknar mening. Världen saknar inte mening.