Vad tänker du på?

[David H]

Jag är som klokast när jag vaknar på morgonen

[Anne]

Papper blev lite av mitt tillverkade lekmaterial. Jag skrev, ritade, höll på med enklare origami.

Nu i juletid skär det lite i mitt hjärta när jag läser om mindre bemedlade familjer. Jag vet inte vad de söker på, men jag provar lite: Billiga julklappar. Jag har inte råd med julklappar. Julklappstips barn.

Jag vill att det ska glittra i barnens ögon, så passa på innan de fastnar i kapitalismens nät och vill ha den senaste telefonen eller något. En gång var jag jättefattig inför barnets födelsedag. Det var direkt smärtsamt. Jag kapitulerade ändå inte. Som jag sa är papper en del av min barndom. Jag lånade en bok på biblioteket (gratis) om hur man viker pappersflygplan. Jag hade redan kopieringspapper. Införskaffade några stickers. Vek, målade och dekorerade pappersflyglanen. Tejpa gärna "nosen" lite. Du kanske inte kan ana hur wow sådana här pappersflygplan kan flyga som är proffsigt vikta och Du kan vika dem! Det går inte att jämföra med den enkla varianten många av oss lärde oss i skolan. Det blev en succé! Sedan vek och dekorerade jag med kalasgänget och de blev så stolta över att de hade gjort dessa flygplan alldeles *host* själva. Det kan vara en rolig lek för hela familjen!

Så där var det då jag var liten, tills farsan fick bättre jobb. Men det var restriktivt även sen. Det var Farfar och Farmor som vräkte julklappar på oss, han växte upp i att det inga pengar fanns och de kände sig väl stormrika trots att de hade varit lågavlönade hela livet men gjorde folkhemslyftet, ATP och hela köret. Farfar har en historia om då farfarsfar var inne i en leksaksaffär, runt 1910, och själv hade han som smeden bara råd med ett enkelt litet kulspel för någon krona. Samtidigt var en herre i fina kläder inne och köpte en stor leksaksbil, och farfarsfar kände sig som världens dåligaste människa.

Julklappar är förenade med en otrolig ångest för mig, vi har råd, men jag skulle önska att alla bara gav varandra något litet och kärleksfullt. Det du beskriver låter som rena himmelriket jämfört med det här paketuppslitandet och oh-andet och ah-andet. Försöker stå emot, men det finns så många som vill ge, det var riktigt jävligt då barnen var små. Men det är just de som har haft det kärvt som gillar att ge då de får råd.
Då jag skall framkalla största möjliga återkommande ångest då jag läser Hayes(bra KBT) så är det julklappsutdelningen jag tänker på. Men egentligen är det väl den påbjudna glädjen jag har svårt för.

Men det här med julklappar är väl inte avspänt för någon vare sig rik eller fattig. Det var egentligen bara en presentgrej som har blivit så där riktigt bra. Vi fick vänta 4-5 år på det och farsans löneförhöjning, men sen fick jag och brorsan ett Stiga Ishockeyspel. Jävlar vad glada vi blev efter att få väntat många år, och sen spelade vi oavbrutet i veckor(lite jobbigt för föräldrarna, det var grym prestige, brorsan sparkade sönder väggen då han förorade "orättvist" och det skrek och gormades.) Men sådär skall det vara. Man får vänta på något fint länge, och då man får det blir man glad.

Oh, så vackert! Och uppriktigt! Blir lyrisk!

Mina barn är vuxna nu. Jag har två söner, men jag säger sonen för att ge utrymme för lite anonymitet.
Jag frågade sonen "Vilken julklapp minns du tydligast?" Han har fått många dyrare ting än pappersflygplan.
Han tvekade inte ett ögonblick.
"Det var när du och pappa gav mig en toarulle!"

Jag började gapskratta för minnena kom tillbaks.

Den var paketerat väldigt snyggt. Jäklar vad upprörd han blev. Vi fick en sådan utskällning av sonen. Lilla hjärtat Ganska snart, men inte direkt sa vi "Men du har ju inte öppnat den..." med ett leende. Det här var helt och hållet pappas idé. Pappan hade försiktigt stoppat in fem hundralappar på rad som inte syntes från utsidan

[Anne]

Om ni hade skrivit en bok...

Lek med tanken, skulle den göra succé? Skulle folk vilja läsa den? Om en gangster skulle skriva en bok så skulle folk bli intresserade, en annorlunda erfarenhet. Men vad är det som säger att din erfarenhet inte skulle vara intressant?

Det är här människor skiljer sig, vad de tänker om sig själva... Men det säger ingenting om vem som skriver bra.

Jag skrev min första bok i 20-års åldern. Det har väl blivit några genom åren. Jag tog mycket illa vid mig när Rabén&Sjögren uppmuntrade mig till att göra en film av en av mina böcker. Jag blev ord-entligt stött av det. Själv har jag lagt de flesta på hyllan av olika orsaker. T ex skrev jag något av en deckare, men insåg - herregud, någon kan ju bli inspirerad så jag censurerade den. Min bästa, i mitt tycke, bok börjar med raden "Farmor hade alltid sagt att det var oförskämt att gå och dö på julafton". Jag tycker att det är häftigt att jag har skrivit den. Helt själv. Mitt självförtroende är lite svajigt. Annars improviserade jag sagor för barnen då de var små. Kallade huvudpersonen Fyrelis, men upptäckte att någon annan hade tänkt samma sak med namnet (musiksnutten). Sagor är väl vad jag borde skriva, men det är ett tungt ansvar.

[Anders]

Skrivit deckare? Reeespect. Man ser det ju som någon slags enkel väg till att få en bok skriven. Men att tänka ut en plot, skapa ett brott som känns originellt, och skapa en utredare som känns trovärdig som briljant snut, som löser fall genom slutsatser som kan imponera på en läsarskara, inte fasen der lättaste. Som Läckberg, man fattar nästa alltid precis lagom i förväg hur det skall sluta. Något hundratal sidor innan. Och man inser att det där hade jag inte kunna skruva ihop. Not in a thousand years.

Har aldrig ens försökt mig på en deckare. Fast lite frestande är tanken. Nåt som Tjuvarnas Marknad. Lata brats som försöker lura av vanliga människor pengar, och en skinntorr men briljant gammal lärare från enkel bakgrund som jobbar på Djursholms samskola, ser sambanden och assisterar polisen. Att få spärra in de man vill, vilken makt... man kunde till och med låta dem dö en kvalfull död. Instant karma.

[klorofyll]

Jag skrev min första bok i 20-års åldern. Det har väl blivit några genom åren. Jag tog mycket illa vid mig när Rabén&Sjögren uppmuntrade mig till att göra en film av en av mina böcker. Jag blev ord-entligt stött av det. Själv har jag lagt de flesta på hyllan av olika orsaker. T ex skrev jag något av en deckare, men insåg - herregud, någon kan ju bli inspirerad så jag censurerade den. Min bästa, i mitt tycke, bok börjar med raden "Farmor hade alltid sagt att det var oförskämt att gå och dö på julafton". Jag tycker att det är häftigt att jag har skrivit den. Helt själv. Mitt självförtroende är lite svajigt. Annars improviserade jag sagor för barnen då de var små. Kallade huvudpersonen Fyrelis, men upptäckte att någon annan hade tänkt samma sak med namnet (musiksnutten). Sagor är väl vad jag borde skriva, men det är ett tungt ansvar.

Kommer förmodligen inte skriva någon bok, jag kan inte komma på någon spännande handling öht, jag skulle vilja skriva en bok som var ungefär som filmen Fanny & Alexander, men det var så länge sedan jag såg den, minns inte handlingen. Jag har något att säga, men vet inte vad jag vill (och följaktligen inte hur det ska se ut..). Kan inte forma någon struktur. Det känns frustrerande, jag slösar bort tid.

Som du beskriver, vilken inverkan får min bok på läsaren? Vad vill jag ha sagt?

Sagor. Jag tror att varje bra bra bok har något i sig som fjärmar läsaren från verkligheten.

[Ben]

det kallas ibland för konst ändå när det blir fel, i digitalisering

[Ben]

70% farmare/vanligt folk 20% soldater 9% tänkare 1% shamaner.

-honey badger

[Anne]

Kommer förmodligen inte skriva någon bok, jag kan inte komma på någon spännande handling öht, jag skulle vilja skriva en bok som var ungefär som filmen Fanny & Alexander, men det var så länge sedan jag såg den, minns inte handlingen.

Nu hänger jag inte riktigt med. Menar du att skriva om typ sekelskiftet 1800/1900? Menar du att du skulle vilja skriva om din barndom? Känslan av jul, eller? En historia som skulle bli en bestseller?

[Anne]

70% farmare/vanligt folk 20% soldater 9% tänkare 1% shamaner.

-honey badger

Eeeh... Vad rör sig denna statistik om?

[Ben]

70% farmare/vanligt folk 20% soldater 9% tänkare 1% shamaner.

-honey badger

Eeeh... Vad rör sig denna statistik om?

jaha det funkade inte med shamaner

[Anders]

Undrar var Algotezza har tagit vägen?

[Algotezza]

Undrar var Algotezza har tagit vägen?

Här och smygläser ibland...

[Algotezza]

Att det är en konst att tänka och göra ingenting. En svår konst. De flesta fuskar. Klarar det inte. Har börjat lära mig det.

[klorofyll]

Jag har märkt att saker ofta blir som jag vill. Om jag vill någonting så dröjer det inte så lång tid innan det händer, med andra ord.

Men det är relativt sällan som jag vill något specifikt, om man reflekterar över det just sagda så borde jag ju ägna mig mer åt att fundera på vad jag vill. Det finns ju all anledning.

[klorofyll]

Jag tror att det finns ett ganska starkt samband mellan att vara snäll mot sig själv och att upplevas som korkad, priset är hursomhelst vad vi betalar..