Vad tänker du på?

[Anne]

Rolig fråga och fin bild. Är det en naturlig del i utvecklingen, eller har rostning skett?

[Anne]

Jag tittade på Helt Lyriskt, ett program där artister framför kända svenska dikter till musik. Jag undrar verkligen... För typ 30 år sedan köpte jag en mapp på bokrean med Stagnelius samlade verk. Det var fotostatkopior med hans handstil, lite överstykningar och så där.

Klantskaftet jag råkade visst slänga det i någon flytt. Han hade, som de flesta på den tiden, väldigt vacker handstil. Men frågan som vilar inom mig - varför nämnde ni inte Amanda? Varför nämnde ni inte hans kärlek? Varför valde ni att enbart vältra er i mörker, svt/Fredrik Lindström?

[klorofyll]

Detta forum, FF, är en trygghet. Här går allt sin gilla gång i sina tankeloopar medan världen utanför blir allt konstigare.

Agree!

[Algotezza]

Det måste vara en befrielse att vara ateist och helt irreligiös och inte uppleva att religiösa ord och vändningar berör en det minsta, att de inte ger någon emotionell resonans alls. För mig är det tvärtom. Alla religiösa ord och vändningar berör mig emotionellt, även när förnuftet menar det är nonsens och vidskepelse. Jag tänker: Ingen rök utan eld när det gäller religiösa formuleringar. Jag funkar nog mer vidskepligt och irrationellt än jag vanligtvis erkänner.

Anledningen att religionen hela tiden finns där är nog att jag tog till bön och religion för att överleva folkskolans mobbning. Även från lärares sida. Fick klara det ensam. Hade ingen tillit till föräldrar och bröder. Så det blev Gud som jag vände mig till.

[Pilatus]

Det måste vara en befrielse att vara ateist och helt irreligiös och inte uppleva att religiösa ord och vändningar berör en det minsta, att de inte ger någon emotionell resonans alls.

Kanske finns det en kraft inom religionen som håller fåren kvar i flocken, där finns värme och gemenskap och så förstås det som inte får petas på: fiktionen. Att stå utanför kan ju kännas som att hamna ute i regnet en höstdag.

Kanske känner man sig beredd att offra något (sanningen) för att få komma in igen. Det blir litet absurt och förnuftet säger att om inte doktorn kan bota, varför skulle en exorcist eller präst kunna göra det?

Vill man i tanken hämnas på Jesus kan man läsa om Elias storslagna himmelsfärd. På åtminstone den punkten är Jesus inte värst! Medan de gick där och talade med varandra kom plötsligt en vagn av eld med hästar av eld och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen. Ref. 2 Kung 2:11

[xion]

--

[Esther]

Det måste vara en befrielse att vara ateist och helt irreligiös och inte uppleva att religiösa ord och vändningar berör en det minsta, att de inte ger någon emotionell resonans alls. För mig är det tvärtom. Alla religiösa ord och vändningar berör mig emotionellt, även när förnuftet menar det är nonsens och vidskepelse. Jag tänker: Ingen rök utan eld när det gäller religiösa formuleringar. Jag funkar nog mer vidskepligt och irrationellt än jag vanligtvis erkänner.

Anledningen att religionen hela tiden finns där är nog att jag tog till bön och religion för att överleva folkskolans mobbning. Även från lärares sida. Fick klara det ensam. Hade ingen tillit till föräldrar och bröder. Så det blev Gud som jag vände mig till.

Saken är mer: vad (exakt) är en människa. Vad är vi?
Ateismen säger ju att vi bara är kött, materia och ruttnar i graven sedan - det finns ingen ande, ingen själ.
Samtidigt som de kan tala om materia och energi --- men utesluta oss själva - vi är bara djur!
Ja sannerligen är människan bara ett djur!
Värre än djuren i alla stycken.
MEN samtidigt kan vi "omvandlas - evolutionera" till att bli härliga individer --- om, vi vill.
OM handlar då om insikter i vad man är, vad man gör, hur ... om allt det man vill bli av med, botad från... - alla vill inte. De tycker de är perfekta som de är redan.
Men det är ju inte en flykt - för att andra är just det du beskriver - vi är nämligen värre än djuren - utan det är ett nyktert val. Man vill helt enkelt bli en bättre människa iför sig själv (det spelar ju ingen roll hur andra ser en i detta val) och senare inför andra människor när man gjort sina hemläxor.
Man blir ju inte så poppis bland de som valt att inte ändra sig!
Det kan man inte räkna med... men att vilja, önska en bättre version av sig själv är gott. Det är gott för alla...

[xion]

--

[xion]

--

[Algotezza]

Det måste vara en befrielse att vara ateist och helt irreligiös och inte uppleva att religiösa ord och vändningar berör en det minsta, att de inte ger någon emotionell resonans alls.

Kanske finns det en kraft inom religionen som håller fåren kvar i flocken, där finns värme och gemenskap och så förstås det som inte får petas på: fiktionen. Att stå utanför kan ju kännas som att hamna ute i regnet en höstdag.

Kanske känner man sig beredd att offra något (sanningen) för att få komma in igen. Det blir litet absurt och förnuftet säger att om inte doktorn kan bota, varför skulle en exorcist eller präst kunna göra det?

Vill man i tanken hämnas på Jesus kan man läsa om Elias storslagna himmelsfärd. På åtminstone den punkten är Jesus inte värst! Medan de gick där och talade med varandra kom plötsligt en vagn av eld med hästar av eld och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen. Ref. 2 Kung 2:11

Jag har aldrig egentligen varit med i någon religiös gemenskap IRL utan det har handllat om Gud och mig - men ändå så fort jag möter någon religiös själafiskare live eller på nätet, slår detta an en ton, det må så vara någon traditionellt kristen eller annan religiös person, inkl. new agaeare. Jehovas vittnen har förskt fånga mig. Men ändå, efter ett tag släpper greppet och jag inser det inte var något för mig. Men jag är liksom insyltad i Gud, religion och bön... och tänker att,,, ja, jag vet inte exakt vad jag tänker... men att total irreligiositet kanske vore ett slags frihet om än hypotetisk. Å andra sidan tycker jag Dawkins också känns troende på sitt sätt och fyrkantig, Så det finns kanske inte någon ren klar luft och logik att finna i ateismen heller. Var och en famlar i sitt mörker...

Jag läste Uppenbarekseboken för många år sedan och var fast övertygad om att jag var den falske profeten och skulle brinna/lida i evigheters evighet. På sätt och vis en befrielse i hopplösheten, slippa dessa fåfänga hopp.

Ligger mycket i att vi nu ser dunkelt såsom i en spegel (av bärnsten) . Skulle vilja uppnå något slags tankens klarhet - men både det uttalat religiösa resp icke-religiösa lägret verkar lika inskränkta.

Allt har och tar sin tid.

[klorofyll]

Varför är alla trevliga människor drogade/upplevs vara drogade..? Jag är inte mycket för drogade människor, men mer för de introverta som inte verkar bry sig. Det tycks mig som att kvinnor utvecklas hela livet till skillnad från män... Jag älskar människor som älskar kunskap.

[klorofyll]

kaffets väg till koppen

När dom är beiga, sen gråa, sen svarta, vad händer då?

De kanske torkas eller smaksätts? Kaffe är bra, red bull är bäst!

[klorofyll]

Anledningen att religionen hela tiden finns där är nog att jag tog till bön och religion för att överleva folkskolans mobbning. Även från lärares sida. Fick klara det ensam. Hade ingen tillit till föräldrar och bröder. Så det blev Gud som jag vände mig till.

Det är ju helt fantastiskt!!!

På tal om något annat... 90% av våra upplevelser av verkligheten är fördomar. Om man tror positivt om andra - trots att det ofta visar sig vara fel - så har man det roligare, ens förväntningar bör vara astronomiska.

[klorofyll]

Jag är inte egocentrisk. Jag bryr mig alldeles för lite för att klassas som det. Jag har aldrig brytt mig om att veta bättre, om man fick välja mellan att "leva livet" eller "spela i en teater" så är väl svaret ganska självklart... Jag har inga lösningar för ANDRA.

[Algotezza]

Jag är inte egocentrisk. Jag bryr mig alldeles för lite för att klassas som det. Jag har aldrig brytt mig om att veta bättre, om man fick välja mellan att "leva livet" eller "spela i en teater" så är väl svaret ganska självklart... Jag har inga lösningar för ANDRA.

Finns alldleles för många som basunerar ut sina lösningar för andra. Skriver andra på näsan om sin egen förträfflighet.

Leva och låta leva och låt andra göra sina misstag och dra lärdom av det. Om vi öht kan lära något på djupet är det via egna misstag.