Utanför - vad kroppen tillhör

[meanman]

Det pratas om UK-upplevelser och man kan undra på vilket sätt dessa upplevelser anses skilja sig från alldagliga erfarenheter av att 'föreställa sig själv utifrån'.

Oavsett hur fysikaliskt, fysiologiskt detaljerat man beskriver att något 'på andra sidan' av våra förnimmelser förmedlas, så slutar det i det med mentalt språk benämnda 'upplevelse'.

Att man med sin förmåga att föreställa sig kan 'se' sin person i olika situationer, oavsett tid, verkar vara trivialt.

I sådana föreställningar är man i någon mening utanför sig själv, utanför sin kropp, av det upplevda perspektivet att döma.

Det är inte fullt så märkligt att någon är utanför 'sin fot', eller rentav utanför 'sin skalle'. Personen kanske säger: du jagar mig i min egen kropp, men du får inte tag i mig!

Jag har inte hört från UK-are at de pratat eller skrivit när de upplevt sig vara 'utanför'.

Och inte heller att de försökt kontakta den kropp som de amser sig ha lämnat.

Så, vad säger t.ex. Du, Ågren?

[Johan Ågren]

Man erfar från en annan position än den del av vår kropp vi lämnat. Vi kan göra observationer som inte kan göras från kroppen. Ett snabbt experiment som jag brukade göra var att titta på klockan när jag låg med ryggen mot den, för att en stund senare när jag var i kroppen vända mig om och bekräfta tiden. Jag har talat när jag varit utanför kroppen och försökt få andra personer att notera mig. Vad menar du med att försöka kontakta den kropp som vi lämnat? Där finns ingen hemma.

Här är lite exempel på RVresultat: http://www.remote-viewing.com/ Det är samma funktioner som ligger bakom RV som UKUer. Information på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Remote_viewing

Hittade förresten en tråd här på forumet om detta ämne, där jag försöker krysta fram en bild hur det hela hänger ihop: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 179bee6baf

Johan

[Kiifen]

Hur skulle man kunna förklara dessa fenomen, hur skulle de ens kunna vara möjliga?

[Johan Ågren]

Kiifen,

Våra tankar och drömmar består av samma information som det vakna livet, men har annan permanens och lagbundenhet. Det som händer är att de informationskomplex som utgör våra kroppar avlägsnar sig från det informationskomplex som är vårt jag. Detta informationskomplex har fortfarande en minnesbild av våra kroppar - som i en UKU upplevs som en vit genomskinligt kropp.

Den ontologi verkligheten har är alltså erfarenheterna - dessa är primära. Vi har alltså inget medvetande som reflekterar över en oberoende värld, utan allt tillkommer som erfarenheter, och dessa tar sig olika uttryck beroende på permanens och lagbundenhet. Det är alltså upp och ner att tro att det existerar en oberoende substans, och gå omkring och förundras över att vi tänker och erfar och observerar denna. Vi erfar inte utan vi blir till i erfarandet, och i detta erfarande upplever vi att vi erfar, och det är ordningsföljderna i detta efarande som ger verkligheten dess karaktär.

Tankeexperiment: Tänk dig att du drömmer nu; hur måste verkligheten vara beskaffad för att du ska uppleva den som du gör? Du upplever en värld där ute. Du upplever att du tänker. Du upplever ett jag som tänker. Men alla dessa uppställningar blir till i erfarenheten av att det är så. Ser vi drömmen utifrån (vi vaknar) så inser vi att alla ordningsföljder blev till i drömmen. I själva verket existerar inte dualismen. Världen är den information tankar består av i stelnad form. Informationen har ingen annan egenskap eller substans än just sin gestaltning, det och dynamik (vilja). Skulle det inte vara för att informationen har en stark permanens så skulle det vakna livet uppföra sig som en dröm. Men just den starka permanensen ger livet dess karaktär, och skiljer det från flyktiga drömmar. Fast det existerar en skala även här - med drömmar som ter sig som livet, och man kan egentilgen inte avslöja en dröm som dröm - föränn man vaknar. Men principen för livets existens är det samma vare sig man "drömmer" eller är "vaken".

Johan

[meanman]

....Ett snabbt experiment som jag brukade göra var att titta på klockan när jag låg med ryggen mot den, för att en stund senare när jag var i kroppen vända mig om och bekräfta tiden. Jag har talat när jag varit utanför kroppen och försökt få andra personer att notera mig. Vad menar du med att försöka kontakta den kropp som vi lämnat? Där finns ingen hemma.

..."att titta på klockan"
Är det du som 'okroppsling,utomkroppsling, som gör det?

Varför då denna fortsättning:
..."när jag låg med ryggen mot den"
Varför säger du 'jag' om den kropp som du anser att du lämnat?

Du beskriver det som att du har ett upplevelsecentra med dig vid dessa 'resor'. Jag kan tänka mig att upplevelser inte förutsätter kroppsliga lemmar och organ, inte heller hjärnsubstansen eller något slag av svagt kraftfält alstrat av neurala processer.
Men i den tråd du hänvisar till beskriver du något slags 'subatomär' skepnad som verkar lösgöra sig från kroppen.
Detta frammanar bilden av att skepnaden och din 'fulla' kropp på något sätt hör ihop, är 'intrasslade' med varandra(kvantfysikalisk term).

Därav min fråga om du försökt kontakta den vanliga kroppen. Något slags kontakt får man väl tänka sig, vid ut- och inträde? Även om det sker spontant....

[Johan Ågren]

."att titta på klockan"
Är det du som 'okroppsling,utomkroppsling, som gör det?.

Det är ungefär som vanligt när man ser sig omkring förutom att det låter och vibrerar ungefär som när Frodo sätter på sig ringen.

Varför då denna fortsättning:
..."när jag låg med ryggen mot den"
Varför säger du 'jag' om den kropp som du anser att du lämnat?

Jag hade då återvänt och vänder mig om för att titta på klockan.

Du beskriver det som att du har ett upplevelsecentra med dig vid dessa 'resor'. Jag kan tänka mig att upplevelser inte förutsätter kroppsliga lemmar och organ, inte heller hjärnsubstansen eller något slag av svagt kraftfält alstrat av neurala processer.
Men i den tråd du hänvisar till beskriver du något slags 'subatomär' skepnad som verkar lösgöra sig från kroppen.
Detta frammanar bilden av att skepnaden och din 'fulla' kropp på något sätt hör ihop, är 'intrasslade' med varandra(kvantfysikalisk term).

Det är vad som beskrivs när man talar om astralkroppar. Du kan söka på det. Den har också en fysiologi som jag upplever som det sammanordnande fält som utgör jagets koppling till kroppens olika funktioner.

Därav min fråga om du försökt kontakta den vanliga kroppen. Något slags kontakt får man väl tänka sig, vid ut- och inträde? Även om det sker spontant....

Den kontakt jag haft har varit vid utträdet då inträdet har varit mycket snabbare - ett sug tillbaka till kroppen. Om ni har känt att ni ibland dunsar ner i kroppen när ni sover eller precis vaknar eller har en dröm där ni faller och vaknar så indikerar det detta. Jag har många gånger haft min astralkropp utanför till midjan, men innuti kroppen från midjan och neråt. Jag passerar då genom min egen kropp och sängen med de rörelser jag gör med min astralkropp. I dessa situationer brukar jag också bli frustrerad av att jag sitter fast. Jag brukar se mig omkring; ana min överkropp ligga ner mot sängen och kan observera vad som sker i rummet; tiden, min fru som ligger bredvid och sover. Vid ett tillfälle fick jag min kropp att rycka när jag vickade på astralkroppens överkropp den var då förankrad från midjan och ner, och det fick till reaktion att min fru vaknade och vände sig om. Jag ropade på henne men det kunde inte höras. Dagen efter nämnde jag det här och hon sa att hon undrade vad jag höll på med. På det hela taget är jag inte duktig på detta. En vän har dock förerett ett experiment som består av symboler och en sifferrad som är placerad hemma hos honom överst på ett skåp, som jag ska läsa. Men sedan detta experiment sattes upp har jag inte haft några UKUer. Det är bevisbarriären som uppstår i och med mina avsikter. Inte det att avsikterna är felaktiga i sig, utan det att avsikterna uppstått ur ett behov jag fått i och med att jag avlägsnar mig från mina transcendentala erfarenheter. Jag har skrivit om detta i den här tråden: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=1964

UKUer blir möjliga när kroppen sover fast vi är vakna, och de sker ofta i mellantillstånden mellan sömn och vakenhet.

Johan

[meanman]

Det är vad som beskrivs när man talar om astralkroppar. Du kan söka på det. Den har också en fysiologi som jag upplever som det sammanordnande fält som utgör jagets koppling till kroppens olika funktioner.

Jag håller mig till vad du berättar om dina erfarenheter. I mina yngre dagar hade jag av nyfikenhet viss kontakt med både Rosenkorsorden och Sthlms Spiritististiska. Men det var människorna och inte deras föreställningar som visade sig vara intressanta.

Om jag vore i en situation sådan du beskriver, så skulle jag vara väldigt angelägen att titta i en spegel, så astralkropp jag vore.
Och försöka gripa tag i min fru där hon ligger.

Och har du någon gång tänkt på att göra ett försök med en annan med samma erfarenheter? Vore intressant att veta om två sådana 'astral' fenomen kunde varsebli varandra, och om deras vanliga jag kom ihåg det i efterhand.

[Nagual]

Funderat över en sak ang. UK:er, och jag-känsla.
Skador på olika delar av hjärnan (främst pannloberna) kan menligt påverka ens jag-uppfattning, t.ex att man slutar identifiera sin arm som sin egen, sin spegelbild som sin egen osv. (Finns en rolig artikel om det i senaste IllVet.)
Men hur skulle en sådan person ha en UK? Säg att man p.g.a att man fått en stålbjälke genom huvudet, överlevt, och helt bytt personlighet. Skulle den "nya" personligheten då uppleva UK:en, eller skulle någon annan slags representation ta över, om ngn? Känns som en lite uppdaterad version av dualism-problematiken.

[archaxe]

Jag läste nånstans att tyska forskare hade lyckats framkalla UKUer genom att slå ut en viss del av hjärnan (den del som har koll på rumslig placering, typ). Det vore ju en förklaring, men jag har inte några som helst belägg eller länkar att backa upp det här med.

[A]

arhaxe, detta påminner om det du pratar om
http://www.innerworlds.50megs.com/

Jag lyckades också med en UKU en gång, och då kollade jag på rummet som hade skarpare och vackrare färger och var lite mer flytande. Det som tog andan på mig helt var då jag kollade på min hand, som jag rörde fingrarna på precis framför mitt ansikte, men inte såg den. Jag såg ingen hand framför mig.

Det finns många forum också, där såna här fenomen diskuteras hej vilt.

Favoritforumet: http://www.astralpulse.com/forums

Sen tycker jag det är lite tidigt att påstå att det är fel på hjärnan hos dessa människor, då hjärnan vetenskapligt sett inte riktigt än har gjort sig förstådd.

[Tore]

En vän har dock förerett ett experiment som består av symboler och en sifferrad som är placerad hemma hos honom överst på ett skåp, som jag ska läsa. Men sedan detta experiment sattes upp har jag inte haft några UKUer. Det är bevisbarriären som uppstår i och med mina avsikter. Inte det att avsikterna är felaktiga i sig, utan det att avsikterna uppstått ur ett behov jag fått i och med att jag avlägsnar mig från mina transcendentala erfarenheter.

Johan, skulle du inte kunna kontakta en sådan där mental tränare som en del idrottsmän har? De lär vara bra på att lösa upp prestationsbarriärer så att det inte knyter sig just när det verkligen gäller.

Hur som helst har nu även jag lagt en lapp högst upp på min bokhylla med en bokstavskombination på. Om du någon gång skulle få en UKU kanske du kan ta en titt på den och meddela mig vad det står, så blir det i varje fall en till 'believer' här i världen! Lappen är orange i A5-format med fem stora bokstäver tydligt skrivna med svart filtpenna, så att du vet vad du skall titta efter. (Om det finns andra medier som läser detta så är ni också varmt välkomna att läsa lappen.)

[Bifrost]

Oiklie? (måste ju testa)

[Johan Ågren]

Just nu håller jag på att öva på remote viewing. Även fast jag bara börjat har jag redan lite intressanta resultat. Jag ska presentera det här sen. Men de tester jag gjort har i alla fall övertygat mig om att de exempel som finns på den här sidan är legitima: http://www.remote-viewing.com

Johan

[Tomas Brolins målgest]

Jag kan prata med hästar.

[Nagual]

Jag kan prata med hästar.

Misstänker att de inte är den mest intressanta samtalspartnern.
Badgers on the other hand, they'll talk your head off.