Pilatus skrev:Esther skrev:Har du inte bättre på fötterna måste jag fråga dig: i fallet med de simulerade dypöls blixtnedslagen som blev Frankestein - hur menar de att det som fick liv visste hur det skulle utvecklas - och till vad?
Jag tror jag har en bild av hur det kan ha gått till. Men först måste vi förstå att entropilagen är omvänd på vår planet.
Biosfären prövar alla slags kombinationer med dessa tidiga ur-proteiner och självreplikerande makromolekyler på ett sätt som ökar deras integrationsgrad. Hur detta kan komma sig är inte alldeles svårt att inse, solen tillför hela tiden energi. Förstår man principen kan man förstå "min" idé med hur livet uppstår. Risken är påfallande att tanken viftas undan med något Frankenstein-argument eller något ännu mer obegåvat.
Kanske det inte lyckades de första hundratalet miljoner år i lerpölen, men kanske blev all denna sörja tillräckligt komplex för att mycket enkelt liv (definierat tidigare i olika trådar, metabolism mm) skall ha startat. Kanske försvann det efter en tid och startade om efter några hundra miljoner år. Men till slut fanns det enkla celler.
Det är den saga (i förkortad form) jag gärna berättade för mina barn (de är stora nu). Den är litet mer komplex än de fånigheter som lärs ut i söndagsskolan om Adam och Eva, vars barn måste kopulerat hejdlöst för att få igång en fullkomligt inavlad befolkning.
OK - So, payback time!
Dina små celler som du tänker dig testade sig fram... varför gjorde de det? Var de olyckliga som de var?
Relationsproblem?
Ville ha lite annat?
Säg mig, varför det inte hände på Månen samtidigt?